Skip to main content

Full text of "Kungl. Svenska vetenskapsakademiens handlingar"

See other formats 


FOR THE PEOPLE 
FOR EDVCATION 
FOR SCIENCE 


LIBRARY 
OF 


THE AMERICAN MUSEUM 


OF 


NATURAL HISTORY 


” 


KONGL. 
VETENSKAPS 


oACADEMIENS | 


k 4 


HANDLINGAR, 


FÖR ÅR 1816. 


SR 


4 STOCKHOLM, 


ITRYCKTE Hos Jon. PER LiInDH, 1816. 


vy. Mo Y lp DAMAY 


KONGL. 


VETENSKAPS ACADEMIENS 


HANDLINGAR 


UNDER 


BORSTA HAKRETEN 


AF ÅR 1816. 


PRESES 
HANns ExXxCELLENCE, 
FT. D. RIKSRÅDET HERR GREFVE 
"JOHAN GABR. OXENSTJERNA, 
f. d. Riksmarskalk , Ordens Canzler, Ridd. o. Coms 


af K. M. O., Ridd. af K. CARL XIII:s Ord; 
En af de Aderton i Svenska Academien. 


EXEMPEL 


Af Maxima och Minima uti ett 
Mathematiskt Problem; 


af 
ANDERS FRIGELIUS, 


Mathem. Lect. i Calmar, 


Om ett Coniskt kärl, på spetsen med sin axel loda 
rått stående, är med vatten till någon gifven 
högd fylldt, så frågas: Huru stor skall en Sphe- 
ra eller kula, specifice tyngre ån wvatinet, vara, 
ätt, då den lågges uti kärlet, vattnet må stiga 
det högsta som är möjligt? 


MN A4CB (Fig. 1.) förestålla det coniska kår- 
lets skårning genom axelen CS och DEF det 
ifyllda vattoets yta, så att dess högd CE=a, 
DEFz=2b och CD=ECF=t=A (a? +b?), Låt 
ock GAHK förestålla vattenytan, sedan kulan 
QRS år dåruti lagd, och sått högden HC=y, 
samt högden af kulans medelpunkt £LC=x. Drag 
odlineerna £Q och LÅR vinkelråtta emot AC och 
BC, och låt de öfriga lineerna LM, LO, LP 
och LN vara dragna på det sått figuren visar. 
K. V. A. Handl. 1816. I. St. 1 


2 | É 

Då år CE (a): EF(bY:: CH(yY: HK= HG = 
- och CF(c): EF (b)::CL(x): ERS , den sökta 
le radie , EL=x=2ua, LH=x—y och HE 
=y—a Vidare år EX=LX—L E==x+a 


ssh xt TLA 


; ES= LS+LES4 sa 


AR Aa och derföre ÉEP=-M (arr 
c 

a? ax? —c202); likaledes år XH=LX—-LH= 

by—cXx+e 

SA EE ch HS=LS+LH= 

Fd 

b DX IL LlLYRN för: 

be ja yt eäentt. 1 följe hvaraf HN= 

c 

ZMA (207xy —0? Xx? — 0? y?). Om proportionen 

mellan cirkelens diameter och peripherie förestålles 

med i:ps; så blifver peripherien af diameteren 


2 
MN= AM (207 xy — ax? — 02 y2) och - dess 


2 AA 2 LÄRD 2 
202xXYy—0? KI L?Y 


area sp( — — —— — |j; peripherien af 
Ce 

diameteren DF=2pb, dess area = pb?, samt pe- 

! S - 12NLbY 

ripherien af diameteren GK=— och dess area 

i a 


ae Af EUCLIDIS och ÅRCHIMEDIS 
dioline år bekant, att spheriska sectoren 
0 SR et BLA NR TEE) 
delen LMOLPNL (af hela spheriska 'secto=+ 


2m9cb? xt (Yy— a 
ren LMOXxPNLYS EN IEEE, 
| 3 


» den öfriga 


conen 


3 
xXY—0? Xx? —1?y?) 
3 


ab? c3 ab? 
am AR och conen GCK= 
3 c 


LJ 


" pe 72 
LMUND-"CIVCS 


conen DE F= 


b? 
Pe gy! , hvarföre spheriska segmentet HMOXPNH 
LC 2pb2x? (bx—cx+ ca) 4 2peböx? (4y—a') 


PE 3 
Pe (X—Y).(202xrYy-d? r? — (24? 
EON Cr Asystagt TINY S) Hmedan nu 


30? 
spheriska segmentet H MO XPNH + conen DCF 


IG 20b2öx2(bxr—tx-trca 
=conen GCK, så måste på cd RRD DL) 


SEN 
, 2peb” x? (y—a) — pelx—y)(2e? xy—4? x?—t?y) 
(20 AN RR NRA NNE 
3 6? 6 


pe? ab? pb2y? 


I 


= Sedan denna 2&quåtion blif- 
3C 30 ög i 
, och de deruti be- 


vit multiplicerad med 2 


P 
tecknade multiplicationer wvederbörligen utförda, 
gi RE ra siat xx? 
så framkommer y? — yr JR 
Vi cC? gå 
207 ba 2ca?b Feat > ab? 
RR — — LL 2 2Lrz>=> 4 td 


(Rå 5 


=0, hvilken 


gat 2? asr3? arb? ap -aca? hb -aa?bt? 


NN 06 ec? eS 
hvars ena membrum år en complett cub, hvars 


4 


| gear: 
före man sluteligen får YrRs 2 


(er a? p? ART FLEN år 00 | 
eller 


sa a? b? (Cr a—rt —b . | 
paper) DIR 
c 
teras detta vårdet på y och såttes lika med o, så 
> ade a? b2 (o—b)? x? dx 
blifver FE RR OS 
ce (ab ora eb x3 ;)”) 

eller, 'då man multiplicerar denna sequation med 
c24/ ((a? br (esa—e—b 22) ") 
för fa bl 

ena termen på den andra sidan om likhets-tecknet, 
A/((a2 8? (0 a—t—Db x3)) )=02 (ob)? 22. 
Tager man nu cuben af TE dessa mem så 
får man (a? b? (ct a — cb" x3 ) =b5 .c—b"x$, 
eller a? (c-— bt x6— 205 et (o—b)? x3I + 458 = 
hb? (c—b)9 x$ och sluteligen (ar — hb”. (o—by). 
Ce b)? x? He? af =0. Men, 
emedan a? — hb? (c—b)Y? = (a + b (061 
(a? —b(e—b))=(a?+be—b2).(a? —betb?)= 
(CRT IETE (a? Fb? —be)= (e?-+be=2b?). 
(ce — be)=ec(c+2b).(e— bh), så får man 
ce (c+2b). OT rön ac” FE —=0, 

20380 ct a$ 

(c-+20). EO (FE 


Genom denna 2equation, upplöst såsom en quadratisk, 
ve (xc a5 tea? MM at—elet20).(o—6)2) 
får mango 


(e--2b) (0 — hb)? 
ce303 (a? Tebrb?2) | 
Se 5, hvaraf tvånr värd 
= c bj varat tvånne reela värden 


och flyttar den 


och x6 


UC >) 
630 (e-+25).(e—b) 
= eaD.(eh) 


på x framkomma, nemligen x? 


c3a3 


Å cC&8 
= —— och således xx = , och Xx? = 
(e—b)? c—b 
c3a3 (cec? —cb) eta? 
samt zz = 


(c-F25).(e—6)? ” (c—b).(c—+ 26) 


SSV GS) Genom de nu funna vården 


på x? och x finner man likaledes tvånne re: 


ela vården på y, då man uti 2quationen je 

a? z+ Ye 6 (ab 22)) x3)) 
c? 

funna vården. = Således får man, genom det 


insåtter de 


första värdet af E -R —T 
Orsta värdet a SÅ GAR y= TEN 


ar T FLEET 
= NEN 


e+av(b. lo (eb. (6 —eb—22)) 


c(c—b) 
a +tavV(bre— 8). (b-e5)) a3ablo-b) 
c(c—b) RUS AN 
ala? —cb-Fb?) ale? —ecb) 3 
born sa TE = PIECES [AP och af det 


d | i id6 É ) finner man 
oa RENEE —— nn 
andra Xx SAR Tr 


EM (db 
=D ylaa) ta (Prag a 
(6e—b. c+ SE 
3 h2 (co byt. 
T SV tan VÅ CA c-- 20 
Cr 00 ER 2) 
5 AE, VV er 2b 
VERDE) 
ae Va a c+2b 
a +able—by & vl(aS TEES NTE 
3 Före FB) + 20 c(c——b) Grab 


SE (c+25) (- 2 FARA 
CS — e(c— b) Vv c-20b CERA 


a 


Z 


Geometriska ,constructionen af y, eller det 
uppstigna vattnets högd, låter sig göra medelst en 
parabel och en cirkel, ty den består deruti, att fin- 
na den första af två medel-proportionaler "emellan 


3 
c++ 20 och = Till den åndan drag E/f (Fig.2) 
vinkelrått emot CB och fg vinkelrått emot EC, 
så år C8== 5) ty CF (c):EC(a):;: EC (a): Cf 


(a är, a 
Se ochi CE (e) 1 EC (a) :: C) ()J:C8=7 


Tag di Ch=CF + FD=c-++2b och dela Cb 
midt i tu uti punkten a, hvarifrån drag vinkelråt- 

3 å 
ta linien ac = Eu 2" och follkomna rectange= 

2 Rek 

len ad, samt med Ch såsom parameter upprita 
en parabel €e, med c såsom medelpunkt samt €C 
såsom radie en cirkel Ceb, skårande parabelen uti 
ROkten e, så år lineen eh, som drages vinkelrått 


emot CS ge Ve FER Mom 


drag lineerna et ce än Elly 3 SEN EN enligt c Fofistru- 


ctionen och FJRADCIERS egenskap Cb, Ch=eh eller 
(ce-F2b).Ch= eh , och enligt cirkelens egenskap 
är (eh==a c)? + (aC-— CC)? Ge 6 
Fal, det "år eh — 2eh.ac SE + Par 
20 Chet kC” ac + aC” eller eh — 2eh.ac 


aka 3 
F20C.ACHkC = 0; men Pb ET NR Hl och Ci= 
2 


c? 


Tages 6 


eh? 


c+2b 


>» substituera derföre dessa värden uti den- 


8 


RTR ur g VE 
na sista equationen , så blifver - blek eh pl + 
Sä 
FANA 
BOTA TA 
a3(c-+-26)?  a3(c-+H2b):c 
FN c3(c+ 25) 
3 , / 
Vv =) ='Y)3 På "samma sätt kunde br 


ac 3 
LC=X=s-— Vla 2 eller högden af 
c= 0 ct 20 


kulans SQR medelpunkt, construeras; men, eme- 
dan man skall finna den SN af två pdelper 


; a3c 
portionaler emellan — — för 


Vv (c+25) = CR 
hvilka man i figuren, såsom i dT constru- 
ction, förmodeligen icke med vederbörlig låtthet 
kan determinera motsvarande lineer, så vill jag i 
dess stålle oa för SS SN method :- 


.ehk=0, eller eh 


al(e+2b) 


, hvarföre ek = — —-. 
C 


( 
Emedan TR JAS vå ) 
. (c+20)/ c— c+25 
b 
sea 6 ce beh 20? 207 yx, så 
ec c—b 


tag på en och samma råta linea (Fig. 3.) stycke. 
nå plc, lo=b och px=26; på pl upprita en 
quadrat pr, completera rectangelen If, hvadan he- 
la rectangelen pf =c? + cb, och gör rs=7f, på 
hvilka lineer upprita quadraterna tr och ur, samt 
drag ut lineen ut till dess hon råkar lineen pg uti 
& och en linea xy, som år vinkelrått emot ox, uti 
y; drag ock diagonalen Z&, hvilken utdragen må 
råka den utdragna lineen xy uti en punkt 2, slu« 
teligen drag ifrån denna punkt lineen 2340 parals 
lel med xo. AF constructionen år klart, att rect« 


g 


angelen pu + rectang. ks=e0? +teod-—28?, men 
rectang. kx = rectang. lu + rectang. &s, hvarföre 
rectang. &x + rectang. pv = rectang. lu + rectang. 
ks + rectang. pu =ec? + cb=— 25?, och, emedan 
rectang. &5 = rectang. kx, måste fördenskull rect- 
ang. kö + rectang. pv =rectang. på = ec? +cb— 25?, 
Således förhåller sig rectang. på : qvadr. pr :: på: 
"pq:retteb—25?:0? ::y:x; hvarföre, om man 
ifrån punkten 4 uti råtta vinkelen åpo apterar rå- 
ta lineen å2 = CH = y (Fig. 2.), och ifrån punk- 
ten q drager råta lineen 463 parallel med åx, så 


(2 KORNE c. 
måste gB=CL=x=— Vv. —)- 
ac 


Hvad de andra vården på y=a och Fm: 
EA 


q K | ac 
betråffar, så finner man lått, att CV =X= 


Ce 


gifver tillkånna medelpunkten af en kula Umn, 
som tangerar vattenytan DF och det coniska kår- 
let, men y=a visar att vattnet i det fallet ej stis 
ger, hvarföre y år ett minimum och x ett maxis« 


; 3 ac 
mum, Geometrice construeras expressionen = — 


I c—b 
EGR lått; ry gör FT = FE (Fig. 1.), samman- 
ind punkterna E och T, samt genom punkten F 
drag råta lipeéen F7 parallel med TE till dess 


hon råkar CS uti 7, så år CV ax= 2, 


(ig SDR 
dan genom constructionen år klart, att trianglarne 
CET och CV F åro likformiga, så måste CT(c-—b): 


CE (a):: CF(c):CV =. Hvar och en ser 
| ARE 
straxt, att vinklame EF7YV och VFB åro lika 


IO 


och således kulan UmFEn tangerar coniska kårlet 
uti sz och 2 samt vattenytan uti E. 


Anmårkningen 1. Då storleken af vinkelen 
ACB kan oändligt variera och således lineerna 
CF och EF Ve variera, men det funna 


alc ir 


CIN = — år et maximum 
et € 

i allmänhet, så ÄN ock deraf gifvas ett maxi- 
mum maximorum. Derföre finner man c=>b, 
'om man differentierar expressionen -på y, 1 det 
man anser c och 5 såsom variabla, och såtter den- 


na differential = o. Maximum maximorum af 


RR 
Ifa Vas blifver således sa VI 


ER o80082, och i den håndelsen år 
vinkelen ACB = 2 råtta = Man finner tillika, 


o - ac 3 C 
att så val CL=xXx= som CV =2 
c—b c++ 2b 


äc 


— 
ee 


: år oändligt stor, och hvardera ett maxi- 
and | 


mum maximorum, 


Anmärkningen 2, Om vinkelen ACB =0, 
så blifver så vål y som »x lika med a, d. å. mi- 
nimum, 


Anmårkningen 3. Om vwvinkelen ACB år 
större ån 602, så år kulan till mindre del ån 
hålften nedsånkt i vattnet; år vinkelen lika med 
609, så år jämt halfva kulan nedsånkt; år åter 
vinkelen mindre ån 602, så blifver den nedsånk- 
ta delen af kulan större ån dess hålft. 


16 


Till Exemp.: Om 6 = a, så år c=aM2, hvadan 
= 2, $ 4/5 4 vOCh v= FINN IN 
Om b=— 5 INA fd fe 


3 = 3” 

före a.= 1, 5874 och y=71,587a3 

Ofo b = 30a,,54: är c = > a MV 10, 

x = 1,2462 och y = 1,386 a. 

Man ser håraf, att ju mindre vinkelen ACB år, 

ju större år kulans nedsånkta del, så att den ned- 

sänkta delen blifver ett maximum, relativt till sitt 

hela, just då vinkelen ACB försvinner och ku- 

lan SQXR år lika med o, eller en punkt, hvil- 
ket förefaller mycket paradoxt. 


hvar- 


CHårtill hörer Tab. 1. Fig. I.'2. 3.) 


13 


Stjernans & i Oxen bortskymning af 
Månen, d. 5 Novemb. (n. st.) 1751, 
observerad i Stockholm, Upsala och 
Hernésand, 


beråknad af 
HENR. JOH. WALBECK. 


Ds. fullkomlighet Sol- och Måntaflor jemte 
Stjerncataloger genom sednare Astronomers bemö- 
danden redan vunnit, lemnar mycken anledning 
att förmoda, det åldre astronomiska observationer, 
i synnerhet af Stjernbortskymningar och Solförmör- 
kelser, med tillhjelp af nyare elementer beråkna- 
de, skola sinsemellan vid frågan om långdbeståm- 
melser båttre Öfverensståmma ån hittils kunnat 
ske; hvarföre en revision af sådane observationer, 
som för Sverige och Finland till ansenlig mångd 
finnas antecknade i Kongl. Vetensk. Acad. Hand- 
lingar, och af hvilka flere ånnu alldeles icke åro 
beråknade, ej synes vara onådig att anstålla, för 
att af dem bhemta all den fördel, som i WVetenska- 
pens nuvarande skick kan vinnas. Sant år vål, 
att åldre observationer, utom den osåkerhet, som 
hårrör af såmre tuber, vanligen hafva en ånnu 
större, som förorsakas af opålitlig tidsbeståmning, 
hvarföre det vore nådvåndigt att åga tillgång till 
Observatorernes råa anteckningar, för att af obser= ” 
vationerna kunna anstålla en ny reduktion, som ofta 


13 


betydligt kan åndra de anförda uppgifterna; men 
också, då detta ej år görligt, torde en ny beråk- 
ning med såkrare elementer ej vara öfverflådig, då 
resultaterna också efter flere Astronomers, med till- 
hjelp af åldre Sol. och Måntaflor, gjorda beråknin- 
gar ofta åro sinsemellan mycket skiljaktiga. Det 
år af denna anledning jag går att för Kongl. Aca- 
demien ödmjukast framstålla detta mitt första för- 
” sök i denna våg, som, i fall det af Academien, 
" hvilken alltid utmårkt nitålskat för Nordiska Geo- 
graphiens tillvåxt, ej illa upptages, torde vidare 
fortsåttas. 

Observationerne åro anförde i Vet. Acad. 
Handl. 1752. sid. 177. för Stockholm och Hernösand, 
samt dessutom för Upsala uti Memoires de Mathé- 
smatique €& de Physique, presenteés å PAcad. Roy. 
des Sc. a Paris, Tome III. p. 101. 


Immersion, Emersion. 
Stockholm: 1'712353” a) 182357” S. T. 
Upsala 17 22 41 18 21 I4 
Hernösand 17 2012 18 17 10 


Af VON ZACHsS nyaste Sol- och BärG's Maåntaf. 
lor för 1751 5 Nov. (n. st.) 16? Pariser Medeltid: 
Solens Medel Long. med Nut. A.R. = 224?59'54",4 
Tidseqvation =” = — 16'7",93 dess tim. 
; förändring = —F 0”,1 
Eclipticans Medellutning 239281 rr san. 
na Lutn. = 23928" 12 9 
Månens Long. från skenb. Dagj; P=819235”,1 
Månens Latitud = — 1?36'19”,8 
Dess timrörelse i Longitud = + 37 '8',48; 
andra diff. = — o 82 
i Latitud = — 315,84 
andra diff. = + 0”,32 
Utom denna uppgift står ock i Mem, Présenrés 17-23'33", 
vh Skr tydligen är oriktigt, s53'/ står ej allenast i V. . H, 


1752, utan ock i SCHENMARKS beräkning af sina observationer 
i Handlingarne år 1754. 


f4 
Könen =60' 40 24 mörda Ko 
Geocentriska radie = 9yYy3",58 . . = 022. 
ju Tisbiptisges Lutning, år anförd efter denna for- 
mel: 23927'355"54 — 0",44602 (t— 1800), som 
följer af BessEeLs förträffliga bearbetning af BrAD:s 
LEY'S noggranna observationer omkring år 1755, 
Priazzrs och någrte franska Astronomers beståm- 
ningar är 1800, samt POND'S år 1813. 
Stjernans positioner åro för år 1800: 


FLSA Dec. 
eft.von ZaAcH (Tab.O1792)81”25 36”, 
PiraAzzi BoDE 20” ars 
Priazz1 (Bopes Erliut.) 20” 27” 
Counas. d. Tems >: 267 30” 
'MavyERr (BoDpes Uranogr.) 25 24 202858 


Medium 8125'25”,3 21 är OS Ja 
Om till Prazzrs Ascensio R. lågges den Ma- 
skelyneska Correctionen + 4”,0, öfverensståmmer 
detta medium vål med Prazzrs uppgifter. Enligt 
de af BESsEL sednast beståmda constanter för preces- 
sionen får man således följande positioner för (8: 
VÄ Recla = 81225 "255,3 53”',623(t— 1800) 
; RR o 1000 568(i— 1800)? 
Declig. = + 21?028",0 Te 398900--1980) 
— 002609(f£-—1890)” 
För observationstiden finnes deraf AR = 80"4224”,7 
Dec. = 20"5758",1; hvaraf stjernans medellongitud 
sammatid=381? 19'13”,6 och Latitud =—2?13'31",3. 
Om den i Conn. d. Tems år XII. anförde Longi- 
tud och Latitud för denna stjerna (81959'30” och 
Fr 101800) med eclipticans årliga åndring 
0”,4462 reduceras till bemålte tid, finnes (des Me- 
dellongitud = 8191:912,7 och Lane =—2913' 
31.4, som förtråfflligen Öfverensståmmer med de 
nyss anförda uppgifterna. Skenbara Longituden 
blifver således =81?19'45”,9 och skenbara Latitu« 
den a — 213308. 


nn 


| Genom en noga beråkning fann Jag, att den 
för Upsala uppgifna immersionstiden år ungefår en 
Minut felaktig; med denna correction ståmmer den 
vål med Tabellerne, men åndock ej synnerligen .: 
med observationen i Heéernösand. Då correctionen 
i alla fall år problematisk , vill jag ej derpå byg- 
a jemförelser, men den år dock anbragt i följan- 
de Tabell. 

Jordens afplattning år af många skål antagen 


= 303? samt Bredden för Stockholm = ee 
( Immersion. 
Stockholm. Upsala. Hernöosand. 

Medeltid 177 1457 FT 53gGn oc akT ANI 
Stjerntid 121”55'23"”5100 TAL” 23'01,7 ITIS 
Månens Long. 8I 26 60.5 81.25 46.7 — 812414;5 
Månens Lat. — 1 30 357 —1I 30 34,0 —13025,9 
C" geoc. radie 993”.56 993,56 993”.56 
Longit. par. — 1391",05 -— 13605 = »— 1259'',26 

| Skenbara Lat. — 2915'24"',3 —215'44",2 —-2917,42"',3 
Skenbara radien 1005'',42 IOO5'';40 1005" 06 


dd Stockholm 
d Upsala 
&g& Hernösand 


1657'12"1.9 + 1.626Ar + 0183AB 5) 
16 55 46,2 + 1625 Ar + 0216A3 
16 56 23".0 + 1,668 Ar + 0417 Af. 


Emerson. 
Medeltid 18'7'49''2 ">> 185162 > 18tlallg 
Stjerntid 136? 59'52''4 136?19'5'50 135 17'/52'12 
Månens Long,- 82 3 16.6 82 237,6 81-59:28,6 
Månens Lat, —1 39 51.4 —13949.5 : —I 39 31,5 
Cs geoc, radie 993,34 993,35 993”.36 
Longit, par. —10698"',3 —1663"',74 —1531",62 
Skenbara Lat, —2920'33"',4 — —29?20'48",9 —2222'21",8 
Skenbara radien Pa 58 1003'',62, 1003”,47 


16" 57!32"',.0 —1,781 Ar —o, ”soAB 
16 56 50,1 — 1:904 Ar — tl: 


d& Stockholm = 
dg Upsala = 
"38 Herndsand = 


$) Ar = Felet i Q radien, AB i Latituden, 


RS 
Di vid denna undersökning egentligen år frå- 
ga om långden för Hernösand, följa således håraf 
dessa vården för dess vestliga tidsskillnad från 
Stockholms observatorium: 
Immersion i Stockh. = 497 ”9— 0,042A7 —0, 23448 
Emersion i Stockh. = 41";9 + 0,123A7-+H0,258AB 
Emersion + Upsala = 46,6 TT o0108Ar + 0,224AB 
Då Månradien år såker inom a” samt Latitu- 
den efter Bäras uppgift inom 6”, finnes att medi- 
um af dessa beståmningar ej synnerligen afficieras af 
osäkerhet i elementerna. Emellertid synes af de 
tvenné första equationerna, att så vål Ar som AB 
äga något positift vårde. Detta synes ån tydliga- 
re, om ”Immersionerna och Emersionerna för hvar- 
je ort combineras: då år af 
Stockholm: 19”.1=-+ 3,407A7 + 0,933AB 
Upsala: 11',0 = + 3,421/A7 + 1,000AB3 
Hernösand: 27",1= + 3,572A7 + 1,4250B 
Ehuruvål man genast håraf finner, att equationen 
för Upsala ej Öfverensståmmer med de begge öfri- 
ga, så vill jag åndock anföra det resultat som 
följer , om man efter methode des moindres carrées 
beråknar Ar och AB af dem alla tre. Man får då: 
Oo=-— 199,53 + 36,07A7 -F 11,69AB 
o=— 067,44 + 11,69A7 + 3, 9000 
AB = 24”,9; Arv = — 27,4. Detta fel år för 
BiäirGs Tabeller enormt och deriveras blott deraf, 
att de 3 Orternas observationer åro sinsemellan 
stridige: också blifva finalequationerna, som från 
hvarannan subtraheras, mycket lika, coefficienterna 
således mycket små, samt deraf AB och Ar högst. 
osåkra. Om : man jemförer Equationerna för 
a och Hernösand, finnes AB = st 1558, 
= + 1,27, hvarvid vål. AB- ånnu år. ganska 
i men felet kan till en del ligga i Stjernans 
Lati- 


ET 


Latitud, som kanske kan vara något osåker, och 
försvinner alldeles, då man besinnar, att felet i 
Månens Latitud ej med såkerhet kan fe ståmmas, 
då Stjernan går nåra intill Månens medelpunkt, 
som: nu intråffar, och just vid sådana fall verkar 
ej heller någon osåkerhet i € Latitud på beståm- 
ningen af tidsskillnaden. VWARGENTIN observe- 
rade samma dag vid Månens Passage genom me: 
ridian, dess diameter = =:33 39", som för refraktion 
bör Svep med 07,8. - Tabellerna gifva för detta 
ögonblick Månens apparenta diameter = 33"36";3 
och således år efter mikrometer: observation Corre- 
ctionen i € radien = + 1",75, hvilket blott diffe- 
rerar 07,48 från »den af occultationen hånledda. 
Då Månradien i tabellerna år beståmd efter nyare 
observationer, gjorda med biåttre tuber. ån dem 
man förr nyttjat, år ej att undra, det correctionen 
hår blir positif, emedan alla såmre tuber åt solen 
och planeterna vanligen gifva en för stor diames 
ter. Dessutom förklaras det betydliga felet i &€ 
Latitud samt åfven i radien deraf, att observato- 
rerne i Stockholm och Hernösand sett Immersio- 
nen i den ljusa månkanten några secunder' för tis 
digt, och kanske åfven Emersionen något för sent 
ur den mörka. Emellertid blifva med de sist fun- 
na resultaten = 


! af Im. Em. 
sg Stockholm 16'5717”,9 10:57'17”,Y 
d Upsala 16 55 42, 5 


S Hernösand 16:56-31"37 161563 1”;7 


Håraf följer Långden för Hernösand från Stockholm; 
genom Im. Stockholm = 46,2 
NS ver RPS SONEN ES 
Em. Upsala «= =>50";3. 
I 


K. V. A. Handl, 1816. St, 


18 
Om man hårtill lågger de förra beståmningarne 
= 497,9 
41,9 
46”,6 
så finnes medium = o'0' 46",85, som dock inga- 
lunda bör anses för annat ån en approximation 
till sanningen.  SCBENMARK fann af denna Stjern- 
bortskymning genom Immersionen 37”, Em. 39”, 
af en Jupiters månförmörkelse 46”, en annan 29”. 
”Ofver långden af Hernöåsand har man föl: 
jande omedelbart af observationer hårledda uppgif- 
ter: Jup. bortskymn. af Månen d. 29 Dec. 1751, 
1? 277,4 (WUrRmM, Mon. Corr. 1803. Jun); Sol 
förm. d. 25 Oct. 1753, 1" 2 9,7 (WURM, Mon. 
Corr. 1800, Sept.). Jemföras de af PROSPERIN 
uti Astron. Jahrb. 1804 anförda conjunctions tider 
för Hernösand och Stockholm vid Solförm. d. 1 
April 1764, uppkommer en tidsskillnad af 53”6, 
som reducerad till Paris gifver 1! 1" 587,8. Me 
dium af dessa tre beståmningar år 17 2' 5”3, 
hvilket, eburu det mycket nåra inståmmer med 
det nu funna resultatet, dock måste genom flera 
beråkningar bekråftas. be 
Om den supponerade Longituden för Stjernan 
antages såsom riktig, blifver af den corrigerade 
cenjunctions tiden för Stockholm Mån-Tabellernes 
correction i Longituden = + 7",9.5 


. 
N | 
' 


ön 


- 
I 


PN SE AD 


Mån- Förmörkelsen d. 26 Dec. i8i4, 
observerad af 


Herr G. BO HR, 
Lärare i Bergen i Norrige ”). 


Ex många regnfulla dagar uppklarnade åndte- 
ligen Bergens mörka himmel så mycket d. 19 Dec, 
att Pendel-urets gång åter kunde pröfvas genom 
Sol- och Stiernculminationer. Meridianen af Ob- 
servations-stållet, Fåstet Sverresborg , var redan un- 
der sommaren beståmd till ett par tids-secunders 
visshet genom flere ån 300 par corresponderande 
So!lhögder, och, under hösten, medelst polstjernans 
beråknade sanna culmination, circum-polar:stjernors 
gång genom meridian-planet Öfver och under po- 
len, samt åtskilliga andra beråknade och observera- 
de stjernors culminations-skilnad. Åfven syntes en 
klar dag bebåda en lycklig observation af Mån. 
förmörkelsen om aftonen d. 26 Dec.; men vestliga 
drifskyar betåckte himmelen så aldeles, att förmör- 
kelsens början ej med tillförlitlighet kunde bemår- 
kas. Jordskuggan visade sig först i granskapet af 
Aristarch på Månens nordöstliga kant, såsom en till 
formen skarpt begrånsad och ganska ogenomskinlig 
mörk massa, dock något ljusare askegrå, ån för 
det obevåpnade Ögat, i den achromatiska tuben 
(med två fots focal-distance af BLuUNT) hvarmed 
jag observerade. Under det att Månen några gån- 
ger klart framlyste, iakttogos följande få flåckars 
Immersioner och Emersioner med tåmmelig pålit- 


0 TR EASTERN OR CASES MESSENIEN 10 ST SVIN rn En 


”Y Mulen väderlek bindrade denna observations anställande i 
Stockholm. 


+ 20 


lighet. Skiljaktigheten + 
år utmårkt genom Rom. ziffror, bland hvilka II 
betyder båst. Midten af Flåcken år tagen, der 
kanten ej står anförd. ”Thermometern visade 45 
Reaumur under fryspunkten, och Barometern 287275. 
Slutet af Förmörkelsen såg jag 1239 43” S.t., som 
endast år 7 tids-secunder mindre, ån den hittils 
vidtagne tidsskillnaden 218” mellan Greenwich och 
Bergen. Observationerna på midten af de anför- 
da Månflåckarne gjordes åfven af Capitenen vid 
Ingenieur-Corpsen Herr VETLESEN, Öfverensståm- 
mande med mig från 4” till 10”, nämligen Im- 
mersionerna tidigare och Emersionerna sednare. 
Hvarken luftens eller Tubens beskaffenhet tillåto 
att bemårka några andra omståndigheter. 


observationernas godhet 


Immersioner. Sann Tid. | Medel Tid, sk 

Aristarchus 1:a Kanten|1of2g'22” I 103021” ; Vv 
22 — |—31. 3 l--32. 2 

Menelaus 1:a Kanteni 11. 0.42 III. 1.41 LIV 
2: o— of 1.23 |— 2.22 

Plimus 2:a Kantenl=— 4.59 |— 5.58 LIN 
212 — |I— 60.24 |— 92.23 

Dionysius oo  — |— 19:41 |— 20.41 IV 

Emersicner. 

Eratosthenes — — j= 40.18 |— 41.18 V 

ÅArvistarchus —  -— :|— 43.11 |— 44.12 Vv 

Promontorium acutum |— 57.30 |— 58.31 IV 

Mamlius -— — j|12. 5. T |I12. 6. 2 IV 

Menelaus 1:a Kanteni— 10.26 | 11.27 I 
2307 AN 1L00 | T2LO CI 

Plinius 1:52 Kanten) === 13312 sl — WTS ; TI 

| 2:24 oo |— 14.40 |— 195-41 

Plato 1:a Kanten 10.45 17.46 | 1 

i | Did 18. 4 19. 5 ; 
Culmtmnation. — -— 1.51,5 2.5.2, Ilja 


ger pe 


CRITISKA ANMÄRKNINGAR 
Öfver RUDBECKS Fogelbok; 


' 


af 


S.CNIESSON, 
Adjunct vid K. Academien i Lund. 


Lå 


D. Beskrifningar på Svenska Foglar, som i 
LINNés Fauna Svecica förekomma, åro meråndels 
ofullståndiga, stundom alldeles oriktiga.  Håraf 
kommer det, att de sednare Ornithologer så ofta 
misstagit sig då de citerat honom, och utgifvit 
foglar för Svenska, hvilka aldrig lefvat under Sve- 
riges himmel a), samt nekat oss andra som vwvi 


a) Parus biarmicus, Lath. utgifves både af LATHAM, BECH- 
STEIN m, fl. för Svensk: men är aldrig funnen i Sverige, 
I Retzi Fauna säges att han finnes i öfra Sverige och Museum 
Grillianum citeras ; men jag kan icke en gång finna honom i 
Mus. Grill. Linnés Lanius biarmicus, Faun. n. 84, är en 
verkelig Pärus. caudatus. Se Registr. Bl, 114, Sylvia Locu- 
stella Larh, är visst icke Svensk som LATHAM pästär. Sylvia 
nisoria Bechst. är vål svensk; men icke har BECHSTEIN rått, 
då han anser henne för sådan af det skäl att hon skulle vara 
Linnés Mor. Ficedula. Ingen kan tvifla på att Mot. ficedula 
Lin. Faun, är den samma som Muscicapa grisola, Sylvia ni- 
soria är först för få år sedan funnen, bosatt i Skåne, af Herr Ju- 
stit. Kantzl. Grefve WACHTMEISTER. = Alldeles det samma gål- 
ler om Alauda campestris. $e Regist. Bl, 69, Det samma 
gäller oclt om BECHSTEINS Strix passerina, Se Regist. Bl. 163. 
Strix flammea, Lath, är alldeles icke svensk, Se Regist. Bl. 
167, En mångd dylika Exempel kunde uppräknas, Att Strix 
Scops, Lanius rufus, Anas cangdensis , Fulica Porphyrio, 
Alauda oristara , m. fl. inkommit i Svensk Fauna, fastän de 
icke höra dit; har andra orsaker. | 


g 
22 Ä 


verkeligen åga 5).  Feglarnas Geografi sprider 
likvål åfven som vexternas mycket ljus öfver oli- 
ka Lånders och Provincers klimat c), och det år 
såkert interessant för Ornithologen att veta huru 
stor stråcka af jorden hvarje sårskild fogelart be- 
bor, Petta år förmodeligen åndamålet med de 
namnlistor öfver vissa Orters foglar, som stundom 
åfven i Sverige blifvit författade. Men då man 
på dem sållan tråffar mer ån Linnéanska namnet 
och hånvisning till Fauna Svecica eller Systema Na- 
ture; och då det ånnu på många stållen år oaf- 
ojordt, hvilken fogel Linné egenteligen menat; 
så finner man lått att dylika listor förfela sitt ån- 
damål d). Af dessa och flera anledningar tror jag 


b) Hit kunna råknas bland andra: Picus caniceps, mihi, och 
Pieus leuconotus ; Crucirostra pinetorum mih; Tetrao ru= 
pestris mihi; Charadrius fluviarilis , Bechst. m. fl. som LIn= 
NÉ sete, men förblandat med andra. Att Sverige äger flera fog- 
lar som ej äro upptagna i Fauna, och att en stor del, som der 
finnas, böra som varieteter utstrykas; skall jag på ett annat 
ställe söka. att leda i bevis, 


ce) Jag år öfvertygad art man med samma noggranhet kän bestäm- 
ma latituden för foglarna som för: vexterna, Man har försökt 
det. Man har anmärkt t, e. huru långt mot norden , eller hu- 
ru högt på fjellen man sett hvarje fogelart, Detta sått år orik- 
tigt och bevisar ingen ting, Foglen kan ju blifvit vilseförd, el- 
ler ditjagad af Roffoglar m. m. Man bör, i min tanka, endast 
anmärka hvar de bygga sina Bon, Nåstet, der foglen födes , är 
det samma för honom, som torfvan , der fröet utvicklas, är 
för plantan. Hr Wormsklölp i Köpenhamn, fann under sitt 
vistande på Grönland Fjällripans (Tetrao Lagopus, Fabr, 
Faun, Groenl. T. rupestris mini.) Bo, alltid på samma fjäll 
region, der Andromeda hypnoides blommade, 


&) Jag hade förleden Sommar tillfälle att på Kongl. Vetensk. Aca- 
demiens Museum i Stockholm, se de foglar som Hr Kammar- 
rätts Rådet G, BirreBere skänkt till Kongl, Academien , och hvil- 
ka han uppråknar i Fauna Gottlandica (Vet, Acad. Handl. 1809, 
p/188.) Till rättelse för den som en gång kunde blifva sinnad 
att samla ihop alla fogelnamn han öfverkomme som Svenska, 
förse dem med Beskrifningar, tagna ur någon utländsk Författa- 
re, och på derta sätt gifva oss en Svensk ornithologi; tager 
jag mig den frihegen att vid Herr Brurgeres Fauna Gottlandica 
1, c. anmärka följande; Falco umbrinus år en ung Gyrfalco; 


23 


det vära af vigt för Vettenskapen att få de fogel- 
arter noga beståmda som LINNÉ i sin Fauna velat 
beskrifva. För att göra detta, måste vi uppsöka 
de kållor hvarur LINN& håmtat den ornithologiska 
delen af Fauna. Desse åro hufvudsakeligen RuD- 
BECKS målade foglar och LecHes Beskrifningar. 
Begge finnas ånnu. De sednare åro af Hr Prof. 
och Ridd. ReTtTzIUS för flera år sedan afskrifna ur 
LecHEs eget Manuscript, och på det såttet rådda- 
de från undergång e). De förtjena också att vara 
det. LECHE var samtidig med LInné, och en 
Ornitholog som i Naturen studerade sin vettenskap. 
Hans Beskrifningar åro ganska fullståndiga och 
påliteliga. Han meddelade många af dem åt Lin- 
Ne, hvars djerfva snille fattat den jJetteplan att i 
ett System omfatta hela Naturen. Linné ålskade 
att vara fåordig. Han tog af LECHES Beskrifnin- 
gar endast det som han ansåg mest hufvudsakeligt. 


Denna art utgör en hel series af varieteter, (som till största 
delen finnas i Hr Hofmarsk. PayKkuLLs förträffeliga Museum) af 
hvilka F. Islandicus år den äldste och F. umbrinus den yng- 
ste. Mellan dem står Gyrfalco och Rusticolus m, fl. Vid 
Falco gentilis är LInnés Fauna ganska rått citerad; ty både 
BireBeRGS och Linnés F. gentilis , år en ung F, Palumbarius, 
"som GMELIN kallar Gallinarius.  Faleo Lanarius, Billb, är 
en varietet af F. pygargus , Linn, Före Grefve WACHTMEISTER 
hafva Ornithologerna kallat Honah och ungarne af F. Lithofal- 
co för F. ZEsalon (Vet. Acad. Handl. 1202. p. 269.), Herr 
BILLBERGS F. /Esalon är deremot en ung F. Subbutee. Strix 
Stridula Billb. såg jag icke och kan derföre icke bestämma 
hvad det år för en; men är det LInnés Ser. Stridula FEaun.Sv, 
så år der Honan till Ser. Aluco; Se Regist. Bl. 169. Hr BiiL- 
BERGS Ånas platyrhyncos, har jag sett på Museum i Upsala; 
Det år Linnés, och alldeles den samma som finnes ritad af Rup- 
BECK, Den kan aldrig förblandas med ÅA. clypeata, hvaraf 

+ "somliga vilja hafva den till varietet. Colymb. stellatus Billb. 
är en ung Col, Septentrionalis. Anas fuligula fem. står här 
uader namn af Anas ferruginea, Scolopar canescens är en 
Scol. Glottis, Lin. 


7e) NManuscriptet finnes troligen icke mer, Afskriften förvaras i 
nämnde Herr Professors Bibliorhek. 


dd | , 


Han ville vara kort och blef ofta otydelig £): 
LecHes Bok år derföre ej sållan en. commentari=« 
us, som förklarar det obegripeliga i LInnés Faus 
na. Jag skall vid ett annat tillfålle derur framdra- 
ga det, som kan tjena att upplysa LINNEanska 
Synonymien. Denna gången har jag den åran att: 


till Kongl. Academiens granskning framlågga: 


Critiska Anmärkningar öfver RUDBECKsS Fogelbok, 
till närmare bestämmande. af vissa Ra 2 
v. LINNés Fauna Svecica. 

Denna mårkvårdiga Bok åges af Hr Barbie | 
pe Geer. Under en Ornithologisk Resa förleden 
Sommar hade jag den lyckan att se den i Stock- 
holm hos Hr Professor SPARRMAN, som lånat dön 
för utgifvandet af sin Svenska Ornithologie. 

Boken år i stor Folio, Figurerna åro illumi- 
nerade med fårger och i naturlig storlek. ” Få af 
dem åro dåliga, de mesta öfver medelmåttan , och 
några förtråffeliga. De åro målade i slutet af 17:de 
och i början af 18:de Arhundradet, hvilket ses af 
de Etiketter, skrifna af RUDBECKS egen hand, 
som ligga lösa mellan bladen, och innehålla öka 


"samma Synonyma af ALDROVAND, GESNER, 


rd 


WILLUGHBY och RAJI m. fl. som allas LIN- 
Nés Fauna. Figurerna låra vara tecknade dels af 
OLoF RUDBECK, (Sonen) sjelf g), dels af de 


f) Så har t, e, LeEcHE en ganska noggrann och fullständig Beskrif- 
ning af Motac. Schenobenus; Linné fiek den, men förkortade 
den så, att nästan alla Ornithologer misstagit sig derom, LAa- 
THAM förblandar den med Salicaria; och BECHSTEIN tror till 
och med, att LInné under namn af M. Schoenobenus beskrifvit 
en Mot. Rubetra, (Se LATHAM Syn. Övers. af BECHSTEIN IV B. 
P: 419. Note W.) 


g) Han var ej 'okunnig i Ritkonsten. Se Nora Samolad p. 19. 
Men då Linné i Amenit. Acad, Vol. VIL Pe IIO, påstår att 
RuprecH sjelf rirat figurerna , och berömmer honom derföre för 
sin Ait; har han såkert OFätt, 


25 


två studerande 4), som voro RuDBecKk följaktiga 
på dess Lappska resa Är 1695. 


Af Nora Samolad se vi att RuDBECK årnat 
utgifva detta Mek, jemte beskrifningar, och vi 
beklaga med skål, att detta icke Sker Vår Or: 
nithologi skulle då gjort helt andra framsteg ån 
den nu har. Flera foglar, som utlåndska Ornitho- 
loger. först i sednare åren funnit 'och upptagit som 
skiljda arter, voro redan kånda af RUDBECK , fast- 
ån LINnNné öfversett dem. Hit kunna råknas: Cru- 
cirostra abietina och pinetorum som LINNÉ inbegrep 
under e&t gemensamt namn af Loxia curvirostra; 
Picus norvegicus , Lath. som Linné förenat med 
P. viridis; Picus leuconotus och Charadrius jluvia= 
tilis Bechst. 


Af de foglar i Fauna vid hvilka RUDBECK 
citeras , saknar jag hår isynnerhet två neml. Strix 
Scandiaca och Fringilla flammea. Dessa skola fin. 
nas i det fogelverk af samma Författare, hvilket 
förvaras i Grillska Museum på Söderforss. 


Något 'spår till Systematisk indelning tråffas 
åfven hos RUDBECK. Aila Landfoglar finnas för- 


out.  Derefter följa Wadarena och efter dem kom- 


ma Simmfoglarna.  Låderlappen C Vespertilio) blef 
af RUDBECK, som af alla åldre Naturhistorici, 
råknad till Foglarna , innan en noggrannare upp- 
mårksamhet på Djurets innre byggnad, beståmde 
dess plats bland Didjuren. 


De första 54 Bladen upptagas af Insecter hvil- 
kas beståmmande jag lemnar åt Entomologen. 


hk) At hvilka isynnerhet AnDERs Hoitzeom berömmes som snäll 
Ritare, Norg Samolad 1. c. 


| 


26 


Bl. 56. Fig. 1. 1) Är Motacilla Regulus , mas. Lin: 
Faun. Svec. N:o 262 &). 
— Fig. 2. Motacilla Regulus , felinan. 
— Fig. 3. Mot. Trochilus, Lin. Faun. 264. 
SE Fitis, BECHST. Nat. Deutschl. 

Bl. 57. Fig. år mindre god: men fig. 2. år förtråf- 
felig. Den föreståller den lilla fogel som 
TENGMALM kallar Mot. Curruca. (Vet. 
Acad. Handl. 1783. p. 53). BECHSTEIN 
(i Naturg. Deutschl. 2:te Auf. 3 B. p. 
540-) kaliar honom Sylvia garrula.. Dessa 
två Synonyma åro ganska såkra. Svårare 
år det att med visshet såga hvad LINnNné i 
Fauna Svec. kallat honom. Beskrifningen 
under N:o 250, Mot. Sylvia, kommer ho- 
nom nårmast, och dermed intråffar åfven 
storleken: vix Trochilo major Lin. 1. c. 
För öfrigt år der en confusion i Fauna mel. 
lan Mot. Sylvia och Curruca, Salicaria och 
Hippolais > som svårligen kan utredas. Man 
gör derföre såkrast, om man vill undvika 
att missförstås, att ej citera dessa namn 
ur Fauna Lin. utan att tillika bifoga en 
egen beskrifning. ”TENGMALM tog för gif- 
vit att detta var Mot. Curruca Lin. n. 247. 
Honom hafva alla Ornithologer följt. Jag 
vill derföre ej åndra ett redan allmånt an= 
taget namn. Jag kallar derföre denna Fo- 
gel i Ornithologia Svecica P): Sylvia Curruca. 
LINnné kallade honom som sagt år JMot. 


£) Räknad uppifrån nedåt, 

£) Der ingen tvetydighet är att befara » Citerar jag Linnés Fauna, 

2 Denna Bok är nu fårdig att låggas under Pressen. Jag citerar 
den derföre att jag der fullständigt beskrifvit hvarje Fogel , och | 
vidlöfrigare utrede dess Synonymie, ån naturen af denna Af- 
handling tillåter. 


I 


BI. 58. 


27 


Sylvia, TENGMALMS och följande Ornitho- 
logers Sylvia, hvarvid Linnés citeras, fin: 
nes i Fauna båst beskrifven under n. 248 
(NB. Beskrifningen, ej Diagnosen) Ale 
clause supra ferrugtinee och Remiges margine 
exieriore ferruginee ETc. år omisskånneligt 


bevis på, hvilken Fogel Linné haft för sig. 


« Fyingilla fusca rostro flavicante. Riska Sved.” 
Denna figur år en bland de interessantaste. 
LINNé hade den för ögonen då han införs 
de Fringilla flavirostris n. 239 1 Fauna. 
Hans beskrifning år både ofullståndig och 
oriktig. Man undre derföre ej att BUFFON 
ansett den för varietet af Bofinken. Herr 
Prof. Retzius fick af Assess. LINDROTH 
en dålig copie af denna figur, och låt gra- 
vera den i sin Fauna, LINDROTH ville 
med den bevisa att RUDBECKS fogel vo- 
re en varietet af Fringilla Linaria. = Se- 
dermera då Professor RETZI1US fick se sjelf- 
va foglen, som hvarje vinter, under dessa 
sednare åren, tråffats hår vid Lund; fann 
Han tydeligt, att det var en egen art. Jag 
vet ej med hvad Synonymie Jag båst skall 
beståmma denna fogel. Den år oftast orik= 
tigt beskrifven. — Twite, Pen. Arct. Zool. 
Tyska Öfvs. T. 1. p. 354. C. samt Graa 
Irisk Leems Lappm. p. 256. n. 107. sy- 
nas vara båst tråffade. I Ornith. Svec. har 
jag fullståndigt utredt dess Synonymie, och 
Jag tånker åfven ge en noggrann figur. 
RuDBECKS figur år temmeligen god: men 
nåbbet år för långt, och kroppen inunder 
askeoråaktig. 


28 
Bl 59. 


- 


Avis carolina, mas que superior a me reper- 
ta ad paludem Tornensem A:o 1695.” Den- 
na år Mot. Svecica Lin. Faun. 259. Öfre 
figuren år Hannen, undre Honan. 


- ”Rudbeckiana = = - - Sved. Brunmes,” år 


Mot. modularis, Lin. Faun. 245. Figuren 
temmeligen god. 


””Curruco Gesa. p. 370. Will. ps 157. Et. 
Trägårdstrast.” Denna fogel finner jag in= 
genstådes i Fauna Lin, båttre beskrifven, 
ån under n. 248. (Diagnosen hörer likvål 
till en annan, nemligen till den råtta Mot. 
Hippoleis Auctor.) Att LINNÉ trott sig be- 
skrifva denna RUDBECKS fogel under namn - 
af JM. Curruca, år vog troligt. Synony- 
miens likhet tyckes bevisa det: men att. 
LINNe beskrifvit en helt annan, ser hvar 


voch en. Den råtta Synonymien till denna 


figur år: Mot. Sylvia, Tengm, 1. c. p. 53. 
Sylvia cinerea Bechst. 1. c. p. 534. Or- 
nith. Sv. | 


a. < Atricapilla Aldr. p. 757. år Motac. Atri- 


copilla Lin. Faun. 256. 1. Hanne, 2. Hona. 


<Luscinia minor, vel cannevarola , Aldr. ps 


754. mindre Nättergalen."< År Sylv. horten- 
sis mihi, 1 Örnitb, Svec. TENGMALM l. 
c. p. 53. kallar denna fogel Mot. Hippo- 
Jais: men den år Linnés Mot. Salicaria 
n. 3249. - TENGMALM såger att caracter 
specificus på Hippolais, år 1 Fauna för- 
blandad med Salicarie. Han har rått. Men 
han tyckes ej insett hvari felet ligger; nem- 
ligen att Diagnosen och Descriptionen på 


M. Hippolais "höra till olika foglar. ' Han 


29 


byter endast om namnen och kallar LIins 
NÉés Mot. Salicaria för Mot. Hippolais och 
tvårtom,. 

Bl. 64. "Luscinia major ,< år Mot. Luscinia Lin. 
Faun, 244. 

Bl. 65. ”Oenanthe altera Aldr. p. 763.” år Mota- 
cilla Oenanihe , Lin. Faun. Sv. n. 254. 

Bl. 66. ”Phenicurus Gesn. Pp. 731. år Motac. 
Phenicurus. Lin. Faun. n. 257. Bägge 
figurerna åro rått bra. 

Bl 67. Fig. 1. ”Phenicuri s. Ruticille secunda Spe- 
cies non descripta conf. Will. p. 160.” Det- 
ta år en ung Mot. Phenicurus, sådan som 
den om Hösten finnes i mångd i Skogar 
och Trådgårdar. Det år just denna fogel 
som LINNé beskrifvit i 1. edit. af Fauna 
Sv. n. 227, under namn 'af Mot. Ti- 
thys. ; 

— Fig. 2. ”Phenicuri tertia Species non de- 
seripta” €Fe. år Mot. Rubecula Lin. Faun. 
DIr00: | 

Bl. 68. ”Phenicuri qvarta Species non  descripta” 
år Mot. Erithacus Lin. Faun. n. 258. Den- 
na år likvål ej en egen art utan honan till 
Mot, Phenicurus. Se vidare Ornith. Sv. 

Bl. 69. ”Phenicurus minor” är Mot.” Rubetra Lin. 
Faun: 255. fig. r. mas. 2. femina. Se Saxi- 
cola Rubetra, Orn. Sv. 

På detta stålle kan jag ej underlåta en 
anmärkning som undfallit alla Ornithologer 
hvilka citerat. LInné: Honan eller ungen 
till Mot. Rubetra förekommer ån en gång i 
Fauna under namn af Alauda campestris n. 
212. Man jemföre Beskrifningen, som år 
en af de båsta i Fauna, med foglen (Rus 


30 


betra); och man skall snart finna :att jag 
har rät. Huru Linné 1 t12:te editionen 
af Syst. Nat. p. 288. n. 4. vid Alauda cam- 
pestris, kunde citera FRISCH's Alauda no- 
valium Tab. 15. (som år en god figur af 
den råtta Alauda campestris) utan att finna 
sitt misstag, år likså obegripeligt som att 
GMELIN,LA THAM m. fl. kunde bibehålla LINn- 
Nés högst oriktiga Diagnos: Rectricibus fu= 
Scis, inleriovi medietate, exceptis intevmediis 
duabus albis, gula pectoreque flavescente. Så- 
dan ser ingen Lårka ut. BECKSTEIN var 
den förste som riktigt beskrifvit Al. cam- 
pestris i Naturg. Deutsch. Den fanns för- 
sta gången i Sverige, under Sommaren 
1814 af Justitie-Cantzleren Grefve WACHT- 
MEISTER, vid dess Gård Årup i Skåne. 
Se Anthus campestiris. On. Svec. 

Bl. 70. "Fringilla." Fig, 1. Hannen, fig. 2. Honan. 
af Fringilla celebs, Lin. Faun, n. 232. 

Bl. 72. «<Linaria. Gesn. p. 590. &c. år Fring. 
cannabina Lin. n, 240. mas et femina. 

Bl. 73. "Carduelis" år Fring, carduelis Lin. Faun. 
236. mas et femina, 

Bl. 74. ”Spinus s. Ligurinus, Aldr. p. 809.” år 
Fring. Spinus Lin. Faun. 237. 

Bl. 75. <Linaria rubra minor. Will. 191.5 År Fring, 

. Linaria Lin. Faun. n. 241. 

Bl. 76. <Emberiza flava, Gröning Sved." år Emberi- 

c 2a ciurmella, Lin. Faun. n. 230. 

BL 77. "Scheniclos. Äristot. FJunco EJe. Säfsparf 
Sved.'< år Ember. Schenmclus. Lin. Faun. 231. 
femina. Figuren år för stor och dålig. 


BL 29. "Hortulana femina? conf. Gesn. p. 567. Sved, 
Lundsparf." Av Emter. Hortulana mas. Lin. 


3k 


Faun. n. 229. Kallas Ember. Malbyensis 

| Mus. Carls. tab. 21. 

BI. 479. "Passer vulgaris" år Fring. domestica Lin. 
Faun. n. 242. I. Hanne, 2. Hona, 

Bl. go. "Passer montanus Aldr. p. 560. år Fring 
montana Lin. Faun. n. 243. - 

Bl. 82. Hirundo domestica Will. p. 155. Hussvala 
är Hirundo rustica, Lin. Faun. n. 270. 

Bl. 83. <Hirundo Apus" HAll, år Hir. Apus. Lin. 
Faun. N. 272. 

Bl. 84. "Caprimulgus Will. tab. 14. Nattblacka Sved. 
Kesi Saghan Ture. h. e. Getsugare Sved."" år 
Caprimulgus Europeus. Lin. Faun. n. 274. 

Bl, 85. <Alauda vulgaris år Alauda arvensis. Lin. 
Faun. n. 209. 

Bl. 86. "Alauda minor campestris, Will, p. 150: 
Alauda pratorum Bellomi? Aldr. p. 849. 
Mindre Fåltlårka Sved." Detta år en dålig 
figur och det år svårt att se till hvilken 
Art den egenteligen hörer. Det år mårk- 
vårdigt att hvarken RUDBECK eller LECHE 
synas haft reda på Lårkslågtet. Linné 
kånde dem icke heller. Detta år klart af 
Fauna. OTTO intygar detsammanmn). I 
Ornithol. Svec. har jag sökt beskrifva dem 
troget efter naturen, och jag har åfven sam- 
lat de Synonyma som jag trott mig med 
visshet kunna citera. Denna: figur skall 
troligen vara Linnés, Alauda pratensis n. 
210. men den år för stor. Till Alauda cam- 
pestris hörer den platt intet. 

Bl. 87. "Alauda arborea, Will. p. 149." år Alauda ' 
arborea, Lin. Faun,. n. 211, 


m) Der Herr RITTER VON LINNÉ kannte sie selbst nicht genav als 
ichim Jahre 1774 bey ihm var, Burfons Vögel durck Otto XIV. 
P, 211. 


ga 


BL. g8. Fig. 1. "Carduelis. Lulensis.'< Denna figur 
har frambragt Fringilla Lulensis, Lin. Faun. 


234. som Herifran kommit i omlopp i de. 


flesta Ornithologiska Arbeten. — Professor 
Retzius fick deraf en copie från LiNnD- 
ROTH för att bevisa dess tillvarelse som 
Species. Den år likvål ej annat ån: en 
Fring. montifringilla. 

o— Fig, 2. "Carduelis Lopponica, Lapsk Stegk- 
sa" år Fring. Lapponica mas, Lin, Faun. 
n. 235. Jag tror mig med fullkomligt 
skål hafva skiljt den ifrån genus Fringille 
och fört den till Emberize, i Ornith. 
Svec. 

Bl. 90. ”Garrulus Bohemicus” år Lanius garrulus Lin. 
Faun. n. 82.” Två goda figurer. 

Bl. 91. Passer nivalist år Fring. montifringilla. Lin. 
n. 253. en gammal hanne. 

Bl. 92. Fig. 1. "Passer nivalis ex Vestrobothmnia" år 
Emberize mvalis, Faun. n. 227. 

— Fig2. år Fringilla momtifringilla. Faun. Lin. 

NN. 283: 

Bl. 94. <Motacilla alba år Motac. alba mas, Lin. 
Faun. n. 252. 

BL 95. <Motacilla flava" år Mot. flava Jämn Faun. 
n.; 253. Fig I. mas. Fig. 2. femina. 

Bl. 96. Chloris Gesn. år Loxia Chios Lin. Faun. 
n. 226. Fig. I. Hannen. Fig, 2. Honan. 

Bl. 97. Merula IR Gesn. 609. år Siurnus Cin- 
clus , Lin. Faun. Dp. 214. 

Bl. 98. ”Rubicilla sive Pyrrhula Gesn. p. 733." år 
Loxia phyrrhula Lin. Faun. np. 225. Fig, I 
Hanne. Fig. 2. Hona. 


BL 


NN oc 


33 


Bl. 99. Hår förekomma två mindre goda figurer af 
Lozia curvirostra Lin. Faun. n. 224. Jag 
kallar denna Fogel i Ornith. Sveéc. efter 
MEYER, Crusirostra abietina. 

Bl. 100. «Loxia alia species Detta visar tydeligt 
att RUDBECK ansåg denna fogel skiljd ifrån 
föregående. Också år han det verkeligen. 
Jag kallar honom med MEYER : Crucirostra 
pinetorum. Anm. Prof. SPARRMAN har 
bland de sist utkomna figurer af Svensk 

 Ornithologie låtit gravera denna och före- 
gående RUDBECKS fogel på en och sam- 
ma tafla, der denna kallas Hanne och få= 
regående Hona af Lozxia curvirostra, hvil- 
ket misstag jag hårmed tager mig den fri« 
beten att råtta. Ning 

Bl. 102.” Coccothraustes-Paris fogel” år Loxia Enu- 
cleator Lin. Faun. n. 223. 

BL, 103. "Merops sive Apiasterv? Willugh” år La= 
mus collurio, Lin. Faun. n. 81. Fig, 1. 
mas. Fig. 2. fem, 

Bl. 104. Sturnus mas år Sturnus vulgaris, Lin. Faun, 
n. 213. Hanne. God figur. 

Bl. 105. År Honan till föregående. EN 

Bl. 106. ”Turdus minor Gesn. p. 161. tonfer ÅAldri 
p. 598. Turdus simpliciter dictus Will, 128. ” 
Talltrast then mindre, Sved.” Fig. 1. år en 
god figur af Turdus musicus. Fig. 2. år 

dålig, " Det år derföre svårt att med så- 
kerhet beståmma om det år en varietet af 
T. musicus eller en förfelad figur at Turd. 
kHliacus. 
I en Disputation; kallad Fauna Fennica, 
Åbo 1810. p. 30. frågas, om ej Turdus 
musicus år Honan till T. Ifacus? Oaktadt 
| ingen Ornitholog lår gå in på denna sats, 
K. V. ÅA. Handl. 1816. St. I re 


34 


kan man likvål icke neka att de i Fauna 
åro hopblandade. Både de Svenska namn 
och de seder som Linné der tillågger TJ. 
Iliacus, höra icke till honom utan: till. T. 
musicus , som Öfver allt år långt allmånnare 
än Iliacus. Denna har likvål i Skåne" ett 
eget namn och kallas Rödvinge. Engels- 
månnerna kalla den Redving. 

Bl. 107. Turdus pilaris Gesn. p. 753.  Talltrast then 
större. Bågge figurerna åro Turdus pilaris 
Lin. Fauna n. 215. men nedre figuren år 
båst. 

Bl. 108. "Turdus viscivorus Gesn. p. 760. Misteltrast 
Sved. et Stora Kramsfoglen,” år Turdus vi- 
scivorus, Lin. Faun. n. 216. Figuren god. 

Bl. 109. Merula vulgaris femina, vel etiam junior pro- 
pe Acidulas Kilenses A:o 1796 in Aug. år 
Turdus Merula, Honan Lin. Faun. n. 220. 

Bl. 110. Fig. 1. Är Hannen till rd 

— Fig. 2. ”Mevula Saxatilis? Aldr. p. 630” 
Dena figur år såkert en varietet. Jag har 
sett ungar af Turdus merula, som före förs 
sta ruggningen kommit honom nåra, 

Bl. 111.” Parus ceruleus Gesn. p. 641. Blimes, aliis 
Blåhatt Sved.< År Parus ceruleus Lin, 
Faun. N. 267. 

Bl. 112. Fig. 1. År Parus major , Lin. Fauns fi. 265. 

— Fig. 2, År Pavus palustris, Lin. Faun. 
Dn. 269. 

BL i132. Fig. 1. År Parus cristatus, Lin. Faun. n. 266, 

5, Fig. 2. År Parus ater, Lin. Faun. n, 268. 

Bl. 114. ”Parus caudatus Aldr.” Det var denna figur 

| LINnNné hade för sig då han beskref Lanius 
caudatus i Faun. n. 83. Ifrån den hår- 
leder sig: ale e cavuleo, nigro et albo uns 


355 
riegate. Denna felaktiga och allt för gran. 
na figur var också orsaken, att då Linné 
fick en såker teckning af samma Fogel 
från LeCHE i Skåne, ansåg han dem för 
skiljda arter och kallade den sednare La- 
nius biarmicus n. 84. 

Bl.116. Fig. 1. ”Picus cinereus Gesn." år Sitta Eu- 
ropea, Lin, Faun. n. 104. Figuren år 
god, och införd af Hr Prof. SPARRMAN 
i dess Svenska Ornithologie. 

— Fig. 2. ”Certhia Gesneri p. 281. Bomkry- 
per Sved. År Certhia familiaris Lin. Faun. 
Nn. 106. 

Bl. 117.” Fyn  Avrist. mas”? år Fynx torquilla, 
Lin. Faun. n. 87. 

Bl. 118. Fig, 1. Picus varius minor, år Picus minor 
Lin. Faun. n. 102. femina3s Fig. 2. mas. 

Bl. 119. Picus wvarius peregrinus vertice aureo, år 
Picus tridactylus mas. Faun. n. 103. 

Bli 120. ”Picus varius major Will. p. 94. mas.” år 
Picus major , Lin. Faun, n. 100, 

Bl.121. Picus varius major an fem? vertice toto ni« 
gro, år Hona till följande: 

Bl. 1232. Picus varwus major vertice ex albo rubro 
maculato; Denna år Hannen till föregående, 
och en skäiljd art, både från Picus major 
och medius, Den kallas af de nyare Pi- 
cus Eeuconotus; Se Ornith. Svec. Profes- 
sor SPARRMAN har låtit afteckna den i 
Svensk Ornithologie under namn af ”Picus 
major var. — medius Lin."' 

Bl. 123. Denna år en förtråffelig figur af Picus Nor- 
vegicus Lach. Den år en ”ganska distinct 
Art från P. viridis, hvarmed somliga Or- 
nithologer förenat honom. Se Pic. caniceps. 
Orn. Svec, 


86 

Bl. 124. Picus viridis och ia 

Bl. 125. Picus viridis major åro båda Picus viridis 

i Lin. Faun. n. 99: 

Bl. 127. år Picus Martius fem. och | 

Bl. 128. år Picus Martius mas, Lin. Faun. n. 98. 

Bl. 132. ”Columba Oenas s. vinago Will. p. 136.” år 
Col. Oenas, Lin. Faun. nh. 207. LINnné 
har misstagit sig då han i Faun, Svec. 
uppger denna Dufva för stammen till Tam. 
dufvorna. Denna åra tillkommer &n helt 
annan art som finnes vild bland strand- 
klipporna i Skottland, Siberien och på Sar- 
dinien &c. D:r PONTOPPIDAN i sin Natur. 
Hist. over Norrig, (Tyska Öfversåttn. II T. 
Pp. 132.) ger anledning att förmoda det den 
åfven finnes bland strandklipporna i Nor-' 
rige, Se Ornith. Svec, Till denna hörer 

Bl. 133. Dorsum posticum album, som i Syst. Nat. 
orått tiilägges Col. enas. 

BL 135. Polumbus torquatus Aldr. år Columba Pa 
kuwmbas Faun. Lin. n. 208. ; i; 

Bl. x36. Fig. 1. Honan, Fig. 2. Hannen till 7Te- 
trao coturnix, Lin. Faun. n. 206. 

BL. 137. "Perdix rufja minor conf. Roji Syn. p. 57. 
Ljusbruna eller mindre Rapphönan.s Denna 
figur år i min tanka en unge af Tetrao Per- 
dix Lin. före första ruggningen, Raji Sy- 
nopsis , som citeras, har jag icke till hands; 
men LATHAM hånför Raji Perd. ruffa till 
sin Perd. rufa B. och citerar dervid Nov. 
Comm. Acad. Petrop. T. XV. tab. XIII- 
men denna figur år alldeles icke den sam- 
ma som RUDBECKS. 


Bl.139. år Tetrao Perdix mas och 
Bl. 139, år Tetrao Perdiz femina Lin. Faun. n. 205. 


37 


Bl. 140. ”Lagopus altera Plinii, Raji Syn. $4. €Fc.” 
år Tetrao Lagopus Lin. Faun. n. 203. i 
sin wvioterdrågt, och 

Bl. 141. ”Lagopus estivalis” år den samma som fö: 
regående, till en del i sin sommardrågt. 
Att LINNé innefattade två skiljda arter un= 
der namn af Tetr. Lagopus, ENT år intet 
tvifvel. Han såger i Fauna 1. c.: Variat 
magnmitudine, in Ålpibus longe RR. och 
i Syst. Nat. p. 274. n. 4. ÅAlpina varietas 
minor. Denna som år minor och alpina kal- 
lar Lappen Keron. Den större (som RUDa 
BECK låtit teckna) kallar han Rehusack. 
Bådas Synonyma har jag såkt att utreda i 
Ornith. Svec. 

Bl, 142. Gallina coryllorum €c. år Tetrao Bonasia 
mas, Lin, Faun. n. 204. 

Bl. 148. "Pica glandaria rarior år en ljus varietet 
af Corvus glandarius Lin. Faun. n. go. 

Bl. 149. Pica glandaria vulgaris, år Cora. glanda. 

> riar Lin. 1; c 

Bl. 150. år Corvus Caryocatactes Lin. Faun. n. 9: 

Bl. 152. Pica Lapponum cinereo-fusca. Olycksfogel. 
Sved. år Corvus infaustus, Lin, Faun, n. 
93. Se.Orm, Svec. 

Bl. 153. och 154. åro Coracias Garrula, Lin. Faun: 

, n. 94. 

Bl. 155. år Corvus Monedula, Lin. Faun. n. 89; 

Bl. 156. "Cornix Gesn. 321.  Råka Sved.f Denna 
figur tror jag vara den råtta Corv. Corone. 
Den som under detta namn förekommer i 
Fauna n. 86, och som hade plum&e ad ro» 

| strum detrite, år säkert en Corv. frugilegus 

på som en gång förflugit sig upp till Wester- 
bottn, 


38 


Bl. 157. "Cormix alba Scandianoa. Hvit Kråka Sved. 
år en hvit varietet antingen af Coruv. Coroue 
eller cornix. 

Bl. 158. Corniz cinerea Aldr. år Corvus cornix Lin. 
Faun,. Sv. n. 88. 

Bl. 159. år Cuculus canorus Lin. Faun. n. 96. en 
gammal Hanne. 

BL 160. Cuculus autummnalis. Höstgöj Sved."s år Cuc. 
camorus, Lin. 1. c. ung, skjuten om hösten. 
Införd af SPARRMAN i Svensk Ornith. 

Bl.161. år Cuc. canorus Lin. I c. en unge som 
nyss lemnat boet. 

Bl. 162. "Vespertilio major €7c.” år Linnés Vesper- 
tilio ouritus Faun. Sv. n. 3. 

Bl. 163, ” Noctua Gesn. p. 620. Ald. t. 1. p. 544. 
Noctua minor Will. p. 69. Raji Syn. 26. 
Lilla eller minsta Stenuglan Sved. In sylva 

 haud longe Upsalis Horlen (2?) dicta a me occi= 
sa et in nido ejus 4. ova exigua maculosa.” 
Denna figur år mårkvårdig. Att LINnné 
haft den för ögonen då han beskref sin Striz 
passerina Faun, 79. derom kan vål ingen 
tvifla som jemför LInnés Fauna med det 
jag anfört af RuDBECK; ån mindre den som 
Jemför RUDBECKS figur med LINNés de- 
scription. Nåstan alla utlåndska Ornitho- 
loger misstaga sig då de citera Linnés 
Strix passerina. De Engelska Ornithologer 
hänföra den till deras Little Owl. Detta år 
orått, - Little owl, år Strix funerea Lin, 
Faunp. : Detta ses af figuren i Brit. Zool 
fol. edit. Tab. B. 5. Det samma intygar 
TENGMALM i Vet. Acad. Handl. 1793. p-. 
288. TENGMALM hade tillfålle att bese de 
Engelska Muséerna, och fann der alltid sin 
Strix noetua (Str, funerea, Faun, Sv.) up: 


39 


der namn af Str. passerina, Tyskarna ci- 
tera åfven Str. passerina Lin. till en helt 
annan Uggla ån den Linné menat. Deras 
Str. passerina år först i sednare åren funnen 
i Sverige. Jag kallar den Str. nudipes, då 
jag ej tror mig beråttigad att flytta LINNE- 
anska namnet från den verkeliga passeriga 
till denna. Tyskarna hafva i sednare åren 
äfven funnit Sir. passerina Lin., men de 
hafva kallat den Striz pygmea. Se Orn. 
Sv. Råtta Synonymien till denna RUDBECKS 
figur år således i korthet denna; Strix pas- 
serina Lin. Faun. n. 79. TENGM. Vet. 
Acad. Handl. 1793. p. 294. Strix pyga 
mea BeCHsT. Nat. Deut. 2:te Auf. 2; B. 


Pp. 978: 

Bl. 165. ”Noctua major oculis minoribus, iridibus cro- 
ceis. Större Stenuglan. Sved. Denna figur 
har frambragt Siriz n. 74. i Faun. Svec. 
hvilken likvål i tysthet förbigås i Syst. Nat. 
och det med skål; ty den år blott en såm- 
re figur af n. 75 i Fauna. Se Blad. 170. 

BI. 167. ”Strix tota flammea.  Brandugla. Sved. Den- 

na figur har producerat Strix capite levi cor- 

pore luteo, i Faun. Sv. n. 73. LINnNné såg 

såkert aldrig foglen på annat stålle ån i 

RuDBECKS bok, Deraf kommer förmode- 

ligen det misstag att han i Syst. Nature 

citerar detta n. 23. Faun, Sv. till sin Strix 
flammea, och tillöker Diagnosen på följan- 
de sått: Strix capite levi, corpore luteo 
punctis albis, subtus albido punctis nigrican- 
tibus. — Detta år nu icke mera RUDBECKS 
fogel. RUDBECKS Striz tota flammea år Ulu- 
la flammeata FrRISCH tab. 908. LInnés Strix 
flammea år Noctua guttata FRrRisckH tab. 97. 


AS) 


Bvånnybsna ill RUDBECKS fogel åro: 
Strix Ulula TENGM. Vet. Acad. Handl. 
I 1793. pe 279. Siriz arctica, SPARRM. 
Mus. Carls. t. 51. Synonymerne till Sir. 
flammea Syst. Nat. åro Effraie ou Fresaie, 
Burr. Pi. enl. 44. White Owl. Brit. 
Zool. 1. n. 67. Schleuexvkautz BecusT. Nat. 
D. 2 B. p. 947. Detta LInnés misstag ine 
fer ej TENGMALM, hviket var underligt 
nog då han hade RuDBuexs figur att till- 
gå Missledd af Syst. Nat. inför han (1 c. 
p. 274.) Strix flammea bland de Svenska 
Uglorna. Den noggranna Beskrifning han 
gifvit derpå, år, som jag ser af hans manu- 
scripter , gjord på Brittish Museum i Lon- 
don. Endast af denna orsak har således 
Strix flammea inkommit i vår Fauna. 
Bl. 168. ”Äsio s. Otus secundus Aldr.” €Fe, år Strix 
Otus, Lin. Faun. n. 71. 
Bl. 169. Strix Aldr. p. 561. t. 2. fig. p. 563. Strix 
Gesn. p. 238. Skrikugla Sved. Denna fi- 
gur hade LInNé för ögonen då -han införde 
Strix stridula 1 Fauna n. 77; men denna : 
figur framståller ganska bra honan af Str. 
Aluco n). Således då fråga uppstår, hvil- 
ket ofta skett, om Strix BSiridula Faun. 
Lin. år skiljd art eiler icke; år saken snart 
afgjord. Man behöfver blott hånvisa tvif- 
laren till RuDBEcKcs anförda figur. En 
annan fråga år om man af LINNéÉs korta 
Diagnos i Fayna, kan se' hvilken fogel 
han egenteligen mente. — Strix capite levi 
corpore ferrugineo, remige teriio longiore. 


nn) Att Ögonen fått en smal gul ring är helt visst Målarens fel, 


Ar 
Hvem ser i dessa ord en Beskrifning på 
Str. Aluco, fem.? Man kan då icke undra 
öfver aft de Ornithologer som aldrig sett 
RupDpBeECKS figur, hvaraf ÅINNéÉ tagit sin 
stridula, under detta namn beskrifvit en 
helt annan. BecCHsT. 1. c. p. 940. beskrif- 
ver under namn af Str. stridula (hvarvid 
Faun. Sv. citeras) dea som RUDBECK må- 
lat på 167:de Bladet. Detsamma gjorde 
TENGMALM innan han fick se RUDBECKS 
figur. Vet. Acad. Handl. 1783. Pp. 47.) 
Bl. 170. ”Noctua major oculis majoribus iridibus pal- 
lide luteis. Större Stenugla Sved.” Denna 
figur bar frambragt Str. funerea n. 75 1 Lin. 
Faun.' Den år alldeles samma . Ugglå, 
som finnes målad på 165 Bladet: men den- 
na figur år mera tråffande. Dess Synony- 
mie år Siriz funerea Lin. Faun. n. 75. och 
Strix n. 74. Strix noctua TENGMALM 
Met. Acad. Handl 1793-:p: 280: Stix 
Tengmalmi GmeEL och LaATH. Little Owl, 
Pen, Brit. Zool. n. 70. Anm. Hår har åter 
LINNé i Systema nature citerat sin egen 
Fauna oriktigt. Under namn af Str. funerea 
beskrifver han der p. 133. n. 11. en helt 
annan fogel, ån den han i Fauna ger det- 
ta namn. I Syst. Nat. beskrifver han un-« 
der namn af funerea den han i Fauna kal- 
lar Str. Ulsla; och håri har åfven TENG- 
; MALM följt bonom, 
Bl. 171. Ulula Gesn. p. 273 &e. år em god figur af 
Strix Aluco, mas. Lin. Faun. n. 72. 
Bl. 176. år Falco Tinnunculus, mas, Lin. Faun. 
n. 61- 
Bl. 1797.år Falco Tinmunculus femina. 
Bl. 178.år den samme; en gammal Hanne. 


42 | . 
BL 179. Deudrofalco Gesn. L. IIL. p. 15. €e. 
Bomfalk Sved. år F. subbuteo, Lin, Faun. 


Dn. 59. 

Bl. 180. och 181. Båda dessa figurer åro Falco Ni- 
sus Lin. Faun. Sv. n. 68. Men det iår 
svårt att se hvilkendera skall vara Honan 
eller Hannen. 

Hår slutas Landfoglarna och med dem min 
Afhandling. Om denna vinner Kongl. Academiens 
bifall; skall jag en annan gång hafva den åran 
att lemna Register öfver vattenfoglarna. 


43 


me em 


FYRA NYA ARTER 
af BrucHUs Slågtet, 


Beskrefne af 


C. P. THUNBERG. 


Ta Insecterne med hårda skalvingar och ett 
trubbigt Snyte (rostrum), på hvilket Antennerne 
sitta nedan för Ögonen, utmårker sig Bruthus, 
såsom ganska förödande på alla Legum-arter, dem 
han njuter, som mask under tillvåxten, till sin 
föda. Ej sållan förorsakar han på dem mycken 
skada, och blifver således en orsak till missvåxt på 
sådane som af menniskor odlas. Flere Årt-slag 
och Bön-sorter hafva fått sitt egna species deraf på 
sig inqvarteradt , och nåstan alle lånder hafva fått 
på sin lott en eller flere arter, som mer eller min- 
dre göra skada, ibland hvilka i synnerhet utmårka 
sig Br. granarius , pisi och seminarius. 

Detta slågte uppgår hos FABRICIUS till ett 
halft hundrade arter, fördelte på alle verldsdelar. 
Af desse, ganska olika till utseende, torde likvål 


fAere både böra till andre slågten och någre af dem 
utgöra egna Genera. 


BrucHus år nåra beslågtad med Curculio.fa- 
millen, hvilken gör det undantag ifrån Insekterne, 
i allmånhet, att Antennerne icke sitta tätt intill 
Ögonen, utan framom dem, på en ifrån bufyudet' 


för att vidare göras kände. 


+ 


44 


> atdragen Snabel.' Ifrån  Curculio.arterne > kånnes' 


BrucHus-slågte dermed, att'Snabelen år trubbig, 
föga långre ån hufvudet och af nåstan lika bredd 
med det samma, samt sine öfre ving-skal, hvilka 
äro trubbige och något kortare, ån bålen. 


Arter af AnTHRIBUS hafva stundom blifvit 
förde till BrucHus, såsom scabrosus, wvarius, och 
undatus, hvika rätteligen höra till BostTRICHUS. 
Deremot bör BrucHus Robime föras vill ANTHRI- 
BUs. Bågge slågten åro i hast betraktade, mycket 
lika; ånskönt de, vid nogare påseende, åro full- 
komligt och tydeligt åtskilde: nemligen ÅNTHRI- 
Bus med Antenne filiformes; vostro plano brevissimo; 
elytris abdomen tegentibus: Och BRUCHUS med An- 
tenne fusiformes, rostro longiori; elytris abbreviatis ; 
anno obtusissimo. 


Det hånder stundom, att då fråö-skidor såndas 
ifrån Indierne, desamma befinnas smittade med ågg 
af Insekter, som sedan utklåckas i Europa. Sådant 
har håndt mig flere gånger, hvarigenom jag er- 
hållit stundom förut bekante, stundom alldeles nye 
och okände species. På sådant sått har jag erhål- 
lit en ny art af BRUCHUS uti mitt herbarium utur 
frågömmena af en ConvorLvuLus, kallad nervosus, 
hvilken jag hemfört ifrån Ceilon; och nu nyligen 
äfven en ny art BrucHuUs utien DoLiCHos-skida, 
som blifvit hitsånd ifrån Brasilien; samt 2:ne uti 
frön ifrån China. 


Bågge de första arterne åro stora, sköna och 


förut okånda, de 2:ne sednare små. Aa ganska 


tydeligen skilde från förut kånde arter. Jag 
har derföre ansett dem förtjena att beskrifvas, och 
låtit afrita en, samt utbeder mig för dem, uti 


Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar ett rum, 


ät 


-— - 


45 


- Hos FABRICIUS, ibland dess Eleuterata, före. 
komma endast 5 arter af Brucnus, som hafva 
femora clavata och 3 med femöra postica dentata; 
Alle desse åro åtskilde ifrån Br. brasiliensis, som 
åger femora postica både clavata och tillika dentata, 
samt år af en storlek, som ingen annan åger. Br. 
Convolvuli år åfven en af de större i sitt slågte och 
skild ifrån alle dem, som hos FABRICIUS uppråk- 
nas, med enkla fötter, åfven som chinensis. 


1. Br. brasiliensis: ferrugineus atomis albis 3 elytris 
capiteque costatis; femoribus posticis clava- 
tis dentatis. Fig. 1. Tab. 11: 

Magnitudine fere RYNCHANI nmuicum, totus ferrus 
gineus, opacus, supra atomis tenuissimis al. 
bidis subfasciatus. 

Rostrum subangulatum , medio costatum, obtusyms. 

Antenne fusiformes, apice nigre, longitudine ca- 
pitis thoracisque. 

Thorax convexus, qvinqvangulatus, postice di. 
latatus et subspinosus angulis, elytris angu- 
stior, lineis qvatuor nigricantibus. 

Elytra planiuscula costa longitudinali, abbreviata, 
obtusa, brunnea, atomis seu fasciis tenuissimis 
albidis cincta, opaca nec nitentia, " humeris 
gibbosis. 

Abdomen subtrigonum, postice obtusissimum, fer- 
rugineum, macula ad basin femorum posticorum 
atra nitida. 

Pedes ferruginei; Femora postica valde incrassata, 
non tamen compressa, dentata, ferruginea fa- 
scia fusca obsoleta; Tibie fusce, curve, spi- 
nos&, spina simplici, longiuscula. j 

Den kommer något öfverens med Fabricii B. 
femoratus , hvilken dock synes mig böra föras 
till ANTHRIBUsS. 


Lå 

Med antenua skiljes den ifrån både B. femore- 
us, arthriticus och Gonagra. 

Ålven åger dem likhet med B. podagricus; men 
utom andre kånnemårken skiljes denna lått 
bäde ifrån podagricus och arthriticus dermed, 
att femora icke åro compressa. 


a. BR. Couvolvuli: totus brunneus, subtus pallidior; 
elytris guttatis: guttis” minutissimis albis. 

Duplo major BR. granzario, totus supra obscure 
brunneus , subtus pallidior , unicolor. 

Thorax antice angustior, postice latitudine Ely- 
trorum, fascia e guttis qvatuor minutissimis 
albis. 

Eilytra levia, abbreviatas antice gutte ecirciter 
decem , minutissime, nivee, gqvarum qvatuor 
in ipso margine antico , sex arcum formantes , 
et pone hunc utrinque versus marginem kte- 
ralem exteriorem una vel duz. 

Amus obtusus, denudatus, cinereus, immacu- 
latus. 

Pedes simplices, inermes. 


3. Br. chinensis: rufus, elytrorum margine sutura- 

qve atris, pedibus simplicibus. 

Habitat in seminibus e China mibhi missis. 

Rostrum nigrum, teretiusculum. 

Antenne basi rubre, apice nigre, sensim incras- 
sate, capitis thoracisque longitudine. 

Caput Då rum thorace duplo angustius. 

Thorax fuscus , convexus, antice angustatus, po- 

» stice dilatatus, elytris paulo angustior. 

Elytra rubra seu saturate sangvinea, margine ex- 
terho et suturali atris, immaculata , tenuissi- 
me striata, abbreviata. 

Abdomen nigrum. 

Anus oblusus, rufos, immaculatus. 


47 


' Pedes simplices, rubri, inermes. 
-Magnitudine pediculi, adeoqve Br. granario dvplo 


minor. 


4. BR. longicornmis: supra niger elytris rufis: margine 
antico ,' postico punctoque atris ; subtus albi- 
dus3; ano atro fascia M alba. 

Magmwitudine Br. granarii, adeoqve priori duplo 
major, inter semina Sinensia repertus. 

Rostrum et caput nigra, thorace multo angustiora. 

Thorax subglobosus, piceus, antice angustior, 
postice latitudine fere Elytrorum. 

Elytra tenuissime striata, saturate rubra , margine 
antico -seu basi et postico seu terminali, pre- 
tereaqve puncto in medio atris, truncata, ab- 
breviata, glabra. 

Pectus et abdomen cinereo-alba, immaculata. 

Anus obtusissimus, ater signo M littere, in for- 
mam fascie transversa, Cinereo-albido notatus. 

Pedes omnes rubri, 

Femora postica longiora et paulo crassiora, Sir 
mulque compressa, sed omnia inermia. 


FÖRSÖK 
till systematisk Uppstållning af Sveri- 


(CK Fjårillar; 
af 


J. W. DALMAN, 


Med. Eic, 


Ån sedan v. Linné utgaf andra Editionen dt 
Fauna Svecica, (1761) har ej ett enda försök ut- 
kommit att Sr framställa de såsom Svenska 
Infödingar bekanta Fjårillarna, oaktadt deras antal 
under så lång tid ej "kunnat annat ån ganska bes 
tydligen ökas, hvarpå bevis finnes såvål i strödda 
uppgifter till Kongl. Vetenskaps Academien, som 
i Prof. och Comm. ”THUNBERGS” Dissertationes 
Academice. Under en sådan tidrymd hafva åfven 
äsigterna af Systematiken mycket förändrat sig, 
deck åro Lepidoptera kanske af alla Insectordnin- 
garna den, som i detta afseende undergått de min- 
sta förändringar; men ock sannolikt den, hvars sy- 
stematiska form ånnu tarfvar den måsta utarbet- 
ning. Ehuru orsakerna hårtill vål torde vara fe- 
» har dock sannolikt en mycket verkande varit 
den, ätt det FABRiICIska Systemet, som efter Line 
NÉé blef det måst antagna, i anseende till mun-de- 
Jarna hvarpå det grundades, hår mötte större och 
nåstan oåfvervinnerliga svårigheter; svårigheter så 
stora att åfven vår tids beråmdaste Systematicus, 
LATREILLE, öfver denna Ordning endast låmnat 
ett kort och allmånt utkast, och sjelf yttrar sig: 
«Lepidopterorum Ordo Entomologorunm Scopulus"t +Y, 
Tro- 


RN Latr. Gen. Crust, & Ins. T. IV, p. 186, 


49 
Troligen år dock Sanningen af Naturens förhållan- 
de åfven i denna Ordning icke otillgånglig; må 
hånda finnas vågar som leda dit, om ej låttare, 
dock mera såkert ån de vanligen försökta. 
Det synes åtminstone ostridigt, att Natur-pro= 
ducter, som i anseende till hela sin uppkomst och 


utvickling visa samma characteristiska förhållan- 


den, åfven i deras fullkomliga tillstånd skola kom- 
ma hvaårändra nårmast, och att ran således me. 
delst att noga följa Naturen på spåren under allå 
Insectets perioder, det vill såga under dess tillstånd 
som ågg, som tillvåxande Larv, som Puppa och 
som fullkomnaådt Insect, såkrast skulle nårma sig 
det önskade målet, att på det med den naturliga 
affiniteten måst Öfverensståmmande sått, kunna 
framstålla dessa Naturproducter i System. Huru 


"högst vigtiga upplysningar de första perioderna af 


det organiska lifvet låmna oss, finna vi dessutom 


så vål af de andra Djur-classerna, som af Våxter- 


na, hvars frön, Cotyledones &c., i det naturliga 
systemet spela så vigtiga roller. Att de håraf er- 
hållna resultater stundom kunna komma i strid 
med de artificiella Systemer behofvet lårt oss att 
på förhand skapa, ligger i sjelfva sakens natur; 
åfven som det å en annan sida ej sållan år gan= 
ska svårt, att af det fullkomnade Insectet ensamt 
kunna upphårmta kånnemårken, som på ett till. 
fredsstållande sått utmårka dess analoga förbållan- 
den under de förra tillstånden. Fortsatta Under- 
sökningar och Observationer skola dock utan tvif: 
vel åfven hår låmna låttare och såkrare ledtrådar. 

Hårvid åro alia det fullkomliga Insectets or- 
ganer af betydenhet, som åfven synes af de för- 
tråffliga upplysningar man uti de andra insectord- 
ningarna vunnit, genom de oftast mer eller min- 
dre ensidiga Systemer man grundat på olikheten af 

K. V". A. Handl. 1816. I. St. 4. 


en RR 
7 


50 
vissa delar, såsom Antenner, mundelar, , Vingar 
och vingnerver, fötter, ågglåggningsorganer o, s. v. 
och af hvilka intet ensamt kunnat tillfredsstålla 
den sanna Naturforskningens fordringar, men hvil- 
ka just derigenom, att de för en tid fåstat upp- 
mårksamheten mera concentrerad vid ett visst or- 
gan, och dess förhållanden hela kedjan igenom till- 
vunnit detta en utförligare och mera comparerad 
undersökning, och derigenom alla mer eller min- 
dre bidragit till upplysande och förklarande af 
sammanhanget i det hela. 

Att emedlertid enligt dessa åsigter, och så 
mycket möjligt med begagnande af den odling 
vetenskapen till vår tid vunnit, i ett systematiskt 
Utkast framstålla de hitintills med såkerhet i Sve- 
rige upptåckte Fjårillar, vare målet för detta försök. 

Vid uppstållningen af Familjer, Sectioner, 
Genera &c. har vål hvad man i allmänhet kallar 
Metamorphosen, ofta förtråffligen utredd och be- 
gagnad af flere Tyska Författare, 1 synnerhet va- 
rit den ledtråd jag sökt följa, dock ingalunda med 
åsidosåttande af de upplysningar som från andra 
synpuncter kunnat inbåmtas. 

Olikheterna i det fullkomnade Insectets för- 
nåmsta organer, såsom Antenner, mundelar, vin- 
gar, fötter &c,, har jag hårvid åfven sökt att ge- 
mensamt begagna till vinnande af ett med sanna 
förhållande öfverensståmmande resultat. Till och 
med vingarnas grundfårg och bufvudsakliga teck- 
ning synes förtjena mera uppmårksamhet ån man 
eljest torde förmoda, emedan den ofta finnes stå i 
Ei. utmärkts lörballande med.andra organer och med 
Metamorphdsen. 

Den vidstråckta Fjårill-ordning som v. Linné 
ånnu framstållde, förenad: undet ett slågte kalladt 
Papilio, och hvarunder enligt FaABrici U:ikast till 
Systema Glossatorum, nu icke mindre ån 1653 


SI 


Species skulle komma att lyda, har i våra dagar 
blifvit fördelad i flere slågten, hvaraf FABRICIUS 
i nåmnde Utkast föreslår 41 ”). Likvål åro de 
för dessa derstådes uppgifna Characterer ej alltid 
tillfredsstållande, åfvensom de generika benåmnin- 
garna synas någon gång mindre lyckligt valda +"), 
Min önskan har varit att begagna mig deraf i 
förening med OCHSENHEIMERS Familjer och LaA- 
TREILLES förträffliga anvisningar. Vid Arternas 
benåmning åter, har jag nåstan alltid följt Ocn- 
SENHEIMER som sökt bibehålla den åldsta, och 
som denna förtråfflige Författare åfven med stör- 
sta noggranhet och tydlighet utredt de europeiska 
Lepidopternas eljest chaotiska Synonymie, har ja 
inskrånkt mig till anförande af v. Linnés odödliga 
arbeten, FaABRICIT Entom. Systematica, några in- 
hemska Författare och HäBNeRrs förträffliga Figu- 
rer, samt för öfrigt gifvit anvisning till ÖCHESEN-= 
HEIMERS classiska verk: Schmetterlinge von Europa. 
Tvenne medföljande Teabellariska ftramståll- 
ningar åro försök att på ett kortare och mera i 
ögat fallande sått lemna en Öfversigt af de första 
Fjårill-familjernas olika flockar och fördelningar, 
och såsom Viagnerverna dekk spela en så utmårkt 
role uti de nårslågtade Gymnopter-ordningarnes 
Classification, dels, mig vwetterligen, ånnu icke af 


+y Illigers Magaz. VI. p 279. 

"F) Not. Art jag åt intet af de nya genera Papilionum bibehållit 
benämningen Papilio, har skedt af flere skäl. Dels äro ännu 
flera exotiska genera med okånda metamorphoser ej utredda , och 
benämningen Papilio är i afseende på dem beqväm såsom gemensam 
för hela Familjen. Dels är det ej otjenligt att åga en sådan allmån 
benämning till tjenst för Allmänheten och dem som ej ex profes- 
so vinlägga sig om Entomologien , och hvilka visserligen ej kun- 
na äga intresse eller behof af de noggrannare indelningar och be- 
ståmningar Vetenskapsidkaren måste följa. Jag har derföre an= 
vändt benåmningen Papilio ungefår på samma sått som man ofta 
1 Botaniken nyttjar namnet Lichen. I anseende härtill, är det 
likväl angeläget att den. alltid gällande Regeln: att icke ett och 
samma specifika namn nyttjas mer ån en gång innom samma ge- 
nus , här utstråckes till hela Familjen, 


52 


någon Författare blifvit i allmånhet undersökte och 
afbildade, har jag åt dem offrat en sårskild under" 
sökning, hvars resultater jag medelst figurer på 
vingnervernas likhet eller olikhet hos hvarje slåg- 
te, på de tvånne bifogade Plancherna sökt fram- 
stålla. Som likvål åfven tull och med den termi- 
nologiska beståmningen af Fjärillvingarnas nerver 
saknas, får jag förut anföra några anmärkningar 
om desamma; 

Fjårillarnas vingnerver åro få och af en gan- 
ska enkel fördelning öfver hela vingen; de åro. 
nåstan alla longitudinella, utgående ifrån sjelfva 
vingroten och fortsatte odelte eller grenade ånda' 
till vingens kant. )Tvårnerver finnas vanligen ej 
flere ån en på hvarje vinge ”), den år då belågen 
midt på vingen och förenar de bågge medlersta 
större nervstammarna , hvarigenom en areola discot- 
dalis uppkommer, som, ifrån vingens basis små= 
ningom utvidgad, utstråcker sig emot, till eller uf 
öfver vingens centrum, der den af nämde Tvår- 
nerv begrånsas. Ofta saknas denna tvårnerv, och 
den medlersta areolan blir då öppen ånda ut till 
vingens kant, vanligen likvål tillsmalnad vid det 
stålle tvårnerver plågar finnas, Ofta år ock tvårner- 
ven så fin att den ej skönjes, eller ock fullkomli- 
gen tåckt af vingarnas vanliga fjällbetåckning ; på 
en fullkomligen blottad vinge plågar dock stållet 
för dess låge oftast kunna upptåckas. På Papilio- 
nes åro de longitudinella Nervernas gång och 
fördelning i det hela någorlunda likformiga på bå- 
de fråmre och bakre vingarna; till antalet 8, 9» 
eller deröfver. Vid de fråmre vingarnas Ööfre 
kant (ad costam), åro dock nerverna oftast talri- 
kare; vanligen understödde af auxiliarnerver, når- 
stan som påFlymenoptera, och mot vingspetsen mång- 

+) På några Natrfjärillar finnas flere Tvärnerver, äfven utom vin / 
gens medium 3 t, ExXe på Hepials, 


53 


delte, samt i anseende hårtill ofta ganska sam- 
mantrångda, otydliga och obeståmbara. På undra 
"vingarna åro de kroppen nårmast löpande nerver 
na deremot måst underkastade förändringar; den 
innersta af dem felas ibland alldeles (såsom på 
genera Amaryssus och Doritis). I anseende hårtill 
måste man vid beståmmandet af Nervernas benåm- 
ningar, vid båda vingarna börja från den randen 
der fråmre och bakre vingarna råkas, hvarigenom 
man på de fråmre vingarne råknar nerifrån oppät, 
på de bakre deremot råknar man ofvanifrån neråt, 
inåt kroppen till, och nerverna benåmnas för öf- 
rigt endast medelst nummer på den ordning hvar«- 
uti de följa. Så konstladt detta förfarande ån vid 
första påseendet torde synas, och så analogice oli- 


ka det ån år mot hvad man i andra ordines iakt-' 


tagit, -så torde det dock billigas eller åtminstone 
ursåktas, i anseende till den eljest intråffande omöj- 
ligheten att såga hvilken af nerverna' på fråmre 
vingen som bör antagas för den första. 

I allmånhet kunna vingnerverna hår sågas 
utgöras af tvenne hufvudknippen, som skiljas af 
den ofvannåmnda areola discoidalis, (mellanfåltet ,) 
men som sjelfva uppkomma ur flere eller fårre 
stammar ifran Vingroten. På Svenska Dagfjåril- 
larna, Crill hvilka jag hår egentligen inskrånker 
mig,) år de fråmre vingarnas nervgång i det huf- 
vudsakliga nåstan lika. Jåmf. Pl. i. Den första 
(nedersta) nerven uppkommer nåstan från basen, 
den 2, 3 och 4, från en gemensam stam; derefter 
följer utgången för areola discoidalis, och sedan 
äga 5 och 6 gemensam början; 7 och 8 komma 
från ex stam, och dessa sednare komma alla fyra 
från en lång nervus subcostalis. Detta år det van- 
ligaste förhållandet, men på genera Amaryssus och 
Doritis finnes den skillnaden att utgången för are- 
ola discoidalis, som dock år sluten af en tyårnery;, 


X 


54 


icke finnes mellan 4 och 5:te, utan mellan 5 och 6:te 
nerverna. 

De bakre vingarnes nervgång utvisar hos oli- 
ka slågten större olikheter. Första nerven upp- 
kommer från basis ale, och har oftast en liten ha- 
ke ej långt ifrån roten. (Fig. 1. b. £). Den 2, 
3, 4, komma ur en gemensam stam; derefter ut- 
gången för areola discoidalis; 5,6, 7, komma 
åter ur en gemensam stam, och den 8 och 9 från 
basen; På Amaryssus och Doritis (PI I. f. 7,8.) 
felas den 9 nerven, och vingen år på dessa inåt 
utskuren så att abdomen hånger alldeles fri, då 
den deremot på de andra genera Papilionidum be- 
råckes på sin undra sida af vingarna, som ofta för 
dess låge åga en egen urhålkning. På några ge- 
nera, (t.ex. Zephyrus & Hesperia) Pl. IL f. 3, 4. 
finnes vid areole discoidalis utgång en otydligare 
nerv, som tyckes börja från yttre vingkanten och 
stiga inåt till vingens centrum, eller till det stålle 
dår transversella nerven plår finnas eller verkligen 
är. (Pl. IL f. 4 f>+), Ofta år i dess stålle en- 
. dast ett litet veck, och dylika veck, som vid före 


sta påseendet likna nerver, finnas ock stundom 


mellan andra nerver, t. ex. på G. Crategi , på bakre 
vingarna mellan 7 & 8 nerverna (Pl. I. f. 9. b. =). 
För öfrigt visa Pap. Lucina och P. Sinapis af Sven- 
ska Fyjårillarna den måsta olikheten, emedan på 
båda dessa arter, de bakre vingarne åga det ovane 
liga, att andra och tredje nerverna ej såsom van= 
ligt uppkomma från areolan hvarför sig, utan hår 
åga till sin början en gemensam stam utom areo- 
lan (Se PI. I.f. 5.c. 2.3. — Pl. II f. 2. c, 2.3.7). 
Andra mindre olikheter slågterna emellan, åfven- 
som nervgångarna på Sphingides och Zygenides, 
torde låttast af figurerna inhåmtas, 


Soo ruoennn 


Tabula Synoptica Papilionum Svecizx Sectiones & Genera proponens 


Characteribus ex Metamorphoscos diversitate desumtis. 


a. corpore ramoso-spinoso, segmento primo nudo. 
( Puppa angulata, antice bimucronata, dorso dentata.) 


B. COorpore ramoso-S inoso > Segmento I:mo uoque 
SS 


armatse. 
1. Corpore supra spinoso, seriebus (Puppa angulata, nodulosa, antice plus minusve bitu- 
Å. Spinosa 1. mucronata. pluribus (5-6) ano- haud mu- berculata; dorso impressa.) 


Puppa subversa, ano tan= cronato. y. Corpore carnoso-tuberculoso, piloso; (Sspurie spi- 
tum suspensa. 


noso,) seriebus pluribus inequalibus. 
AS RA i (Puppa antice submutica; nec angulata nec dentata, 
SYieke serna, 2010 ei 2) dorso ad summum punctis elevatis subtuberculata. 


I. Cylindrica. 


2. Corpore utrinque spinarum serie laterali armato; (capite bicornuto, bispinoso I. emar- 
ginato, ano sepius bimucronato.) (Puppa dorso tuberculata, antice bimucronata. 
ILARVA 3. Corpore nudo, cauda tantum bimucronato; (capite rotundato.) 


(Puppa brevis subgibbosa, submutiea, 1. tantum antice bimucronata.) 


a. Puppa nuda angulata antice bimucronata. 
1. Corpore nudo, (sericeo,) tentacu- 


B. Levis mutica. lo collari bifido , carnoso » retractili. B. Puppa levis, rotundata, mutica, subfolliculata. 
Puppa ano et filo trans- (Imago. alis posticis margine interi- : 
verso medio: suspensa. ore secus abdomen excisis &c.) 


Imago hexapus. å S 2 a o - s o 
G 2. i) 3 > Ser I. nudo;) collo tentaculis nullis. Puppa antice uni- 
(Våg Tel, Mb fa un | TS Tr (Ior Sn, RON TR PP : 


exceptis Zephyris.) er 1. acuminata. (Imago alis posticis margine interiore integro, abdomen subtus 
egentibus. 


II. Onisciformis; obovata, subtus plana, nuda mutica. Puppa contracta, obtusa, mutica. 
(Imago hexapus, alis posticis pro receptione abdominis canaliculatis. Statura corporis parva gracilis,) 


(Inhåftas nåst efter pag. 54. St. I. 1816.) 


3. 


4. 


I. 


T:. 


8. 


9. 


TaAr. IL 


Genera: 


Aglais. 


Argynnis. 


Melitea. 


ILimonitis. 
Erebia. 


Amaryssus, 


Doritis. 


Ganoris. 


Zephyrus. 


Ordo Lepidoptera 


Tribus I Diurna. 


Tabula 


Ale libere, 


Stemmata nulla. 


(Antenne extrorsum crassiores. 


Ale insecti quiescentis erecte.) 


retinaculo nullo. 


Sectio I. Tetrapodes. 


Pedes gressori tautum 4, 


antici duo. abbreviati  de- 
biles. 

Familia I. Papiliones. 

|'Tibie postice mutice api- 

| ce solo spinoso:l, calcarato. 

(Larva subdialis. ) 


Seetio IN Hexapodes. 


Pedes omnes completi gres- 
sorii. 


Familia IF Hesperides. 


spiniformem excipiente. 


LD 5: 2 c , « : sc 
fibie postice preter apicis calcaria spina gemina et infera instruct2e, 


(Ut in Familiis sequentibus Lepidopterorum Crespusculariorum et Nocturnorum qguibus hec Familia viam parat.) 


4 


a : ä | : ; TAP: II 


synoptica Lepidopterorum diurnorum Svecie Familias, Sectiones & Phalanges sistens. 


Genera: 


g ; 1. Limonitis: 
Divisio I. Al2& posteriores areola aperta. 


(Novorum trunei 2, anterior nervos 2, 3, 4; 
posterior 5, 6, 7, emittens) ILarva plus mi- 
nusve spinosa. 


Phalanxz I 


Tetrapodes. Ale postertiores abdo- 
men subtus canali excipientes, Pup- 
på subyersa, ano tantum suspensa. 
Larva plus minusve spinosa 1 sal- 


2. Aglais. 
3. Argynnis. 
4. Melitta. 


: bi Divisio IL . Allee posteriores areola elausa, 
Si AROM ueronato. nervos radiatim emittente. Farva nuda, ano 5. Erebia. 
bimucronato. : 
Phalanx II. S 
å ESA SU NUSRER Sa ; . 1-6. Amaryssu$, 
Hexåpodes. Ale posteriores pro abdomine:libero margine interiore excise, nervis 
tantum 8; primo & octavo e basi ale, reliquis ex areola clausa orientibus. JLar- 7: Doritis. 
va tentaculo collare: bifido, carnoso, retractili. 


Phalanx HI 
Hexapodes. Ale posteriores abdomen canali excipientes, nervis novem. Puppa an- 
tice uni-mucronata, Filo transverso alligata. Larva mutica. 


Phalanx IV. 


- Ganoris. 
3 > |9- Zephyrus. 
Hexzapodes. Corpus ståtura”parva gracili. Ale posteriores abdomen eanali exci-- 


— Coliasz 


: : —  Aurotis. 
pientes; areola aperta; nervi OVER Oculi margine palpebrali distincto, niveo, Heodes. 
Larva onisciformis, subovata, mutica, subtus plana; capite parvo, pedibus obso= 


Lee Å d —  Cyaniris. 
letioribus. Puppa brevis obtusa, filo per medium alligata. 


+ - . 1 ; 1 
antice Iater& interno apicem versus excavato; fossula appendicem'i 10. Hesperia, 


55 
FaAmMiLIA I. PAPILIONES. 


Antenne basi approximate versus apicem crassiores, 
simplices (numqvam serrate, nec pectinate 
nec barbate, nec apice uncinatze.) 

Tible postice mutice apice tantum spinose, 

Ale omnes insecti qviescentis erecte; (libere, re- 
tinaculo nullo.) VWVolatus diurnus, 

Larva semper subdialis ; pedibus 16. — (Forma va: 
ria; cylindrica, elongata, I. subovata onisci 
formis; puda mutica, vel varie modo armata, 
spinis ramosis, I. simplicibus, 1. tuberculis pi- 
losis subspinosis; 1, cauda tantum bimucronata , 
vel capite tentaculato aut mutico inermi &c.) 

Puppa vel ano tantum, vel filo transverso qvoqve 
alligata. (Sepius angulata et antice mucrona- 
ta, 1, contracta mutica; rarissime levis sub- 
föllienlåta). 

Seectio I. Tetrapoder. 

Imago pedibus posterioribus 4 gressoriis ; anticis duo- 
bus spuriis, brevibus, debilibus, sepius pilosis. 

Puppa subversa, ano tantum suspensa. 

Larva plus minusve spinosa, vel saltem ano bis 
mucronata. 

Ale postice abdomen subtus canali excipientes, ra= 
diis nervorum 9, (sepius margine dentate l, 
angulate ). 

Gen. I. LIMONITIs. 

Antenne rigide, extrorsum crassiores subclavate; 
clavula gracilis haud determinata elongata basi 
evanescens, 

Palpi breves capite vix longiores, brevius pilosi, 
lingvam non occultantes, articulo medio longo, 
ultimo brevissimo conoideo. 

Oculi nudi. 

Pedes ontici tenues, Femine longiores, glabri, (non 
pubescentes) , maris breviores cilis tenuissi- 
mis ciliati, 


59 


Ale dentate, (haud angulate; ) colore primario sus 
pra nigro, subtus luteo, utringve fascia macu- 
lisqve albis. 

Volatus sxepius velificans, placidus, territi Vero 'ce- 
lerrimus, altissimus.. 

Larva. spinosa, capite bimucronato; (corpore in 
nostra specie serie laterali utrinqve e tuber«- 
culis subspinosis, caudaque bimucronata). 

Puppa dorso tuberculata, antice bimucronata. 

Generis Typus: Lim. Populi. 
: (Fimpen Fabr. SR Gloss. sec. Jllig. Mag. VI. 
231 DD. 

Papilio KR IV. - parte ). Ochs. S. v. E. I. I, 
pag. 135. 

Nymphalis Latr. Papilio Lin. et Auct. 


Gen. II. AGLAIs. 
Antenne rigidee, distincte capitate, capitulo oblongo; 


Capice albido). 
Palpi  capite dimidio longiores, hirti, pilosi et 


sqvamati, articulo medio duplo longiore, ul- . 


timo angustiore Conico, 
Oculi valde hirti. 
Pedes antici pilosissimi. 


Ala angulate, (anteriores saltem;) (supra vario 


et eximio modo colorate; subtus obscure mare 
morate ). 

Volatus celer sepe velificans. 

Larvea ramoso-spinosa, spinis acutis, segmento pri- 
mo anoqve muticis. (series spinarum postice 6). 


Puppa angulata, antice bimucronata, dorso dentata; 


( maculis EET 
Generis Typus: A. Urtice. 
( Cynthia et Vanessa ffabr. ” S: Globs "na ae 


Pap. Fam. IIT. Ochs. S. v. E. IL 1. pag. 101. ; 


Nymphelis Latr. Papilio Auct.) 


57 


Gen. III ÅRGYNNIS, 

Antemme distincte capitate, capitulo brevi ovali, 1. 
sub-orbiculato; (in mortuis compresso, subpa- 
telliformi,) (Capice luteo). 

Palpi capite longiores, sqvamati hirsutique; apice 
distantes , articulo medio magno, extus longius 
piloso=ciliato ; ultimo minuto, 

Oculi nudi. ” 

Pedes antici tenues , maris magis feminse minus pilosee. 

Ale leviter denticulate; supra fulve maculis stri- 
gisqve nigris, subtus antice subcöncolores, po- 
stice maculis strigisve argeateis plus minusve 
ornatis. 

Volatus celer, celerrimus; alacer. 

Larva ramoso-Spinosa, collo quoque armato; (series 
spinarum 6). 

Puppa angulata, nodulosa, antice plus minusve 
bituberculata , dorso impressa. — Generis Ty- 
pus: ÅA. Adippe. 

( Argymmis Fabr. S. Gloss. n. 19. Perlatis Latr. 
Pap. Fam. II. Ochs. pag. 52). ; 


GEN. IV. MEeELITAA. 

Antenne capitulo subturbinato, 1 pyriformi; (apice 
subtusqve sepius luteo). 

Palpi capite longiores, apice distantes, tenues, arti- 
culo intermedio hirsuto; ultimo precedenti ad 
summum dimidio breviore, acuminato. 

.Oculi nvudi. 

Pedes antici tenues, femin&e longiores subnudi; maris 

 breviores pilosi. 

Ae subdenticulate, supra e fulvo nigroque fasciate, 
maculate, et subreticulate; subtus e luteo al- 

> bido nigroqve fasciate et strigate &c.; minime 
> Vero maculis strigisve argenteis. 

PVolatus turbidus, errabundus, sed satis celer. 


+ 


58 


Larva spurie spinosa tuberculis carnosis -pubescen- 
tibus, spinas mentientibus, serierum plurium. 

Puppa antice submutica; nec angulata nec dentata, 
dorso ad summum punctis elevatis subtuber- 
culata. 

Generis Typus: M. Athalia. 

CMelitea Fabr. S. Gloss. n. 29. sed character om- 

nino erroneus. 


Pap. Fam. I. Ochs, 1, c. IL 1. pag. 17.) 


GEN. V. EREBIA. 

Antenne apicem versus plus minusve incrassate, 
capitulo sepius elongato gracili, basi evane- 
scenti, rarius breviore, distinctiore. 

Palpi compressi, teneri, latere tantum exteriore pi- 
Iis Iongis densisqve ciliati; articulo ultimo par- 
vo subnutante. 

Oculi sepissime nudi; varius hirti. 

Pedes antici breves, pro sexu aut nude, aut plus 
minusve pilose, 1. villose, 

Ale rotundate, posteriores orbiculate, denticulate, 
I. subintegre, non angulate; ocellis punctisve 
pupillaribus pluribus I paucioribus intra mar- 
ginem disci serie locatis; areola clausa, nervos 
radiatim emittens. 

Obs. Ale, colore sepius obscuro ll langvido, 
fusco, ferrugineo 1, testaceo; postice Jsubtus mar- 
morate. Ocellum vel punctum  pupillare intra 
angulum anticam alarum anticarum sepius. in 
signior magisqve constans. 

Volatus sepius inqvietus, laborans, errans. 

Larva capite subgloboso, corpore mutico nudo, 
1. sericeo tantum, ano semper bimucronato; 
gramine victitans. 

Puppa brevis subgibbosa, submutica, 1 antice bi- 
mucronata. 


Generis Typus: E. Ligea, 


( 


59 


( Hipparchia Fabr. S. Gloss. n. 14. Pap. Fam. VTI. 
Ochs. I. 1. pag. 166. 


Maniola Schrank.  Poapiliones> Satyrt Auct. pleri- 
qve). 

Obs. Hoc genus, metamorphosi ut et habitu 
imaginis omnino naturale et distinctissimum , tamen 
illis partibus e quibus characteres generum artifi- 
ciales desumi solent, haud parvas ostendet anoma- 
lias, et hoc quidem in speciebus maxime affinibus. 
Sic ex. gr. antenn&e in E. Semele distincte capitate, 
capitulo brevi determinato, in specie vero habitu 
; et colore omnium maxime affini: E. Norna , an- 
tennarum structura omnino diversa >; -minime enim 
capitate, sed apicem versus parum incrassate, cla- 
vula obsoleta evanescente. Antennarum capitulum 
distinctius gerunt: M. Semele, Embla, Mera; apicem 
antennarum modice incrassatum: M, Aegeria, Me- 
gera, Manto, Hero €7c.; antennas vero sensim et 
parum crassiores: M. Norna , Bore, Janira, Hy- 
peranthus. 

Ejusmodi inveniuntur differentie in palpis, 
eculis pedibusqve anticis; differentiis vero antenna- 
rum non analoge. : 

Larve fere omnes Papilionum mihi note, plan- 
tis dicotyledonaribus victitant, exceptis larvis Ere- 
bie generis, que non nisi graminibus vescuntur, 
unde hoc genus naturale esse egregie evincitur. 
Sectio II. Hexapodes. 

Imago pedibus 6 completis, gressoriis, 

Puppa ano, filoqve per medium transverso, allic 
gata, ( nuda). 

 (Larva mutica non spinosa "). 


") In sveeicis omnibus ex exoticis vero generis TAais larva spi- 
nosa); 


60 


Genus VI. AMARYSSUS, 

Antenne elongate ( capite thoraceqve distincte lons= 
giores); Versus apicem sensim clavate, subar- 
'Cuate, 

Paipi brevissimi, (dimidio capite subbreviores)y, 
clypeum vix attingentibus, faciei appressi, non 
prominuli, extus piloso-fimbriati, obsolete ar« 
ticulati, articulis tantum duobus; C(Tertio, si 
vere adsit, inconspicuo ). 

Ale elongate plus minusve dentate, postice mar- 

> gine interiore pro abdomine libero exciso, ner- 
vis tåntum 8: nervo I:mo, 8:vo e basi ale, 
; xeliqvis ex areola discoidea clausa orientibus. 

ZLarva levis mutica, tentaculo collari bifido, car- 
noso retractili. 

Puppa angulata, antice  bimucronata, nuda, filo 
transverso in medio alligata. é 

Volatus celer, alacer, vastus. 

Obs. Oculi nudi. Pedes omnes completi; tarsi 
ungvibus simplicibus. Ale plus minusve dentatze, 
varicolores , postice sepe caudate. 

Generis Typus: A. Machaon. 

( Papilio Fabr. Syst. Gloss. n. 3.  Papilio Latr. 
Gen. Ins. et Crust. Papiliones Eqvites Fabr. 
E. S. pleriqve; Papiliones Eqvites Lin. non nisi 
ex parte. Pap. Fam. X. Ochs. pag. 126). 


GEN. VII DoRriTis. 

Antenne breves, ( pectore breviores), capitulo sub- 
ovato recto. 

Palpi capite longiores et clypeum ultra assurgentes, 
prominuli, pilis longis fimbriati, distincte tri- 
articulati , articulis eqvalibus , primo arcuato, 
secundo recto , tertio lineari. 

Ale margine rotundate integre. (Minus sqvama- 
te, subtus et ad margines denudate). 


61 


Corpus crassum pilosum; anus femine subtus tegi- 
tur valvula magna coriacea. 

Larva levis, mutica, tentaculo collari bifido, car- 
noso retractili. 

Puppa levis, mutica (Forma Lepidopterorum No- 
cturnorum >) » subfolliculata. 

Volatus gravis, laborans. 

Generis Typus: D. Apollo. 

( Doritis Fabr. Syst, Glossat. n. 22. Doritis Latr. 
Gen. Cr. et Ins.- 

Papilionum Fam. XII. Ochsenh. S. v. E. I. 11. 
pag. 131). 

Gen. VIII. GANORIS. 

Antenne extrorsum crassiores, clavate 1 capitatz. 

Palpi distincte 3 articulati, piloso-fimbriati. 

Aie integre, postice pro receptione abdominis ca- 
naliculate', nervis 9; primo et octavo nono4 
qve e basi alarum, reliqvis ex areola clausa 
orientibus. (Ale margine integre, sepius 
rotundate, colore primario pallido, albo vel 
favo 1. fulyvo &c.). 

Oculi nudi. 

Larva mutica, (collo non tentaculato); sublxevis, 
sericea, 1. pilosa, j ; 

Puppa antice unimucronata filo transverso alligata, 
nuda. 

Volatus varius; turbidus, laborans ; minus alacer; 
sed nonnullorum satis celer: 

Generis Typus: Pap. Brassice. 

Pontia et Colias Fabr. S. Gloss. n. 23: 24. Pieris 
et Colias Latr. Gen; Cr: et Ins.n. DLXXXIV:; 
Pap. Fam. XIII. Ochsenh. IL 11. pag. 141. 
et Fam. XIV. pag. 172: Papiliones Danai 
Candidi Auct. 

Dividitur hoc genus subdivisionibus duabus satis 
distinctis. 


63 


Subdiv. I. ( Pontia Fabr. Pieris Latr. Fam. XIII. 
Ochs. ) 

Antenne elongate, (capite thoraceqve manifeste' 
longiores ), capitate , (nigricantes). Palpi gra- 
ciles, (subcylindrici Latr.) articulis subeqva- 
Jibus , tertio lineari. ( ÄZle sepius albide nigro- 
maculate, puncto centrali distincto nullo ). 
(G. Crategi, Brassice, Cardamines &c. 

Subdiv. II. ( Colias Fabr. Latr. Fam. XIV. Ochsenh.y 

Antenne breves, (capite thoraceqve breviores, 1. 
vix longiores), versus apicem sensim ineras« 
sate in clavulam obconicam (rubram) abe- 
untes.  Palpi compressi, articulo ultimo brevis- 
simo. Ale pallide, plus minusve favide, 
1. lutex; puncto centrali distincto subtus mni- 
tenti, submetallico; in posticis evidentiore). 
G. Paleno,- Rhammi &ec. 

Obs. He Subdivisiones ab Auctoribus nonnullis ut 
distincta. genera - considerate; an jure? Cum 
vero metamerphosis differentias nullas prabet 
evidentiores, et note ille generice artificialés 
mihi minus firme et immutabiles videntur, 
ad ulteriorem determinationem forte feliciorem 
nunc uno genere conjungere malui; notatis 
tamen differentiis, ut genera diversa facile sta- 
tuat cui melius placeat. 


GEN. IX. ZerHYRUS. 
Corpus statura parva gracili. ; 

Anitemmne apice clavate, clava elongata, cylindrico. 
obconica. 

Palpi distincte triarticulati, articulo secundo longiore 

| extus fimbriato, ultimo gracili cylindrico conico; 
(sepius nudiusculo). 

Oculi oblongi, margine palpebrali niveo, distincto, 
cincti, s&pius tenere hirti; rarius nudi. 


I 


Pedes 6 gressorii, antici paulo breviores3; tarsi bre- 
viter et simpliciter ungviculati, puvillati. 
Ale postice abdomen subtus canali excipientes; areo- 

la aperta. 

Larva subovata onisciformis , capite parvo, pe= 
dibus obsoletioribus , mutica, nuda. 

Puppa brevis, contracta, obtusa, filo per medium 
alligata. 

Generis Typus: Z. Betule. 

( Genera: Lycena, Thecla Fabr. Syst. Gloss.; Polye 
ommatus ILatr. Gen. Ins. et Cr. — DLXXXVII. 
Pap. Fam. VII. VILL IX. Ochs. E. S. I. IH. 
pag. 3. 67. 94. 

Hujus generis subdivisiones tres notabiles: 

— Subdiv. I. C Aurotis). Antenne apicem versus 
sensim. et modice incrassate, clava elongata, 
cylindrico - ovali tenui, gracili. 

Palpi sqvamati vix vel parum fimbriati. Oculi di- 
stincte hirti. (Ale postice in nostris caudate, 
striga obliqva albida) Z. Betula &c. 

Subdiv. II. ( Heodes ) Antennarum clava brevior 
crassior; Ale posteriores ad angulum analem 
non nihil producte, (interdum subcaudate); 
colore sepius supra fulvo-aureo, 1. maculato, 
1, obscure brunneo &c.; subtus sepius punctis 
ocellaribus numerosis. 

(Z. Virgaurea &c.) 

Subdiv. III. ( Cyaniris ). Antennarum clava brevior 
distinctior. Ale rotundate posteriores ad an- 
gblum ani non producte. C Color sepius su- 
pra cyaneus, ceruleus, 1. obscure fuscus, sub= 

"tus canescens, punctis ocellaribus. 
(Z. Argianus &c.) 

He Subdivisiones vix ut genera distingvendae, me- 
tamorphosis et habitus similes. Characteres in 
Fabr. Syst. Glossatorum e pilositate palporum 


63 


64 


desumti nimis vagi. Sic ex. gr. Palpi in Z. 

Hippothoé Fbr. omnino fere leves, nec pilosi 
- nec ciliati 1. fimbriati; in Z. Chryseis vero 
 pilis longis rigidis fimbriati, articulo apicali 

minime nudo &c. ; 


GEN. IL LIMONITIS. 


r 
I 


I. L. Populi: alis dentatis fuscis albo-fasciatis 
maculatisqve; subtus luteis albosfasciatis: ma- 
culis ccerulescentibus. 

Papilio Populi Linn. Faun. Svec. p. 277. nn. 1055. 
Fabr. Envt: Syst. IIL 1. 411. 343. Ochsene 
heimer Schmetterlinge von Europa I. 1. 145: 
n, 5. HöäBN. Pap. Tab. 23. £ 108. (mas) 
109. 110. (fem.) Herbst. T. 233. f. 5. 6. T 234: 
fig. I. 2. 

Habitat in lucis populneis, viis szepe insidens. 


IL. ÅGLAISsS. 


") Alis angulatis 


1. AZ. Fo: alis angulato-dentatis supra brunneis nigro- 


maculatis, singulis ocello cceruleo. 
Linn. F. Sv. p. 274. n. 1048. Fabr. BE. Si 
III. 1. 88. 276. Ochs, S. v.E. I. 1. p. 107. n:3- 
Hibn. Pap. Tab. 16. I. 77. 78- 

Habitat in Svecia meridionali passim; ex. gr. 
in Uplandia, Sudermannia, Smolandia &c.3 
in Westrogothia vero mihi haud visa. 


2. Å. Antiopa: alis angulatis nigris, limbo albido, 


Linn. Fn. Sv. p. 277. 1056: Fabr. E. S. III. 
1 pRoa15353 Ochs. Sov: ET ap: ae 
nn 4 Hiäbn, Pap. Tab, 16, fi 79. 89. 


Ha- 


& 

Habitat. in sylvaticis sat freqvens mense Se- 

”ptembri; haud raro hibernans primo vere pro- 
veniens limbo pallidiore. 

3. 4. Polychloros: alis angulatis fulvis nigro sned 
tis; anticis Supra punctis qvatuor nigris. 

Lin. Faun. Sv. p. 278. n. 1057. Fabr. E. 
SMER får 372. Ochs Sov EC Ia 
påg. 114. n 6. Häbn. Pap. Tab. 17. 
f. 81. 82. 

Habitat passim, circa Holmiam freqvens. 

4. 4. Urtice : alis angulatis fulvis nigro maculas 
tis; anticis supra punctis tribus nigris. 

Liv: En. Svet.. p. 278. n. 1058: Fabr E, 
ma 1.122. 374. Ochs. Six I oR ip 
fö n 8  Höbn. Pap. Tab. 18. f 87: 88; 

Habit. ubiqve vulgatissima. 

5. 4. C. album: alis eroso-angulatis fulvis nigro 
maculatis, posticis subtus C albo notatis. 
Ki Faub. Svec. p. 270. nn. 1059: Fabr 
a. SÅ "Ill. 1. 124.380. Ochs. Suv. RE TI. 
Pp. 125. n. 10. Höbn. Pap. Tab. 19. f. 92. 93. 

Hab. in hortis freqvens. 
+) Alis posticis dentatis haud angulatis. 

» 4. Atalanta: alis dentatis nigris, anticis apice 
albo maculatis, omnibus fascia rubra, antica- 
rum media obliqva, posticarum marginali, 
Em FF. Sv. p. 279. on. 1069. Fabr. ES. II. 
FUTIG: 3062. Ochs. S. Vv. E.G 1. Pp: 104: 
var ”Elubo;, Pap: Fab. 19. £ 274. 70, 

Hab. in lucis, "hortus passim. 

1. 4. Cardui: alis dentatis pallide rufis, nigro ale 
boque variegatis, posticis subtus otellis qvatuor. 
Lin. Faun. Svec. p. 276. n. 1054. Fabr. I. 
2 Ill. i. Pp. 104. D.. 320. 


K. V. ÅA. Bandl. 1816. St. I. E- 


66 


Ochs. S. v. E. I. 1. p. 102. n. 1. Höbn. Pap. 
Tab. 15. [Sa JA: 


Hab. passim; nonnullis annis sat freqvens. 


III. ARGYNNIS. 
+) Majores. | 

1. 4. Pophia: alis dentatis fulvis nigro maculatis» 
 posticis subtus virescentibus, fasciis argenteis 
transversis. 

Lin. Faun. Svec. p. 281. n. 1064. Fabr. E. 

S. UL Tp oT42. ND. 4389. 

Ochs: Sö vi ER Tip. 06: no 17." EO 

Pap. Tab. 14. f. 60. 70. 

Hab. in lucis, hortis; presertim in Carduis. 

Obs. Differt sexu: Mas nervis qvatuor infe- 
rioribus in alis anticis incrassatis, densius nigro 
sqvamatis; femina nervis illis eqvalibus. 

2. ÅA. Aglaja: alis dentatis fulvis nigro maculatis', 
posticis subtus virescentibus maculis 21 ar.” 
genteis. 

Lin. Faun. Sv. p. 281. n. 1065. Fabr. E. 
S. TI fö op. F44. MD. 442, ÖcChs Sve 


I. I. P..91. DD. 15. Flubn. Pap. Mlanies 
f. 65. 66. 


Hab, in pratis freqvens. 
Obs. Nervi inferiores alarum äånticarum in ma- 
re parum incrassati. Variat non nihil colore, et 
maculis plus minusve confluentibus. 


Aberratio: alis supra nigricantibus, maculis paucis 
fulvis. 


Pap. Aemilia Acerby Voyage au Cap. Nord, 
Hab. in Finlandia. | 
Obs. Papilionem Aemiliam Acerby, non nisi 

aberrationem esse Pap:s Aglaje Lin. testari possu-. 
mus viso specimine originario in Finlandia capto & 


på 


67 


a D. Acerby descripto, quod asservatur in Museo 

ditissimo & pretiosissimo Cel. Dom. de Payknll. 

3. ÅA; Adippe: alis dentatis fulvis nigro maculatis, 
posticis subtus favis maculis argenteisf (seu 
pallidis) ocellisqve ferrugineis argenteo pu. 
pillatis. | 
Mas: alarum anticarum nervo secundo tertioque 
in medio incrassatis, fortius sqvamatis. 
Femina: Nervis illis simplicibus. 

Lin. Faun. Sv. p. 281. n. 1066. Crevera). 

Pap» (Adippe) Cydippe. 

HansiSyst: Nat. do 2: (786. 212: 

Fabr. Eot. Syst. III. 1. 146. 448. ' "Oths. S. 

v. E. I. I. p. 88. n. 14. Pap. Adippe. 

Höbn. Pap. Tab. 12. £f. 63. 64. (mas). 
Hab. in pratis floriferis freqvens. 

Variat alis posticis plus minusve argentatis. 

— War. 1.' maculis omnibus argenteis. 

— War. 2. maculis baseos argenteis, marginis ex. 
terioris flavis incomtis. ; 
— Var. 3. maculis omnibus flavis, non nisi pu- 

pillis ocellorum argentatis. 
Variant macule preterea colore argenteo viva= 
ciore, vel obsoletiore, 

4. 4. Niobe: alis dentatis fulvis basi maculisqve 
pigris; posticis subtus ferrugineo variegatis, 
maculis argenteis, Cseu flavis) ocellisqve fer- 
rugineis argenteo pupillatis. 

Mas: alarum anticarum nervo secundo tertio- 
qve per parum, aut Vix incrassatis; Femi- 

2& nervis his omnino simplicibus. 
Pap. Niobe Lin. Faun. Sv. p. 281. n. 1067. 
Fabr. EE. Sö 1 147::452. "Ochs: Siv. E. 
I. 1. p. 83. Dn. 13. exclusis synonymis P. Adippe 
L. Faun. & S.N., excludendis qvoqve omnium 
 qve ad conjunctionem erroneam Papilionum 


RET 


68 ; 

 Adippe et Niobe Linnéi spectant, Häöbn, Pap. ' 
Tab. 12. f. 61. 62. ) 

Habit. in pratis freqvens. Colore varians uti 

— precedens: | 

— Var. 1. Ale posteriores subtus maculis argen- 
ters. 

— Var. 2. Ale posteriores subtus incomte, non 
nisi pupillis ocellorum argenteis. 
Synonymon Linnei ad hanc varietatem spectat. 
Species precedenti valde affinis, et ambe ab 
auctoribus sepe confuse, certe tamen distin- 
ce. Distingventur forte optime notis seqven- 
tibus: 

1.) Alarum anticarum nervi 3 & 4. (a margine 
interiore ) in mare. Adippis medio valde in- 
erassati, dilatati, fortius 'sqvamati; in mare 
Niobis vix crassiores reliqvis vel femin2, 

2.) Corpus Adippis robustior videtur. 

3.) Color pagine superiotis Adippis vivacior, 
Niobis langvidior et hujus ale antice soummo 
apice maculis pallidieribus, basi vero infusca- 
te vel subnigre, presertim postice, Adippis 
basi obscuriores qvidem non vero infuscatee.” 

4. Ale postice subtus in Niobe multo magis va- 
riegate et colorate, maculis scilicet argenteis 
(flavis in Var 8.) qvam in Adippe sepius 
pluribus, magisque condensatis, et inter illas 
macule ferruginee strigaqve media undata 
nigra, obscuriores et distinctiores qvam in 
Adippe. = | 

> Hujus et precedentis speciei synonyma Lin- 
neana ab auctoribus nonnullis Germanicis singula- 
rem in modum intricata.  Qvin-etiam absolute ne- 
gaverunt Papilionem Adippe verum (Fabr. Lasp. 
Ochsenh. &c.) in Svecia inveniendum; error sin- 
gularis et cujus originis? —— = Varietatum plus 


Ra 


69 


minusve . memorabilium copia, ut etiam eximio 
studio magnaqve sagacitate, sed incertis erroneisque 
notionibus, exstructa demonstratio ad confirmandam 
identitatem Papilionum Adippe et Niobe Lin., ins 
venitur in Herbst Schmetterl. Tom. X. n. 31. et 


34. pag. 39. & 56. 


| 


5. ÅA. Latonia: alis dentatis fulvis nigro maculatis; 
posticis subtus luteis maculiz3 argenteis maxt-= 
mis, fasciaqve sinuataj ex ocellis ferrugineié 
argenteo pupillatis. 

Pap. Lathonia. Lin. Faun, Sv. p. 232. n. 1068. 
Fabr. E. S. III 1. 146. n. 449. 

Pap. Latonia Ochs. 'S. v. E. I. 1. p. 89. n. 
12. P. Lathona Höbn. Pap. Tab. 11. f. 59. 60. 

Hab. in pratis freqvens, sepius mense Augusto 
proveniens. 
”H) Minores. 


6. 4. Arhirape: alis subdentatis fulvis nigro ma- 
culatis: posticis subtus flavis fulvo fasciatis, 
serie marginali punctorum ocellarium. 4 
KICnS ES Vv: Elfa Po 52.0. f.; FAMBRS Pap. 
Tab. 5. f£. 23. 24. ( mas.) f. 25. (Text. Tom, 
20408. fem. 

Pap. Ossianus Herbst. Tab. 270. f. 4. 5. ibid. 

Fap. sIomonis. f. 6. 7. 7 

Hab in Lapponia. 

Obs. VWVariat magnitudine. - Minores szepius 
ebscuriores, et huc certe pertinet P. Ossianus Herbst; 
forte mares. Majores pallidiores ,' forte feminza 
Pap. Tomgride Herbst affines; sed figura Herbstii 
nimis rudis. Ambo in Lapponia occurrunt. 


7. A. Selene: alis dentatis fulvis nigro maculatis, 
posticis subtus brunneis; maculis flavis argen- 
teis strigaqve postica punctorum fuscorum. 


Ochs, S..v. E. I I. Pp. 55. Dn. 2. 


40 

Pap: Selene ålis dentatis fulvis nigro macula. 

tis, /subtus posticis maculis argenteis 12. pun: 

ctoqve distincto baseos, strigaqve postica atris. 

Fabr. E. S. III 1. 147. 451. Häöbn. Pap. 

Lab. 5: Hov 26, 27. | ; 

Hab. :ubiqve vulgatissima, . 
Summa  affinitas ÅA. Euphrosymis; magnitudine 
variat. 

Aberrationes Hbmplebile: hujus speciei pos- 

sideo3 facie omnino aliena. 

Aberratio 1.) Ale omnes supra nigre, maculis mar- 
ginalibus fulvis; subtus ultra medium nigre; 
enteriores limbo fulvo maculato; posteriores 
nigre, macula media oblonga, maculisqve 
marginalibus trigonis, argenteis; fascie media 
non nisi rudimentum obsoletum adest, et ans 
te marginem color dilutius fusco-brunneus. 
E Westrogothia. 

Aberratio 2.) Ale omnes supra nigra maculis mar- 
ginalibus et uno alteroqve disci fulvis. Sub- 
zus: anteriores fulve maculis disci nigris dif 
formibus, marginisqve flavis elongatis; poste- 
riores basi plaga magna flava, nervis nigris 
divisa, punecto magno atro, maculaque cen- 
trali argentea; deinde rudimentum fascie ful- 
ve, et ad marginem macule trigone argene 
tee dilatate, intermedie fere ad medium ale 
product. 

Capta in Silva Kåglan Nericie. 

Preterea plura vidi specimina hoc modo aber- 
rantia, nec unum alteri smile, mox ad hanc mox ad 
illam aberrationem descriptarum accedentia. In Lap- 
ponia quoque occurrunt. Pap. Marphise Herbst Tab. 
CCLXXI. CCLXX. f. 8, 9, et P. Rinaldus Tab. 
f. 1.- 4. huc spectant. 

6. Å. Euphrosyne: alis dentatis fulvis nigro macu« 
latis; posticis subtus ferrugineis, maculis no- 


721 


vem argenteis serieque punctorum subocella- 

torum. 

Lin. Faun. Sv. p. 282. n. 1069. Fabil Ent; 

Syst. III 1..:147: 450: Ochs St öv: Eör: I. 1. 

P. 58. n. 3. Häbn, Pap. Tab. 6. f. 28..29. 30. 

Habit. in Sylvis, pratis freqvens, bc pa vere 

& initio Cstatis. 

Obr. Varietates plures e Lapponia vidi, sepe 
obscuriores, minime tamen semper nostris minores, 
Ut distinetam speciem, nomine Fingal proposuit 
Laspeyres in Herbst. Tom. X. n. 39. p. 92. Tab. 
CCLXMX, f. I. 2. 3. 'Vix jJure3 occutrunt enim 
"in Lapponia et Selene et Euphrosyne et earum va- 
rietates. In museo Cel. Dom. Schönherr vidi 
"specimen e Lapponia, subtus Arg. Euphrosyne 
«(1 Fingal) simillimum, supra margine' fasciaque 
media latissimis nigro-fuscis ; vel potius ut dicam , 
'alis ad basin ultra medium fuscis , macula divisa 
fulva ad costam anteriarum. 


9. 4. Amathusia: äålis dentatis fulvis, maculis stri- 

gaque punctata nigris; posticis subtus variega- 
tis, basi puncto, fascia dentata flava apiceque 
striga punctorum subocellatorum. 
Nabr. ES. JIG 1.255. D..791: ,Oehs. Siv. 
BE a tD arg org Öp da vat UDDA ADA I 20 
ERNIE Ta 2: "Lösae SANT IANA. 
Höäbn, Pap. Text. pag. 11. n. 11. Pap. Ama- 
thusia. 

Hab. in Finlandia, Dom. Sahlberg. In Svecia 

haud inventa qvantum mihi innotuit. 

| Affinis A. Freje. 

"10..4. Freja: alis subdentatis lutéis basi maculis- 
| que. nigris: posticis subtus räbenti brunneis 
co oalbo fuscoque variis, fascia dentata alba brun- 

neo irrorata. ( Ochsenh,) 


, 


72 


j Thunberg Dissert. Insecta Svetica pars 2. pag. 


sä. 0 Tab. fö 14. "14. OCKSES ma LE 
p. 78. nn. ir.  Hiäbn, Pap. Tab. 10. f. 55. 
Tab. 11. f. 56. ' 

Qvensel Act. Holm. 179. pag. 276. n. VI 
Lab. os der Oe 


Habitat in Lapponia et Svecia boreali. 
11. Å. Pales: alis subdentatis fulvis, basi macu- 


lisqve nigris, posticis subtus rubenti brunneis 
flavo argenteoque variis. COchs.) 
Fabr. EE. S. II: 1.257. 0.797. Ochs. SW 
E. I i. p. 63. n. 5. Thunberg Diss. Ins. 
Svec. pars 2. pag. 34. Pap. Arsilache Hibn, 
Tab. 7. f. 36. 37. Text. påg. 9.0. 5. Fap 
Pales. P. Isis Häbn. Tab. 7. f. 38. 39. Häöbn, 
Pap, Tab: 7. £. 34. 35..( Tab. com fLOER 
618. ad Pap. Selene aberrationem pertinet.) 


Hab. in pratis, paludosis sat freqvens, mensi 


Julio et Augusto in Svecia meridionali et bo- 
reali, ut et in Lapponia, ubi colore magis 
variat. 


In nonnullis ale postice margine -exteriore - 


magis angulate videntur, 


12. 4. Dia: alis fulvis nigro-maculatis, posticis 


subtus fusco-purpureis basi flavo-argenteoque 
maculatis, fascia media obsoleta maculisqne 
marginalibus argenteis. 

Pap. Dia Lin. Sysr. Nat. 2. 725. 207, Fabr. 
Ent. Syst; 3. 1. 255. 792. Ocks. I. 1. pag. 
61. n. 4. Höbn. Pap. Tab. 6. f. 31. 38. 32. 
33.2. Kleeman Tab. XL. f. A. B. 


Habit. in Svecia boreali rarius. Mus. Gyllenhal. 
13. A. Carichlea: alis fulvis nigro-maculatis , posti- 


sis rufo-brunneis, basi luteo maculatis, fascia 
media - subargentea, maculisque marginalibus 
Jacteis, 


RR 


173 


/-Herbst. Pap. 10. p, t25. n. 47. Tab. 272. 
f. 5. 6. Schneid. Mag. 5. 588. 

Hab. in Lapponia D. Qvensel; ut videtur tå- 
men rarissime; non nisi unicum vidi specis 
men, in Museo ditissimo D. Gyllenhal. 

Ut mihi quoque videtur distinctissima species, 
media qvasi intra Diam et Friggam, a Pale ad- 
huc magis distat si accuratius examinatur. Ad 
basin alarum posticarum macula lactea nitida. Fa- 
scia media distinctior qvam in affinibus, lacteo- 
nitidula.  Macule marginales lactexe nitidule — 
(qve in Frigga omnino desunt, in Dia vero distans 
tes et subrotund:e) in hac specie transversae, ob« 
longe. S ; 

14. AZ. Frigga: alis dentatis fulvis basi maculisque 
nigris: posticis subtus brunneis, fascia macu- 
larum fulvarum albarumque; postice sub- 
purpurascentibus. ( O.) 

Qvensel Act. Holm. 1791. pag. 275. n. Vs 

Tab. N.-£ 35. 4. Thunberg Diss. Jns. Sv. 

pars 2. pag. 33. Ochs. S. v. E. L 1. Pp. 743 

n. 9. Häbn. Pap. Tab. 9. f. 49. 50. 

Hab. in Lapponia. 

15. Ad. Ino: alis dentatis fulvis nigro maculatis; 
posticis subtus flavis, serie ocellarum in fascia 
interrupta rubescente. (Ochs.) 

WES: SV BUT 1 p69: mm” 

Pap. Dictynna Häbn, Pap. Tab. 8. f. 40 41. 

Pap. Daphne Thunb. Ins. Sv. pars 2. p. 33. ? 
huc forte spectat. ") | 

Hab. in pratis, frutetis, sat freqvens mense Ju 
lio et Augusto. 


”) Nor. Pap, Daphe Fabr, Ochs. verus, haud in Svecia visus 
qvantum mihi innotuit, Cum Pap, Ino in operibus Fabr, de- 
sideratur , apud nos vero adeo freqvens occurrit ut Il. Thun- 

etz vix ignotus esse potuerit , veresimile mihi videtur Pa- 
pilionem Inonern 1. c, intellexisse, presertim cum ambe species 
serte valde affines, 


74 


16. Å: Thore: alli8 fulvis maculis strigaqve media 
latiori nigris; .posticis subtus testaceis fascia 
media flava; lunulis sub fascia maculisque 
marginis albidis. 

Pap. Thore Häbn. Pap. Tab. II. f. 571. 

572. $73. C(subtus tamen nostris paulo ob- 

scurior.') Lev 
Hab. in Lapponia rarius. 


Facies Pap. Inonis sed paulo major; ale, an- 
tice presertim , magis elongate, et colore supra 
obscuriori, magis ad Pap. Frigge accedente.  Alr 
Supra fulve maculis strigisque ut in affinibus, stri- 
ga media tamen latior qvam in reliqvis nostris. 
Ale postice subtus basi fulve immaculate, deinde 
fascia lata arcuata flava nervis divisa et postice 
striga nigro-brunnea determinata; poné strigam lu- 
nule nonnull& albide, deinde puncta ordinaria 
ocellaria, obsoleta, coca. Margo cingitur fascia e 
maculis albidis, et ante illam striga obscure ferru- 
gineå. 

Fascia media flava posticarum  arcuata, apice 
intus flexoz in Å. Iaone subrecta. 


IV. MELITAEA. 

1. M. Manturna: alis fuscis fulvo flavoque faciatis; 
posticis subtus fulvis fasciis tribus flavis, me- 
dia nigro-strigata. = 
Pap. Maturna Lin. Fn. Sv. p. 280. n. 1062. 
Oclis. S.”V. Hok I. sP- IS: DD 
Höbn. Pap. Tabs, I, £. 1: 2... P.Cynthias 


Hab. in Svecia australi, rarius. 


Pap. Daphne: alis dentåtis fulvis nigro maculatis: posticis 
subtus flavis rufo venosis apice ferrugineo-argentatis, . Ochs. S. 
MAB LIP, Zz n. 8. Fabr, E, S, II 1. 257. 798: Hibn, 
Pap: Tab, 9, £. 45-46. 


75 


g. M. Iduna: alis fuscis, albö fulvogue- fasciatis, 

+ posticis subtus: fasciis: tribus albis tribusqve 
fulvis, omnibus impunctatis. 

(00 Pap: Maturna Höbno; up: Tab; 117: fi 600, 
601. fig. 598. 599? ? 

Conf. Ochs. I. 1. pag. 21. & IL 2, pag. 233. 

Hab. in Lapponia rårius. 

Statura et summa affinitas M. Manturne, sed 
paulo minor, media quasi intra illam et M. Cyn- 
thiam, (Fabr. Ochs.) sed ab utraque distincta mi- 
hi videtur; A priori differt alis multo magis al- 
bo variegatis et presertim fascia media ålba po- 
sticarum subtus nulla striga.nigra. longitudinali di- 
visa. A M. Cynthia ") (Fabr. Ochs.) differt 
presertim defectu punctoräm  nigrorum in fascia 
lutea intramarginali alarum posticarum, 

Antenn&e valide capitate sepius nigre. (M. 
JManturne subtus lutee.) Palpi lutei extus fusco 
" ciliati. 'Corpus nigrum pedibus luteis. Ale supra?: 
basi fusce luteo maculate, in medio fascia: alba, 
anticorum sepe duplicata, posteriorum: sepids po- 
sterius' infascata, deinde fascia lutea tigrö-Cincta, 
et ante marginem iterum fascia macularis alba, 
Subtus: subconcolores , sed signåturis vivacioribuss 
postice basi lutee fascia alba valde interrupta; 
medium ale occupat fascia lata alba, striga nulla 
divisa cui seqvantur: fascia lutea omnino immacu- 
lata, deinde iterum fascia alba, et tandem ipsi 
margo lutescens nigro fimbriatus. HFascie omnes 
utrinque strigis fuscis terminantur. 

3. M. Artemis; alis subdentatis: fuscis fulvo variis 3 
posticis subtus fulvis fasciis flavis; utrinque 
serie punctorum nigrorum; subtus luteo-mar- 
KÖERoFam. 


- fråga Ochs. Pabr. Häöbn. Mysia Hybn, Frivia spi Herbst 
. Schneid, 


26 


Fabr. EE. S. IIL 1. p. 255. n. 790. Ochs. 
S. v. E. I. I. p. 24. n. 3. Höbn, Pap. Tab; 
7. f. 4. 5. (8.) f. 6 (9). 
Pap. Matutina Thunb.: Diss. Ins. Svec. pars 
2. pag. 31. 
Habitat apud nos rarius. 
4. oh Nekan alis dentatis fulvo nigroque reticula- 
: posticis supra punctis ocellaribus; subtus 
ex Nlalbidö flavis, fasciis duabus. fulvis; poste- 
riore nigro punctata. 
Huöbn; Pap. Tab 20 f.i7. 8 "Fabri E. S 
III. 1 251. 779. Pap. Cinxia Var 3. De- 
lia. Thunb. Diss. Ins. Sv. pars 2. pag. 32. 
Roesel IV. Tab. XVIII f. 4, imago. Tab. 
XKXIX. A.B. C.D. larva et puppa. Pap. 
Cinxia Ochsenh. S. v. E. E 1. p. 27. n. 4: 
Hab. apud nos haud infreqvens. 
Pap. Cinxia Lin. Faun. Svec. pag. 280. n. 
1063. vix huc pertinet cum nibil de Sr 
nigris fascie posterioris memoretur. Cfr. M 
Athalia n. 6. infra. 
Obs. Pap. Phebe: ”Thbrg. Diss. Ins. Sveg. Pp: 
2, Pag. 32. vix svecie incola. 
3: M. Dictymna: alis dentatis nigris fulvo macula- 
"tis; posticis subtus fulvis, maculis baseos, fa« 
scia media maculari lunulisqve apicis flavis; 
serie intermedia punctorum nigrorum. 
Ochs. S. v. E. L 1, p. 42. n. 8. Höbn. Pap. 
T. 3. f. 15. 16. Pap. Corythalia. 
Hab. apud nos rarius; lecta in Kinnekulle. a 
C. D. Gyllenhal. 

6. M. Athalia: alis dentatis nigris fulvo fasciatisz ' 
posticis subtus fulvis, fasciis tribus flavescen- 
tibus basique impunctata. 

Ochs. S. v. E. IL 1. p. 44. n; 9. Häöbn. 
Pap. Tab. 4. f. 17. 18. P. Maturna. Text, 


17 


p. 7. n. 9 P. Athalia (Pap. Tab, 114. f. 

585. 586. 587. 588. Text. p. i 0.16 Pap. 

- Pyronia.)? Roes. IV Tab. XIII. f. 4.5. 

Pap. Sat. Maturna Fabr. E. S. II 1. 254, 

787. Pap. Cinzia Lin. Faun. Sv. p, 280. 

n. 10637? 

Hab. in pratis floriferis ubique frequens, colore 
valde varians. 

Obs. Pap. Cinzia Lin. vix extricandus; a Fa- 
bricio et Auctoribus plurimis ad Papilionem Dis 
dynam Ochs. refertur, ab Ochsenheimer et nonnullis - 
ad Deliam nostram & Auctorum. Descriptio Cel. 
Viri brevis et nonnihil ambigua etiam huic speciei 
applicari potest qve apud nos -omnibus affinibus 
longe freqventior. Cinzie tamen nomen semper 
dubium , forte potius omnino delendum, ne in &ter- 
num augeatur confusio. 


7. M. Hertha: alis subdentatis fuscis, supra anti- 
> cis faseia maculari, posticis striga punctorum 
fulvis. 

Pap. Hertha Quensel in Act. Holm. 1791. 

pag. 280. n. 8. Tab. X. fig. 9Y. 10. 

Schneid. Magaz. I. 4. pag. 424. 

Hab. in Svecia meridionali rarissime. 

Specimen originarium, prope Holmiam ca: 
ptum, asservatur in Museo ditissimo & pretiosissimo 
Cel. Dom. de Paykull. Specimina duo huic pro- 
xime similia vidi: alterum, e Westmannia, in Mu- 
seo Cel. Dom. Gyllenhal; alterum in Museo Ceh 
Dom. Schönherr. 

Pap. AZthalie Var. Herbst Tab. CCLXXI. 


f, 5. 6. proxima, 


2. HN. Fulla: alis dentatis fulvis, basi maculis mårt- 
ginique exteriore nigris; posticis subtus flavo- 
fasciatis, 


78 
Quensel in Act Holm. 1791. p. 279. n. 7: 
Tab. X. f. 7. 8. Schneid. Magaz. I. 4. p. 422. 
Specimén originarium, unicum huc usque de- 
tectum in Museo Cel. de Paykull asservatur. Facies 
distincta et elegans. 


o. M. Parthenie: alis fusco fulvoque subreticulatis , 
posticis subtus fulvis, fasciis tribus flavescen- 
tibus nigro inductis media divisa. 

Ochs. S. v. L 1. p. 48. n. 10. Häöäbn. Pap 
Tab. 4. f. 19. 20. Pap. Athalie var. Pap, 
Dictynna Fabr. Ent. S. III. 1. 253. 785. 
Habitat apud nos rarius, in Kinnekulle. CI. D. 
Gyllenhal. 
Valde affinis precedenti, sed semper multo 
minor. Pap. Dictynna Thunb. Diss. Ins Svec. 
P.-2. p. 32. 


10. M. Lucina: alis dentatis fuscis testaceo macur- 
Jatis; posticis subtus luteis fasciis duabus ma- 
cularum albidarum. 

Lin. Faun. Sv. pag. 280. n. 1061. Fabr. E. 
S. ID 4.p. 2505.n2n./778. OchsS: vi LT 
p- 50. Dn. HL... Hubn. Pap, Ti 4 fer 22. 

Hab. Upsalie, vere satis freqvens; alibi rarius. 
Mas. obscurior; Femina pallidior alisque magis 
Obtusis. 


Obs. Differt hec species nonnullis partibus a 
reliqvis hujus generis. Antenn&e notis hujus gene-. 
ris satis bene conveniunt, palpi vero capite multe 
breviores. Pedes antici femine longiores qvam in 
reliquis, maris contra cConsveto fere breviores et 
valde pilosi. Ale quoque forma et pictura alis 
ena, et directione nervorum singulari; posteriorum 
enim nervi I & 2 conjunctim basi communi ex 
areola oriuntur. ILarva ignota, 


79 


V. EreBis. (Hipparchia Fabr. S. GL) 

+") Oculis hirtis. 

1. EZ, Egeria: alis fuscis luteo (flavo) maculatis: 
anticis utrinque ocello; posticis supra ocellis 
tribus , subtus punctis quatuor. 

Pap. Aegeria L. S. Nat. I. 2. 771. 143. Fabr. 
E. S. III p. 94. n. 293. Pap. Egeria Ochs. 
SUV IERILI 1:/p, 238! m'331 "Pap; Aegeria 
Höäbn. Pap. 40. f. 181. 182. 

Hab. in Uplandia rarius, in Insula Lidingö 
inventa. 

2. E. Mera: alis fuscis; utrinque anticis sesquio= 
cello; posticis ocellis supra tribus, subtus sex. 
Män: En. Sv. p. 275. Dn, 1249. Fabr. fs. 
FELT. IT. Ochs. Så V. te Jeg 2 Då 
ra 3t. Höbp, Pap: Tab. 30. för F74: 
175. Pap. Hiera fig. 176. (non differre vi- 
detur, ) 

Hab. in sylvaticis frequens mense Junio, petris 
et saxis sape insidens. 

3. E. Megera: alis luteis fusco fasciatis: anticis 
ocello, posticis supra quinis, subtus sex. 
Lin: Syst, Nat. kd 2: 72716: 2426 sBabr E..S. 
AT. 23 94-292. Ochs. Si vÅ EL: po 255: 
n. 32. Häöäbn. Pap. Tab. 39. f. 177. 178. 

Hab. rarius in Scania; in Westrogothia ad Alings« 
ås, teste Dom. Pentz. 
FY Oculis nudis: 

4. E. Sesmele: alis fuscis fascia maculari fulva3; ans 
ticis utringque ocellis duobus; posticis unico. 
Lin. Faun. Svec. pag. 276. n. 1051. - Fabr, 
is Iker: 232:1725:OchsiS. wE. I 1. 
pag. 197. n. 15. Huäbn. Pap. Tab. 31. f. 
143. 144. (3. ) i 

Hab, in sylvis petrosis sat freqvens. 


80 


5 E. Hippolyte: alis dentatis fuscis fascia flavescenz 
te: anticis utrinque ocellis duobus; rst 
subtus nebulosis, 

Ochs; S. v. E, I I. p. 206. n, 10. > Häöbn; 
Pap. Tab, 30. f£ 139. 140. (Pap. Agave. ) 
Text, Pag. 24. n. 14, Pap. Hippolyte, Pap. 
Alcyone Fabr, E. S. III, 1. 231. 724. 

In Lapponia habitare fertur a Dom. Qvensel 
in Åct. Holm, 1791. p. 273. Testimonia ulterio- 
ra desiderantur. ; 

6, E. Norna: alis fuscis testaceo-fasciatis; anticis 
utrinque ocellis duobus; posticis supra unico, 
subtus cinereo fuscoque marmoratis, fascia 
dentata saturatiore, 

Ochs. S. v. E. I. i. p. 201. nn. 17. Thunb. 

Diss, Ins, Sv. pars II. p. 36. Var « et B, 

Tab. fig. 11. 11. Häöbn, Pap. Tab. 31. fig. 

142. Tab. 34. fl 15205 

Hab. in Lapponia ad alpes sat frequens, 

Obs. Magnitudine, colore obscuriore et palli- 
diore, punctisque ocellaribus pluribus vel paucio- 
ribus valde vwvariat. Fascia obscurior posticarum 
subtus versus basin plus vel minus determinata, 
extus sepius dentata, in nonnullis speciminibus ta- 
men parum, qve ergo sequenti appropinquant. Ad 
varietates hujus speciei pertinet: 

Pap. Hilda Qvens. Ad Holm. 1791. p. 272. 

Tab, IX, f. 7. 8. que Var 4. Thunb, I; c. 

Obs. Pap. Jutta Häbn, Pap, Tab. 120. f. 614. 
615. qvem Cl), Ochsenh, huic speciei conjunxit, mi 
hi haud obvius. Magis obscurus, et fascia alarnm 
posticarum ”subtus, versus angulum ani angustata. 
7. E; Bore: alis supra testaceis fusco-irroratis mar- 

ginatisque; posticis subtus griseo fuscoque mar- 

moratis, fascia viz dentata, ocellig nullis. 
; Pap, 


8I 


Pap. Bore Ochs. S. v: E. I. 1. 205: 5. 10. 
PElibo. Pap, "Tab: 29. fig. 134. 135. 136. 

Pap. Fortunatus rg E; S. II 17214. 670. 

Pap. Norna Var. y. Thunb. Diss. Ins. Svec. 

Pars 11 35 Cirensel Pap. Norna Act. 
Holm. 1791. pag. 274. n. IV. T. X. fin. 
Hab, in Lapponia. 

Valde affinis precedenti, sed vere distinctus 
videtur. Loco punctorum ocellarium non nisi 
puncta alba obsoleta observantur. 

8. E. Hyperanthus: alis fuscis, subtus anticis ocell 
tribus: posticis duobus tribusque. 

Lin. Faun. Sv. pag. 273. n. 1043. Fabr. E 

SE. 210. 677. Oths. SI vo ps 

249.700. 290.  Huöbr' Pap. Tab: v38: fl 172. 

173. Pap. Polymela. 

- Hab. in pratis graminosis, passim frequens. 
Ocellis valde variat; rarius occurrit punctis 

tantum albis loco ocellorum: Pap. Aprete Schneid. 

Borkh. &c. Hibn. 1. c. fi 173. 

9, E. Medusa: alis integris concoloribus fuscis; omni- 
bus fascia maculari rufa3 ocellis subqvatuor. 
SDR SHL 5: pp. 2552 734. ” Ochs 
S. v. E. p. 273. n. 50. Höbn. Pap. Tab. 
45. f. 103. 104. 

Hab. in Lapponia rarius. 

RÖ Ligea: alis nigrofuscis fascia rufa; anticis 
utfinque ocellis quatuor; posticis tribus, po- 
sticis striga maculari alba. 
än; Fo. Sv. p; 275. 0: 1050. Fabr. (ES. 
KN: 254. 7320 Oths. Siv. EE 1:px283; 
n. 56. Häbn. Pap. Tab. 49. f. 225. 226. 227. 

Hab. in lucis sylvisque umbrosis frequens mense 

Augusti. Ale postice subtus colore valde va- 

riant: 


KV. A. Handl. 1816. St. I. 6. 


82 


» Var, «.) nigro brunne&e unicolores ocellis rufis 3 
aut 4, strigaque alba -haud ultra medium 
ale producta. 

-— 3,) nigrobrunne& fascia ocellorum lutescenti, 
strigaque alba elongata, 

-— +.) fusco-brunne&e fascia ocellorum lutescenti 
antice striga alba dentata terminata; basi 
pallidiores, vel fascia albida variegatee, Ocel- 
li sepe obsoleti. 

Mas obscurior minus variegatus. 

ti. E, Manto: alis integris fuscis anticis fascia -ma- 
culari rufa quadripunctata; subtus rufescenti-, 
bus; posticis supra punctis tribus, subtus gri« 
seis fascia dentaia Re 
Ochs. 5. v. E. I. 1. pag. 296, n. 62. Hubn, 
Pap. Tab. 45. 108. — Lab, COLE 
512. 513. 514. 
Pap. Magio Fabr. EH. S. IL ,1, 2350 722: 
Pap. Erina ibid. 237. 739. 
Pap. Lappona Thunb, Ins. Sv, Pars II pag, 
37. Tab. f. 6. Pap. Gefion 3 Qvens. Act, 
Holm, 1701... Pa: 272... Jab. Pi aRIse. 

Hab. in Lapponia. Ocellis & signaturis plus 

minusve distinctis aut obsoletis variat. i 

12. E. Embla: alis subdentatis fuscis, fascia macu- 
Jari rufa ocellis quatuor nigris; posticis sub- 
tus cinereis, fascia dentata fusca, (maculisque 
duabus albis. ) 
Ochs. S. v..E. I. 1. p. 287. n. 58. 

se Var: & >) alis omnmibus supra punctis ocellaribus, 
anteriorum distinctioribus. 0 
Pap. Embla Thunb, Diss. Ins. Sv. P. II P. 
38. f. 8. 
Pap. Embla Qvens. Act. Holm, 1791. Tab. 
I, f I. 2, pag. 200. n. I. 
Pap. Ethus Fabr. E. S. IL I. 217. 680: 
Pap. Dioxippe Hibn. Tab. 105. f. 538. 539. 


ES 


83 


— BB.) alis anticis ocellatis, posticis. omnino cecis. 
Pap. Disa Thunb. Ins. Sv: P. II. pag. 37. 
Pap. Gefion 9 Quens. Act. Holm. 1791. Tab 
9. fi 3. 4. 9. Pag. 270. N. 2. 

Pap. Griela Fabr. E. S. III 1. 236. 737. 
Pap. Ståeno Häbn. Tab. 109. f. 561. 562. 
Pap. Griela Höbn. Tab. 140. fi .228:12009; 

Hab. in Lapponia, An. var. «. Q. sexu distincte? 

13. E. Janira: alis dentatis fuscis, femire macu- 
la flava; anticis utringue ocello; posticis subtus 
posterius pallidioribus, punctis 2. 1. 3. 

Lin. Fn. Sv.p.: 276. n. 1053. Pap. Janira; Mas. 
— — = =: een. 1052.Pap.Jurtinva; Sägs 
RRD NES. UL .n, ps 241 0 752. Ochs. 
Vv: EXIL 1. p.218. n. 27. » Häöba. Pap. a 
Bö f 161: 162. (2); ' (fig. 160? 8) 

Hab. in pratis, sylvis, frequens. 

Maris hujus speciei Aberratio singularis et me- 
morabilis est, certe: Pap. Brigitta Faumen 
Act. Holm: 1799. Pp... 147. - Tab: IL n, 3. 
6. & 7. perperam ad Dan. Candid. relata. 

14. E. Davus: alis flavis, anticis ocello; posticis 
supra ocellis tribus, subtus sex, fasciaque in- 

terrupta alba. 

Papil. Lin. Fn. Sv. Ed. I. pag. 240. n. 790. 

Pap. Davus Fabr. E. S. II 1. 221. 690. 

EJENST.S) Vv: EI 1. po 30200 05.4 Flöbn. 

Pap. Tab. 52. f. 243. 244. (Pap. Tullia.) 

Var 8. obsoletior. 
Pap. Isis Thunb. Ins. Svec. P. II. p. 30. 
Habit. in pratis passim mense Augusti. 

Colore valde variat, ocellis pluribus, distinctio- 
ribus vel obsoletioribus presertim. Valde affinis 
sequenti, sed semper major, obscurior, 

15. E. Pamphilus: alis integris flavis: subtus an- 

ticis ocello unico; posticis cinereis, fascia ocel- 

lisque quatuor obliteratis. 


34 


Lin. En. Svec. p. 273. n: 1044; Fabr. E. S. 
Ill: ro py 221 0. 6gr, OCKSA Vv. GL 9. 
p- 305. n. 66. 

Pap. Nephele Häöbn. Pap. Tab. 51. f£ 237: 
(8.) f. 238. 239. (3) 


Hab. in pratis sylvisque ubique frequens. 


 Specimen possideo alis anticis utringue macu- 


lis duabus albis, interiore majori; e Westrogothia. 


16, 


'E. Hero: alis integris fuscis: posticis supra 


ocellis quatuor, subtus fascia dentata alba ocel- 
lisque senis; omnibus subtus linea intramar« 
ginali plumbea, 

Pap. Hero Lin, Faun, Sv. 274. n. 1047. 
Ochs. S. v. E. I. 1. p. 313. n. 70. (var. cceca.) 
Pap. Hero Höbn, Pap. Tab. 53. f. 252, 253, 
Pap. Sabaeus. Fabr. E. S. III. 1. 222. 694. 


Hab, in Dalecarlia, Uplandia &c, rarius; etiam 


IT. 


Hab, in Svecia meridionali passim, 


18. 


in Westrogothia mihi obvia. VWVariat ocellis sus 
pra plus minusve distinctis, pupillatis vel ce 
cis.  Varietatem cecam descripserunt Cel. 
Linné & Ochsenheimer. ; 
E. Arcamia: alis integris ferrugineis: subtus ans - 
ticis ocello unico, posticis quinis, primo re- 
moto fascia alba interjecta. 

Lip. ED. Sveci p. 273, 1045. OchsöS v. 
E. I. 1. p. 317. n. 32. Häbn, Pap. Tab, 51; 
f. 240. 242. AG 

Pap. Arcanius Fabr. E. S. III I. 221. 692, 
E. Iphis: alis fusco-ochraceis, posticis subtus 
oriseis fascia alba interrupta ocellisque; (se- 
pius senis) albo-pupillatis, strigaque margi- 
nali subargentea fulvaque, 

Ochs, I. 1. p. 310, n. 69, Huäbn. Pap. Tab. 
53. f. 249. 8. 258. 251, 9. (sed fascia alba 
non interrupta, ) IN 


"85 
Pap. Hero Fabr. E. S. II, 1; 222. 695. 


Hab, in Svyecia meridionali rarius; olim ab En- 
tomologo quodam ad C. D. Gyllenhal missa, 


Sectio II. Hexapodes. 


VI. ÅMARYSSUS. 

12. 4 Machaon: alis caudatis concoloribus flavis lim- 

bo fusco lunulis flavis, angulo ani ocello 
fulvo, 
Lin, Fn, Svec. pag. 267. n. 1031. Fabr, E, 
SÖRR 1: 30,87: Ochs, /S. v. Eur, I 2..pag: 
fann. 3. fHöbnp, Påp, Tab, 477. f 300, 
391. Svensk Zoologie, Håftet n, 3. pag. 23. 
de: 17. 

Hab. per totam Sveciam usque ad Lapponiam, 

sed nullibi vulgaris. 


VII. Dorirtis, Fabr, Latr. 

1, D.; Apollo: alis rotundatis integerrimis nigro ma- 
culatis, posticis supra ocellis duobus rubris, 
subtus tribus maculisque basalibus rubris. 
Kinks Svip. 2081 1032; Bab HS, 
II. 1. 181. 560. Ochs. S. v. E. IVJ2. p. 133. 
me. Huba: Pap. Tab. gif i306 397: 
Svensk Zoologie Håftet n. 7. pag. 63. Tab. 41. 

Habit. apud nos sepe freqventissime, mensibus 

Julio & Augusto. 

Femina: ano subtus valvula magna coriacea 
 Capsuli-formi nigra, basi carinata, colore se- 
pius obscuriore, magisque denudata, 

» Maximus Papilionum Svecie, variat tamen 
quoque multo minor, nonnunquam, etsi rarissime, 
D. Mnemosyne magnitudine non superans et tum 
valde affinis Pap. Delio Ochs. & Auctorum; sed 
caret semper maculis rubris in alis anticis supra. 
Colore non minus varians, ocellis magnis 1 par 


1 


86) 


vis3 coccineis', I. järnet fulvis &c. vwvarietatibus 
vix determinandis. Ex. 

— &.) ocelli magni ER albo-pupillati utringue. 

— 3.) ocelli supra rubri absque pupilla alba, 
subtus albo pupillati. 

— +y.) alis maculis ocellaribus supra nigris, non 
nisi obsolete 7ubro-pupillatis; subtus quo- 
que. sine pupilla alba. 

Hzc Varietas rarissime occurrit. 


2. D. Mnemosyne: alis oblongis integerrimis albis 
nigro-nervosis: anticis maculis duabus nigris 
marginalibus. 

Lin, Faun, Sv. p. 269. n. 1033. Fabr. E.S. 
Til 1.,182. 562. Ochs, Sav. E.sf. 20 Ph fö0r 
n. 4. Höäbn. Pap. Tab, 79. f. 398. 

Hab. passim rarius, in Svecia australiori, Fin- 
Iandia &c, 
Femina (saltem que non deflorata) valvula 
'subanali maxima, coriacea, albida , inflata, haud 
carinata. | 

= Var. 4. obscurior; alis albidis ad marginesin- 
fuscatis , posticis macula media nigra, lunula 
alba divisas. 


Mirandum sane hujus speciei metamorphosin 
emnino latere. 


VIL GANORIS. | 


— Divisio I. Pontia Fabr; Pieris Latr. 
") alis subtrigonis , areola magna, ultra 
meduvn ale extensa. 


r. G. Crategi : alis integerrimis rotundatis albis, 
venis nigris, 
Lin. Faun, Sv. 269. 1034. Fabr. E. S. III 
7. 1320 563: Ochs. S, v. E: IL 2. Pag. 140 
om I Huäbn. Pap. Tab, 79. f. 399. 409. 


87 
Hib. . in sylvis, hortis &c. satis frequens, men- 
sibus Majo et Junio. 

2. G. Brassice: alis rotundatis albis: anticis apice 
cum margine exteriore ultra medium, macu- 
lisque duabus nigris 3 3 major. 

Mas: alis anticis supra albis apice nigris, di. 

sco immaculatis. 

Femina: alis anticis supra albis, apice macu- 

lisque duabus disci nigris. 

Lin, Faun, Sv. pag. 270. n, 1056, ' (sed de- 

finitio sexus contraria) Fabr. E. S. III 1. 186. 

FaR AtJenS: I. 2. p. I44.,0. 2509) PER, 

Pap. Tab. 80. f. 401. mas. 402. 403. fem. 
Habitat presertim in hortis ubique vulgatissima 

per totam zstatem, 

3: G. Rape: alis rotundatis albis; anticis maculis 
duabus apiceque antico nigris; minor, 

Mas: alis anticis macula disci una, vel nulla, 

Femina : alis anticis disco bimaculatis, 

Lin, Fn, Sv. p. 271. n. 1036. 3 et 2. Fabr, E. S: 

Ma Pp. 1680. 575. Ochs) SV. EI 20 6. 

n; 3, 'Häbn, Pap. Tab. 80. f. 404. 405, fem. 
Hab. ubique frequens, 

4. G. Napi: alis rotundatis albis, anticis apice ma- 
culisque duabus nigris; subtus venis dilatatis 
virescentibus. 

Mas, alis disco unimaculatis; Femina -bi.tri- 
maculatis, i 

WEAR. Faun. Sv. Pp. 271. H.-1057.. 3. 9 ”Baor 
Se TE Tp. 197. 540. , OMS Sv ER 
SDR. 40.0, 3. Cleve Dn, 4.) ' Flubb. "Fab, 
81. f. 406. 3. 407. GS. 

Hab. ubique vulgatissima. 

Var. B. alis sordide flavescentibus basi infu- 
SCatis, venis magis.dilatatis fuscis, Huäbn, Tab: 
INR rö 


88 


Hab. in Bothnia occidentali, Lapponia &c. fa- 
cies aliena, non vero specie diversa, WVarieta- 
tem analogam Pap. Brassice, id est non nisi 

-colore flavescente diversam, vidi in Collectio- 
ne Dom. Pfeiff Finlandig. 

5. G. Daplidice: alis. rotundatis albis margine ni- 
gris; subtus' griseo virescentibus albo maculatis. 
Ochs. ,;S.. v. EB. LL; 2. Pp: 156. 5. 7. > Läns. 
Nat. I. 2, 760. 81. Fabr. E. S. IL 1: 191. 
593. Häbn. Pap. Tab. 82. f. 414. 415. fem. 

Hab. in Ostrogothia rarissime teste Dom. Zet-= 
terstedt. ; | ; 

6. G. Cardomines: alis integerrimis rotundatis albis, 
anticis maris medio fulvis: posticis subtus vVi= 
ride marmoratis, 

Femina absque macula fulva in alis anticis. 
Lin. En, Sv. pag. 171. n. 1039. Fabr. E.S. 
ITILör: 103: 000. . Ochs. S:, Vv: Hodores Pp: 
165. n. 13. Häbn. Pap. Tab, 84. f. 424. 
425. mas. Tab. 823. f. 419. 420. femina. 
Hab. in sylvis pratisque sat frequens, vere pro= 
veniens. 

5) alis subovalibus; areola discoidea brevissima, (Di- 
vectio nervorum aliena EFc.) 

7. G. Sinapis : alis elongatis rotundatis albis, api- 
cibus fuscis. 

Lin. Faun. Sv. p. -271. n. 1038. Fabr. E. 
SHL 1: 187. 577. "Ochs, Sv. a daenp 
169. n. 15. Häibn, Pap. Tab, 82. fi 410. 
ArI1. femina. 

Habitat locis sylvaticis sat frequens, vernalis. 


Differt hec species non parum speciebus re=. 


liquis statura tenerrima, abdomine elongato lineari, 
alisque elongatis, forma Papilionum 'Helicon. 


Linnei et Auctorum. Areola basalis, brevissima, - 


vix ultra quartam partem ale extensa: et nervi 2" 


39 


et 3 posticarum basi communi elongata juncti, ex 

areola oriuntur, Larva et puppa tamen convenit 

cum G. Cardaminis teste Dom, Häbner, Ochs. p. 171. 

Divisio II. Colias, Fabr. Latr. 

+) Alis votundatis , non angulatis. 

8, G. Ayale: alis integris rotundatis favis: posti- 
cis macula falva, subtus puncto SE INENSN 
argenteo. 

Lin, Fn. Sv. p. 272. n. 1040. Fabr. E. S. IIL 17 

207. 040. Ochs, 'S. v. E.T. 2: p. 181. ni:6, 

Huöbo,; Pap. Tab. 87. f. 438. 439: 3. (Pap, 

Paleno.) Text, pag. 67. n. 19. P. Hyale. 
Hab, in Scania rarissime, 

9. G. Paleno: alis integris rotundatis sulphureis 
(2. albidis.) apice nigris fimbrisque rubris, 
posticis subtus puncto argenteo, 

Mas: alis flavescentibus apice nigris immacu- 
latis; nigredine intus determinata, 
Femma: alis albidis apice indeterminate nigris, 
albo submaculatis, ; 
fön. En. Sv. p. 272. n. 1041. Fabr oE, S. 
Il, 3.7207. 650. Ochs Sv. EL äpii84. 
an. sg Höbp. Pap: Fab. 186. ff "434; 405; 
mas. P. Europome, Text, pag, 67..n, 21. 
Pap, Paleno. Pap, Philomene Häbn, Tab. 
117. f. 602. 603. 
Hab. in pratis, presertim sylvaticis; in Wermes 
dandia frequens, 
x") Alis angulatis, 

10. G. Rhammni : alis integris angulatis flavis, sin- 
, gulis puncto ferragineo, 

Mas alis Iete citrinis; femina pallidi sulphureis. 
kan: faun, Sv. p. 272..1, 10424 "Fabr, ES, 
ME 1. 271. 661; Ochs. S 'V. EI 2. påg 
186, n, 8. Höäbn, Pap. Tab, 88, f. 442. 443. 
mas, 444. fem. 


JA ; 
Hab. ubique frequens; proveniens primo vere, 
et iterum ad finem mensis Julii et usque ad au- 
tumnum, 


IX, -ZEPHYRUS. 
Div. I. (Aurotis.) Antenne apicem versus sensinm 
et modice crassiores, tlava elongata, cylindrico- 
ovali.  Oculi distinctius hirti, 
Ar postice (in nostris) caudate, striga obliqua 
albida. 

1. Z. Qvercus: alis subcaudatis fuscis, cyaneo-mi- 
cantibus; subtus cinereis, striga alba, macula- 
que anguli ani gemina fulva, 

Mas: alis supra obscure fuscis, cyaneo-mican- 
tibus. 
Femina: alis fuscis, anticis obscurioribus ma- 
cula magna obliquata ccerulea, nitida, 
Pap. Qvercus Lin, Fn, Sv. 283. 1072. Ochs, 
(Sov. EL 25 Pp -90. "2 Hubn, SFapy ab: 
73. f, 369. 370. mas, 368. femina, 
Hab. in Qvercetis, minus frequens, mense Se- 
ptembri, 
Varietatem femin&e puncto luteo in alis anti- 

cis supra, semel tantum vidi, 

2 Z. Betule: alis caudatis fuscis, anticis feminee 
macula fulva; subtus luteis fascia fulva, po- 
sticis strigis duabus fulvis, 

Mas: alls supra fuscis subimmaculatis; femina 
alis antieis macula magna fulva. 
Pap. Betule Lin, Faun, Sv. p. 282. n, 1070. 
Hesperia Betule Fabr, E. S. II. 1. 277. 69, 
Pap. Betule Ochs, S. v. E. I. 2. p. 113. 0. 11. 
Hubn. Pap. Tab, 76. fig, 383. mas. 384. 
385. fem. 
Habitat in hortis, pratis &c. minus frequens, 
versus finem zsestatis. 


gr 


3. WA Pruni: alis caudatis supra fuscis, posticis 
subtus fascia marginali fulva nigro punctata, 
Kir Fann. Sv. p. 283. DB: IO71.. Ochs Se 
I JG BE Lv GT Os 
Hesp. Pruni 'Fabr, 'E. S. IIL, 4. 277. 10. 
Huba; fap. Lab. 20. få 380: 887. 


Hab. apud nos rarius, 


4. Z. W album: alis bicaudatis fuscis: posticis subtus 

W albo notatis, fascia flexuosa aurantia marginali. 

Pap. W album, Knoch. Beytr. II St. pag. 

Senckab.. VIL fig. 1. 2, Ochs. 5: v, EB. 1: 3 

Pp. 109. n. 9. Häbn, Pap. Tab. 75. f. 380. 381. 
Hab. Upsaliz in bortis; vernalis, 


5, Z. Ilicis; alis caudatis fuscis, (femine macula 
anticarum fulva), posticis striga lunulata alba 
extus sinuata maculisque marginalibus rufis. 
förks. Siv. E. Yr I, BP: 105: Dm: Osv Höbn 
Tab, 75: £ 378. 3, 379., 2. 

Hesp. Linceus rabl. E::; 95 IL. 16,27 Odd 
Hab. in Ostrogothia D. Zetterstedt. 

Divis. 2. (Heode s.) Äntenne clava breviori crassiori; 
Aie postice ad angulum analem nonnihil pros 
ducte, subangulate; supra sepius colore aureo- 
igneo, subtus punctis migris sparsis. 


6. Z. Hippothot: alis integris aureis lunula margi- > 
neque nigris: subtus cinerascentibus, punctis 
ocellaribus numerosis, 

Fabr. E, S. III 1. 309. 172. (Hesperia.) 
Ochs. 1: 2: po 83. 584 Höbne Papa" Tdb. 
40. f. 352. 353. J er (3.) Res. III. 
Tab. XXXV II 

Pap. Hippothoé rö Sv 274: 1046. ?? 
Anne unquam in Svecia inventa haec species? 

Mihi nunquam obvia, quare fere crediderim Sy- 

nonymon C. Linnéi forte ad sequentem pertinere, 


92 

7. Z. Chryseis: alis fulvo aureis margine lato ni- 
gro cceruleo-micante; posticis subtus griseis, 
punctis ocellaribus numerosis , fasciaque mar«= 
ginali lutea. 

Hesp. Chryseis Fabr, E. S, III. 1. 309. 174. 

Pap. Chryseis Ochs. S. v. E. IL 2. Pp. 79. n. 

6. Hibn. Pap. 68: £ 337. 3. 335. GR 

FINT 3558: ; 

Mas: alis omnibus supra disco fulvis imma- 

culatis, 

Femina: alis anticis fulvescentibus plus mi- 

nusve infuscatis, nigrogque maculatis; posticis 

fuscis, fascia marginali dentata fulva. 
Habitat in pratis floriferis, mense Julio, satis 
frequens. 

Aberrationes hujus speciei occurrunt punctis 
ocellaribus subtus in lineas elongatas nigras con- 
fluentibus, et quidem aut alis omnibus, aut tan- 
tum posterioribus; vel uno latere punctis, altero 
lineis instructis. Liture ille nunc lineas nunc 
signa exclamationis, nonnunqvam demum maculas 
triangulares 1. difformes, constituunt. In Westro- 
gothia et alibi mihi obvize, etsi rarissime. 

g. Z. Virgauree: alis subangulatis fulvo aureis, 
(femin&e nigro maculatis,) margine atro; sub. 
tus punctis nigris albisque. ; 
Hesp. Virgaureze Fabr. E..S. II I. p. 309. 173. 
Pap. Virgauree Lin. Faun. Sv. p. 285. ns 
1079. Ochs. I. 2. p, 85. n.9. Höäöbn. Pap. 
Tab. 70: Tf. 540:,350. (8.) 351: L. 

Mas: alis omnibus supra immaculatis, igneo- 

fulvis. 

Femina: alis pallidius aureo-fulvis, nigro-ma- 

culatis. 

Hab. in pratis floriferis sat frequens, mense Julio 


93 

9. Z. Phleas: alis subangulatis fulvis nigro puns 
ctatis, posticis subtus 'canescentibus, punctis 
minutis nigris. 

. Pap. Phleas alis suobangulatis fulvis nigro puns 
ctatis, subtus albo-marginatis; secundariis ca- 
nescentibus. Lin. Faun. Sv. p. 285. n. 1072. 
Ochs 2: ps 87. MIor,Hubnp, Pap. Tab; 
72. f. 362. 363. (fem.y 
les Fabr E.'S. II. 1. 3. 11. 178. 

Obs. Ale subtus vix aut ne vix quidem albo: 
marginate, Nonne I c. dicere voluit Cel. Lin- 
né: alis fulvis punctis nigris subtus albo-margina- 
tis;? quod veritati conveniens; saltem in anticis. 

Mas: alis colore supra magis fulgido; femina: 

obscuriore; ambo nigro-maculatis. 

Hab. ubique frequens a primo vere ad autumnum:; 
Varietas 4: alis posticis maculis nonnullis ce- 
ruleis, iotra fasciam marginalem fulvam. 3. 2. 
Habit. cum precedenti frequens. 

10. Z. Helle: alis integris fuscis cceeruleo nitidis 
nigroque maculatis, subtus fulvis punctis ocel- 
laribus numerosis. 

Fabr. E. S. III. i. 312. 181. (Hesperia.) 
CIThs: Sv. EB. I 2. p.08. no I. Höbn. Pap 
Rd: SI, de 332: 333, 2. Fap. Hille 
inbnb. I0s. Sv. Pars. IL. p. 40. 

Hab. in Norrlandia; in Finlandia D. Dr Prytz. 
Mas: alis colore vivaciore, ceruleo-micanti. 

11. Z. Garbas: alis subintegris fuscis nigro puncta- 
tis fascia marginali fulva; subtus Havo-vire- 
scentibus, punctis numerosis. 

Hesp. Garbas Fabr. E. S. III 2, p. 312. 183. 
Hesp. Xanthe ibid. 312, n. 182. 

Pap. Circe Ochs, S. v. E. I. 2. p. 70. n. 20. 
Häbn. Pap. Tab. 67. f. 334. mas. f. 335: 
336, fem 


94 
Hab. in Gottlandia Dom. Babs Mihi ungvam 


obvia. 

Obs. Cum nomen "Circe' jam a Cel. Fabricio 
alio Papilioni impositum, (Pap. Proserpina Ochs.) 
denominatio Xanthe vero jam tribus speciebus usur- 
pata; (sc. Xanthe Lang = Helle Ochs. et Xanthe 
Häbn. Wvz. = Thersamon Fabr. Ochs.;) potius 
nomen "Garbas" Cel. Fabricii, indubium et a nul- 
lo vexatum retinendum existimavi, ut ulterius tan- 
"dem evitetur omnis confusio. 

12, Z. Rubi: alis subangulatis supra fuscis , subtus 
viridibus. 

Lin. Faun. Sv. p. 284. n. 1077. Fabr. E. S. 
II. 1. 287./ 102. Ochs SS v EL 2 or 
b.r2. Flubpic ap: I. 72. £,304..505- 

Hab. vere in sylvis frequens. 

Divis. IIT. Cyaniris: Antennarum clava brevior di. 
stinctior, Ale ad angulum analem nec caudate, 

« nec producte, colore sepius supra cyaneo, ce- 
vulescente, rarius fusco, subtus canescente pun- 
ctis ocellavibus, 

— ") Ålis posticis subtus absque fascia maculari fulva. 

13. Z. Arion: alis supra fuscis disco coeruleo ma- 
culisque atris; subtus canis punctis ocellaribus. 
Lin. Faun. Svec p. 283. n. 1073. Fabr. E. 
S. III 1. 293. 118. Ochs. S. v. E. I 2. p. 
4..n. 1. Höbn. Pap. Tab. 54. f. 254. 256. 
Mas et femina alis supra atro-maculatis. 

> Hoab, in Scania, 

14. Z. Alcon: alis integris ceruleis, (maris imma- 
culatis,) margine fusco, subtus fusco cinereis, 
serie duplici punctorum ocellatorum., 

Ochs, 'S! v. EST. 2. pp: 7. n. 2. Höbn. Pap; 

Tab. 55. f. 253. 264. mas. 265. fem. ? (Co- 

ler non omnino conyvenit.) 

Hesp. AZ/con Fabr. E. S. II 1. 293. 120. 

Hesp. Argiades ib. p. 300. n. 138. (sec. Ochs.) 


95 


Hab, apud non rarissime, In Kinnekulle alibi 
que in Westrogothia mihi obvius. 
Mas: alis obscure ceeruleis immaculatis, 
Femina: alis ccerulescentibus infuscatis, pree- 
'sertim margine; maculisque nigris, 
Femina hujus speciei valde affinis precedenti, 
sed paulo minor, coloribus obsoletioribus: 

15. Z. Cyllarus : alis integris lete ceruleis margi= 
ne nigro; subtus cinereis: anticis striga pun-” 
ctorum ocellarium majorum , posticis minorum 
basi viride-nitidis. 

Fabr ES ID. i. 254. 132 Ochs. Söv. EE: 
NGT Ip 2 DN. 5. | 
Pap. Dametas Häöbn. Pap. Tab. 56. f. 266. 3. 
207. 208: 29. 
Hab. apud nos rarius; prope Upsaliam mihi ob- 
vius mense Junio. 

16. Z. Argianus : alis integris cceruleis (feminge 
fuscis) margine nigro: subtus cinereis striga 
punctorum ocellatorum. ; 
Hesp. Argiolus Fabr. E. S. II. 1. 295. 123. 
Pap. Argiolus Häöbn. Pap. Tab. 56. f. 2690. 
mas. 270. 271. fem. 

Pap. Semiargus Herbst. XI. pag. 177. Tab, 

ISO: f I. 2. 3. (in Tab. P. Acis.) Pap. Acis 

Wien Verz, sec, descriptionem, (non sec. spe= 

cimen Musei D. Schiffermölleri! teste Ochsenh.) 

NaN GS ÖOcks. S; vt. E. MN 20p: 14.0. 6, 

Hab. in pratis, non infrequens. 

Mas: alis obscure ce&rulescentibus, femina: ob- 

scure fuscis, immaculatis. 

Obs. Hujus et seqventis nomina male commix- 
ta. Seqvens sine dubio verus P. Argiolus Linnei, 
sed vulgo nomine "Acis,, et ab auctoribus et in 

Museis presertim, notatus; vice versa hac nostra 

species sepissime sub nomine ”Argiolus” vendirata, 


96 

et vix nisi in Wien. Verz. ”Acis? nominata, nec 

vero ibidem constanti nomine gaudens testante D. 

Ochsenheimer loco citato. In tanta nominum per- 

turbatione &estimantissimus Synonymorum extricator 

Cel. Ochsenbeimer denominationem Acis in hac 

specie retinere tentavit; me judice tamen minus fe- 

liciter quam scrupulose 'et benevole, quare potius 
nomine novo analogo speciem erroneis intricatam 
designare periculum feci. 

17. Z. Argiolus: alis integris ceerule:s ; subtus al- 

» bidos-canis ; punctis oblongis nigris simplicibus. 
Pap. Argiolus Lin. Fn. Svec. p. 284.n. 1076. 
(ÖChsjtS ve ts: QPR. | 
Pap. Acis. Flubn. Pap. Tab. 57. f. 270: 2766 
mas. f. 274. fem. 

Hesp. Acis Fabr. Ent. Syst. III. 1. 205..n. 124. 
Pap. Cleobis Thunb, Ins, Svec. Pars II p. 29. 
CPap.  Ärgiolus W. Vz., Scop. - Herbst. &c. 

 Cleobis Esp. Sulz. Schneid.) 

Mas: alis ceeruleis, immaculatis, margine te- - 
nuissimo nigro. 

Fem: alis disco albido-ceruleis, margine anti- 
carum lato fusco, pPosteriorum nigro punctato. 
In utrogue sexu fimbriz alarum anticarum, al- 
be, maculis nigricantibus interrupte. 

Hab. passim primo vere. 

18. Z. Alsus: alis integerrimis fuscis, maris CCeru- 

lescentibus; subtus cinereis, striga punctorum 
ocellarium. 
Fabr. 'E. S. III. 1. 205. 125. Ochs. Sv. E. 
17 2.p. 22.0. 9,  Flubn. Pap: Tabhsen 
278. 279. pda 
Pap. Minimus Thunb. Ins. Svec. P. II. p. 39. 
Mas: alis fuscis, obsolete ceerulescentibus; fem: 
fusci3 totis, immaculatis. 


Hab. 


97 
Hab, passim; prope Upsaliam frequens mibi 


obvius in lucis mense Junio. Minimus Papis 
lionum Svecie et tenerrimus. 

jo 37) Alis posticvis subtus fascia maculari fulva 
intramarginali. 


ad. Z. Icarius: alis integris argenteo-ceeruleis nigro 
marginatis, subtus cinereis, serie arcuata pun- 
ctorum ocellarium, maculisque marginalibus 
fulvis. 
Ochs. S. v. E: L 2. p; 37. Dn 16.. Hiöbn, 
Pap. Tab. 59. f. 233. 3 284. 285. 2. Pap. 
Amandus. 
Pap. Corydon Thunb. Ins. Svec. P. II pag. 
39. certe huc spectat. 
Mas: alis lete ceraleis immaculatis, margine 
indeterminate nigro. 
Femina: alis nigro fuscis, disco plus minusve 

 Jete ceruleo, posticis margine punctis nigris 

rarius rufo-subocellatis. 

Hab. in pratis floriferis passim minus fregquens, 
mense Julio, celerrime volans. 

Ale postice maris in nostris sepius supra mar- 
gine immaculato, absqve punctis nigris, 

Var. B. alis posticis maris punctis nigris intra- 
marginalibus ; rarius mihi obvius. Hzc est ve- 
rus Pap. Icarius Ochsenh. 1. c. ; 
Differt a Z Alexi cui, presertim femina, af- 

finis, colore pallidius cceruleo micante in margine 
sensim ad nigtum abeunte, et alis posticis subtus 
absque macula alba ante fasciam luteam. Differt 
oque femina sequentis maculis nullis fulvis in 
alis anterioribus, et in posticis non nisi obsoletis. 
20. Z. Adonis: alis lete ceruleis margine nigro, 
fimbriis albis fusco maculatis; subtus cinereis 


K. V. ÅA. Handl. 1816. St, I, AA 


98 


punctis ocellaribus numerosis, fascia SUtar: 
ginali fulva, maculaque posticarum albida. 

C Mas.) 

Femina: alis supra fuscis fascia intramarginali 
fulva, disco plus minusve Tete ag 


Ochs: Pi: oo nECL '21pag. 33. Dn FE abt. 
FE: SÄ CIEor. pi 2090. DC34. br sequente 
commixta. 


Häbn. Tab. 61. fig. 295. 396 3. 297. 9. Pa- 
pil. Ceronus. fig. 299. 8. 300. 9. Pap: Ado- 
nis. (Fig. 300. varietatem fimbriis immacula- 
tis, mihi invisam, representat. 


Hab. apud nos rarius. In .Westrogothia tamen 
a Cl. Dom. Equ. Gyllenhal lectus. 
Valde affinis quidem Z. Alexi, sed differt: 
colore ceruleo puriore, haud ad violaceum 
vergente, et presertim fimbriis niveis, macu- 
lis lineolisve nigris Ce nervis ortis) interrup- 
tis, com in Z. Alexi fimbrie basi fusce , api- 
ce albe immaculate. 


al. Z. Alexis: alis integris subviolaceo-cceeruleis im- 
maculatis , fimbria alba ; subtus cinerascentibus 
punctis ocellaribus numerosis, posticis fascia 
maculari fulva , maculaqne ante illam alba. 
Pap. Alexis Ochs, S. v. E. I.y 2. P29..38. 0 
17. .Höäbn. Pap. Tab. 60.,f. 2027. 8: 2034 
204. 3. 

Fabr. Ent. S. II. 1. 299. 134. cum Z. Ado- 
nide confusa. 

Pap. Adonis Thunb. Ins, Svec. P. II. pag. 39- 
ad hanc speciem spectat. 

Mas: alis ceruoleis, subrufo- violaceo-micanti- 

" bus, immaculatis. 

Femina: alis obscure fuscis, disco plus minusve 
cC&ruleis, posticis sepius ocellis intramargina- 


99 


0 Jibus luteis, punctis nigiis terminatis.  Subtus 

— obscurius brunneo'-cinerascentes quam in mare. 

> Hab. in pratis floriferis satis frequens, mense 

I Junio et Julio. Variant femine alis supra 

plus minusve ccruleis, vel totis fuscis, fascia 

intramarginali fulva et. anticarum et postica= 
rum distinctiore vel obsoletiore &c. 


22. Z. Agestis: alis fuscis, fascia utringue macu- 
lari rufa, fimbriis albo fuscoque variegatis; 
subtus  canescentibus, punctis ocellaribus nu- 
merosis, posticarum serie antice interrupta. 
WEnSIt vå ER 2. pi 44. Mm "20, "7 Höbn; 
Häpp, CEab, 62:95 303: 304: 8.305: 30019. 

( Pap. Medon Herbst Esp. &c,) 

 Hab. apud nos rarius. Prope Upsaliam et in 

monte Kinnekulle Westrogothige mihi obvius 
mensibus Junio et Julio. 

Variat fasciis fulvis plus minusve distinctis, vel 
in anterioribus omnino deficientibus. Ab af- 
finibus optime dignöscitur serie punctorum 
ocellarium in alis posticis antice interfupta; 
situs punctorum scilicet in Z. Argiolo et Also. 
Ale supra fusce in utrogue sexu. 


| 


23. Z. Kumedon: alis fuscis albo fimbriatis, subtus 
cinereis basi virescentibus, serie punctorum 
ocellarium ; posticis fascia marginali fulva, 
lingaque subcentrali alba. 

KIEÄS AS: Ive I 2. pec468.: NF 27. " Bunn. Pap! 
ifab;.62.; fig. 301. 302. ( Pap. Eumedon 

| Herbst. Schneid. &c.) 

Hab. apud nos minus frequens, in Uplandia, 
Westrogothia. Uterque sexus alis supra obs 
scure fuscis, immaculatis. 

Var. B. rudimenhtis macularum fulvarum in 
alis posticis supra, rarius occurrit. 


200 
Ab affinibus differt maculis ocellaribus fascia 
fulv2e subtus, antice acutissimis, subtriangula- 
ribus; et lineola 1. vitta alba distincta a cen- 


tro sd fasciam flavam ducta; A precedenti 
serie punctorum ocellarium non interrupta. 


24. Z. Optilete: alis integris ceruleo-violaceis, 
margine nigrescente, pPposticis subtus cinereis 
punctis ocellaribus atris, ocellisque duobus 
fulvis, 

Ochs. $S. v. E. I. 2. p. 51. n. 23. Fabr. E. 
S Ill 1. .P:2907. 131. | i; 
Häibn. Pap. Tab. 63. f. 310-312. Thunb. 
Ins. Svec. Pars II. p. 39. 
Mas alts obscure violaeeo-ceerulescentibus, im= 
maculatis. 
Femina alis obscure fuscis basi discove cceru« 
lescentibus. 

Hab. in sylvis freqvens, ad finem mensis Juli 
et initio Augusti. 


25. Z. Battus: alis integris mnigris - ceeruleo mi- 
cantibus; subtus albidis punctis atris nume- 
rosis; posticis fascia continua fulva. 

Fabr. E. S. III 1. 300. 137. H. Sed: ibid. 
. 286. 98. (sec. Ochs.) 

fitibn. Pap. Tab, 66. f. 328-330. Ochs. S. 
v. E. I 2. pag. 64. 29. 

Hvjus speciei specimina nonnulla in insula 
Lidingön prope Holmiam a Dom. Heffner 
capta. 


26. Z. Argus: åalis ceruleis margine nigro, subtus 
canis planctis ocellaribus nigris; posticis apice - 
albis, fascia marginali e maculis fulvis pupils 
lis cceruleo argenteis, 

Linn. Fn. Svec. p. 283. n. 1074. Pap. Aegus 
( mas.) pag. 284. n, 1975. Pap. Idas; (femina.) 


IOF 


Fabr: E. S. III. 1. 296. 128. Ochs. S. v. E. 
2. p. 52. Dn. .24. -Hibn. Pap. Tab: 64; 
f. 316. 3. 317. 318. 9.) 

Hab. apud nos omnium vulgatissimus presertim 
in Ericetis, mensibus Julio et Augusto. 
Mas alis supra ceruleis margine nigro, im- 
maculatis. 
Femina alis fuscis, disco vel basi plus minusve 
eceruleis, fascia intramarginali lutea. 
Variant feminze coloribus fere in infinitum: 
Alis disco plus minusve coeruleis, vel fuscis 
immaculatis; vel fascia e maculis luteis distin- 
ctiore vel obsoletiori, in omnibus, vel 'posti- 
cis tantum; et subtus fascia fulva pupillis 
ccruleo argenteis nitidis, pluribus, paucioribus, 
vix ullis; magnis, minutis &c.  Variat quo- 
que species magnitudine. Pap. Aegon Auct. 
non in Svecia inventus gqvantum mihi inno: 
tuit, 


( Fortsåttn. följ. St.) 


ro0o2 


[ör ra To AA rn nn 
ca = = 


mr 
md ÖR ov rv 


CHIONBA Ara nHomes 


Ett nytt inlåndskt Insekt af Tvåvin- 
garnas Ordning; CM 


: beskrifvet af 
J: W. DALMAN. 


I de många delar af Insectlåran som ånnu 
ej åro fulikomligen utredda, år åfven de Insecters 
Historia som visa sig om vintern, sedan marken 
redan år betåckt med, snö, och då så vål Vegeta- 
tionen som den vida större delen af Insecterne sy- 
nas försånkte i dvala. Att ej nåmna en mångd ar- 
ter som vid infallande tövåder och rågn ofta un- 
der sjelfva vintermånaderna finnas irrande på isar 
och bara stållen, men hvilkas activa lif dock egen- 
teligen synes tillhöra den varmare årstiden, åro 
jämvål några få arter bekanta , hvilka nåstan en- 
dast tråffas på snön, och åga en så utmårkt, och 
som det synes för detta lefnadssått låmpad, kropps- 
bildning, att man af detta, sammanlagt med den 
myckenhet hvaruti de framkomma, nåstan kan 
blifva förledd att tro det verkligen, då tiden för 
deras utvicklade lifsperiod intråffar. Men hvarken 
om deras förvandlingar eller födåmnen, eller om 
det sått hvarpå de ofta straxt efter de starkaste snö- 
"fall framkomma i största myckenhet, åga vi ånnu 
någon fullståndig kunskap. Ibland dessa utmår- 
ker sig i synnerhet Pauorpa hyemalis Fabr. +), 


? Åteleptera hyemalis HOFFMANSEGG ; Biffacus hyemalis LATREIL- 
LE. Gref. HOFFMANSEGG tror likväl att den är lika skild från Bis- 
facus som ifrån Panorpa. 


103 


OMR de hår i Sverige vid blidare våderlek of- 
myckenhet visar sig på snön, och som under 
sommarn knapt kan upptåckas. Några specimina 
af denna Insekt dem Jag en och annan gäng fun= 
nit bland mossa, sent på hösten, hafva i anseen- 

de till deras mjuka och mindre lifligt färgade ut- 
seende förefallit mig såsom de ånnu ej hunnit till 
mognad. Ett med Panorpa hyemalis samtidigt, och 
till sitt utseende lika så paradoxt Insect, år det 
hvars beskrifning Jag hårmedelst får åran under- 
kasta Kongl. Academiens bedömmande. 

Så vål i anseende till skapnad och fårg , som 
åfven till gången år det så likt en Spindel, att 
ett med Insekterna mindre vandt öga, åfven efter 
något nogare påseende, knappt Öfvertygas om olik- 
heten, och förmodeligen år detta orsaken att det 
så långe kunnat undfalla uppmårksamheten. Vid 
nogare granskning, finnes dock all verklig affinitet 
med Spindlarna fullkomligen försvinna, då säavål 
Antennernas närvaro, som fötternas och Ögonens 
antal och beskaffenhet, Jämte Munddelar och Hal 
teres öfvertyga, att det ej allenast ostridigt hör 
till de egentligen så kallade Insekterna, utan äl- 
ven till Tvåvingarnas ordning, oaktadt detsamma 
äfven visar den anomalien, Nr Vingarna alldeles 
saknas; en anomalie som uti denna ordning förut 
endast år bekant hos några species af Hippobosca 
LINN. och hos Tipmla atomaria DE Geer 5). Med 
denna sednare visar åfven vårt Insekt nårmaste slågt- 
skap, och hörer till samma Familje; men såvål hela 
kroppsformen som i synnerhet Antennernas beskaf- 
fenhet utvisa tydligen, att det hvarken med denna el- 
ler någon annan bekant fluga kan föras under samma 
Genus, hvarföre jag för detsamma vågar föreslå 
ett nytt slågte, kalladt Chionea, i anledning af 


") DE Geer Mem, Toms. VIL pag. 602, Tab, 44. Fig, 27. 28. 


194 
dess utmårkta lefnadssått på snön "), Likaså mycket 
detta 'nsekt afviker till lefnadssått och utseende 
från de andra Tipular slågten, utmårker det sig 
äfven i structuren af fortplantnings-organerna hos 
båda könen, hvilken synes utvisa någon ovanlig 
vistelse-ort för larverna, så att detsamma nåstan i 
alla afseenden tycks förtjena Insekt-forskarens syn- 
nerliga uppmårksamhet. Ehuru ånnu vetterligen 
endast upptåckt i Westergöthland, finnes det vål 
utan tvifvel åfven i flere provinser, och framtida 
Observationer torde afgöra, huruvida någon af de 
beråttelser om Insekter som, stundom i stor myc- 
kenhet funnits på snön efter starka snöfall, möj- 
ligtvis kunde hafva afseende på detta Insekt, som 
Jag nu medelst bifogade figurer och följande be= 
skrifning försökt att åfven vetenskapligen beståmma. 


Iusectorum Classis VII. Diptera. — Familia I. Tis 
pularie. 
CHIONEA. 
Genus : | 
Antenne filiformes 10 articulate; articulo primo 
elongato cylindrico; secundo clavato longitua 
dine precedentis; tertio brevi subgloboso; re- 
liquis tenuioribus, linearibus, apice pilosis. 
Os crassiusculum productum, palpis filiformibus 
4 articulatis; articulis subeqvalibus, apice in» 
crassatis pilosis, ultimo sublineari. 
Ocelli nulli. 
Corpus apterum, halteratum ; anomaris forficato, foe- 
mine bivalvi; pedibus validis, gressoribus, muticis, 
Species: i. Chionea araneoides: corpore fusco, 
pedibus testaceis, pilosis. 
Hab, in sylvaticis, in nive ambulans, araneam 
exacte mentiens. 4 
smeten ERE ALLALLL = 


+) Från grekiskan Xysoy nix, Kioveos Niveus 


105 


Corpus Pan. kyemals paulo majus, sed pedibus 
validis elongatis. Caput parvum subglobosum, 
fusco-testaceum, in vertice pili nonnulli rigidi an- 
trorsum flexi. Oculi laterales, rotundati, nigri, 
nonnihil prominuli. Os crassiusculum modice pro«- 
ductum , pallidum, palpis Cduobus) fuscescentibus, 
parce pilosis, longitudine dimidit capitis, Ocelli 
nulli, quantum quidem ego observare potui. Tho- 
rax parvus, luride fuscostestaceus, levis, cinereo 
sub-micans. Healteres distincti, clavati. Abdomen 
ovatum , obscurius fusco-testaceum, ad latera pilo- 
sum et certo situ cinereo lineatum, segmentis octo 
distinctis constans, segmento anali wmaris supra 
emarginato subtus dilatato, forfice brevi valida in- 
structo. Forfex horizontalis formatur ex ungvibus 
duobus biarticulatis, quorum articulus primus cras- 
sus carposus apice dentigerus, articulus secundus 
corneus, linpearis arcuatus, intus fexus, Genitalix 
Femine constituuntur e valvulis duabus pallidis 
subpellucidis: inferior latior, brevior, margine ci- 
liata, apice compressa; superior longior, angustior, 
compressa adscendens, e lamellis duabus constans. 
Pedes elongati sublineares, femoribus tamen cras- 
sioribus validis, posticis longitudine fere corporis; 
mutici, testacei, pilis fuscis subhirti; tarsi elonga- 
ti, fusci, distincte 5 articulati, articulo ultimo bis 
unguiculato. | 

In Tabula II. B. representantur: 

Fig. 1. Chionea araneoides mas, magn, natu: 
rali. (sepius tamen minor occurrit.) — Fig. 2. 
Mas magn. aucta. = Fig. 3. Antenna, m. a, — 
Fig. 4. Anus maris forcipatus, superne visus, m. 
a — Fig. 5 & 6. Anus femine a latere visus, 
m, a, In Fig. 6 scilicet repraesentatur valvula suy- 
perior lamellis distantibus, situ oblique visa. 


BÅL TN V FL 


AFHANDLING 
Om de cryptogamiske vexter, som kom- 
ma under namn af Calicioidea; ”) 
af 
ERIK A CHARIUS. 


Andra Stycket. Beskrifning på tvenne . Slägten; 
CALICIUM och CONIOCYBE. 


In följe af v. LInnés botaniska lårogrunder ” 
åro vissa principer ibland Botanici antagna och an- 
sedda nästan såsom axiomer, ifrån hvilka man ej 
kan vika, utan att dömmas såsom mindre bekant 
med vetenskapens väsendteliga fordringar, eller 
utan att — jag år Öfvertygad derom — smånin- 
gom äter bereda Botaniken en ny barbarism. Be- 
synnerligen gåller detta ibland de phenogamiska 
Vexterna; och de reglor, som åro af denne vär 
vördade Låromåstare föreskrifna vid beståmmande 
af våsendteliga caractérn på deras Slågten, böra anses 
såsom heliga och orubbeliga; men hvad större delen 
Side cryptogamiska Vexterna angår, lårer vål ingen, 
som med uppmårksamhet följt sednare tiders upp-= 


+) Fortsättning. Se denna Afhandlings Första Stycke uti 
Kongl, Vetensk, Acad. Handlingar för 3 1815. P. 246. 


107 


tåckter, nu mera kunna neka, att ett eller annat 
undantag i nyssnåmde principer, i afseende på 
dem, måste göras. Vår store v. LINné bemårkte 
icke, eller kunde icke inse, i brist af de upplys= 
ningar, som nyare och noggrannare forskningar 
endast kunnat lemna, alla de afvikelser, som na- 
turen haft sig förbebållit att göra, hvad i synner- 
het Fröredningen angår hos cryptogamerna, ifrån 
förhållandet i dessa delar hos phenogamerna. Vi 
hafva nemligen sedermera lårdt, eller åtminstone 
fått tillråckeliga anledningar finna, att de fröred- 
nings delar, som hos de sednare böra afgöra vå- 
sendteliga caractérens kånneteckn af deras Slågten, 
antingen helt och hållet saknas, eller icke ens 
blifva anvåndbara för beståmmandet af de förras. 
En del cryptogamiska Vexter förete ock vissa des= 
lar, som efter all anledning höra till deras fort- 
plantnings organer, hvilka saknas hos phenoga- 
merna, eller åro de till form och sammansåttning 
så olika dessas, att de med samma skål kunna 
tjena till våsendteliga Slågt-caractérer, som de, 
hvilka för samma åndamål åro och böra vara an- 
tagne hos phenogamerna. 

Ett mårkeligt exempel företer sig på detta 
förhållande hos de tvenne Slågten af cryptogamer 
jag nu kommer att beskrifva. Ibland phenogami- 
ska vexterna göres uti våsendteliga Slågt-caracté- 
sen alldeles icke afseende på den del som uppbår 
blomman och sedermera frukten, jag menar det 
allmänna eller enskilda Blomskaftet ( pedunculus, 
pedicellus) icke en gång på den omståndigheten 
dervid att den saknas eller år befintelig. Hos Li- 
chenerne förekomma likvål sådane partier, som i 
vissa fall åro liksom analoga med phenogamernas 
Blomskaft eller Blomstångel (scapus): men som 
Lichenerna ej åga någon blomma eller en så da- 


a nte 


108 - 


nad frukt som de köånade blomstervexterna, och 
deras nyssnåmda analoga delar (podetium, stipi- 
tellus) till sin beskaffenhet dessutom åro af så 
skiljaktig natur med blomskaft och stångel, så öf- 
tygas man snart nog om de allmånna fasstållda 


- reglornas oanvåndbarhet för Lichenerne och andra 


cryptogamiska vexter, hvad nu i synnerhet dessa 
delars anvåndande angår, wvid Slågte-caracterens 
uppstållande, 

Bålsiöd (podetium ) hos Lichenerna, svarar 
1 anseende till formen, och på visst sått till fö. 
remålet, någorlunda emot det begrep wvi i förvåg 
kunna göra oss om phaxnogamiska Vexternas Blom- 
skaft eller Blomstångel; men som Bålstådet utgör 
en beståndsdel af Lichenernas allmånna Fiste (re- 
ceptaculum universale s. thallus) och år, såsom er 
fortsåttning deraf, till substance fårg, och samman- 
såttning, af lika natur med det samma, och icke, 
såsom Blomskaftet och Blomstångeln hos pklzno- 
gamerna, ett olikartadt utskott ifrån vextens stjelk 
eller rot Chvilka partier dessutom ej finnas, i or- 
dens egenteliga mening, hos Lichenerna), så har 
det icke eller något mera gemensamt med pheno- 
samernas nyssnåmde delar ån blotta apparencen. 
Det bör derföre anses som en del af fortplantnings 
verktygen hos Lichenerna, och kan derföre, med 
all aktning och helgd för antagne principer, med 
fördel och, som jag förmodar, med råtta anvåndas 
vid Slågtcaracterns uppfattande, så mycket mer, 
som det åfven deltager i daningen af Lichenernas 
enskilda Fåste (receptaculum partiale s. apothecium) 
och sålunda tillhörer de delar som hos dem åro 


+) Derom har jag redan lemnat utförlig underrättelse uti mina 
Skrifter om Lichenerne Det förekommer i synnerhet hos Slåg- 
ter Cenomyce samt Beomyces, Isidium, Borrera m. fl 


109 


beståmda för utvecklingen af deras fortplantning 
och hvaraf deras våsendteliga Slågtcaractérer endast 


kunna tagas. Utom Bålståédet förekommer en det: 


samma nåra motsvarande del hos Lichenes ca- 
licioidei, som jag kallar: Lafhus-skaft (stipitel- 
Jus +). Ehuru detta åfvenså vål liknar Blomskaf- 
tet hos phaenogamerna som nyssomförmålde Bål- 
stöd, så år det likvål en, hos dessa icke förekom- 
mande del, som endast tillhör förutnåmde Liche- 
ner. Lafhusskaften åro mångåriga, samtidiga med 
och utgörande en betydelig del af sjelfva Lafhuset, 
med hvars nedre del de för öfrigt hafva en ge- 
mensam substance, besynnerligen hos slågtet Cali-= 
cium, men åro i allt af helt olika beskaffenhet 
med Lafbålen (thallus). Om jag kunnat bevisa, 
att Bålstödet bör ingå i Slågtcaractéren hos de Li- 
chener, som dermed åro försedde, så mycket min. 
dre, förmodar jag, lårer det kunna bestridas Laf- 
husskaften denna råttighet, såsom utgörande en vå- 
sendtlig beståndsdel af sjelfva Lafhuset. Lafhuss 
skaftets nårvaro, endast hos de arter, som tillhöra 
de tvenne slågten, hvilka utgöra åmnet för nårva- 
rande Afhandlings Andra Stycke, torde åfven be- 
visa: att dessa Slågten åro mycket natufliga. Så- 
lunda följer ock, af hvad jag nu i kortbet om 
Bålstödet och Lafhusskaftet anfördt, att de med 


7) Om likvål denna term (stipitellus) endast bör användas för Ca- 
licioidea, men ej för Svampvexter i allmänhet, som med des- 
sa hafva en viss analogi, lemnar jag tills vidare att af sakkunnige 
afgöras. Kanske torde det vara bättre och tjenligare att ej ut- 
sträcka dess användande längre än till Calicioidea, af det 
skäl, att något skiljemårke bör göras imellan de vexter som 
hafva ett dylikt skaft mångårigt, såsom hos dessa sednare, då 
det knapt är ett-årigt hos de egenteligen så kallade Svampvexter, 
Utom Lafbålens tydliga närvaro år, som jag vid detta tillfälle ej 
kan undgå att anmärka, denna varaktighet en betydelig om 
srändighet, hvarigenom Liohenerna skilja sig ifrån nårslägtade 
Svampyexter, 


|| 
pä 


TIO 


lika rått, som andra Fröredningens delar hos phe: 
nogamerna, böra och kunna ingå uti Slågtcaracté- 
ren hos Lichenerna. Vare åfven detta nu sluteli- 
gen. anmårkt till vidare skål för min åtgård att 
dela de” så kallade Calicioidea uti flera Slåg- 
ten ”) och till råttfårdigande af de grunder hvar- 
på jag bygt Slågtcaractererne af dem jag nu kom- 
mer att afhandla, nemligen Slågtet Calicium 
och Coniocybe. 


+ Lichenes calicioidei, apotheciis supitellatis. 
Genus 3. 
CALICIUM. 


Sedan jag uti Första Stycket af denna Af. 
handling, sökt gifva ett allmånt begrep om de Li- 
chener, som Jag ansett böra råknas till en egen 
Familj under namn af Calicioidei +"), kommer 
nu ordningen att omförmåla de arter deraf, som 
utgöra det Slågte, hvilket egenteligen uttrycker 
det egna i utseendet, som givit anledning till 
denna Familjs namn, och hvars många till en del 
af ållder bekanta, arter påkalla, att jag för det 
samma bibehåller det af D:r PERSOON åsatta nam- 
net Calicium. Efter att åfven förut hafva upp- 
gifvit de kånneteckn hvarmed Slågtet Cypheli- 
um, såsom dermed nårmast öfverenskommande, 


+y Ifrån de skaftade Calicioidea har jag, efter hvad anfördt år , 
på goda skäl uteslutit Calicium cladoniscum och Calicium 
ventricosum , hvilka iäg under dessa namn först beskrifvit i Li- 
chenogr. Univ. p. 241. och ytterligare upptagit i Synops. Lichen, 
p- 61. såsom de böra anses för Svampvexter af ett eget Slägte, 
och derföre af Hr Mag, Fris anförde uti dess Observats Myco- 
log, P. 1. påg. 188. Tab. a, f. 7, 8, under namn af Splicerone- 

| ma eladonisca och Spheronema ventricosa. 


++Y Slågtet Limborie arter åfven som en del af Slågtet S pileo- 
ma kunna nästan anses som heteroclite af denna Familj, 


II 

1 mårkes, år det nu nådigt att anföra de egna ca- 
racterer hvarmed Calicii arter. skiljas. ifrån dem 
som tillhöra Cyp helium. Dessa bestå hufvudsake- 
ligen uti beskaffenheten af lafhuset och dess de- 
ar, som merendels till skapnaden nåra liknar en 
tratt eller bågare med skaft, ehuru det helas form 
undertiden blifver i anseende till diskens upphöj= 
ning lintsformigt, klubb - eller klotlikt. Den sä 
kallade Lafhusbägaren ( excipulum ") som utgör 
lafhusets. nedre del och år en utvidgad fortsättning 
af Lafhusskaftets öfra ånda, betraktad för sig sjelf, 
utan dess fyllnad och disk eller lafbusskaft, be- 
kommer hos särskilda arter, eller genom åldren; 
någon förändring till formen, emedan dess yttre 
sidor. åro ibland , mera och mindre kullrige och 
liknar sålunda ej sållan ett påron, en bågare el- 
der en mer och mindre flat skål. Dess brådd år 
alltid hel; merendels tunn, ofta, besynnerligen i 
yngre tillstånd liksom hopdragen, eller mindre vid 
ån sjelfva Lafbusbågaren, stundom åfven vidare, 
antingen glatt och bar, eller ock, liksom Lafhus- 
bågaren, med ett olikfårgadt pulver hos vissa ar- 
ter beströdd, utbreder sig åfven undertiden, synes 
då något tjockare och föreståller i detta fall hos 
ad | | 


+) Denna af mig nu antagna term kommer jag att vidare begagna 
vid Lafhusens särskilda betraktande uti Art-caractererne (differen- 
tia specifica) i stället för Scyphus eller: Scyphulus > förut ånvänd 
för de arter af Slägtet Cen omyce, som hafva nästan på sam- 
ma sätt formerade Bålstöd; men som dessa till sitt upphof och 
åndamål äro af helt annan natur och beskaffenhet än Lafhusbå- 
garne hos Calicia, och med dessa sednare (excipula) endast 
bör förstås Lafhusets yttre bågarlikt formade skal, utan afseen- 
de på Lafhusskafter eller den uti bågaren inneslutne fasta eller 
lösa pulvermassan , så lättas begreppet betydeligen deraf vid be- 
skrifningen , och en lika så nödig som nyttig korthet i caractérn 
vinnes åfven derjämte. Atskillige Lafhusbågarens former finnas 
aftecknade och utmärkte med en " å flere på Tab. förekomma 
mande figurer, 


112 
några arter en bråm (limbas) eller ringkant (mar. 
go). Den år beståndig och utom förut nåmde af- 
vikelser nåstan oförånderlig, ehuru han af diskens 
uppsvållning någon gång synes liksom försvinna, 
emedan han deraf öfverhölgd icke så tydligt då 
kan observeras. Alla dessa formala afvikelser för- 
ändra hos sårskilda arter betydeligen lafhusets ut- 
seende. Lafhusbågarens substance år härd, brusk« 
artad eller litet skör; fårgen derå svart eller brun- 
"aktig, oberåknat det olikfårgade doft som ej sållan 
betåcker någon del deraf. Invåndigt år Lafhusbå- 
garen liksom fylld med en svart och fast pulver- 
massa, som hos en del arter med tiden lossnar, 
utfaller och lemnar bågaren eller skålen tom. 
Mårkvårdig år ock den hinna hvarmed Lafhuset i 
början uppå betåckes, hvilken likvål snart brister 
eller lossnar ifrån brådden och försvinner. Det år 
endast hos några få arter som denna hinna (velum) . 
ännu blifvit observerad, och PERSOON har medde- 
lat teckning derpå uti Usteri Journal för die Bo- 
tanik St. 7. Tab. 3. f. 3. a. b.3 men tvifvelsutan 
tillhörer den alla arter af detta Slågte, fast man ej 
1 behörig tid fått se och iakttaga den samma ?'). 
Hos Cyphelii arter år den endast observerad på 
Cyph. tympanellum, men icke sedd hos slågtet Co- 
niocybe. Dess nytta och bestämmelse kan ånnu 
blott gissningsvis anses vara det spådare Lafhusets 
'fredande, eller kanske ett bidrag till den dolda 
förråttning, som tillhör fortplantningsdelarnes da= 
nande? Det pulverlika åmne, som finnes betåcka 
' ytan på Lafhusbågarens inneslutna massa, och tro- 
ligen består af Fortplantningskorn (gongyli), till. 
: kom- 


d ot ENARE 


”Y En dylik försvinnande hinna beräcker äfven i börjar Lafhusskif- 
van på flere Lichencr, t, e. hos Slågtet Peltidea m, fl. 


113 


kommer åtminstone efter detta tåckelsets affallande. 
Förenåmde sammanhångande stadiga pulvermassa 
eller fyllning, som ofta, besynnerligen då Lafhu- 
sen åro yngre, finnes platt uppå och ej då så hög 
som Lafhusbågarens brådd, hvarmed den hos det- 
ta Slågte beståndigt omgifves, formerar således 
Lafhusets disk, ehuru den merendels sedermera 
småningom uppsvåller, blifver kullrig och någon 
gång nåstan klotformig ofta då bortskymmande, 
som förut anmärkt år, Lafhusbrådden. I detta 
sednare tillstånd likna Lafbusen dem som finnas 
på nåstföljande Slågte Coniocybe; men hos detta fin- 
nes icke någon Lafhusbågare och sålunda icke el= 
ler en sådan Lafhusbrådd, som så troligt och be- 
ståndigt tråffas hos Calicia, med flera skiljaktighe- 
ter, som jag får tillfålle uppgifva vid detta Slåg- 
tets beskrifning. Utom skapnaden af det egenteli- 
ga Lafhuset och nu nåmde olika former af sjelfva: 
Lafhusbågaren, dess yttre och inre förhållande, år 
dess förlångande till ett merendels långt och smalt, 
ibland trindt, ibland sammantryckt, stundom jemn- 
tjockt, stundom vid basen eller uppåt smalare Laf- 
husskaft, ett betydligt kånnetecken hvarigenom Ca- 
licia ibland annat skilja sig ifrån Cyphelia och 
alla andra Lichen-Slågter. Om denna Lafhusets 
del har jag redan förut behöfveligen ordat, men 
dess olika former hos olika arter komma vidare att 
med dem beskrifvas. Jag får dock tillågga: att 
stundom finnes på dess öfra ånda, strax vid och 
under Lafhusbågaren, en knöl eller lintsformigt ut- 
skott ”"), nåstan liknande den lilla knapp eller skif- 


+) Jag har uti Lichenogr. Univers, på Tab. 3, f..4, velat teckna en 
sådan conformation , men som. genom artistens ringa uppmärk- 
samhet på original Figurerne, förfelats i gravuren. 


KV. AS Handl. 1816. St. I: 8. 


114 

va, som finnes formerad på ändan af Lafhusskaftet; 
under det hufvud som utgör Lafhuset hos Slågtet; 
Coniocybe, men för öfrigt på intet sått deremot 
svarande: att man understundom får SEN öl. 
husbågare på åndan af ett och samma Lafhusskaft 
och att det år af samma substance och merendels. 
lika fårgadt som Lafhusbågaren, då ytan icke år 
betåckt med olikfårgadt doft. I allmånhet åto Laf.. 
 husskaften sköra, så att de lått afbrytas, hvarföre 
också Calicia svårligen kunna i samlingar för- 
varas joskadde utan att i egna dertill Senliga små, 
lådor inlåggas. 

De skaplynnen jag he Calicia nu anmärkt, 
förändra sig ej sållan ytterligare på mångfalldigt/ 
sätt hos en ÖR samma art efter delarnas ållder och. 
andra omståndigheter, hvaraf kommer, att då SM äg) 
tets arter åfven åro nog talrika, det ofta blifver 

anska svårt, både att såkert Desfämnr de former, 
och förhållanden, som utgöra de verkelige kånne= 
tecken på hvarje art — att derifrån kunna urskilja 
behöriga artföråndringar och — att med såkerhet 
anföra andra Äuctorers synonymer. Om derföre 
någon bristfållighet i dessa afseenden skulle fram- 
deles upptåckas, så hoppas jag, att hvarje sakkun-; 
nig inser de svårigheter mig mött, och med åf. 
verseende ursågtar de möjeliga misstag , : hvilka, 
grundade 1 sakens natur och i brist. af fullstån=, 
diga observationer, det varit mig omöjligt, att med, 
båsta vilja och allt mitt bemådande, undvika. Då 
Lafbålens sammansåttning och fårg m. m. hos 'en. 
del arter år nog förånderlig, åfven som sjelfva, 
Lafhusens och Lafhusskaftens former i särskilda 
perioder och på olika vextstållen mindre beståndiga 
och dessa partier allena således: befunnits otillråc- 
keliga, att lemna beståmda skiljemårken för Cali- 
cii arter, har jag måst göra afseende på dessa de- 


115 


fars allmånnaste förhållande "), samt tillika begag- 
ha de skiljeteckn, som delarnas proportionella långd 
och storlek erbjuda, jämte fårgen på det pulver, 

varmed hela | Lafhusen, eller någon af dess delar, 
Merendels finnas bestrådde , och som jag erfarit va- 
ra hos de fAåsta arter någorlunda beständig, eller 
åtminstone mindre föränderlig =>) 

Hos Calicia år Lafbålen merendels mycket tys 
delig och består då af en broskartad skorpa, mer och 
mindre ojämn, knottrig, skrynklig eller små-flikig med 
'undertiden krusade små lober; men man tråffar åfven 
arter och .artföråndringar med en ganska tunn , knapt 
mårkelig och nåstan ingen Lafbål, eller hos hvilka 
den blott röjer sig med en olika fårg, stundom år 
iden pulverartad +++), Slågtets arter förekomma all- 


é/ s i j MEET 


+) Detta förhållande torde äfven kunna betecknas med Vv, Linnés 
struetura naturalissima s. propria, hvilket jag ock, genom bi- 
fogade figurer, på så väl alla nya af mig beskrifna arter , som 
på dem , hvilka, så mycket jag känner, ännu icke blifvit teck- 
nade, sökt uttrycka, jämte de föråndringar, som Lafhusen 
under olika ålldrar åro underkastade. 
+) Hos vexter, som endast genom naturens egna åtgärd förekom- 
ma eller träffas i sitt villda tillstånd, gifva storleken och får- 
gen ej obetydeliga, men råmmeligen säkra, anvisningar till 
arternas igenkännande och åtskiljande ifrån hvarandra, då allt 
annat synes vara någorlunda lika, Således har jag genom ob- 
servationer på Calicia erfarit, att man ofta orätt ansett sär- 
skilda arter såsom artförändringar och tvärtom , ej rådfrågande 
Lafhusskaftens väsendteliga skiljaktigheter i afseende på storlek, 
proportionella långd och korrther eller finhet och tjocklek m, m. 
hvilka olikheter likväl tydligt böra och kunna anvisa det egna 
för hvarje arc. Jag har derföre i specifika caracteren kallat 
Lafhusskaftet : korz (brevis) då det ej är mer än 2-3 gånger så 
långt som Lafhuset, men väl ännu kortare (brevissimus) — 
tångligt (longiusculus) när det har 4-6 gånger Lafhusets längd, 
och — långt (longus) eller ganska långt (longissimus) allt 
"som det mer eller mindre öfverskrider sistnämnde dimensioner 
men allt råknadt då skaftet erhållit sin fullkomliga storlek, 
Denna proportion är ock iakttagen på de förstorade Figurer jag 
3 bitogade Tabell gifvit, som alla åro tecknade ctter lika för- 
störings-grad, på det skillnaden imellan de mindre och större 
arterna strax må falla i Ögonen. 
""r) Om ScHuMacHER med säkra observationer och ej blott giss- 
ningsvis kunde styrka sin förmodan: att den. Lafbål som 


v 


116 
månnast på trådens bark, eller blottade veden, FEN 
som på stubbar, stockar, bråder och våggar, hvil- 


ka långre eller kortare tid varit utsatta för yttre 


luften, men mera sållan på stenar; någon gång 
som parasiter, åfven då utan Lafbål, på andra Li- 
chener eller tillsammans med dem. VWäåren är den 
tid då de finnas med sitt fårgade pulver ymnigast 
bestrådde och merendels tråffas de i någon mångd 
tått bredevid hvarandra vexande och på vissa stål- 
Jen liksom sammanförde. Af hvad nu anfört blif- 
vit, kan vid anstålld jämförelse lått finnas huru 
och i hvilka omståndigheter Slågtet Calicium 
våsendteligen år skildt ifrån de nårmast beslågtade 
Cyphelium och Coniocybe, hvarföre jag bjudit 
till att beståmma det genom följande Slågt-caractér: 
RECEPTACULUM universale crustaceum plano-expan- 
sum adnatum subuniforme, aliqvando tenuissi- 
mum, pulveraceum vel deficiens. Partiale subpo- 
culiforme 7) 1. lenticulare in stipitello terminale, 
una cum hoc e propria substantia subcartila- 
ginea subtus formatum , includens massam com- 
pactam carbonraceam, primo  velamine tenul 


dr—L 


flere med mig funnit hos Calicia, ej tillhörer dem, så vore 
det snart afgjordt till hvilken maturligaste ordning de borde 
föras; men så länge detta ej skedt och förmodeligen ej lärer 
ske, lemna vi dem, enligt säkrare anledningar , äfven bestyrkta 
oenom Herr Mag, Frizs's observationer, en behörigare plats 
» ibland Lichenerne, Se ScHumacH, Znum. Plant, Sielland. 
P. 2. p, 180, Enda villkoret för antagandet af denna ScHu- 
MACHERS och kanske fleras hypothes vore, att han, eller de 
med otvifvelaktiga observationer beviste, till hvilka andra ar= 
ter ibland Eichenerne dessa främmande Lafbålar kunna höra; 
t, ex. Calieium baliolum, mierecephalum, corynellum, pros 
— boscidale, scpiculare, hypereHum, trichiale m, i. I 
+) Denna term som uttrycker skapnaden af en bägare och är tö- 
reslagen af SALIsBuRY uti Transactions of rhe Linn. Soc. Vol, 5. 
Pp. 140. Tab, 5. £ 10. lemnar bättre än någon annan ed 
tydlig idée om Lafhusets form hos de fläste arter af Slägtet Ca- 
licium, hvarföre jag funnit mig föranlåten här anvånda den 
Samina: 


117 


> rumpente fugaci tectam, dein supra forman- 
ootem Discum plerumque prominulum pulvere 
7 (prolificante?) obductum, ambitu Excipuli 
regulari persistente marginatum. 


2 AR IE 
I Åpotheciis unicoloribus totisque migris, 


1. CariciumM subtile. ( Tab. V. Fig. 1.) 

C." crusta tenuissima submembranacea levigata 
pulverulentave albicante ; apotbeciis demum 
hemispheericis atris, disco tandem convexo l2e- 
vigatoque marginem obtegente, stipitellis lon- 
giusculis teretibus concoloribus subnitentibus, 
Calicium subtile. Pers. Tent. Disp. Fung. Suppl. 

p. 60.  Achar. Meth. Lich. p. 99. Ej: Li- 
chenogr. Univ. p. 243. 
Calicium claviculare 8. subtile.  Äch. Synops. 
Lich. p. 572. Wahlenb. FI. Lapp. p. 485. 
n- pusillwm. Cichenogr. Umv. p. 236. 
Euliciom spherocephalum Jd. pusillum. Meth 
Lich. p. 92. 

Habitat in Svecia, Germania, Gallia, Helvetia, 
ad lignum vetustum subputridum  Quercus, 
Fagi, Fraxini, Salicis, adque corticem Pini. 

Species minuta. Crusta late effusa albissima, 
lactea, 1. incana, tenuis coherens , non nitida, 
aliquando pulverulenta.  Apothecia ut in aliis 
congeneribus primo subglobosa clausa dein 
subturbinata, magis adulta hemispherica tota 
atra. Excipulum junius subglobosum tandem 
poculiforme & cratereforme nitidulum. Discus 
in initio intra marginem coarctatum excipuli 
vix apparens, dein dilatatus , planus, postre= 
mo convexus marginem obtegens aterrimus opa- 
Cus, per tatem glabriusculus,  Stipitelli lem» 


118 
giusculi cylindrici, pro ratione apothecii fir= 
miores plerumque curvati , versus apicem & 
basin aliquando tantillum incrassati, colore & 
nitore excipuli. 

Variat apothecii disco Söbiade subcinerascente , 
crusta nuda albissima & incana subpulverulen- 
ta. ' Magnitudine & toto habitu a Cal. lenti- 

culari & clavulari valde distinctum. 

Aum.. Jag har ej bordt draga i betånkande, att 
till detta Species föra alla hår anförda syno- 
nymer och för sjelfva arten bibehålla Per- 
SOONS namn, sedan jag, af de individer Herr 
Doctor WAHLENBERG behagat sånda mig, 
blifvit underråttad att PERsoons Calic. subtile, 
ehuru detta beskrifves hafva en gråaktig disk, 
såkert år samma som dess Calic, claviculare B. 
subtile i Flora Lapponica, och jag åfven sett 
individer, som genom ålldren fått en gråak- 


tig disk. 
2. CALICIUM minutellum. (Tab. V. Fig. 2.) 


C. crusta tenui molli levi albissima; apotheciis sub- 
infundibuliformibus atris, excipulo nitente, mar- 
gine subinflexo discum plano- depressum opa- 
cum superante, stipitellis brevibus crassiuscu- 
lis nigris nitidulis. 


Habitat. in Svecia ad lignum quercinum putridum. 


Species omnium fere minima & nudo oculo vix 
observabilis. Crusta late effusa albissima, ejus- 
dem indolis ac in Calicu parietini wvarietate 
albo-atra. Apothecia juniora subglobosa demum 
supra impressa & fere acetabuliformia , exci. 
puli nitiduli margine fere ut in Cal. zylonello 
inflexo discumque minutum planum 1. conca- 
viusculum atrum opacum 2xquante, sepissime 
vero superante ac coronante. Stipitelli breyes, 


t 4 | 1108 


utplurimum' tecti, 'excipulo vix triplo longio- 
"res, pro ralione parvitatis speciei, ad oculum 


armatum examinande, satis crassi & validi, 
atri nitidiusculi. 

Ad Calitii parietini varietates: glaucellum & al. 
bo-ätrum accedit , sed multo minus est atque 
ab his colore toto nigro, forma & indole di- 
versa apothecii omnino distinctum; neque ob 
easdem differentias ut varietas Calicii subtilis 
estimari potest, 


3. CALICIUM terviculatum. (Tab: V. Fig. 3.) 


[a 


C. crusta tenuissima levigata cinerea; apothe- 


ciis turbinato-subcylindricis, excipulo poculiz« 
formi nigro glabro, disco supra marginem 
conspicuum subcoarctatum valde prominente 
pulveraceo-hispido aterrimo Oopaco, stipitellis 
brevibus cylindricis validiusculis nigro-subca- 
staneis nitidulis. 


Calicium  abietinum, Pers. Tent. Disp: Fung. 


Suppl. p. 59. 


Calicium spherocephalum vy. abietinum, sÅAchar. 
Meth. Lich. p. 92. Ej. Synops: Lich. p. 58. 
Calicium claviculare y. cyathellum .& & abie- 
tinum,. Ach. Lichenogr. Univ. p.' 235, 230. 


Habitat in Svecia & Germania ad lignum de: 


mortuum Pini Abietis. 


Species parva. Crusta albo-cinerascens tetiuvissi- 


ma subnulla nec pulverulenta, Apothecia po- 


-culiformia demum subeylindrica atra. Exci- 


pulum primo infundibuliforme dein poculifor-' 
me glabrum, margine quasi constrictum ni- 


grum 1, subpiceum, Discus primo convexiu- 


sculu$ dein valde elevatus, pulvere scobiförmi 
efflorescens aterrimus opacus: åpothecium totum 
cylindricum reddit, marginem excipuli famen 


120 


- 


"semper : conspicuum non. omnino  obtegens. 
Stipitelli admodum breves validi cylindrici 
glabri nitidi , fusco- s, piceo-nigri.l. castanei, 
aliqvando omnino nigri, | 

Per ztatem dilabitur etiam discus, excipulum 
dilatatur, omnino infundibuliforme evadit ac 
concavum, totum una cum stipiteNo aterrimum. 
In hoc statu vetästo Calic. claviculare y. cya- 
thelum Lichen. Univ, I; c. exhibet. | 

AZnam. Ehurv en fullståndig beskrifning saknas 
på Calic.- Abietinum Pers., så år det all anled. 
ning förmoda, att han med denna menat nu 
beskrifne art, som visserligen år egen och ej 
kan hånföras såsom artföråndring till någon 
annan, som jag kånner, 


4. CALicium xylonellum. (Tab. V. Fig. 4.) 

>ooC. crusta tenuissima glabra passim crassiuscula 
subtuberculata glaucescente ; apotheciis turbina- 
to-infundibuliformibus atris, excipulo acetabu- 
liformi ”) glabro, margine subcoarctato inflexo- 
que discum' planum superante, stipitellis sub- 
longiusculis validis subcylindraceis conoolo= 
ribus. 
Calicium xylonellum. Achar. Meth. Lich. p. 92. 
Hj. Lichenogr Univ. p. 236. Ej.Synops. Lich. p.s58- 
Calicium spherocephalum 64. xylonellum. Wah- 
lenb. FI. Lapp. p. 486. 7 


Habitat ad parietes ligneos in Lapponia, Tornoz. 


Describitur locis citatis.. Magnitudine ad majores:” 
species accedit. Margo excipuli nondum €x- 


+) Se: Transact, of the Linn. Society Vol. 5. p. 136. Tab, 5, fö 
4. Har”utseende af en skål med något plattad bortn och upp-: 
stående mer och mindre” invikt brädd; kommer således nära 
den form som hos Botanici kallas hypocratereformis, 


+ 


121 


plicatus fuscescens est & basis bujus subtus 
atque = stipitelloraum = aliquando  glaucescens 
— Stipitelli jam teretes, jam sursum attenuati; jam 
"> Subvenutricosi & compressi , recti & subflexuo- 
si, semper tamen satis crassi, A Calic. lenticu« 
lari distinetum forma excipuli, margine ejus- 
dem elevato subcoarctato, disco plano, hunc 
non superante, stipitellis glabris subnitentibus, 
horum forma & basi plerumqwe cinerascente. 


Anm. Det år de fullståndiga exemplar af denna 
art, som Herr Doctor WAHLENBERG ' benå- 
git meddelat mig, jag vid diagnosis haft till 
öllertättelse, och deraf förmodar Jag det vara 
tillråckeligen upplyst, hvarföre jag icke annat 
kunnat ån anse denna art såsom egen och i 
mångfalldiga våsendteliga afseenden ypperligt 
skild ifrån Calic. lenticulare och alla andra. 


5. CALICIUM pullatulum. (Tab. V. Fig. 5.) 

C. crusta primordiali tenuissima submembrana- 
cea cinereo-nigricante , secundaria subbyssacea 
fuligineo- älta; apotheciis turbinato-clavatis ni- 
gris, disco intra marginem excipuli pyriformis 
inflexum subabscondito, stipitellis brevibus 
tenuibus superne incrassatis concoloribus opacis. 

Habitat in Svecia supra corticem ramorum Alni, 
Fries. 

Species minuta.  Crusta (1. subiculum) primaeva 
tenuis submembranacea sglauco-cinerascens I. 
nigricans, demum strato s. crusta secundaria 
(hypothallo) subbyssacea (peregrina?) fuli- 
gineo-atra opaca obducta. Apothecia rara, tur- 
binata pigra opaca. Excipulum pyriforme, 
ob marginem inflexum supra conyexiusculum. 
Discus minutus vix perceptibilis, tandem, li- 
cet rarissime, aliquantum dilatatus conyexus 


122 


ater.  Stipitelli breves teretiusculi, superne in 
excipulum abientes & inde clavati, eoque con-= 
colores. 


Anm. Om den sot-svarta mjukare beklådning 
hvarmed skorpan utmårker sig egenteligen 
tillhör blott denna art kan ej beståmt sågas, 
emedan en dylik förekommer så vål hos Ver- 
vucaria rhyponta, som hos Opegrapha herpe- 
tica d. fuliginosa Ach. Synops. eller Opegra= 
pha fuliginosa Pers. Lafhusens egna och 'be- 
ståndiga form och ej glatta lafhusskaft ryckas 
beståmt och fullkomligt berättiga denna att 
upptagas såsom en tydligt sårskild art, ehuru 
den : för obevåpnadt öga i hast liknar både 
Calit. subtile och Cal. parietinim. Högst sål- 
lan har jag ock fuönit disken så utvidgad att 
den betåckt öfre delen at Lafhusbågaren. 


6. CALICIUM haustellare. (Tab. V. Fig. 6.) 
C. crusta tenuissima lé&vigata fusco nigra; apo- 
thecis minutis subglobosis nigris opacis, disco 
prominulo hemispherico, stipitellis longissi- 
mis gracilibus sursum attenuatis concolbribus. 


Habitat ad lignum subputridum Sambuci nigre. 
Fries. i 
Species inter longissimas. Crusta stratum tenue 
vernicosum quo lignum qvast illinitum; est 
assimilat (an hujus speciei propria?). Apothe- 
cia quoad longitudinem stipitellorum minuta, 
ob discum hemisphericum nudiusculum subglo= 
bosa, margine excipuli vix observabili, ad ocu- 
lum armatum quasi gyroso-rugosa apparent. 
Stipitelli longissimi subsetacei & sursum sen- 
simque attenvati s. basi crassiores rarius omni- 
no filiformes stricti yel flexuosi & vario modo 


cl 
vr. Ar 


123 


curvati, per Xtatem fissiles & a fibris, löngi- 
tudinalibus superne secedentibus subinde setosi. 


I Anmn. Det år en besynnerlig omståndighet, som 


i 


LÅ 


stundom intråffar med denna art, att Lafbus- 
skaften ifrån sin fot omgifvas eller beklådas 
med ensifrån Bål-skorpan fortsatt hvit betåck- 
ning, hvilken liksom en bark omgifver dem, 
ofta till hälften af deras långd och deröfver, 
men som dock med tiden styckevis affaller. 
Vid nogare undersökning bar jag funnit att den- 
na beklådning hårrörer af "Thelephora cretacea 
Fries Obs. Mycol. P. 1. p. 153. Egen för 
denna art år åfven den händelsen, att Lafhus- 
skaften klyfva sig i flera fina trådar då de 
blifva gamla. Anledningen till namnet år 
tagen af likketen med haustellum hos. vissa 
Insecta diptera. 


7, CALICIUM baliolum. 
C. crusta cartilaginea frustulaso-granulata flavo- 


virente; apotheciis turbinato-poculiformibus atris 

nitidis, disco ab excipuli margine subexpanso 

frequenter soluto elabenteque; stipitellis longis 
sursum attenuvatis fexis basi dilatatis plano- 
compressis piceo-nigris glaberrimis. 

Calicium baliolum. Achnr. Meth. Lich. p. 94. 
Tab. 2. fi 4. Ej. Lichenogr. Umv. p: 238. 
Tab. 3: fi 4. 

Calicium hyperellum 84. baliolum. Wahlenb. 
Fl. Lapp. p. 485. Ach. Synops. Lich. p. 59. 


Habitat in Lapponia ad corticem Betule albze, 
» Species inter majores ac longissimas numeranda, 


cujus deseriptio locis citatis. 


Figura, colore & habitu omnium partium diver- 


sis a Calie. hyperello distinctissimam speciem 
efficit. Discus utplurimum elabens excipulum 
concavum, semper tamen aterrimum nitidum, 
relinquit. 


124 


"> Anm. Ehuro jag i Synopsis Lichenum fört den= 


na art enligt Herr Doctor MWAHLENBERGS 
förmodan i FI. Lapp., såsom artföråndring till: 
Calic. hyperellum , så år jag dock nu åfvertygad 
derom, att den med mycket större skål bör 
anses såsom egen och sårskild art, med ganz 
ska goda och så såkra skiljemårken utmårkt, 
att derom inga tvifvelsmål skåligen böra 
eller kunna uppstå. Jag har haft tillfålle hår- 
om inhåmta nödig kunskap genom de goda 
specimina deraf som Herr Doctor WAHLEN- 
BERGS godhet mig meddelat. 


8. CALICIUM microcephalwm. . 
C. crusta subtartarea contigua rugulosa olivacea; 


apotheciis subglobosis, excipulo atro nitido, 
disco depresso opaco stipitellisque brevibus con- 
coloribus. Tf. 

Calicium microcephalum. Achar. Syn. Lich.p. 57. 
Lichen microcephalus. Engl. bot. V. 26.t. 1865. 


Habitat in Anglia ad ligna qvercina. 
Anmm. "Denna art har Jag ej sjelf sett, men att 


sluta af det som derom finnes anfört och af 
teckningen i Engl. Botany, har jag icke kun- 
nat undgå att, åtminstone tills vidare, hår upp- 
taga den och anse den såsom egen. Liknar 
efter uppgiften på nåmde stålle, Cyphelium 
stigonellwm, men år tydligt skild derifrån med 
sin nog tjocka gröna Lafbål, och med tydliga, 

ehuru korta Lafhusskaft. ; 


g. CALICIUM corynellum. (Tab. V. Fig. 7.) 
" C. crusta tartareo-leprosa ineqvabili subpulve- 


bh) 


rulenta flavo-virescente; apotheciis demum len- 
tiformibus atris opacis, excipulo craterzeformi, 


disco planiusculo, stipitellis brevissimis con- 


coloribus. 
C. corynellum. - Achar.. Meth. p. 94. Ej. Lich, 
Unm-p. 234. Ej. Syn, Lich, p. 56. 


125 


« Lichen corynellus.” Ach. Lich, Sv. prodr. p. 94? 

Habitat in Svecia ad saxa. | 

Descriptio locis citatis. Species parva ; Excipuli mar« 
go obtusus persistens. Ob discum tandem con- 
vexiusculum apothecia-adulta lentiformiaevadunt. 

fB. C. paroicum: crusta tenui pulverulenta subdisper- 
sa ferrugineo-pallescente aut subnulla; apotheciis 
subturbinato-lentiformibus nigris opacis; stipitel« 
lis brevissimis, sursum crassioribus concoloribus. 
Calicium paroicum. ÄÅch, Meth. p. 89. Tab. 2. f. 3, 
C. corynellum 8. paroicum. Ach. Lichen. Un. 
Pp. 234. Syn. p. 57. . 

Habitat parasiticum in thallo Lecanore hema- 
tomme, 

Ammn, Bör efter all anledning anses endast såsom 
en artföråndting af Calic. corynellum. 

(Fortsåttn. och slut i sednare Håftet.) 


FIGURERNAS FÖRKLARING, Tab. V. 


Fig. 1. a. Calicium subtile i naturlig storlek. 
b. förstorade individer deraf i olika åldrar, 
2, a. Calicium minutelhun något mer ån i nat. st. 
b. förstorade individer. 
3. Calicium cerviculatum , hvaraf a och 5 som 
vid Fig, 1, 
4. a. Cahtium stigonellwm 1 nat. st. 
b. förstorade indiv, i flere åldrar, 
5. Calicium pullatulwm. a och b som förut, 
6. a, Calicium haustellare i nat. st. b. c. d. föra 
storade indiv, i olika åldrar, hvaraf c. 
visar dem hvilkas Lafhusskaft åro med 
en hvit skorpa beklådde och d. åldrige 
klufne och liksom hårige. 
» Calheium corynellwm. a och b som tillförene, 


I 


-— 


r26 


UPPSTÅLLNING 


af de i Sverige funne Väårtsvampar 
(Scleromyci ); 


af 


ELTAS FRIES, 
Bot. Doc, vid Kongl. Acad. i Lund. 


: namn af Scleromyci (Vårt-Svampar) in- 
nefattar man en afdelning bland de Hankönslöse 
Vexterne (CAnandre + Link) och af dem, som 
vanligen med ett gemensamt namn kallas Svam- 
par, hvilkas frökorn (Sporidia) sitta radvis uti eg» 
ne hylsor, inneslutne i ett gemensamt Hylshus 
(perithecium). Utom desse, hvilka kallas Egenilige 
(geénuini), finnas andre dem till form och utseende 
fullkomligen like och med. dem på det nårmaste 
förenade; men utan ånnu upptåckte fröhylsor. Des- 
se kallas Tvetydige (Heterocliti). Hit kunde ock, 
såsom en tredje underdelning, råknas Enidogone, 
Tuber , Nidularia, Spherobolus o. s. v. enligt PER-' 
SOONS anvisning, och såsom icke afvikande i nå- 
gon hufvudsaklig caracter, samt till sitt utseende 
vida skilde från de Egentlige Röksvamparne (Ga- 
steromyci Willd.); men ur nårvarande afhandling 


2) Denna Class synes mig så väl beståmd, att jag åfven i artificiela 
Sexuel-Systemet skulle önska, atr Cryptogamia Linn: deltes i 
Cryptandria och Anardria. 


k 


127 


har jag uteslutit dem, såsom redan upptagne i de, 
ansenlige bidrag till Flora Svecica Kongl, Vet, Acad. 
Handlingar förut i detta åmne förvara, upptäckte 
af Profess. och Ridd. SvArRTz, genom hvars med- 
delade upplysningar jag blifvit iståndsatt, att till 
Kongl. Vet. Academien hafva åran framlåmna når- 
varande uppstållning. 

Det år ånnu oafgjordt, hvad plats Scleromyci 
råttast böra intaga bland naturens mångfaldige al. 
ster. Jag ernar på ett annat stålle utförligare ut- 
veckla mine tankar i detta åmne, ån rummet hår 
tillåter. Emedlertid får jag åran anmårka, att af 
alla så kallade fungose komma desse Lafvarne 
nårimast, i synnerhet de af mig kallade Lichkenes 
pyrenothalami (Verrucaria, Pyrenula, Graphis, Po- 
rina &c.), hvilka ock af flere Författare varit för- 
de till Spherie. Desse hafva åfven fråkornen sit- 
tande i egne hylsor innom ett hylshus, som bos 
dem kallas Lafhus ( Apothecium ) och skiljas såle= 
des endast genom: Lafbålen (thallus). Det år såle- 
des klart, att. då man betraktar Scleromyci i relation 
med de öfrige Cryptogamerne, böra de nåst efter 
Lafyarne intaga första rummet, Men å andra sis 
dan, betraktar man Svampvexterne ensamt, stå Scle. 


romyci på. en vida lågre plats ån de egentlige Fun- 


gi och åro ett naturligt föreningsband emellan des- 


se och Gasteromyci, med hvilka de ock af PER- 


SOON varit förenade. Så bafva t.e. Fungi proprii 
Frökornen i hylsor på ytan, Scleromyci frökornen i 
hylsor innom Svampen, och Gasteromyci frökornen 
åfven innom Svampea, men utan hylsor. Men 
denna skillnad försvinner hos de slågten, som stå 
på grånsen mellan de bågge sistnåmde. T,. e. hos 
LTuber, Nidularia o. s, v. kan man anse fråkornens 
beklådnad både för hylsor och ett inre Hylle. I 
förra dalet blifva de Scleromyri och i sednuare Ga- 


i 28 


steromyci. Jag begagnar derföre bågge desse indelnings-. 


sått, Sfvertygad att af naturens alster (hvilkas affinité 


icke gär i en enkel serie utan i en månggrenig , hvars / 
radier oupphörligen under utgrenandet tangera hvar: 


andra ,) tio eller flera lika riktige och brukbara Syste= 
mer kunna gifvas, hvardera med sine brister och 
fördelar, utan att någondera år uteslutande det råtta. 
I ju fiera hånseenden man derföre betraktar hvart 
och ett naturalster, ju ljusare åsigt får man af 
dess relation till det hela; hvarföre ock blinde an-= 
hångare af ett System, mnödvåndigt måste hafva 
ensidige åsigter. Det år derföre i vår tid lika nöd- 
våndigt för Botanisten, att kånna naturliga, som 
artificiela Systemet; och i det förra rangerar jag 
Scleromyci före, 1 det sednare Coch då Fungose en- 
samt betraktas) efter Halfsvamparne (Fungi proprii). 

Åfven år man icke ense, hvilka Slågter som 
böra hitföras. Om MNidularia o. fl, har jag redan 
anfört mine åsigter. Stilbospore höra såkerligen snas 
rare till Epiphyte (Doft-svampar). Vermicularia 
år ett Slågte, som ingen numera har reda på. Tu- 
bercularia kan föras till de flåste afdelningar, utan 
likvål i någondera vara på sin råtta plats. Hår har 
jag anfört dem , som ett bihang, emedan de svårli- 
gen annorledes kunna föras hit. Xyloma och Scle- 


zotiuwm deremot hafva en så synbar affinité tilk 


Scleromyci, att man icke, utan att för mycket tub- 
ba naturens ordning, kan föra dem till Gasteromyci. 


- 


Utom de Genera , som således återstå af de PERSOON 


anfört, har jag tillagt flera nye, såsom: Sphero- 
nema, Lophium, Åctidium, Leptostroma, Phacidium , 
Depazea, Erysiphe o. s. v.:, hvartill Jag vid hyvar- 
je sårskildt skall uppgifva mina skål. 

Till beståmmande af species har jag varit gan- 
ka sparsam. Flera, som af åtskillige Författare 


blif.: 


129 


blifvit som egna beskrifne, har jag efter ew flitigt 
observerande i deras vexande tillstånd förenat, och 
sållan tillagt nya arter. 

Vårt - Svamparnes historia i Sverige år icke 
vidlyftig. Voro Hattsvamparne 1 åldre tider vårds- 
Jlösade eller misskånde, kan man utan öfyverdrift 
såga, att desse voro nåstan helt och hållit okånde. 
Intet enda af de hår förekommande Slågten war 
af vON LINNÉ adopteradt, och af 300 hit höran- 
de kånde Svenske arter, finnas blott 2! i Flora 
Suecica under Genera Clavaria och Peziza. En 
och annan art har blifvit tillagd i Herr Prof. RET- 
zi1 och LILJEBLADS Floror. Slutligen uppråknar 
Doctor WAAHLENBERG i sin Flora Lapponica 26 
species, funone i Lappland, och utgöra således de 
redan upptagne högst någta och trettio arter och 
de öfrige ett icke obetydligt bidrag till de redan 
kånde talrika Svenska Florans alster, hålst få Lån- 
der i Europa låra kunna framvisa sin Cryptogami 
med den redighet utarbetad, som VON LINNEÉ's Få- 
dernesland. 


Första Afdeln. £gentlige ( Genuini) med tyd- : 
lige i rad sittande frökorn innom Hylshus. 


1. SPHZERIA. 


Char. Stroma varium 1 nullum. Peritheciun 
subrotundum, intus gelatina varie erumpente 
factum, Ostiolum subrotundum 2equale. 

A. CORDYLIA, Hylshusen (perithecia) sitta på 
et utdragit, merendels klubblikt fåste (stroma, re- 
ceptaculum ). 

I. SPHARIA nulitaris, stromate cårnoso clave 
formi aurantiaco nitido, stipite tenåci pallidiori, 
basi xquali, spherulis subprominulis. 


KV. AA. Handl. 186. St. I, 9 


150 


Sph. militaris. Pers. syn, fung. Pp. 1. a et B. 
polycephala. Comm. de Clavef. p. 11. Siu 
Sell. 25 0 273 

Clavaria militaris. Linn. et Auctorum. 

Icones: Sowerb. Engl. fung. t. 60. FI. Dan. t. 
657: f. 1. Pers: Obs. Myc 2:tio. f. 3. Holisk. 
Ot.1i . ft. 15.”Bolt, 15128." Buxb. Cem. IV: rt 
O6f- a PIF 
Utmårkt ej mindre genom sin saffransråda fårg, 
ån genom sitt egna vextstålle, emedan den endast 
tråffas på döda Larver och puppor af nattfjårilar, 
blånd mossa i skogmark, fast mindre allmånt. Va- 
rierar från 1 å 3 tum hög. Klubbans form förån- 
derlig och finnes någon gång åfven mångklufven. 


2. SPHAERIA alutacea , stromate carnoso clave.- 
formi alutaceo pallido opaco, stipite fragili albido, 
basi subturgido, ostiolis prominulis. 

Sph. alutacea. Pers. syn. p. 2. ocet B. albicars. 
Comm. p. 12. Schum. Sell. 2, p. 274. Alberd, 
et Schweim. Fung. Nisk. p. 1. 
Icones: Fl. Dan, i. 1300. - Pers. Obs. Myc. 2: 
2. 2. $. 2. Sowerb. I. c. t.. 159. (Sph. clavata). 

Finnes höstetiden på nedfallne ruttnade tall- 
barr på fuktige stållen i skogarne, allud flera till- 
sammans. År 2-3 tum hög; i början hvitaktig 
ihvarföre jag ej kan anse SowEerBys Sph. klavaia 
skiljd. Från föregående skiljes den lått genom sin 


blekare fårg, mjukare substans, uppsvålda fot. 
0. SÅ V: 


3. SPHERIA copitata, stromate carnoso capitato ovato 
badio, stipite longissimo flavicante, basi tuberoso 
volvato, sphaerulis immersis. | 

Spher. capitata, Pers. Syn. p. 3. a et B. Agari- 
ciformis.  Spreng. Mant. i. El. Hal. Pp. 14. 
Clavaria pileata. Rerz. 


131 


Ic. Fl. Dan. f. 540. Bolt. t. 130. Sow. t. 354. 
Holmnsk. Coryph. t. 14. | 
Tråffas på rutit tråd eller bara jorden, ganska 
sällsynt. Foten merendels pipig, strimmig, nedtill 
omgifven af en svartgrå volva. Klubban mörkbrun. 
) Denna och den följande harjag ej sjelf funnit; 
men åro, enligt Prof; och Riddaren SwWwARTz's mig 
gunstigt meddelte upplysningar, inhemske. 


4. SPHAERIA ophioglossoides . stromate carmoso clas 
veformi turgido aurantio-nigrescente, stipite flavo 
basi radicato, ostiolis prominulis. 

Sph. ophiogl. Pers. syn. p. 4. Comm. p. 12. 
Albert. et Schwein. I. ec. p. 2. 
Ic. Bull. Champ: t. 440. f. 2. (Clav. radicosa). 
Vexer i barrskogar eller ljunghedar i Septem- 
ber och October. 
Yngre år klubban röd eller 'pomeransgul, 
blir sedan olivfårgad och slutligen svart; finnes 


- stundom tuklufven. 


5. SPH4RIA Poronia, stromate carnoso turbinato, 
disco truncato albido, stipite villoso nigro, sphe&- 
rulis immersis. 
Sph. Poronia. Pers. syn. p. 15. Comm. p. 19. 
Sph. punctata. Schum. Sell. 2. p. 174. 
Peziza punctata. Linn. Fl, Suec, p. 458 et 
Aucts > 
Porönia Gleditschii. Willd. Ber. 401. 

Ic. Soöwerb. t. 54. ' Bull. Ch. t. 252. Fl. Dan. 't. 
288. Bolt. ti 127... 2. (Spher. truntata). 
Bocc, Mus. t. 107. 

Allmän höst och vårtid på håstgådsel. 
Hylshusen sitta strödde innom Svampen med 

Öppning, som synes liksom svarta punkter på dess 

platta sida. Sållan t-tum hög; men oftast derun- 

der; Foten finnes åfven bar. 


132 


6. SPHXRIA Hypoxylon, stromate suberoso clave- 
formi compresso subrdåmoso, apice'. pulverulento 
albo, demum nigro, stipite villoso nigricante, 
ostiolis prominulis, 

Sph. Hypoxylon. Pers. syn. p. 6. Comment, 
Pp. 14. Schum. Sell. 2. op. i7T1. 
Spher. cornuta. : Hoffm. Crypt. 1. p. 11." 
Clavaria Hypoxylon. Linn. Sve. p. 457. et 
Auct. 
Icon : Sowerb. t. 55. Holhnsk. 1. t. 17: Hoffim. 
fc. 4.3. f5 2: Bull Champ. 180. BO TNIRO. 
Mich. Gen. f. 55. f. 1. Batsch El. Fung. Cont. 
1. f. 160. (Clav. hirta'). 

B. Cupressiformis, minor, clavula ventricosa sub- 
conica acuminata, stipite villoso 1. glabrato. 
Pers. Re. 

Sph. cupressif. Woodward. 

Ic. Mich, Gen. t. 55. f. 2. Pers: Obs. Myc, 
1. 1. 2.51... (fig. presert infer.) Bolt. 2209: 
f.9. Flor. Dan. t. 1258. f. 2. (fig. super.g 

y. Pedata, glabra nigra clavzformis, clavula sub- 
compressa dilatata incisa pedataque. 

Sph. aspera. Fl. Dan. t. 1258. f. 2. (fig. inf.) 
Allmän hela året igenom, på gamla stubbar. 

Ehuru den yngre år betåckt med hvitt puder 

och utan tydlige hylshus, år den då låttare känd, 

än åldre, då den, utom de anförde förändringar , 

"antager mångfalldiga former, hvilka i synnerhet 

ej böra förblandas med Sph. digitata. 


4. SPHAERIA carpophila, stromate suberoso subulato 
'simplici griseo-pulverulento, dein nigro, stipite 
longissimo tortili glabro, Spheerulis prominulis. 

Sph. carpophila. Pers. dn. p. 6. Comm. ps 18. 
Schum. Sell. 2. p. 177. 
Ic. Pers. Obs. Mye. 2.1. fo 1. 


133 

En ganska sållsynt art, funnen sommartiden 
vid Ålmåhs i Småland bland nedfallne boklöf i 
en kållåder. 

Nårmar sig något till föregående; men gan- 
ska såkert skild genom sin långa vridna fot, van- 
ligen 2-3 tum, som år tydligt skild från klubban, 
som år syllik. Den jag funnit var fåstad på sjelf- 
va bladen. 


8. SPHARIA filiformis, stromate suberoso filiformi 
cum stipite confuso- subsimplici glabro nigro, 
apice sterili roseo, spherulis prominulis. 

Sph. filiformis. Albert. et Schwein, I. ec. p. 2: 
ET fULIT: f. 6: | 
Den jag, ehuru sållsynt, i Skåne funnit höste- 
tid på nedfallne blad och qvistar år såkerligen samma 
art som Ålbertini och Scluoeinitz teknat. Äfven för- 
modar jag den vara S. stipiticola Sv. enligt ett spe- 
cimen jag sett. Den år jåmtjock öfverallt, sållan 
något utbredd eller grenad mot spetsen, alltid glatt 

(åfven vid basen, som merendels år strimmig) 

1-2 tum hög, i spetsen yngre rödlått; men med 

tiden svartnar den. 


0. SPHAARIA digitata, subcespitosa, stromate su= 
beroso subcylindrico glabro, primum albido, dein 
nigro , spherulis immersis, 

Sph. digitata. Pers. syn. p. 6. Comm. p. 15. 
cum syn. 
Clavaria digitata. Linn. Syst. veg. XV. p. 
1010 et Åuct. 
ic: Pers: Obs. Myc. 2. 1. 2. fi 17.6. Bull. 220. 
Scheff. t. 265. Fl. Dan. 1306. Hoffm. Crypt. 
t. 4, f. 2. (Sph. clavata). 
Endast i Småland har jag sett denna art på 
nedfallne bokstammar. År ganska såkert skild från 
följande, ehuru bågge till sia form åro högst för- 


i 


i34 
ånderlige. I början år åfven denna beströdd med 


bvitt pulfver; men blir sedan helt svart.  Central- 
tråden har jag alltid funnit enkel. 


10. SPHARIA polymorpha, gregaria, stromate car- 
noso difformi turgido glabro nigro, spheerulis 
subprominulis. 

Sph. polymorpha. Pers. syn. p. 7. Comm. ps 
17. Schum,. Sell. 2. p. 176. 
Sph. clavata. Schleich. sec. spec. 
Sph. Carcharias. Gmelin, aliorumque. 
Sph. Rebent. FI. Neom. ; 
Ic. Pers. Obs, De É, Ae fe 20 FILA Te 
900. ”Holmsk. t. 16. Sowerb, t. 69. (Sph. 
digitata) Weig. Obs. £.3.if. 3. RebeNt. dinCa ön oe 
Denna art har jag åter 2 ke tråffat i Skåne 

t. e i Lunds Botaniska Trågård; åfven vid stub- 

bar af bok, i synnerhet höst och vår. Om dess 

synonyma ch föråndringar ses hos PERsOON I. c. 

Blott var. spathulata och ficoides har Jag sett hos oss. 

Den år verkligen köttig, i början något hvit; men 

ej mjölig. Centraltråden har på de specimina lag 

examinerat varit radierande, 


| 
1 


B. PerieHARICA. Hylshusen sitta tått tills 


sammans på ytan af ett rundt eller utbredt fåste, 


FI. SPHERIA (oncentrica, subglobosa magna ni. 
gricans, intus stratis concentricis zonata, sphae- 
rulis minutis immersis numerosissimis. | 

Sph. concentrica. Pers. syn. p. 8. Comm. p.'18. 
Walhlenb. Fl, Lapp. p. 517. Schum. Sell. 2. p. 177. 
Sph, fraxinea. With. arr. ed. 3. p. 393. 
Sph. tunicata. Tod. Meckl. 2. p. 59. 
Ic. Bolt. t. 180. Sowerb. t. 160. Tod. Il, c. t. 17. 


fi 130: Scheff t. 329. Pers. syn. bi 1. fi 3,4 


35 


Mindre allmån på gamla stammar af Ask, 
Lönn och Björk, hela året. På Pihl och Al har 
jag el funnit: den: Varierar mycket både till form 
och storlek, från en hasselnöts till ett åpples. Yng- 
re år den brunaktig, sedan svart och glånsande, 
slutligen dunkel och skör. 


12. SPHARIA repanda, subcupuleformis nigra, sub- 
tus corrugata, margine repando, intus alba, sphe- 
rulis linearibus papillatis. Fries Obs. Myc. 1. 
p- 168. 

Ic. Fries dc. ti 1. fi 50 a- ce 
Tråffas på springor af gamle Rönnstammar; 
sållsynt. 

"Dess form år ovanlig, nemligen skållik, hvar- 
före ock de denna art egne jåmbrede hylshusen 
blott sitta på dess öfra sida. Storleken från 3 till 
en tom. Öppningen, som år papillformig , i spet- 
sen  naflad. 


13. SPHARIA ”ubiformis, subrotunda 1. effusa ni- 
gra, intus cinerascenti-atra, spherulis globosis 
prominulis papillatis. 

Sph. rubiformis. Pers. syn. p. 9. Alb. ei 

Schwem I c. p. 3. oc et B. 

IC: Pers. mm Ann. Bot. 2. t. 2.f. 1. Bull. Champ. 
tt: 487. f. 11. (Hypox. gran.) Sowerb.,t. 355. 
(Sph. gramwulata.) Tod. Meckl. 2. ft. 12. f. 100. 
(Sph.> castorea). 

Allmån på nedfallne trådstammar af Björk, 
Tall o. s. v. : Vanligen af en Hasselnöts storlek; 
men stundom utbredd, 2-3 tum och merendels utan 
fåste. Yngre har jag sett den betåckt af gult eller 
brunaktigt pulver. 


14. SPHARIA multiformis, subeffusa varia fuscoru- 
biginosa opaca, intus obscure nigra, cortice per- 


I 


136 


sistente, oftiolis prominulis. Fries Obs. Myce. 1. 


p. 169. a et B. 


IC FN NGE. ae, 3. Pers. ic. pict. t. 3. 


fo1-3. 

En med många andra beslågtad art, som tråf- 
fas hela året på åtskillige tråd, 1 synnerhet Björk. 
Dess form beståmmes af vextstållet; ty då den 
genombryter barken blir den aflång; våxer den på 
bara trådet blir den skorplik. 


15. SPHERIA fragiformis, globosa confluens minia- - 


to-rubiginosa, intus | atro-nitens radiato-striata , 
cortice deciduo, ostiolis prominulis. 
Sph. ARN Pers. syn. p. 9. Schum. Sell. 
p. 168. 
Sph. lycoperd. With. arrang. p. 392. 
Lycoperd. variolosum. Linn. syst. veg. XV. 
Pp. 1019. 
Ic. Sowerb. t. 271. Pers. IL ce. t. 1, 2 et m Ann. 
Bot de Ae Hall. Helly. fosAT: JerskOr 
Ganska allmån höstetiden på nedfallne bok- 
stammar. Lått kånd af sin klotrunda form och 
lysande fårg. Storleken föränderlig, från en årts till 
en hasselnöts. En mårklig föråndring , inuti hvit- 
randig och cellulös har jag en gång tråffat. 


16. SPHARIA argillacea , subglobosa argillacea I. 
lutescenti-cinerea, intus fuscescenti-nigra, sphaeru- 
lis prominulis papillatis. Fries Obs. Myc. 1. p. 
7 ES NON Se 

Sph. argillacea. Pers. syn, p. 10. Albert et 
Schwewm. p. 4. : 
Ic.? Hedw. Fil. Obs sbot. 1. 2. 7. (Sph. pulv.). 
Endast på Björk har jag tråffat denna art. 


Liknar mycket föregående ; men skiljer sig genom 
både inre och yttre fårgen, mera utstående hyls= > 


kus o. S V. De figurer vi hafva öfver denna art 


/ 137 
hafva misslyckats. Persoons föreståller snarare Sph: 
multiformis; min år till formen god; men fårgen 
alltför brun. 


17. SPHAERIA coherens, gregaria confluens planiu= 
scula, primo levis fuscescens, intus concolor, 
demum nigrescens, spherulis prominulis papillatis. 

Sph. coherens et Sph. granulosa. Pers. syu. 
p. 11. Schum. Sell. 11. p. 167. 
4. Sph. connata. Fries. Obs. Myc. I. p. 169. 
Tråffas hela året på Bok och flera trådslag, icke 
sällsynt. Fårgen, i början brunaktig, svartnar snart 
och hylshusen blifva slutligen mycket utstående- 

Formen år underkastad en mångd föråndringar af 

hvilka var. 4. år den mårkvårdigaste. Fåstet mers- 

endels upp och nedvåndt kågelformigt, med 4-6 

hylshus i en något platt disk; men noggranne un- 

dersökningar hafva visat, att den blott år en för- 
ändring af vextstållet, som var uti en ihålig Bok- 
stam. 


18. SPHARIA fusca, depressa subrotunda szepe con- 
fluens fusca, intus fusco-atra, spherulis immer- > 
sis umbilicatis. 

Sph. fusca, Pers. syn. p. 12. ' Disp. Meth. p. 
42. a«. et B. Wahlenb. Fl. Lapp. p. 517. Albert. 
et Schwein. Ib c. p. 4. a. et pp. Schwn. Sell, 2. 
pv: TÖg: 

Sph. confluens. Willd. Ber. p. 416. 

Te tan. Bots AR to an fo 3. Tlld: kos; CAT 
Wnar. o Boll. fox23: fr. Sowerbyt. 374 fi. 8; 
-Hoffm. Crypt. t. 6. f. 1. (Sph. fragif.) Dill. t. 18. 
Fud.. JMlich. t. 54. Ord. 2. fi '2. Hedv. fill Obs, 
Bot. 1. t. 6. C(Sph. Lycop.) 

> Allmän på yttre barken af Hasselgrenar, hvils 

ken den -ej genombryter. Doct. Wahlenberg har 

åfven tråffat den på Arre i Lappland, 


138 


Ehuru tiil utseendet ofta lik föregående, skiljes 
den lätt genom sin reguliera form och insånkte 
hylshus, hvilka i spetsen åro naflade eller genom- 
bårrade; ofta åfven otydlige, då svampens yta år 
liksom mjölig. 

19. SPHERIA ”7ubiginosa, latissime effusa tenuis 
Iete rubiginosa, demum nigrescens, spheerulis 
subprominulis, 

Sph. rubiginosa, Pers. syn. p. 11. Alb. et 

Schwein. I cec. p. 4. 

År icke sållsynt om hösten på nedfallne Ek 
och Bokstammar på den sidan, som ligger på 
jordeb, — .. ; 

Kommer nårmast Sph. fragiformis; men gan- 
ska skild genom sitt vextsått, som år utbredt skorp- 
likt; 2-3 tum lång, yngre i kanten gulaktig och 
steril. Af denna sköna art kånner jag ingen tek- 
ning. 

20. SPHARIA pallida, effusa subrotunda carnosa pal- 
lida, spherulis prominentibus. 

Sph. pallida, Pers.syn.p. 12 Albert. et Schweim.p. 5. 

Sph. gelatinosa. Tod. Meckl. 2. p- 48. 

IE: kd. dar: ia LÖR AT 3. | 
fp. viridis, spherulis viridibus, Pers: syn. p. 13. 
IC: Tod. I. '& ft. 16. € r24. 

Jag har funnit den höstetiden på en enda 
bokstam. Både den bvita, gula och gröna förån- 
dringen vexte der tillsammans. Min var ånda till 
3 tum ling och således mera plattad, ån den För- 
fattarne beskrifva. Den köttiga substansen och eg- 
na fårgen skiljer den lått från alla samslågtingar. 


21. SPHAERIA 7hodogramma, erumpens seriato-con=- 

fluers suberosa leviter convexa rosea, intus atra, 

spherulis latentibus. Fries Obs. Myc. 1. p. 171. 
IC, ER. de fn esg år Jar Ae : 


139 


Sällsynt på Bokstammar om hösten, Från 
följande, med. hvilken den i anseende till vextsåt- 
tet kommer nåra, skiljer den sig lått genom fårgen, 
hylshusen o.s. v. År 2-3 lin, lång, då flera ej åro 
förenade, På ytan år den ofta mjölig. 


22. SPHAERIA Mmelogramma, erumpens seriato-con- 
fluens suberosa subglobosa atra, intus concolor, 
ostiolis prominentibus. ' 

Sph, melogramma. Pers. syn. p: 13. (exel. syn. 

Bolt.) 
Sph. ocellata. Ejusd. disp. meth. p. 2. 
Ice, Bull. t. 182. fi. 1. (Variol. melogr.) 

Finnes i Sverige på nedfallne bokgrenar om 
sommaren , fast mindre allmånt. 

Utmårkt af sitt sått, att våxa i långa rader 
flera tillsammans. Står i samma relation till Spå. 
yubiformis, som föregående till fragiformis. Både 
åro skilde genom form, vextsått och mindre utstå- 
ende hylshus. Sottårgad har jag alldrig sett denna 
art, s 


23. SPHAERIA ribesia, erumpens carnosa elliptica de- 
pressa nigra, intus concolor; spherulis subfarctis, 
intus albicantibus. 

Sph. ribesia. Pers. syn. p. 14. Alb. et Schw. 

rs Schim. Säll. 2. p. 168. 
Ic: : Rebent., Neom. t. I... f. 5. 

Sent om hösten, vintren och våren tråffas den- 
na på utdöda qvistar af röda vinbår, icke sållsynt, 
hvilket jemte de öfrige anförde kånnetecken göra 
den lått igenkånnelig. 

Ehuru jag i ett sårskildt slågte upptagit de 
Spherier, som inuti åro solide, har jag dock, emot 
ÄLBERTINI och SCHWEINITZ tanka, trott mig 
finna mera skål, att bland Spherie proprie anföra 
denna art, 


149 


24. SPHARIA Sambuci, erumpens carnosa orbicularis 
planiuscula nigra, intus cinerascens, spherulis 
minutissimis, ostiolis subprominentibus. 

. Sph. sambuci, Pers. syn. p. 14. Alb. et Schw. 
v. 5. Schwm. Sell. 2. p- 166. 
Sph. natans. Tod. Meckl. 2. p. 27. 
Te. Tod: I. ct. 120 £ 08. . ; 
På vissnade stjelkar af Hyll (Sambucus ni- 
gra) vårtiden, ganska sållsynt. Funnen vid Lund. 
Minst i denna afdelning, knapt öfver 1 lin. 
bred. Inre substansen mjuk och smutsigt hvit. 


C. ComrositTe. Hylshusen merendels strödde, 
insånkte i ett utbredt fåste. 

25. SPHZERIA deusta, effusa crassa undulato-rugosa, 
junior carnosa cinereo-albida pulverulenta, dein 
nigra, spheerulis ovato-rotundis, ostiolis promi- 
nulis. 

Sph.: deusta. Pers. syn. p. 16. Obs. Myc. 1 pi 

19. Schwm. Sell. 2. p- 163. 

Spheer. versipellis. Tod. Meckl. 2. p. 55. 

Sph. maxima. Weber. Dicks. 

Ic. Hoffm; Crypt. t. a. f. 2. Sow, t.338. Tod. 
ÄN LT. /. f20. Bull Champ. sr AaSTi se 
C Hypox. ustul,) Bolt. t. 181. Mich. gen.t, 54 f. 1. 

Finnes vid gamla stubbar, i synnerhet bok, 
icke sållsynt. 

Vårtiden år den köttig, hvit, bestrådd med 
gråaktigt pulver; men mot hösten blir den svart; 
och qvarsittande till följande året blir den ganska 
skör. — Till storleken föränderlig från 1 tll 3 
tum, Hylshusen sitta nåra öfra sidan, med utstå- 
ende merendels coniske öppningar. 

26. SPHAERIA tubulina, oblonga/ sulcata ferrugineo- 
terrea, dein nigra, spherulis prismaticis in collum 
teres produciis, ostiolis prominulis. 


141 

Sph. tubulina. Alb, et Schw, p. 6. bre 

Ice. 1. oc. Tab. IV. /f 

"Ganska sållsynt; funnen på gamla granstub- 
bar på fuktige stållen i Bökebergs skog vid Femsjö. 
Maj. Jun, 

Den jag funnit var alldeles icke insånkt i 
trådet, 1-3 tum lång. Hylshusen sitta vid basen 
af fåstet, utmårkte af sin form och långa hals, 
med halfrund öppning. 


27. SPHARIA Jlactea, latissime effusa subcarnosa 1a- 
ctea nuda, ostiolis punctiformibus immersis pro- 
minulisque. 

Lichen-Agaricus crustaceus', lignis emortuis 

adnascens, albus. Mich. Gen. p. 105. 

Vexer på nedfallne trådstammar sållsynt. Åf 
ven på blotta jorden på fuktige stållen. 

Visserligen egen art; utmårkt genom sin hvi- 
ta fårg, som icke med åldren föråndras. Ytan år 
mjölig, Vanligen år den 2-3 tum lång, stundom 
ojämn, hvilket beror af vwvextstållet, i synnerhet 
år den oregelbunden på bar jord. Hylshusen gan= 
ska små, i början utan öppningar; hvilka sedan 
blifva synlige små punktformige, antingen insånkte 
eller svarta utstående. 


28. SPHARIA -citrina, effusa planiuscula, junior 

: pulvere copioso albo obtecta, dein nuda citrina, 

ostiolis minutis prominulis fuscescentibus. 

Sph. citrina Pers. syn. p. 18. Alvert. et Sckw. 
17: 

ä Funnen på nedfallen bark af Ek vid Femsjö; 
men mycket allmånnare på Polyporus pinitola Sv.i 
skogsmark 'sommar och höst. På blotta jorden har 
jag alldrig träffat denna. 

De på tråd vexande specimina voro ånda till 
6 tum, merendels alltid bara och starkt svafvelgu- 


142 


la; De deremot jag sett på Polug hafva 'sållan 
varit öfver 3 tum, något convexa, betåckta med 
ett ymnigt hvitt mjöl, och voro med svampens 
substans oftast fastvexte. 


29. SPHAERIA 7osea, margine byssino albicante,. 
spherulis prominulis obscurioribus. 

Sph, rosea. Pers. syn. p. 18. 

På blotta jorden i skugga, högst sållsynt. 

Ehuru jag en och annan gång tråffat denna 
art, har jag blott en enda gång sett den fruktbå- 
rande, Detta exemplar var rundt, I tum bredt, 
mycket tunnt, midt uti syntes några röda utståen= 
de punkter, utan Öppning, hvilka således SE 
varit spherule, ån ostiola. 


30. SPHARIA ”7ubra, epiphylla orbicularis plana 
rubra, margine glabro, ostiolis subimmersis ob- 
scurioribus. Fries Obs. Myc. 1. p. 672. (cum. syn.) 

Xyloma rubrum, Pers. syn. p. 105. 

På lefvande blad af Prunus spinosa och do= 
snestica. 

Endast i Halland har jag funnit den; men 
der den finnes förekommer den i största. mångd. 

Visserligen hafva denna och följande så myc 
ken relation till spherie, att de efter min tanka 
råttast böra föras hit. Emedlertid har Doct, PER- 

SOON, sedan synopsis utgafs, fört denna till ett eget 

slågte POLYSTIGMA. 


31. SPHAERIA xantha, epiphylla subangulata plana 
ochraceo-flava, margine glabro, ostiolis immersis 
obscurioribus, Fries Obs. Myc. 1. p. 172. 

Sph. ochracea. Wahlenb. FI. Lappon. p. 518, 
(exel. syn.), i 
På bladen af Hågg, allmån höstetiden, 

Visserligen beror det af hvar och ens åsigt 

af species, Muvide denna år fullkomligen skild 


143 


från den förra eller icke, då de endast genom fårgen 
åtskiljas ; emedlertid år ganska såkert, att sporr till 
öfvergång icke en gång finnes, 


32. SPHERIA xylomoides, epiphylla angulato-diffor- 

— mis, confluens planiuscula nigra, ostiolis pun- 
ctiformibus.. Xyloma betulinum. Fries Obs. Myc. 
1. p. 198. 

en på blad af Betula alba höstetid, mindre 
sållsynt, 

På anförde stållet förmodade jag redan, att 
denna art snarare hörde till Spherierne, och sedan 
jag erkållit fullkomligare exemplar har detta blifvit 
fullkomligen stadfåstadt, Inuti år den svart, med 
en mångd runda hylshus, fyllde med en hvit ger 
latina; men som jag ej funnit flytande eller uttrån- 
gande, att den i detta afseendet åfven kommer Xy- 
Tomata nåra. 

B. Betule nane , epiphylla composita effusa 
'Nigerrima, spherulis prominulis umbilicatis. Wahl, 
FL Depp pil5sa8ot. 30. fi I 
| Upptåckt på blad af Betula nana i Finmarken 
af Doct. Wahlenberg. 

De specimina Professotn och Riddaren SwARTz 
gunstigt behagat meddela voro fullkomligen lika 
föregående, utom det att hylshusen voro merendels 
tomma. Åfven på den vanliga har jag någon gång 
'sett gelatina förtorka, Båda hafva vid första på= 
'seendet likhet med Xylomata, 


[| 


33. SPrERIA Uhmi, epiphylla solitaria convexa 
— nigra, spherulis numerosissimis interne albis, 
ostiolis papillatis. Fries Obs. Myc, 1. p. 173: 

Ic, Sowerb. 374. f. 3. 
Upptåckt i Sverige af Prof. SWARTZ, på 
multnade 1öf af Alen, 
Börjar att vexa under bladets öfverbud och 
så långe den omgifves deraf, år den grå. Då den 


"I 
Å 
j 


144 


varsamt tvårt afskåres, synas hylshusen åfven för. 
blotta Ögat, såsom hvita punkter 2-3 lin. och der- 
öfver bred. 


34. SPHARIA imnsitiva, corticalis lineari-seriata pla- 
na, primum candida, dein fusco-nigra, spherulis 
papillatis atris, 

Sph. insitiva. Tod. Fung. Meckl. 2. p. 36. Re- 

bent. Neom. p. 238. 
IC: TOC Co 13. fi 108. 

Den jag förleden vår en enda gång träffade 
på en stjelk af Vinrankor var 1 sitt sista tillstånd 
och således mycket olik ToDEs. Min var neml, 
både inuti och på ytan nåstan helt och hållit svart; 
hylshusen tomma och bråcklige, att jag i början 
hufvudsakligen af vextstållet slutade, att det var 
denna art. Emedlertid har jag sedermera hos Al- 
bertini och Schweinitz IL c p. 9. fonnit, att den 
verkeligen med tiden undergår sådane förändringar, 


35. SPHARIA atropurpurea, late effusa applanata le- 
vis atropurpurea, spherulis ovatis prominulis pa- 
pillatis, Fries Obs. Myc. 1. p. 174. Rebent. El, 
Neom. p. 324. 

Ho Nod: flest) äS fu ros. 

På nedfallne bokstammar, hela året igenom, 
icke sållsynt, 

. Denna och någre andre hår anförde höra råt- 
tare till 4:de Afdelno. emedlertid har jag, efter PERrR- 
SOON , gvarlemnat dem hår. Vanligen å är denna 2- 
32 tum, men åfven deröfver, Fårgen år oförånder- 
lig. På de utvexte åro hylshusen mycket utståen- 
de, i spetsen platta, med tydlig våtlik Öppning, 
Med Sph. stigma bör den alldeles icke förblandas, 
såsom utan egentligt fåste, med utstående hyls- 
hus 8&C. 


3 26, 


pel 


145 


> (KA 

236. SPHARTIA Serpens, late effusa applanata lzvis, 
junior subcinerea pubescens, dein nigra, stro= 
mate subnullo, spherulis subprominulis. 

> Spå. setpens e& Sph. macula. Pers. syn. p. 19, 

ao. "Albert. et Sciw. p. 9. av B, y. 

Ic. Tod. l, 0. 7. 13. f. 106. Sow. Engl. Fung. 
ARR SING ge an fb 374. f. 15.  (Sph. 
fuliginosa, Soh. diffusa, Sph. cinerea, Sph. im. 
mersa, Sph. picea) hujus loci videntur. 

Allmån på dödt tråd af Ek, Bok, Asp, Al, 
Pills. Vv. 

En ganska föränderlig art; men genom någon 
dfning- lått igenkånd. I början år den finluden, 
gråaktig, sedan glatt och svart, hvilken fårg fin- 
nes både mörk och glånsande. Hylshusen åro of- 
ta till en del utstående; men merendels blott öpp- 
dingarne. Formen ganska obeståmd, åfven som 
storleken som. varierar från & till 3 tum i långd och 
3-2 tum i bredd. 


37. SPHERIA undulata, effusa crassa undulata subs 
rugosa nigra, stromate candido, ostiolis subro- 
tundis prominulis. 

Sph. undulata. Pers. syn, p. 21. 

Funnen på torra grenar af Såla (Sal, caprea. 
B. sphacelata), i-Junii, men troligen förekommer 
den året igenom: 

Den jag anser för Sph. undulata år ganska 
vål skild både från föregående och följande, och så- 
ledes troligen en annan art, ån Albert. och Schw. 
le. p. 9. mena. SCHUMAKERS år åfven tvetydig och 
nårmar sig mera till Spå. serpens efter beskrifnin- 
gen. Det hvita fåstet utmårker den i synnerhet, 


38. SPHARIA Stigma, ambiens effusa applanata 
levis rimosa, demum nigra, ostiolis immersis, 
Sph. stigma, Pers. syn. p. at. 
K. V. A. Bandl, 1816. St, I. 10. 


å 
LR 


146 


Ic. Hoffm. Crypt. t. 2. fi 2... Bull. -Ch. t. 478: 

Jörn 2 Eng, opercul.) Mick. Gen. t. 55. 

ord. 21. 

Allestådes på nedfallne grenar af Björk, Bok 
0. S. Vv. i ymnighet, I början år denna art hvit 
eller blekt köttfårgad, fullkomligen lik en thelepho- 
7a, blir sedan rostfårgad, brunaktig och slutligen 
svart. Åfven har jag sett den grå. Den beklå- 
der nedfallne grenar rundt ikring inunder barken, 
"kvilken den sönderbryter 1 -4 tum lång och der- 
öfver, | | 

PB. decorticata , longitudinaliter effusa, ostiolis pro- 

minenptibus subconicis. Pers. L c. 

Sph. stigma. Schum. Sell. 2. p. 163. 

IC. Sow. t. 137. 

På Hasselgrenar år såkert blott en artfötåns 
dring, och många andra arter variera åfven med 
insånkte och utstående öppningar f. e. Sph. lactea 
flavovirens , disciformis EFc. 


39. SPHARIA /lavovirens, difformis atra, substans 
tia interna pulveracea flavo-virente. 

Sph. flavovirens. Pers. syn. p. 22. a. B. 

Sph. multiceps: Som. Engl. Fung. 

Ic. Hoffu. Crypt:t. 2. fö 4 Sowerb, I ce t 

394. f. 8- 

En i "S. Sverige ganska allmån art, på de 
flåste gamle tråd f. e. Bok, Björk, Tall, Asp, 
Rönn 0. S. V. 

Fårgen undergår få föråndringar, på ytan år 
den svart eller gråaktig; inuti gulgrön; men i afa 
seende på formen kånner jag ingen Svamp, som 
har den tendens, att variera. Så tråffas den nu 
utbredd till flera tum ganska olikformig, nu åter 
fullkomligt regulier och rund 2-3 lin. bred, 
nu åter alldeles enkel punktformig, (Sph. wviridis 


147 
Sow. t. 375. f. 8.) Nu år den bar, nu utbryter 


den under barken; nu år den slåt, nu mycket skrof- 
. e . o 

lig. Äfven Öppningarne finnas nu: utstående co- 

'niske, nu insånkte punktformige. 


40. SPHAERIA lutea, subrotunda corrugata nigra, di- 
sco subdepresso , intus pulverulenta lutea, sphe- 
rulis polystichis , ostiolis prominentibus. 

Sph. lutea, Alb. et Schw, I. ec. p. 10. 

| (RR RAS TORG BR RR 

Sällsynt; hos oss har jag blott funnit den på 
torra grenar af Sälg. 

Nårmar sig till några den föregåendes former; 
emedlertid synes den skild genom sin ordentligare 
form, allud tjockare och på ytan skroflig, inuti 
gul, med hylshus, som sitta öfver hvarandra i fle- 
ra rader. 

Anm, Prof. Swartz har behagat meddela 
mig en art, som inuti var grågul och såkert skild 
från desse, vexande på gran; men exemplaren vo- 
10 ej så tydlige, att jag vågar bår upptaga den. 
'41. SPHARIA cteratosperma, suberumpens difformis 

convexa nigra, intus alba, ostiolis erumpentibus 
spinulosis. 

Spb. ceratosperma, Sph. podoides &. et 32. iner- 
MS Pers. syn. p. 22, 23. Schum, Sell 2. p. 172. 

Ic. Tod. Meckl. 2. t. 17. fi 131. Bull, Champ, 

t. 432. f. 1. (Variol. Ceratosperma,) 

Sällsynt på Ekstammar. Den jag funnit, öf- 
'verensståmmer både med Topes figur och PER- 
S00N3 originalspecimina af podoides, gunstigt med. 
delade af Prof. och Ridd. ACHARIUS, 

Undergår till en del samma förändringar, som 
Sph, flavovirens, neml, rund utbrytande genom bar- 
ken och utbredd bar; I början år den slåt brun- 
aktig; sedan svart, då öppningarne på de reguliere 


WT. 


18 SN 


utbryta i mitten; men på de utbredda merendels i 
kanterne, : 


2, SPHERIA ”hytostoma, erumpens plana subirres 
gularis albida, intus concolor, spherulis immer- 
sis in collum tenue productis, ostiolis dilatatis 
corrugatis nigris. | i 
En mårkvårdig art ; upptåckt af Prof. SwARTz; 
men något misstånkt emedan den troligen förån- 
| drar fårg med åldren. Emedlertid skiljes den tyd- 
| : ligt från alla samslågtingar genom Öppningarnes 
och hylshusens form, att den såkerligen hör till 
egen art. 2-4 lin. lång. | 


| 
ä 


oda 


43. SPHAERIA guercina, erumpens convexa suborbi- 
cularis fusca, dein nigra ostiolis prominulis qua- 
drigonis. 

Spheria quercina et lignea. Pers, syn. p. 24, 26. 
Fö, a RAT ekfe i7. Då 
Mindre allmån på nedfallne grenar af Ek. 
Formen merendels rund, ordentelig och con= 
vez. I början år den mjukare och brun, sedan 
sotfårgad och slutligen svart. dä 


44. SPHAERIA disciformis , erumpens plana orbicula- 
ris incarnata, dein nigra, intus albida, ostiolis 
punctiformibus immersis prominulisque. 

Sph. disciformis. Pers. syn. p. 24. Schum, Säll, 

2 Pa IT: : 
Ic. Hoffm, OCrypt. t. 4. f. 1. ; 
: > Allmån på qvistar af Bok; mera sällsynt på 

Björk. 

Undergår samma föråndringar, som föregåen« 
de; nemligen i början blekt köttfårgad, sedan 
gräaktig och genom flera nuancer slutligen svart. 
Öppningarne har jag åfven funnit utstående; men 
åro ej fyrkantige, som på Sph. qguercina. Å 


149 


45. SPHAERIA mezerei, erumpens planiuscula orbis 
. Cularis nigra, intus concolor, ostiolis RAR 
papillatis. Fries Obs. Myc. 1. p. 172. 

På utdöda grenar af Daphne Mezereum, säll. 
synt, 
é Inuii år den svart, blott bylshusen, som sitta 
i en enkel rad, åro inuti hvita. Mycket lik före- 
gäende; men mindre; inre fårgen år olika och 
Öppningarne tydligare. Om fårgen i början år 
olika, känner Jag icke. 

46. SPHAERIA Ssordida, subrotunda rugosa sordide 
nigra, disco depresso, intus fuscescens, ostiolis 
latentibus. 

Sph. sordida. Pers syn, p. 29. 

B. irregularis, convexula difformis. 
Ic. Sowerb. t. 374. f. 9- 

Sållsynt; någon gång sedd på torra grenar 
af Ask, 

Både inre och yttre fårgen år ganska utmårkt 
för denna art, som vid första påseendet tyckes va- 
ra ofullvuxen. Den sednare har jag alltid funnit 
brunaktig och icke grön. 1 lin. lång och sållan 
deröfver. 

47. SPHAERIA verruceformis, erumpens angulata 
convexa corrugata nigra, intus concolor, sphe- 
rulis aggregatis, ostiolis subprominulis. 

Sph. verrucef. a. et B. Pers. syn. p. 26. Schum. 

Nl 2: 0,.T790: 

Sph, angulata. Schum. vå få HN 171. 

Mid: Pers. he, 1. 2, f. 5,'0, 7.4. Hoff Crypt. 

Hora 3: ( Sph. kas 

Allmån på Hassel, Bok, Björk o. s. v. 

Dess kantiga form hårleder sig af barkens flikar, 
af hvilka den omgifves i stjernform. Öppningarne 
i början osynlige, sedan något utstående. 


; 


150: 


48. SPHARIA lanciformis , transversim erumpens 
lanceolata conyexa atra. intus albido- -grisea, sphee« 
rulis sparsis, ostiolis latentibus. 

På gamla Björkstammar. 

Troligen hör Sph. coarctata Schum. hit; men 
min år beståndigt lansettformig och ej afsmalande 
mot mitten, Från föregående, hvilken den liknar, 
skiljes den lått genom anförde kånnemårken. 


49. SPHAERIA favacea, erumpens subdifformis cona 
"Vexa atra, stromate nulio, spherulis ovato-ob- 
longis connatis amplis, ostiolis prominulis. 

Sph. Betule. Schum, Sell. 2. p. 171. (exacte, 
stromate excepto.) 
På Björkgrenar. 
År större, ån föregående, från hvilka den 
tydeligen skiljer sig genom sina stora aflånga hyls- 
hus, som åro tått hopvuxne utan tydligt ”fåste. 


50. SPHAERIA bullata, erumpens plana subrenifor- 
mis nigra, intus alba, ostiolis papillatis. 
Spher. bullata. Pers. syn. p. 27. 
Ic. Pers. ic, pict. t. 3. f. 6, 7. Hoffm. Orypt. t. 
2. f. 3. Sowerb. t. 216. ( Sph. depressa'). 
På ruttnade grenar af Asp och flera tråd. 
Formen finnes rund, aflång och pjurlik. Stor- 
leken från I tull 4 linier. I afseende på fårgen har 
Jag ej sett denna eller föregående undergå några 
förändringar. 
f3. cenvexa, minor angulata, convexa. 
y. Zonata, Sul spherulis nullis, intus alba, 
disco nigro. 
Tvetydig, men till. formen lik den vanliga, 


D. MonöstiICHE. Aylshusen hopvexande, utan 
tydligt fåste. ( Spheria atropurpur, serpens, favacea ), 


S 


51; SPHERIA typhina , elongato-ambiens albida, dein 
Jutea, sph&ulis subrotundis pallidis papillatis. 

Spher. typhina. Pers. syu. p. 29. Schum, Sell, 
Wraps 1602. ; 

Ic.: Pers. ic, 'et descr. t. 7. f. 1. - Sowerb. t. 2170. 

(Sph. spiculifera). 

Vårtiden tråffas den på flera grås, hvilkas stjel= 
kar den rundt i kring beklåder; vanligen Ir tum 
lång. Enligt Albert. et Schwein, I, c. år fröslem- 
met grönt. 


52, SPHAERIA ”7imosa, lineari-oblonga, per rimas 
parallelas erumpens, spherulis latentibus seri- 
atis, intus albis, stromati pulyverulento nigro 
insidentibus. 

Spheria rimosa. Albert et Schwem. I, c. p. 13: 

Sör kaer fö Lf 

En ganska skön art, funnen i mångd på viss- 
nade stjelkar af vass CArundo phragmites), ren 
fuktig skogslund nåra Getinge i Halland. 

I anseende till fåstet hör den snarare till fö 
regående afdelningar; men för öfrigt har den må- 
sta likhet med Spå, nebulosa och de Öfrige i denna 
afdelning. De sprickor, som synas på ytan, hår- 
röra af stjelkens öfverhud, under hvilken den bör- 
jar att vexa. Långden förånderlig från & till i 
tum och: deröfver. 

BP. filicina , minor, nitida, rima subsolitaria, Al- 
bert €&T Schwein. I, c. atra. 

Kan hånda egen art; funnen på SOA orm: 
bunkar i Lunds Botaniska Trågård. 


53. SPHERIA graminis, epiphylla elongato-linearis 
rugosa nigra nitida, sphaerulis globosis, ostiolis 
latentibus. 

Sph.. graminis, Pers. syn, p. 30, 
ntNerA Obs IMyc, 1: 8. fi kd 2 


1580 
Finnes höstetiden på vissnade » gråsblad, nog 
sällsynt, Jag har tråffat den på utfandska Bromi 
i Lunds Botaniska Trågård. 
Våruden tråffas hylskusen tomma. Vanligen 
år den 2-3 lin, lång; men stundom hopvexa flera 
till = tum och deröfver, 


54. SPHZERIA TFrifolii, epiphylla inzequalis rugu- 
losa nigra nitida, intus subpulverulenta, sphe: 
rulis prominulis, intus albicantibus. | 

Sp. Trifolii. Pers, syn. p. 30. 

Sållan öfver en lin, bred, Finnes tåmmeli- 
gen allmånt höstetiden på lefvande blad af Trifo- 
Jium repens. Bör icke förblandas med Uredo tri ' 
foläi. För blotta ögat synes denna mörk (icke glån= 
sande). Hylshusen tråffas både fyllde och tomma, 
55. SPHZERIA Anethi, elongata interrupta rugosa 

opaca, spherulis coherentibus subnudis papils 
latis. 

Soh, Anethi, Pers, sym, p. 30. Obs. Myc, 1. 

Pp. 67. 

Sph, microscopica Ehrh, 

Allmån både på vexande och torkade stjels 
kar af dill, ; 

HAylskaren ganska små, både med och utan öpp- 
ning. Hela samlingen 3-4 lin. vanligen lång, 
stundom der utöfver och 3-2 lin, bred, och för 
blotta Ögat af ett gråaktigt utseende, 

56, SPHXERIA Solidaginis, epiphylla maculxeformis 
orbicularis cinereo-nigra, spherulis subnudis glor 
bosis aggregato-confluentibus nigris astomis, 

Xylaria Virgaureze, Decand, syn, 

Xylaria Solidaginis, Fries, Obs, Myc, 1. p, 99. 

Vexer på lefvande blad af Solidago Virgaurea, 


Hittils endast funnen i N, Halland nåra Kungs.- 
backa; : ; 


I 


Efter de kånnetecken hvarmed jag nu "bör 
ståmt slågtet Xyloma, anser jag denna snarare höra 
till Spheriae; åfven som LXyl, strigforme. Pers, ic, 
pict. På anförde stålle har jag utförligen beskrif- 
vit den, 


57. SPHERIA Ostruthii, epiphylla, spherulis subim- 
mersis sepe confluentibus nigris, crusta determi- 
nata difformis grisea, 

Sph. ostruthii, Fries, Obs, Myc, 1. p. 174. 
Finnes om hösten på undra sidan af bladen 
på Imperatoria Ostruthium, hvilken vexer vild kring 

Femsjö. Bland de mindre arter och för blotta 

ögat helt och hållet svart, 


58. SPHERIA Podagrarie, epiphylla, spherulis coa: 
cervato-connatis nigris nitidis papillatis, erusta 
indeterminata atra, 
Sph, Podagrari&e Roth, Cat, Bot. 1, p. 230. Re= 
bent. Neom. p. 325, 
Sph, Aegopodii, B. Podagr, Pers, syn, p. 90. 
Vexer på bladen af Atgopod. Podagraria hö- 
stetiden, funnen i mångd vid Foglesång nåra Lund, 
En ganska vålskild art; utan tvifvel hörande 
till denna afdelning, ehuru stundom en och annan 
spherula tråffas ensam, Vanligen 4-8 hopvuxne, 
Skorpan föränderlig, stundom åfven ingen, 


59. SPHARIA Jlongissima, atra, spherulis minutis 
in series longissimas parallelas confluentibus. Pers, 
syn, p, 31. Obs, Myc, 2,p, 68. Albert et Schw. 

LE | 

f Sållsynt på gamla umbellatstjelkar, höst och 
vår, Jag år ånnu osåker, huruvida den, förutan 
vextsåttet, år våsentligen skild från Sph. Anethi, 
herbarum o, s. Vv. Någon gång beklåder den helt 
och hållit stjelken, hvarpå den vexer, 


154 


60. SPHARIA nebulosa, grisex maculeformis, sphae- : 
rulis minutis sparsis atris, ostiolis prominulis, 
subacutis, 

Sph. nebulosa. — Pers. syn. p. 31: Albert. e& 
Sehw. Il, ce. Rebent. Il, c. p. 329. 
Ic. Sowerb, t. 394: (Spå. macularis ). 

Hela året har jag funnit denna på vissnade 

stjelkar af Juncus conglomeratis , effusus o. 5. V. 

Hylshusen vexa under stjelkens öfverhud, åro 
ganska små och bilda flåckar af 3-4 lin, bredd, 
merendels rundade. ; 


61. SPHARIA picea, elongata inzequalis picea, sphe- 
rulis sparsis subdepressis latentibus, demum per- 
tusis. Pers. syn. p. 31. 

Ice) Persv ac, e.o deser!" 20. 10: fi 7,8. 

Jag har icke tråffat denna art fullkomligen 
utvecklad. Den bildar flåckar ånda till tums bre- 
" da, på döda vexters stjelkar. Troligen hör Sph. 
zhoracella Rustr. Diss. hit. Bör ej förblandas med 
Sph. mgrella Er. eller Sph. herbarum P.,; som nå- 
gon gång sitter på en svart skorpa. 


62. SPHARIA Strvieformis , gregaria strieformis 
utringue  attenuata levis, spherulis latentibus 
astomis. Pers. syn. p. 32. 
Xyloma strizgeforme. Pers, ic. pict. . 

Ic.. Pers. pict, t. Sowerb, t. 336. CSph. arun- 
dinacea). 
Tämmeligen allmån på vissnade stjelkar af 

Vass, ormbunkar 0. 8. V. 

Strecken åro 2-2 lin. långa. Hylshusen, små. 
klotrunda , blifva slutligen utstående. Liknar något 

Leptostroma Hysterioides ; men det har inga hylshus, 


155 


63. SPHARIA uda, difformis oblonga aut subs 
quadrangularis nigra, spheerulis ostiolisque obtu- 
sis inequaliter prominentibus. Pers. syn. p. 33. 

Wile. Pers. lc. t. 1. f. 11-13. Sowerb. t. 314. 7 

4. CSph. parallela). 


Enligt ett af Profess. ACHARIUS mig medde- 
lat exemplar, år denna art inhemsk. Detta var el- 
liptiskt tillplattadt, 2-3 lin. långt, med 3-6 ströd- 
de utstående rasa och tråffar tåmmeligen vål 
in med SOwERrBYs figur. Vexer hålst på Ek. 


64. SPHAERIA parallela, in series elongatas paralle- 
las confluens atra, spherulis minutis numerosis- 
simis semiconnatis obsolete papillatis, demum Cir= 
cumscissis. 

Sph. uda. Schum, Sell, 2. p- 161. (exclus syn) 

En ganska vålskild och vacker art, som tråf- 
fas på nedfallne barklöse stockar af Tall och Gran, 
der den vexer i råta linier från 3 lin. till 1 tums 
långd; men sållan öfver 1 lin. bred. Någon gång 
bildar den åfven runda kretsar. Från föregående 
är den såkert skild; i veden tråffas ingen svart om- 
gifvande rand, AHylshusen till hålften merendels 
frie, blifva slutligen sköra, då deras öfra del så 
ordenteligt affaller, att de få utseende af att vara 
kringskurne. 


65. SPHAERIA Spiculosa, difformis connata nigra, 
spherulis ovatis immersis, ostiolis filiformibus 
teretibus longissimis deflexis acutis. 

Sph. spiculosa. Pers. syn. p. 33. Alb. et Schw. 

Pp. 16. 
Den jag i Småland funnit på ganska ruter 
bokved, anser jag ej skild från PERsSOONS, ehuru 
jag ej sett min smutsande. - Min har ock långreg 


156 


öppningar 2-4 lin. långa, trinda slåta och ned: 
böjde. 


66, SPHARIA spinosa, magna ambiens effasa nigra, 
spherulis globosis connatis, ostiolis spinosis maxi- 
nus quadrigonis sulcatis. 

Sph. spinosa. Pers. syn. p. 34. Albert, et Schw. 

p. 17. Schum, Sell. 2. p. 162. 
IC. Perkin 1.12: 10- TO, 

Tråffas i mångd på Bokgrenar vid Femsjö. 
Beskrifningen år tagen af de måst utvexte speci- 
mina, ty i början utgår den blott en utbredd skrof- 
lig skorpa, sådane ock de specimina varit som jag 
erhållit från Sweitz och Frankrike.  Tråffas ånda 
till 6 tum lång, 2-4 tum bred och deröfver, Öpp- 
ningarne, fullkomligen utvexte, ovanligt stora 4- 
kantige och på sidorne djupt fårade, 2-4 lin, långa. 


67. SPHAERIA epithallina , latissima ambiens effusa, 
spherulis immersis globosis sparsis comglomera- 
tisque, crusta membranacea atra tectis, ostiolis 
prominulis sub-aggregatis. 

Ic. Sowerb. t. 372. f. 10. (Sph. emersa)? 

Finnes vid Foglesång på barklösa grenar af 
Cormus. 

Om ej hylshusens form ståndigt vore oförån- 
derlig, skulle jag anse den för Sph. velata Pers. Båt- 
tre intråffar Sowerbys figur; men hylshusen sitta 
strödde och Öppningarne (?) åro elike. Emedler- 
tid tror Jag den ej vara specifice skild. Kommer 
nåra följande afdelning. . 


68. SPHAERTIA oppansa, subcorticalis, spherulis 
sparsis depressis nigris, crusta membranacea vals 
lida tectis, ostiolis suberumpentibus. 

Vexer under barken på Björk, 


/] 157 


Denna tyckes i afseende på hylshusens form 
komma Spå. velafa nårmare; men hinnan, som be- 
tåcker dem, år ganska blek, nåstan ofårgad. Jag 
finner i synnerhet vid denna art ALBERTINI och 
SCHwEINI Iz förmodan ganska sannolik, att hinnan 
uppkommer af det utbrytande fröslemmihet. Denna 
art står i samma relation till Afdelningen Circinna= 
2, som den föregående till Pustulate. 


 (Fortsåttn. i sednare Håftet.) 


- 


158 


SORPSEERRSEODEER [rn ae NA in 
ga —— å 


ANALYS 
GET 2 CST 
af 
CHR. EEE GMELIN, 
M. D:. 


| 
fe 


HF ärgen år berggrön, dragande ibland något i. 
låkgrönt. Förekommer dels derb 1 små partier, 
dels insprångd i form af korn, som visa crystalli- 
nisk textur. 

Efter Herr HaAuY (Memoires du Muséum 
d”histoire naturelle, premiere année, cahier 5. Pp. 3593» 
400), låta dessa korn dela sig parallelt med facet- 
terna, om de visa sådana, och de genom klyfnin- 
gen erhållna ytorna bilda med hvarandra vinklar, 
lika dem, som man observerar hos prismer, af 
amphibolen, nemiigen 1243? och 5535?. 

Samma prisma låter sig 'också, men mindre 
nått, dela efter båda diagonalerna af tvårbrottet. 
Basen låter sig, för de derpå befintliga ojemnhe- 
ternas skull icke med noggranhet beståmma. Men 
når man gör ett brott derpå, så mårker man en 
ny, mot axen något lutande yta, och det sneda 
prisma, hvilkens figur denna yta bidrager att full- 
bilda, liknar i alla sina delar den hos amphibo- 
len, hvilkens basis bildar en vinkel af 504957 
med den minst framspringande långd-kanten, Herr 
HauY observerade åfvenså en tillskårpning på 
åndytan, hvarvid tillskårpningsytorna bildade en 


159 
med basen parallel kant, och en vinkel af vid pass 
150?. é 

Utanpå år Pargasiten, dels föga glånsande, 
dels glånsande, inuti glånsande. - Glansen håller 
sig emellan den glasartade och pårlmoartade. 

Brottet år ofullkomligt bladigt, brottytorna 
efter långden strimmiga, sönderspringer i något 
långa, prismatiska stycken. Ar genomskinande i 
hög grad. Ger ett hvitt streck. Halfhård, repar 
glas. Skör. Låter icke mycket lått söndersprån- 
ga sig, Dess gravit. specific. fann jag hos ett 
1,2075 gr. vågande rent crystalliniskt korn = 3,1626 
(vattnets gr. sp. vid + 43? = 1). 

För blåsrör smålter den för sig lätt till en 
grähvit ogenomskinlig email. Med soda ger den 
en ogenomskinlig gulaktig, med borax en genoma »: 
skinlig perla som, medan den år ånnu varm, 
bar en vacker grön fårg, men under afsvalning 
blir endast litet dragande i grönt. Med phosphor- 
salt smålter den trögt till en genomskinlig hvit 
perla. 

Den tråffas vid Pargas i Finland, tillika med 
brungul glimmer insprångd i hvit kornig kalksten, 
som är på många stållen bladig. Under hvilka 
förhållanden denna kalksten der förekommer, har 
jag icke kunnat erfara. 

Man har förvåxlat Pargasiten med pyroxene 
och sodalith. Från den förra skiljer den sig ge- 
nom crystalisationen. Från den sednare 1) genom 
sin låttsmålthet för blåsrör, då sodalithen icke 
smålter, utan förlorar blott sin fårg; 2) derigenom 
att sodalithen bildar med saltpetersyra, åfven i 
köld, ett tjockt gelée, då Pargasiten deraf ej mårk- 
bart angripes. 

Fossilet inlades i utspådd saltsyra, för att be- 
fria det från vidhångande kalk, kornen blefvo ef- 


100 


teråt utvalde och noga åtskiljde från den gula 
glimmern. De utvalda kornen refvos till fint pul- 
ver med vatten och slammades, det slammade pulv- 
tet digererades med utspådd åttika, för att afskilja 
den ånnu möjligtvis vidhångande kalken. 


Pulvret hade en hvit fårg, något dragande i 
gult. Genom preliminåra försök hade jag funnit, 
att Pargasitens beståndsdelar åro kiseljord, talk- 
jord, kalkjord, lerjord och jernoxidul. 


Två gramm slammadt och starkt torkadt pul- 
ver lemnade efter glödgning 1,9634 gr., och för- 


» lorade således 0,0183 af sin vigt. De bråndes en 


timma med 6 gramm basisk kolsyrad kali i plati-' 
na degel. Den glödgade massan var sammanbae 
kad, och visade en blåaktig fårg. 


a) Massan upplöstes i saltsyra och afdunstas 
des 1 platina skål tull full torrhet. Efter återupp= 
lösning i vatten med tillsats af saltsyra återstod 
kiseljord, som tvåttad och glödgad vågde 0,967 gr. 

b) Liquidum blandades med caustik ammo- 
niak och silades. Den alcaliska våtskan måttades 
med saltsyra, utfålldes sedan med oxalsyfad am- 
moniak och gaf oxalsyrad kalkjord, som efter brån« 
ning lemnade 0,534 gr. kolsyrad kalkjord, hvilka 
svara emot 0,200Y9 36 gr. ren kalkjord. Då litet 
kolsyrad ammoniak tillsattes och afdunstades, bes 


fanns dess. vigt icke det minsta tillökad. 


c) Den på filtrum stadnade massan af (b) 
digererades ånnu fuktig med caustik kali, Lösnin- 
gen silades, Öfvermåttades med saltsyra och fåll- 
des sedan med kolsyrad ammoniak. Den fållda 
lerjorden togs på filtrum, tvåttades och glödgades. 
Den vågde o,o8111 gr., och förhöll sig för blås- 
rör såsom ren lerjord. 

d) 


16I 


d) Den från lerjorden befriade massan af (c) 
upplöstes i saltsyra, koktes med saltpetersyra och 
neutraliserades med caustik ammoniak, till dess, 
att några fållda flockar jernoxid icke återupplöstes. 
ernoxiden utfålldes sedan med bernstensyrad am- 
oniak. Den vågde tvåttad, torkad och glödgad 
08805 gr. = 0,0794 Jernoxidul. 

e) Den från jernet befriade våtskan blanda- 
es till den af (b) återstående, utur hvilken kalk. 
orden hade blifvit utfålld, och koktes sedan med 
n upplösning af kolsyradt kali. Den fållda jor- 
en togs på filtrum, tvåttades, torkades och glöd= 
ades. Den vågde 0,585 gr. 

f) Då det år svårt, att fullkomligt skilja Ier- 
orden, når den år förenad med en stor mångd 
Ikjord genom digestion med caustik kali, borde 
g gissa att talkjorden torde ånnu innehålla någon 
rjord. Den upplöstes derföre i concentrerad salt- 
ra, hvarvid 0,068 gr. kiseljord blef olöst. 

g) Den silade solutionen blandades med en 
or mångd salmiak och fålldes sedan med en upp- 
sning af måttad kolsyrad ammoniak. Åndamålet 
ar, att hålla talkjorden qvar i solutionen, dels 
nder form af det trefaldiga saltet, som hade på 
tta sått tillfålle att bilda sig, dels i förening med 
Isyran. En jord fålldes, som togs hastigt på 
trum, tvättades, glödgades och vågde o,1375 gr. 
ör blåsrör gaf denna jord med tillsats af några 
oppar af en solution af salpetersyrad kobaltoxyd 
n rena blå fårg, som utmårker ren lerjord. Af- 
ager man således kiseljorden (f) samt lerjorden 
) från bitterjordens vigt, så återstår för denna 
3795 anv 

3 gr. slammadt och torkadt stenpulfver brån- 
3 starkt två timmar med sex gånger så mycket 
K. V. ÅA, Handl, isi6. St, I. 11. 


162 


kolsyradt baryt i platinadegel. Massan upplöstes 
"i saltsyra, och fålldes med svafvelsyra på det såtts 
att icke all barytjord blef utfålld.  Kalkjorden 
och den ånnu qvarvarande barytjorden utfålldes se- 
dan med oxalsyrad ammoniak. Den silade våtskan 
afdunstades och glåödgades i platinadegel. Då den 
återstående massan upplöstes i vatten och silades; 
och det genomgångna åter afdunstades och glödga- 
des, så befanns återstoden som för öfrigt var gans 
ska ringa, ånnu talkjordshaltig , och jag kunde? icke 
deri upptåcka några mårkbara spår af kali. 


2 gramm Pargasit består således af. 


Kiseljord 0,907 (a) Eller på 100delar Beråknade 
0,068 (f) sammansättn 
0 1,033 1,0350 51,75. 10 ST97 
- Talkjord 0,3795 18597 3 120,34 
alkjord 0,2009 10,04 I NKOVSS 
Lerjord = 0,0811(C) innehåller 
0,1375 syre 


0,2186 0,2186 10,93 2 10,96 


Jernoxidul 0,0794(d) 3,97  Jernoxidul 3,9 
Glödgningsförlust 0,0366 1,83 Glöådgn.f:st 1,8 


1,9500 97549 

Formeln, som uttrycker Pargasitens samma 
såttning, blir således: CS? + 3 MS? 2AS. 
Analysen bekråftar derföre fullkomligt He 
Hauv”s mening, att Pargasiten bör stållas till A 
phibole, till hvilken han råknar strålsten med hv 
ken Pargasiten, sårdeles med den af KLAPROTH U 
dersökta korniga från PeinacH (Beitr, V. 31 
nåra i sin sammansåttning öfverensståmmer. M 
det torde vara riktigare, att under benåmningen 
kornig strålsten stålla Pargasiten till strålsten h 
re ån till Hornblende, då, så vida vi hittils Y 


CM 


163 


sammanstållningen af hornblende och strålsten från 
chemiens sida ej låter råttfårdiga sig. Hornblenden 
innehåller en högst obetydlig mångd bitterjord, 
"då strålstenen innehåller ånda. till 20. proCent. 
Hornblenden ger också, når den år tillsats till jern- 
malmer, såsom Herr Directör SVEDENSTJERNA 
meddelade mig, alltid ett såmre slagg ån strälsten 
då andra omståndigheter för öfrigt åro lika. Den- 
na omståndighet år så vida anmårkningsvård, som 
den ganska sannolikt, på ett likvål okåndt sått, 
beror af en olika natur af de båda nåmda fossili- 
erna. Vi åro för öfrigt alltid benågne, att hos 
de egentligen så kallade jordartade fossilierna icke 
lågga så mycken uppmårksamhet till olikheten i 
deras sammansåttning, så snart crystallisations-typus 
år den samma, som vwi vanligtvis göra hos fossi- 
Jlier af metallisk natur, Detta bevises tydligt ge- 
nom mångden af de högst olika sammansatta fossi- 
lier som råknas till granaterna, 
| Kalken, i hvilken Pargasiten förekommer in- 
språngd, innehåller intet spår af bitterjord, 

Den gula glimmern kommer, hvad kiseljordens 
och lerjordens mångd betråffar, fullkomligt öfverens 
med den af KLAPROTH undersökta svarta siberiska. 
Den innehåller likaledes en betydlig mångd talkjord, 
litet jer” och ganska litet kalk. Genom de många 
försék att erhålla bitterjorden och kali, hvar och 
en sårskildt för sig, blef Analysen för mycket 
sammansatt, för att, med den ringa qvantitet sten- 
pulver jag hade, kunna gifva något resultat. 


164 


mt 


SUMMARISK FÖRTECKNING 


Öfver de " Meteorologiske observationern 
Ka i Wexié under hela Året 181 


af 
E. HEURLIN, 


Mathem. Lect. i Wexiö, R. W, O. 
EST 


Barometern. Thermometern. 
Med-be siMasin du Nin. Med. Max. . br Mind 


E— 


— ft 


— 


— 


25-46.82] 26.22. | 94.71. [f+ 6.23. + 28. 46: 
den 2 I den r2 den 29 | den 2 
Januarii | Januarii Ii Junii Mars 


fEEESEANRRNOE KUNST FRE One 


Hygrometern. Anemometern, 


Med. Max. Min. gånger 
SV — 172 
29. 55. Oo. V — 167 1/0 
den tr iJunii&c | S — 136 


Januarii SÖ — ro02 


Ombrometern. | Atmidometern. 


2 
Summa i Tum 


en 
el 


Säk GA 1 RAA Dum, 


1605 
Observationer 
Wexter, Foglar och Fiskar, hållne i 
exiö år 1815. 


= 
Säd. 
ides- |Sånings-| Blom- | Skörde- | Afkast- + Skador 
igen. tid. ningstid. tid. ning. af 


— 


15 Aprill 4 Juli J29 Aug. | Svag Maskar. 
n 12 Maji | 7 Aug.la2r Aug.| God 
re | 5 Maji |20 Julii [26 Aug.1God 


er 117 Aprilj23 Julii | 2 Sept. |God 
12 Maji |J27 Julii | 18 Aug. ! God 
toes III Maji 28 Julii lar Sept.jSvag | Frost. 
Fruckt- Träd. 
äd- | Knopp- Blom- |Skörd- | Afkast- jSkador 


3 :, | Löfstid. | ; ö 
en. |ningstid. Sf ningstid.| tid. ning. af 


sbår| 8 Aprill16 April| 2 Maji 128 JuliifGod = 
el 4 Maji |11 Maji l19 Maji [19 Sept.|God 
S 6 Maji |zo Maji i15 Maji |2 oAug.|Medelm. 


6 Maji | I Juniilto Junii Frost 
"118 Maji J26 Maji | 7 Junii Frost 
24 April| 6 Maji | 6 Junii| 8 Oct. |IKnapp 
2 EE EA ——— 2) 
Foglar. Fiskar. 
amn. lAnkomst Fa ARE Namn. FIER 
början. 
Ar 6 Aprill15 Oct. Braxen TE JÖRN 
or 5 Maji |t4 Oct. pJtädda 20 Mars 
ar (6 April |14 Sept. I Mört 4 Maji 
or £7 Mars l29 Sept. II Sårf tr Junii 
or 21 Mars |r5 Oct. Ahl ro å 30 April 


en höres) 10 Maji Abborre 4 å 29 Maji 


466 . I 


| UTDRAG 
af KB. V. Academiens Dag-Bok 
för det förflutne året. 


Sedan Academien hos Hans Kongl. Höghet Arf-Prin= 
sen, Hertigen af Södermanland, gifvit sin önskan 
tillkänna, att vinna Dess bifall till intagande af et 
Rum såsom Academiens Förste Ledamot näst Des 
"Herr Fader, Hans Kongl, Höghet Kron-Prinsen, och 
H. K. H. Hertigen behagat kallelsen emottaga , täcktes 
Han äfven ledra Academien genom bevistande af Hen 
nes sammankomst den 3 Apr, sidstl, 


Till D:r Marton: en af Vice-Presides uti Linn 
Society i London, har Academien låtit öfverlemn 
de öfver Archiater von Linné slagne Jettoner, de 
ene i Guld, den andre i Silfver, jemte den stora Me 
daljen, såsom ett vedermäle af erkänsla för den he 
der D:r Maton visat Academiens Förste Ordförande: 
Minne, genom utgifvande af en ny, kostbar och myc 
ket tillökt Upplaga af PuLtEnEvs General view of th 
Wrzriungs of Linneus. 


a 


Å 


För att befordra vidare forskningar uti ämne 
hörande till Ölands Natural-Historia, och likaså e 
Vetenskaplig Resa kring kusterne af Norrige i afseen 
de på Nordens Ornithologie, hafva bidrag blifvit lem 
nade; för de förstnämnde, till Stud. Rosén, och fö 
den sednare till Adjuneten vid Lunds K. Academie 
Mag. NILSSON. 


Dessutom har ock, jemte de, förra året anförd 
till särskillde ändamål å& nyo gifna tillskotten, ett år 


+ 


7 167 
ligt understöd till Meteorologiske Observationers hål- 
Jande i Lappmarken, blifvit tillagt Comministern i 
Qvickjock, Mag, LestTADIUS: 


Afhandlingar hvilka Academien emottagit och un- 
der år 1815 till tryck i sine Skrifter gillat, äro 19, 
neml. uti Mathematik och Astronomie 3, 1 Physik 1, 
i Geographie i> i Naturalhistoria 10, 1 Medicin 3 
och i Oeconomien i, 


Till fyllande af Tio, såsom ledige ansedde Rum 
uti antalet af de Utländske Ledamöterne, äro följane 
de Utrikes Lärde, den 19 Junii, invalde: 

Hrr BiotT, VAUQVELIN och LABILLARDIERE, 


Ledamöter af K. Fr. Vet. Academien,. 

Hrr MEnNDOzaA y Rios och DAWwson TUENER, 

» Ledamöter af Royal Society i London. 
"Hr von KrusensteRN, Chef vid Ryska upptäckts Resan 

kring Jorden m, m. 
Hrr (Stats-Råd) VizorG och ( Prof.) HORNEMANN 
/ i Köpenhamn. 

D:r Ruporemi Prof: i Berlin. 
D.r SwEDIAUR, 

Såsom Correspondenter äro utnämnde: 
Hr LEONHARD, Wetteraw Sällsk. Secret. &c. R. V. O. 


och Hr FreYrREIs, nu resande Naturalhistoricus i 
Brasilien. 


Till åminnelse af afledne Ledamöter hafva föl. 
jande Tal blifvit offentligen hållne, och genom tryck 
utgifne: 

Ofver Prosten D:r OÖsgrck, författadt af Prof. D:r Öp- 
MAN. — Uppläst d. 14 Jun. i81i5, 
Öfver Assess. m. m. D. Brom. — Af Mediec.-Rådet D.r 


v ODHELIUS, — d. 14 Jun. 1815. 
Öfver Stats-Secr. m, m. Frih. ROSENHANE, af Stats-Råd. 
m,. m, Fribh, AÅDLERBETH — 21 Jun. 1815. 


Öfver R. RB. m, m. Grefve LILJENCRANTs, af F. Arch, o, 
Com. Vv. SCHULZENHEIM — 24 Åpr. I8IG. 


"168. 


Bland sine Inhemske Medlemmar har Academien 
genom döden förlorat: Öfver-Direct. o, B. B. RK. 
CGereR, Kammar-H. Frih, P. MAKLEAN, Capit. C. Bouvoxr | 
och Assess. D:r H. Garn; och af de Utländska - Led. 
af Fr. V. Acad. Cuiton Morvreav, Prof, D. Smitn 
Barton i Philadelphia, och Supercarg, P. J. Brann i 
Finland, 


FÖRTECKNING 


de Afhandlingar och Rön, som äro 
införde uti detta Första Stycke: 


) JANE af Maxima och Minima uti 


ett Mathematiskt problem, af ANDERS 
FRIGELIUS - 5 - - 


» Stjernan € i Oxen bortskymning af 


Månen d, $ Nov. 751. observerad i 
Stockholm , Upsala och Hernösand , be- 
räknad af H. J. WALBECK sz 


, Miånförmörkelsen d. 26 Dec. 1814, ob- 


serverad af G. Bor — Z 


. Critiska Anmärkningar öfver RUD- 


BECKS Fogelbok, af S. NILSSON = 


. Fyra nya Arter af BrucHus Släg- 


tet, beskrifne af C. P. THUNBERG 


. Försök till Systematisk uppställming af 


Sveriges Fjärillar, af J. W. DALMAN 


. Chionea Araneoides , ett nyåt inländskt 


Insekt af Tvåvingarnas Ordning , bea 
skrifvet af J, W. DALMAN =—+ =» 


. Afhandling om de Cryptogamiska vex- 


ter , som komma under namn af Calis 
tioidea > Andra Stycket, af E. ACHA- 
RIUS - - - - - 


12. 
19. 
24. 
43. 


48. 


102. 


106. 


. 170 


9. 


i 0. 


II. 


f2. 


Uppställning af de i Sverige funne 
Vårtsvampar Cl FE ST af NN 


FRIES 5 


Analys af Pargasit; af C,G.GMELIN 


Summarisk Förteckning öfver de Me- 
teorologiske observationerne. hållne ti 


MWexio under hela året 1815 , samt Ob- 


servationer på Wexter, Foglar och 
Fiskar, gjorde samma år; af E. 
HEURLIN z É d Å 


Utdrag ur K. V. Academiens Dag- 
Bok för sist förflutna året a 


1203 


158. 


164. 


166, 


BRUCHUS Brasilrersis. 


CHIONEA Avraneordes. 


oo 


= RE E 


Amaryssws Iackaon. 


Ganori S Cratacgi 5 


TAB. 1V. 


na a SN SS 


3 : I 
765 SkHesperia Comma. 


SS 


Hemaris bombytiformis. 


s Ja 
7 ct 
EH 


ni 
a 


1 


AL 


å 
K 


KONGL. 


VETENSKAPS ACADEMIENS 


ANDLINGAR 


UNDER 
SKEDNARE HÅLETEN 


AF ÅR 1816. 


PRESES 


Herre S. N. CASSTRÖM, 
Commerce - Råd , Riddare af Kongl. Nordstjerne 
Orden. 


; 
N - ss RH 
. fr I 
Å O f f Ip ö ÅA 
: RR. 
ps 0 I / 


| oi : 


BINTACR ITS 

af Ichthyophthalm; 
ra 

C. G. GMELIN, 


ig till undersökning, stycken af ett Fossil af Ka- 
rtut på Diskoöiland i Grönland som före. 
mmer der i: Flöts-trapp formation i basalt, "och 
m H. GIEsEKE derifrån med sig hemfört. Oak- 
dt Herr WAD gjorde mig uppmårksam på den 
pra öfverensståmmelsen emellan detta fossils yttre 
racterer och Ichthyophthalmens, så oaf han det 
vål namn af Brönnikit. — Följande analys vi- 
r, att detta fossil år Ichthyophthalm. : 

Dess fårg år hvit. Det anskjuter i råttvink- 


Herne åro små och af medelmåttig storlek, in- 
xne och bildande drusor. : Utanpå och på huf- 
idbrottet "år den glänsande, på tvårbrottet fö- 
 glånsande af pårlmoglans: Den bar ett full- 


årdheten håller sig emellan halfhård och mjuk, 
par icke glaset, men kalkspathen. 

r halfgenomskinlig och genomskinande. Dess 
fav. spedif. fann jag vara emellan 2,00 och 2,217. 


K. P.A. Handl. 1818, St. UU. 12. 


err Etats-Råd Wap i Köpenbamn meddelade 


ga fyrsidiga, på kanten afstympade pelare, cry- 


mligt bladigt tvårbrott, med en enda genomgång. 


e 


172 


Når små bitar deraf lågges i salpetersyra, 8 
förvandla de sig i flockar. För blåsrör pöser det 
och smålter i ören för sig lått, efterhand svårar 
till en ogenomskinlig email, Med borax smålter den 
till en genomskinlig perla. 

Då hos det ena stycket (a) brottet var min 
dre fullkomligt bladigt och snarare stråligt, sam 
glansen nde fallkomligt pårlmoariad, ån hos d 

begge andra, så anstållde jag två särskilda analys 


Analys af a. 


Dess grav. specif. fann jag vara = 2,217. 

a) 1,8015 gr. förlorade genom ägde Oo 2045 
gr., hvilket gör på 100 delar 15,7 dd. Fossile 
hade ett matt utseende, och hade delat sig 1 min 
dre stycken. 

b) Efter glödgning digererades de med saltsyr 
hvarifrån de icke utan efter en långe fortsatt di 
gestion uppmjukades och decomponerades. Den p 
filtrum samlade kiseljorden, tvåttad och torkad 
vågde 1,0019 gr. som på 100 del, gÖr, 53. OF 

c) Den från kiseljorden befriade våtskan blan 
dades med caustik ammoniak, hvarigenom inger 
fållning uppkom. 

d) Liquidum försattes sedan med oxalsyrad am 
moniak, Fållningen vågde glödgad 0,73 gr. D 
litet kolsyradt ammoniak tillsattes, och det vid e 
lindrig vårme åter bortjagades, vågde den 0,74 
gr. som' svara mot o0,4167 gr. eller på 100 del 
25,00 ren kalkjord. 

+ ey) Den från kalkjorden befriade våtskan afdun 

stades och glådgades i platinadegel, för att förstör 
och förfAlygtiga oxalsyrade och saltsyrade ammoni 
aken, hvarefter o,181 gr. saltsyradt kali återstod, 
svarande mot o,11Ar, er på 100 del. 6,13 kali 


173 
Analysen hade således gifvit: 


Beräknade 
sammans. 


26,75. 24. 53,55. 

75085 arr 22OE 

li RE (OD ser ERT JOÅAG ber er OS 

tten 15,7. (a) 13,85. 13. 16,30. 
100,73- 

Formeln, som uttrycker dess sammansättning, 


es således vara: 256 1 16C$3 hv 13 AG. 
Analys of b. 


fä sp. var = 2,00. 
Analysen anstålldes på samma sått med den 


. (b 
ÖR innehåller 


iseljord 60,00 
alkjord 15,79 
ali 5,18 
atten 17320 

98,17. 


Kalkjordens mångd utföll genom en håndelse 
ringa, och det år äledes omöjligt, att bedömma 
ta fossilets chemiska constitution. Men det Sy- 
tåmmeligen. troligt, att detta fossil skiljer sig 
ot från det förra, hvad antalet af kiseljordens 
tiklar i Fålslicatet och kanske också antalet af 
fva kalkjord Silicatets partiklar betråffar. 
& Det år tydligt, att de båda undersökta fossili- 
a tillhöra Ichthyophthalmen, hvilkens förekom- 

e i Flötstrapp-formariion år i detta hänseende 
eressant, som det bevisar dess geognostiska slågt- 
p med genus Zeolith, med hvilken den sårdeles 
d species Blåtter-zeolith, ( HAUY's stulbit) har 
cken oryctognostisk likhet. 

Till Jemförelse med de hår anförda analyser, 
etogs analysen af Utö Ichthyophthalm med en 


-låttast hånda, dels då dess afskiljning fordrar dj 


174 | 
eristall af 6,307 gr. vigt Analysen gjordes på a 
deles samma sått med de föregående, och gaf 

Kiseljord -54,6377- ; 
Kalkjord 23,4644. 
Kali 5,2200; 
Vatten 16,8600. 


100,1821, 


Den ofvan anförde formeln KS? + 16CS3.-- I 


Aq ger: ; 
Kiseljord 53,55. ; 
Kalkjord 213,59. 

Kali RA 
Vatten 10,30. 


Kalihalten utföll således för ringa, hvilket ka | 


vidlyftigaste operationerna, ehuru denna analys jul 
ej hörer till de serdeles invecklade, dels då sal 
syradt kali bör tåmmeligen starkt glådgas för & 
förstöra fullkomligt oxalsyrade ammoniaken; hvaj 
vid en del saltsyradt kali kan möjligtvis förflyg 
tiga sig, "od 

Formeln som uttrycker Ichthyophthalmer 
sammansåttning efter Rose's analys (Gehlen neu 
allgem. Journ. d. Chem. V. 42) år KS? + 5C$ 
+ 10 Aq. Det vore möjligt, att 1 partikel ka 
tri'eller supersilicat, förenad med olikaantal af kal 
trisilicats samt vatten partiklar, kunde bilda Ichth 
ophthalmer, såsom det t. ex. med barytjordens od 
kalkjordens silicater efterK LAPROTHS och TALSAERA 
analyser synes vara Håndelsen , som bilda Harm 
tomer; men det år nåstan troligt, att Kali halten 
RosE”s analys utföll för högt, då åfven FoUrRCRO 
och VAUQUELIN i Utö Ichthyophthalmen, 0 
GeEHLEN 1 Ichthyophthalmen från Tirol, id 
hafva funnit en så stor mångd deraf. 


et vid Kopparverket Rothenburg an 

der Saale brukliga sått att tillver- 
ka blå Koppar Vitriol, hvilken i 
Handeln vanligen förekommer under 
namn af GCyprisk Vitriol, 


beskrifvit af 


OHANN FRIED. LUDWIG HAUSMANN, 


Professor i Görtingen!, Utl, Ledamot af Kgl. Sv, Vet. Acad, 


en så kallade Cypriske,eller renare Koppar Vi- 
len, tillverkas i Stort vanligen, igenom Koppar- 
cks Cementerande med Svafvel i glögghetta, 

den cementerade massans utlutning. Detta 
.verkningssått nyttjas vid Fahlun, och vid mån- 
Orter i Tyskland. — Vid Kopparverket Ro= - 
nburg an der Saale i Grefskapet Mansfeld i 
chsen, har man i sednare tider på en helt annan 
7 frambringat samma tillverkning, i det att man 
till anvåndt de åtskillige sorter af Skårsten 
upferstein), som falla vid den dår brukliga Kop- 
r-småltnings-process. — Denna tillverkning anses 
' mycket förmånlig, emedan man dårigenom gör 
sårskild vinst af en ny Product, som förut gått 
egagnad förlorad. Då ännu intet finnes om 
ta tillverkningssått allmånt gjordt, torde Kongl. 
stenskaps Academien så mycket mer gunstigt 


170 , 


tillåta, att. jag öfverlåmnar en Beskrifning dåröfver;, 
som möåjeligen 1 Sverige kunde finnas tillfällen alt 
med förmån använda detsamma. 

Vid Kopparhyttan i Rothenburg. an der Saale 
försmåltes så kallad Kopparskiffer, en bituminös 
Mergelskiffer med Kopparmalmer alt igenom fint 
inmångd. — Af desse Malmer år sållan någut spår 
för ögat i skiffern synbart, men af de erhållne 


småltproducterna kan man sluta, att de hufvudsa- 


keligen måste bestå af silfverhaiug svafvelbun- 
den Koppar med svafvelbundet Jern, och hvartill 
dessutom komma något Zink, Nickel, och Kobolt, 
åfven förenade med antingen Svafvel, eller Ar- 
senik. 

Vid första småltningen erhålles en Skårsten, 
som dår kallas Rohstein (Rå-sten), hvilken, sedan 
skiffern före småltningen undergått en roswing, nu 
mycket minskat i Jern- och Skatt halt, men dår- 

emot en halt af Koppar som går upp till 22 å 
26 4& på Centnern, då den rå skiffern endast in- 
nehåller 2 + koppar af bundrade. 

Den 'erhållne Skårstenen, C(Rohstein) blir 3 
gånger rostad i öppen Eld, och undergår dårefter 
den så kallade Concentrations småltningen. + Den 
dåraf blifvande product kallas Spursteimw, (Spår sten, 


i Sverige kallas så rika Skårstenar merendels Frott= 


sten) "och här nu en Kopparhalt af. 48 till 50 pro- 
Cent. Denna Spur-stein rostas åter 6 gånger i dp- 
pen "Eld. >: Vid den-å nyo dårpå följande smälts 
ningen erhålles: 

1:0 Silfverhahig Råkoppar, (Schwarzskupfer) 
hvilken sedan undergår Segrings processen. 

2:00 Så kallad Dänstein, (Fuansten), en rika- 
re "Skårsten eller Frottsten, bestående af Svafvel: 
bunden koppar med något Jern och en ringa Sif. 


verhalt ; hållande nu 66 till 70 procent koppar: 


Y77 


Denna Diännstein råstas åter 5 gånger i Öppen eld; 
och nedswåltes dårefter ånyo, för att ytterligare 
dåraf erhålla Råkoppar (Schwarzkupfer). 

; 3:0) Slagg. bil 

Under desse svafvelbundne smålt-producters 
(Kupfersteines) rostning i öppen eld, billdas altid 
svafvelsyrade Metall Oxider. > Efter rostningen af 
de rikare Skårstenarne, Spurstem och Diinnstein 
år alltid svafvelsyrad Koppar-oxid den vida rå- 
dande Salthalien: Men den rostade skårstenen af 
första småltningen (Rohstein”) medför alltid tilli- 
ka mycket svafvelsyrad Jernoxidul och Ozxid, åfven 
som svafvelsyrade Zink- och Kobolt-oxider: hvil- 
ka sistnåmnde salter, åfven, fastån i ringake quan- 
titeter, alltid åtfölja KopparVitriolen ifrån de rika- 
re Skårstenarne. / 

Till KopparVitriols tillverkningen nyttjar man 
endast de 2:ne rikare skårstenarne Spurstein och" 
Dimnstein: Man tager dem först ifrån andra Rost- 
nings elden, och sedermera ifrån hvar ock en af 
de påföljande, och då de kallnat, samt blifvit till 
nåsta eld på vanligt sått sönderslagne, slår man 
dem uti sumpar eller kumrar af tråd, af ungefår. 
ligen. 40 Centners innehåll, (=44 Centni Svensk 

Victualie Vigt), och utlutar med rent vatten. Tren- 
one sådane Sumpar äro stållde öfver hvarandra: 
Den Vitriol-Lut som i den första sumpen ej er- 
hållit nog styrka, aftappas till den andra sumpen 
på frisk nyråstad Koppar-Sten, och dårifrån likale- 
des till den 3sdje, åfven på frisk Sten. Hvarje ut- 
lutning påstår 12 timar. 

Det ifrån tredje Sumpen aftappade Koppar- 
haltiga utlutnings-vattn, som kallas Rå lut CRoh 
lauge) föres nu ull ett i Hyttgolfvet nedgråfvit 
fath, och dårifrån till Klar - Sumpen (Klär-kasten), 
hyaruti hon blir flere dagar stillastående, för att 


178 
afsåtta den ganska fina Slamm af heterogena delar, . 
som mechaniskt åro i luten inblandade, . Denna 
Slamm afsåttes hår ganska långsamt, och åndå 
aldrig fullkomligen, förr ån vid den påföljande in- 
kokningen. | | ; ARR 
Ett Berliner Maass af den klarnade Råluten 
våger vid temperatur af 16 å 189 Reaumutrs 
(EO 22 af Svenska Thermometern) 98 lod, 
som år 21 proCent mera ån vattnet ifrån :Saale-: 
floden, hvaraf 1 Maass vid samma temperatur vå- 
ger 81 lod +), Vid en sådan Rålutens vigt bor- 
de z Maass dåraf innehålla 44 lod KopparVitriol, 
når man lågger till grund. för beråkningen den 
vigt som upplösningar af KopparVitriol i rent 
vatten undfå, efter det dåruti upplöste qvantum af 


7) Af sammanhanget synes , att de anförde Vigterne , äro Berli- 
. ar (8 e . 
ner Hendels-Vigt, samt Längde-mårten åfven Preusiske, eller 


Rehnlåndske. 1000 4: Berliner Handels -Vigt utgöra 110157 


+ Svensk Victualie -Vigt, 100 fot Rehnlåndske svara emot 
505 is00 fot Svenska, i 
Ett Berliner Maass håller 6547 Rehnl. duodecim, Cub, tum, 
som gör 44» 732 Svenska decim, Cub. tum, och ett sådanr mått . 
distilleradt Vatten skal! vid temperatur af 14? Reaum, (= 1742 Sv. 
Therm.) väga 79$ lod Berl. Hand, vigt, efter J. A, EYTELVI- 
ns noggranna undersökning i flere Lårdas närvaro, Se Dess 
Vergleichungen der in den Königl. Preussisch, Staaten eins 
gefährten Maasse u, Gewichte. Berlin 1798, Därefter skulle 
en Svensk kanna = 100 dec. Cub. tum, våga 196,7 lod Sv. 
Vict, Vigt: Efter Hr HAuSMANNsS uppgift af 81 lods vigt af. 
1: Berl, Maass vatten, skulle en Svensk kanna sådant vatrn 
Visa, IG0:46, lod Vigti: VE: Efter Hr FaAeGcorts undersök- 
ning, Vet. Ac. Handl, 1763 » väger 1 dec, Cub, tum Må- 
”larens vatten 545 ass, eller 1 kanna 197, I -lod Vict. vigt: 
Och efter undersökningen för de nya Franske Måttens inrät- 
tande, eller "den fundne aft Vigten af En Eitre distilleradt 
vattn, skulle en Svensk kanna däraf väga 197,02 lod, vid o? 

temperatur och i Vacuum, ! 

98 lods vist af z Maass, svara emot 241, 3 lod Vict, vigt 
af en Svensk kanna och tillkånnagifver en Gravitas Speciica 
af 1.210, då I Maass vattn efter Herr HAUSMANN tages till gr lods ' 
vigt. 44 Beri. lod på I Maass, gör på 1 Sv. kanna z08,36 lod V. V, 

23 lod dito dito —, — 60,11 lod dito. 


179 


Vitriol.. . Men den -verkeliga halten "år endast 
235 lod Koppar Vitriol på 1 Maass: skillnaden 
hårrör, dels af den fina slamm, som ånnu ej år als 
deles afskild, dels af de inblandade fråmmande 
salterne och af öfverskjutande syra. 

Den klarnade Råluten blir nu i en Blypanna 
(af 66 tums längd, 44 twms bredd, och 12 tums 
djup ), som eldas med stenkohl, inkokad till den 
Grad, att r Maass dåraf, vid vårme af 40? Réaum,., 
våger 114 lod ++), eller 403 proCent mera 
ån Saale flodens Vatten, hårvid innehåller det nu 
443 lod KopparWVitriol. 

Den inkokade concentrerade Vitriol-luten'kals 
las nu Gaar-Lauge , Gahrlut. Sedan elden år uns 
dantagen, låter man den blifva 3 timar stillaståen= 
de i pannan, hvilken betåckes med ett lock af 
Tråd. Under denna tid afskiljer sig återstoden af 
Pann-Slamm: denne fastbrånnes vanligen vid Pans 
nebottnen till ä tums tjocklek, och måste efter 
"hvarje sjudning borthuggas; den har en gulgrön 
fårg, och blifver i anseende till sin kopparhalt till- 
satt vid Skiffersmåltningen. 

Den klara Gahrluten tappas i Kittelformige 
Crystallisations - kårl af koppar, af 150 Maass in- 
nehåll ”"+); Hår börjar nu Vitriolen, vid 39? 
Réaum. (= 48i? Sv. Th.) att anskjuta, Crystaller 
af olika storlek, ånda till af 2 tums långd, beklå- 


2) Gör i Svenskt Mått, långd—,, 693 tum, Bredd-—, 465 


tum, Djup —. 123 tum. innehåller 20+ Berliner Cub? Fot, 
eller 23,83 Svenska Cub, fot, eller 238,2 Svenska kannor, 


3) Gör Grav. Spec. 1,407, och Vigt af r Sv. kanna, 280 
lod, Viet, V. — Samt dess innehåll af Koppar Vitriol,; 109,58 
lod Vict, Vigt. 


++) 150 Berliner Maass, svara i det närmaste 'emot 67,', $vews 
ska kannor, . 


180, 


da kittelens inre sida. Gahr luten låmnas, allt efter 
Luftens 'temperatur, 30 till: 36 timar att cCry= 
stallisera. 

Den dårefter öfrige blifvande Moderluten (Mut- 
ter Lauge), afhålles noga ifrån Vitriolen, Denna 
lut håller nu KopparVitriol i ett mycket ringare 
förhållande till de öfrige Salterne ån: förut: Ett 
Maiass dåraf våger 111 lod, således 383 proCent 
mera ån Vattn ifrån Saale floden, men innehåller 
endast 26 lod Cyprisk Vitriol 5). = För att åf- 
ven begagna denna Vitriol halt, tillsätter man den- 
na Moderlut, som får namn af God Moderlut, 
(Gute Mutter Lauge) vid nåsta sjudning' till Rå- 
luten, hvaraf då i stållet tages så mycket mindre 
till det koket. | 

Med den efter ett sådant inkok erhållne Gahr- 
Luten, förfares på samma sått som förut nåmntår. 
Enår densamma sedan undergått Crystallisation, 
och afsatt sin KopparVitriol, kallas den då åter- 
stående Moderluten, Sämre Moderlut (Schlechte Mut- 
ter Lauge). Ett Berliner Maass dåraf våger 97 
lod, eller circa 20 proCent mera ån Saale-flodens 
Vattn, och håller 21ä lod Koppar +). 

Denna Sämre Moderlut tillsåttes icke till Rå- 
ELuten, utan den samlas sårskildt till dess att för- 
rådet dåraf blir tillråckeligt för en eges inkokning, 
Den Gahrlut som dåraf erhålles, gifver vid Cry- 
stalliseringen en KopparVitriol, som år mycket 
mindre ren ån den som år-vunnen vid de båda 


7) Svarar emot en Grav, Spec, af 15370 » och gifver Vigten af 
en Svensk' kanna sådan Lut, 2734 lod Vict, V.; och dess it- 
unehåll af KopparVitriol 64 lod Vict. V. 


«+) Således af Grav. Spec. 1.197, — som gör vigt af en Svensk 
; AL 238: lod Ve V, samt dess innehåll af Cyprisk Vitriot 
527 lod, 


I81I 


förr: nåmrdåe inkokningar, antingen af Rålut alle- 
na, eller af Rålut blandad med den goda Moder- ' 
luten. Den efter denna Crystallisation återstående 
Moderlut kallas nu Svart Moderlut (Schwarze Mut- 
ter lauge). , 

För att rena den Sämre KopparVitriol som ans 
skjutit utur den inkokade Sämre Moderluten, upplö- 
ses den i rent varmt Vatiwn till en stark WVitriol-e ' 
lut, hvilken sedan behandlas på lika sått, som 
den vanliga Råluten, och gifver vid crystallise- 
ringen en mycket vacker KopparVitriol.. Den 
Moder lut, som dårefter blir öfrig, år ånnu så 
haliig af Koppar-Vitriol, att den kan tillsåttas till 
Råluten vid dess inkokning, 

Den Svarta Moderluten nyttjas ej mera vid 
KopparVitriols-tillverkningen, Den innehåller flere 
Svafvelsyrade Metall-salter, isynnerhet af Jern, 
Zink samt något Koppar. ' Då man låmnar hen- 
ne att någon tid stå stilla i enkomme Tråkårl, så 
anskjuter hon till en Svart.Grön Vitriol, som har 
Jern Vitriolens crystall-form , och vid Rothenburg 
kallas Svart Vitriol (Schwarzger Vitriol), Om 
Moderluten efter denna Vitriol åter inkokas och 
crystalliseras, så erhålles åter en mörk Vitriol, 
men som drager mera i grönt ån den' föregående. 
En ny inkokning af den hårefter åter fallande 
Moderluten , gifver en Vitriol som ej anskjuter i 
någon regelbunden crystallform, eller har någon 
beståmd fårg, men år mycket ljusare ån de båda 
föregående, och har en betydande halt af Zink-Virriol. 

Den förtjenstfulle Öfver Hytte Inspectoren Zim- 
MERMANN, som nu förestår Småltvåsendet vid 
Rothenburg, och hvilken jag har att tacka för de 
hår meddelade underråttelser, har åfven, för någon 
tid sedan gjordt försök att anvånda Skårstenen ef- 
ter första Småltningen (Rohstéin), till. Koppar Vi- 


183 . 


triols vinnande. Utslaget af detta försök har gifvit 
honom en Råd Vitriol, som hade JernVitriolens 
crystallisation, men som tillika innehölt Koppar- 
och Zink-Vitriol, samt förmodligen hade sin rös 
da fårg af Kobolt-Vitriol. - Denne Vitriol bered- 
"des igenom den råstade första Skårstenens (Roh- 
stein) utlutande, och lutens behandlande dårefter 
med orostad skårsten, hvarigenom den till en del 
decomponeras. Tillverkning af denna sammansat- 
te röda Vitriol, har hittills endast blifvit gjord i 
smått, sedan mån ånnu ej funnit tillfålle att infö- 
ta 'den i handeln. | 


I 83 | 
PR RE sn en 


ANMÅRKNINGAR 


om Strix Aluco; 


af 


LARS JOH. PRYTZ: 


Kejsl, Coilegii Medici: Seer, Botan. Demonstr. och Med, Adjunct, 
vid Kongl. Acad. i Abo« 


TJ oder denna rubrique har Svenske Ornitholo« 
gen, f. d. Provincial Medicus D:r P. G. TENGMALM 
uti Kongl. Sv. Vet. Acad. Handl. för år 1782 
beskrifvit Harugglans seder och lefnadssätt, hvil- 
ka, ehuru fogeln så vål i Sverige, som uti nåstan 
hela Europa, år ganska allmån, dessförinnan voro 
föga kånde. Samme Författare gaf sedermera år 
1793 uti berörde Handlingar en god Monographie 
dfver alla Syenska Ugglor, deruti Han om Strix 
Aluco påstår, "och åfven genom anförande af en 
. observation söker styrka, att denne, ke såsom v, 
LINné och andre åldre författare antagit, vore 
från Str. stridula skild till. species, utan endast till. 
sexus, samt att Aluco vore hanen och stridula ho- 
nan af vår allmänna natt.uggla. TENGMALMS 
förtjenst om detta fogelslågte, och Hans genom” 
flere afhandlingar stadgade anseende såsom Ornis 
tholog, har ock gjordt att-alla Svenske Naturkun- 
nige antagit denna deras Landsmans mening såsom. 
fullkommligen afgjord, hvaraf håndt att Str. strie 


r34 


dula sedan den tiden begynt småningom som spe- 
cies försvinna, åfven utur utlånningars Ornitholo= 
giska. arbeten. = För min del:har Jag vål alltid 
trott: mig hafva anledning atttvifla på de skål, till 
följe hvaraf TENGMALM sammanfört Aluco och 
stiga under ett species, men då uti Naturalhisto- 
"rien ett enda-afgjordt factum måste åga mera vitts- 
ord ån den consequentaste förmodan a priori, så 
borde TENGMALMS auctoritét hårutinnan gålla, till 
dess någon kunde förete en Aluco som voro ho- 
na, eller en stridula som vore hane. Och då en 
lycklig slump tillskyndat mig ett sådant fynd, an- 
ser jag min pligt som Miffo käre vara att göra 
saken bekånt, för att, så mycket at mig beror, 
bringa ljus i denna "Eg och tillika befåsta v. 
LINNES och andre dte Författares auctoritét, 
dem TENGMALM beskyllt för misstag. ' Att jag, 
ehuru urlånning, tager mig friheten anhålla om ett 
rum för dessa anmårkningar, i fall de skulle pråf- 
vas förtjena någon uppmårksamhet, uti Kongl. 
Academiens Handlingar, hoppasjag ej lårer ogillas, 
då mina hår framstållda anmårkningar åro att an- 
se såsom ett bihang till TENGMALMS ofvannåm- 
da Afhandlingar, af hvilka de åro föranledda, och 
mot hvilka, fed all aktning för den vålkånde Börs 
fattarens förtjenster, dessa måste ricktas. 
Anledningen till den observation jag vill an- 
föra, gaf en Uggla, som under mitt vistande i Up- 
sala år 1812 om vintern derstådes fångades, och 
hvilken jag några veckors tid uti mitt rum lef- 
vande underhöll, för att observera dess egenheter, 
Vid denna tid utgaf Magister G. ERIKSSON, un- 
der Prof. LILLJEBLADS Presidio, sin Gradual- 
Disputation: ,Grunderna af NaturalHistorien för Eko 
somien, gde stycket", innefattande Striges och La- 
nii, vid hvars ventilerande jag och en Studeran- 


185 
de af Östgörha Nationen, nu Ph. Mag. J. H: WALL- 


MaAN,sasom ordinarii Opponenter officierade. WALL: 
MAN hade med alfvare vinlagt sig om Natural-hi- 
storien, och i synnerhet uti Botaniquen och Ornitbo- 
lögien gjort goda framsteg; hvarföre ofvannåmde 
Disputation blef 'oss ett kårt åmne åfven för pri- 
vata ventilationer; hvarvid naturligtvis frågan om 
"stridula — verkligen vore Aluconis hona, såsom 
ERIKSSON efter TENGMALM "antagit, ingalunda 
kunde förbigås. — I hopp att genom en enda ob. 
servation kullkasta denna mening, beslöt jag att 
uppoffra min Uggla, den vi derföre företogo till be- 
pröfvande och Heretter aflifvade, samt sorgfålligt 
dissequerade ;. hvarvid åfven en tredje man, Stude- 
randen af Östgötha Nationen P. A. KURMAN, 
hvilken ock sysselsatte sig med Ornithologien, var 
såsom vittne tillstådes, Beskrifningen, som jag då 
uppsatte och nu ytterligare jämfört med det upp- 
stoppade exemplaret, år följande: 

ROsTRUM minimum, nigrum, apice matginf- 
busqve albicans; maxilla superior adunca, acuta, 
inferior truncata, pone apicem utrinque subemargi- 
ha'a; amplitudo rictus pollice latior.  Lingua car. 
nosa, bifida, postice, uti & palatum, papillis minutis 
muricaia.  MVares subrotunde, in medio rostri;' po- 
ne quas : membrana utrinque cereformis grisea, 
haud contigua (rostri basis inter membranas nuda). 
CAPUT grande, leve, a fusco brunneo & albova- 
riegatum; orbita cinerascens, radiis nigris, in pal- 
pebra superiore penna brunne&e: palpebre omnes 
marginibus intus nigris, Zertia (membrana nictitans') 
totum oculi orbem haud obtegens, ora externa ni- 
gra; iris fusca, a morte cerulescens, opaca. Dor- 
SUM & UROPYGIUM a testaceo & Brunneo dense 
itrorata, Quasi arena conspurcata, lituris angustis 
interjectis Obscurioribus,  & maculis insuper longi- 


186 
tudinalibus, fuscis, distincta. PENNE sCAPULARES 
dorso concolores, partim albe,; unde macula scapu-' 
-laris nivea, irregularis. AL& COMPLICATAZ incum- 
bentes, cauda sesquipollicem -breviores, supra co- 
lore dorsi, obscuriores, subtus testacer , fusco-ma- 
culate. — Remiges primarii XX: 1-3 exteriorl mars 
gine serrati, 1-7 falcati; primus quarto dimidio 
ärsi. guarius & guintus subequales, FOS 5 
geliqui utringue ordine decrescentes; primus fuscus, - 
quatuor sequentes ex testaceis 1. albis & nigris al= ' 
ternantibus - maculis tessellati; relgqui conspurcato= 
brunneis & fuscis fasciatis maculis picti. Seéunda- 
gu KI, prozximis primorum similes. —- ABDOMEN 
albicans, maculis oblongis griseis & fuscis, quarum 
or&e transverse liturate. : HYPOCHONDRIA brun- 
» neo=testacea. CrissUum sordide albicans. .CAUDA 
rotundata; Rectrices 2, testaceo &griseo conspurca- 
te, fasciis quingue transversis fuscis; par intermé- 
dium concolor. PEDES longitudine mediocres, ad 
ungues usque dense lanati, testaceii, lituris tenuissi- 
mis fuscis; Tarsi (tibie) duos polka operarios 
longi; Digiti subtus albidi, extimus sub-versatilis 3. 
ungues albidi, apicibus nigricantibus. — Penne 
corporis undigue densate, singule ad basin cine- 
rex, laxissime, mollissime. Cutis tenuis, alba. 
Longitudo avis a rostri ad caud&e apicem 163 poll. 
Svec. operar, Latitudo inter extremitates alarum ex- 
pansarum, 38 poll. 

Sedan wi sålunda beskrifvit fogeln, och 
noga jämfört densamma, så vål med 'v, Lin. 
/NÉs som andre författares beskrifningar öfver 
Str. ÅAlueo och stridula, blefvo vi fullkomligen 
Öfvertygade att denna verkligen vär Åuctorernes 
Str. Aluco , och såkerligen skiljd från "Str. strie 
dula genom sin storlek, ljusare fårg, svarbruna / 

är 


- 


137 


iris ”) och kortare tidie ""). deruti jag hoppas hvar 
och en, med tilihjelp af ofvanstående beskrifning 
lårer inståmma ? Derefter skredo vi genast till un- 
dersökningen af de inre delarna, och funno, sedan 
vi Öpnat integumenta abdominis och varsamt uns 
-danröjdt organa chylopojetica, med serdeles tillfreds- 
'stållelse, uti regio lumbalis inpå columna verte- 
bralis, mellan fråmre kanten af njurarna, ett tyde- 
ligt Ovarium, innehållande en klase små gula ågg- 
ämnen, åfvensom Oviductus derifrån slingrande sig 
till Cloaca: ett ovedersågeligt bevis att åfven ho- 
nor finnas af Aluco. ; ed 
Jag har varit angelågen att, till styrkande af 
denna observations ofelbarhet, anföra Ögonvittnen, 
och har åfven i samma afsigt uti min fogelsamling 
förvarat, så vål skinnet af denna fogel uppstoppadt, 
'som ock dess truncus sceletterad, med bibehållande 
af de characteristika köndelarna hvilka ånnu ty- 
deligen kunna ses, 

> Ett enda till sin trovårdighet sålunda, såsom 
Jag hoppas tillråckeligen, bestyrkt exempel af en 


”) För min del anser jag detta kännetecken af mycken vigt till 
att åtskilja Str. Aluco ån stridula, och hyser den öfvertygel- 
sc, att den: sednare alltid är utmärkt med gul iris, samt att 
då denna hosyngre författare finnes uppgifven som svart åfven 
hos stridula, har sådant härrört af förväxling med en yngre 

+ Aluco, hvars färger åro mörkare än de äldres och hvilken der- 
före vid första påseender lätt kan tagas för stridula. 


"") Till jundvikande af tvetydighet genom ändring i benämnin- 
gen, nyttjar jag här, enligt Auctorernes allmänna bruk, ziöia 
; SN beteknande af den hos foglar vanligen ofjädrade delen af 
 bBener, eller den del som begrånsas uptill, af hvad vi i dagligt 
tal kalle knäet, (men som egentligen svarar mot hälen hos 
menniskan), och nedantill af tåerne; men bör härvid anmärka, 
att detta ben likvål ingalunda är tibia, utan svarar emot sam- 
teliga ossa tarsi och metatarsi hos mammalierna, hvilka ben 
j hos foglarna utgöras af detta enda, 


KV. AA, Handl. 1816. St, II, 13 


138 I 


Aluco med hon-köndelar, måste utan viva göra 

tillfyllest att bevisa det TENGMALM förhastat Sig, 

då han, förledd af en ofullståndig observation, på- 

stod Aluco vara hanen och stridula honan af sam- 

ma species. Huruvida dessa foglar till species. äro 

'verkeligen skiljda eller icke, anser jag ej genom 

ofvananförda observation Kölns bestämmas, då hår 

ånnu finnes den möjlighet gvar, att de kunde va- 

ra blotta varieteter, och alltså både hanar och ho- 

nor finnas så vål af den ena som den andra. Af 

görandet håraf fordrar sorgfålliga och itererade obe 

servationer uppå dessa foglars lefnadssått, och i syns 

nerbet deras propagation. Emedlertid torde det va- 

ra råttast, att intilldess motsatsen blir genom till: 

råckelig erfarenhet bevist, följa den före TENG- 

MALM, allmänt gållande, sannolikare mening, att 

Str. Aluco år ett från stridula skildt species. R 

Vid den observation, hvarpå TENGMALM 

isynnerhet stöder sitt påstående om dessa foglars 

så nåra skyldskap, och den han anser fullt afgö- 

rande, synas mig tvenne omståndigheter böra ans= 

mårkas, som betydeligen minska uppgiftens pålite- 

lighet: först, att Ugglan, som hvarje natt flög om- 

| kring den fångades bur, lika sävål kunnat vara 

ditlockad af den instångdas föda, som af begår till 

sjelfva fogeln,; och för det andra, att då TENG- 

MALM endast af ljudet och ett flygtigt betraktan- 

de på afstånd trodde sig kunna sluta hvilken den- 

na fråmmande gåst var, men ej fick den i handom 

för att densamma ordenteligen examinera, så år hår 

ånnu rum för tvifvelsmål, huruvida denna verke- 

| ligen var Str, Aluco, sant ån mera ovisst om 'den 
Var en hane, såsom han förmodade. 

Håraf torde således vara klart, att TENG- 

MALMS förnämsta argument till förenande af Alu- 

! co och stridula under ett species ej år fullt bin: 


n 


189 


dande? Att de öfrige till ståd för denna sats åbe- 
ropade anledningar ej äro mer öfvertygande, kan 
lått visas, hvarföre jag endast med få ord vill vid- 
röra dem: Till ytterligare stöd för sitt påstående 
Citerar nemligen TENGMALM, PENNANTS och 
TLEWINS auctoritet, hvilken, om nian ock ville med- 
gifva, att han rått fattat desse Författares ej nog 
klart yttrade mening, likvål ej lärer vara tillråcke- 
lig att upvåga LATHAMsS, BUFFONS, Vv. LINNÉS Mm, 
fleres, som uttryckeligen yrka motsatsen. Den lik- 
het i bildningen, som TENGMALM vidare anförer 
åga rum mellan Aluco och stridula, minskas myc- 
ket vid betraktandet af den sednares långa ben; 
hvilka gifva denna Uggla en från de öfriges nog 
utmårkt habitus. Uti sin förmodan att Aluconis 
iris efter döden blir opac och blåagtig, har TENG- 
MALM efter min erfarenhet rått; men enligt min 
öfvanföre yttrade öfvertygelse om fårgen af iris 
hos stridula, kan håraf ej håmtas något stöd' för 
den nya meningen. = Anmårkningsvårdt förefaller 
ock hårvid att, då TENGMALM förut ”) lemnat 
beskrifning på stridula, samt deruti nåmnt dess iris 
saturate flava och tfibie longissime, han uti sin sed- 
nare beskrifning öfver samma fogel 5) ej med ett 
ord vidrörer dessa tvenne omståndigheter, hvaruti 
denna måst skiljer sig från Aluco. Vidare med. 
gifver vål TENGMALM att stridula år något min- 
dre ån Aluco, samt till fårgen något olika, men 
'änser dessa omståndigheter vara af föga vigt: det 
är ock sant att fårg och storlek i allmänhet ej åro 
'afebrande till beståmmande af species; men det 


' 
eQ 


+) Uti Kongl, Vet, Acad. Handl, för år 1783; Ornithologiske 
Anmärkningar gjorde vid AlmareStäk i Upland. 


"") Kongl. Vet, Acad, Handl, 1793. 1, c, 


a 


198 


vore likvål besynnerligt om i nårvarande fall, dets 
ta enda species skulle afvika från den analogie, 
som uti hela Ordo Accipitrum åger rum; bland hvil- 
ka, såsom bekant år, honorna åro större och med 
mattare tekningar, hanarne deremot mindre och 
med lifligare fårger utmårkta:- hvilket hos detta 
enda species skulle förholla sig tvårtom, i fall 
Aluco, såsom större och ljusare teknad, vore stri« 
dule hane. [ NR 

IL sammanhang hårmed torde det tillåtas mig 
att, dels som nådig råttelse, dels som tillågg till 
TENGMALMS ÅAfhandling om S. Aluconis seder 
och lefnadssått, införd i Kongl. Vet, Academien 
Handl. för år 1782, anföra några omståndigheter 
deruti min erfarenhet mer eller mindre motsåger 
denne Författares upgifter: 1:mo Enligt TENGMALM 
åro ""intestina coca hos foglar i allmånhet helt små 
och kortas "). Skulle det heta hos Accipitres, 
vore uttrycket råttare: Foglar af denna Ordo, med 
undantag af Striges, hafva antingen aldeles inga 
eller ganska små appendices ceecze; men hos Aves 
omnivore och granivore, hvilka ostridigt utgöra 
foglarnas pluralitét, åro dessa vanligen mycket lån- 
ga, och med dylika utmårkas åfven Ugglorna, ehu- 
ru dessa åro carnivore. : ; 

»  2:do Harugglans ågg beskrifver TENGMALM 
sålunda: ,,De åro helt hvita, samt likna både till 
,»utseende och storlek Ankågg, utom det, att de åre 
något spetsigare" ”f), Denna jämförelse år nog 
ovåntad, och åfven oricktig. Vore upgiften enlig 
med verkeliga förhållandet, så skulle naturen hår 
gjordt ett undantag från tvånne allmånt gållande la: 


RRENO RASET BETER ROPKE LEV UNNRR ARTS HRR HRT: 
2) Sietnämda afbandling, p. 140, 
25) | c ibid, | 


d 
| 
j 
| / 19 - 
gar: den ena, att Accipitres hafva klotrunda ågg, då 
deremot Anates hafva dem ovala; och den an-= 
dra, att Anates af alla foglar hafva i förhållans 
de till sin kropp de största åggen, Dessa oms 
ståndigheter synas hafvå undfallit TENGMALM, 
som förmodeligen ej sjelf sett åggen af Alu- 
co, utan lånt sin beskrifning om dem från näs 
gon annan författare 7). Att densamma år i 
mer ån i ett afseende felagtig, år lått att visa. Anks 
äggen åro ingalunda helt hvita, utan grönaktiga; 
och ehuru de stundom i samlingar förekomma myc- 
ket ljusa samt stötande i gult eller ljus liffårg, s2 
år denna ej deras naturliga fårg, utan hårrör af åls 
der och urblekning: vidare öfvergå dessa till store 
leken vanliga Hönsågg och hafva en långstråckt 
oval form, med nåstan lika rundning vid begge 
polerna, såsom vanligt år i detta Genus, Harugg- 
lans ågg deremot åro helt hvita, klotrunda, af en 
valnöts storlek, eller, för att jämföra dem med an- 
dra foglars, ej större ån Dufågg. Auctorernes uppe 
gifter om foglarnas ågg åro i allmånhet mycket 
ofullståndiga, tvetydiga och ofta stridiga, hvarföre 
jag ej heller anser mådan vårdt att citera godkåns. 
da auctoriteter på hvad jag hår, efter åggen uti 
min samling, anfört; likvål må jag nåmna ett verk, 
som jag i denna gren af Ornithologien anser vara 
classiskt, KLEeiIns Ova ÅAviwn, 


3:tio Det smållande (eller knåppandey låte 
som TENGMALM anmårker att ungarna åf Aluco 
låta höra, såger han sig" hos de åldre aldrig haf 


7) Kanske af GortzE, somi sin Eutopäische Fauna Band, IV. p, 
258. om Str. Aluco anförer: "Im Aprill, auch fröher, legt sig 
nicht tber fänf weisse Eyer, die etwas spitsiger sind als En«= 
teneyer.s« ; 


192 


' 


va mirkt'"). Den Uggla, hvilken gifvit anledning 
till nårvararde afhandling, gaf såsom fången esom- 
oftast detta knåppande låte; och tycktes dermed ut- 
"trycka så vål hastig skråmsel som ondska, kanské 
ock smårta: då hon skulle aflifvas och redan var 
tråffad af skottet, men ej genast dog (ty dessa fog- 
Jar åro nog seglifvade), gick Jag till för, att taga 
fatt på henne, och hörde då åfven samma låte flere. 
”gångor upprepas. i 

"4:t0 Dessa Usgeolor åro enligt TENGMALM 
mycket vilda och svåra att tåma, till bevis hvar- 
uppå han anförer att "de svålta förr ihjäl, ån de 
förmås att åta då de åro fångna" ++). Min Uggla 
"kunde vål ej på en tid af 3-4 veckor blifva tam, 
men röjde från första stunden af sin fångenskap ej 
någon utmårkt vildhet. - Den åt ock med begår 
så vål rått som kokadt kött, skurit i små bitar; 
ehuru aldrig i min nårvaro, om jag e] instoppade 
köttet i dess mun, då den genast nedsvåljde det- 
samma. 

Sluteligen må det tillåtas mig anmårka en om- 
ståndighet, som vid dissectionen af denna Uggla 
förekom mig och de andre nårvarande mårkelig: 
Jag tyckte mig nemligen finna dess fett af mera 
"fasthet ån jag hos någon annan fogel sett det, till 
"sin consistance mera likt talg än ister. Som 
"fett förkom innan jag dermed hant göra försök, 
kan jag ej med visshet hårom försåkra något; kän: 
ner ej heller om derna egenskap kan tillhöra det= 
ta species, eller tillåfventyrs hela Genus. Likvål 
bar jag ej bordt förbigå en omständighet, som i 
fall den funnes åga rum hos någre eller alla spe 


v 


7) I, c, p: 141. 
"OL BPA 


193 


cies af detta Genus, vore något alldeles nytt, då vi 
ånnu ej kånne någon fogel, hvars fett åger sådan 
fasthet, att det kunde få namn af talg, samt så 
mycket besynnerligare att tråffa hos Ugglorna, som 
man, med nog litet afseende på lifskraftens olika 
modificationer, trodt sig kunna förklara fettets ut- 
mårkta fasthet hos Pecora af dessa djurs vegetabi- 


liska föda, 


PLATALAZA pygmea, 
vidare beskrifven , med figur; 
af | 
C. P. THUNBERG. 


bland de aldrasålsyntaste Foglar, som förvaras 
uti Upsala Academies Naturalsamling, torde med 
skål kunna råknas den lilla PLATALZA pygmea 
"hvilken ibland många andre blifvit af mig dit för- 
årad. Den torde sannolikt vara den enda, som nå- 
gon Naturalsamling i Europa åger.  Vetterligen 


förekommer den icke uti något Museum, hvarken | 


i London, eller Paris, hvaråst annars så talrike 
Naturens alster finnas förvarade. — LATHAM har 
uti sin Synopsis III: 1. p 17. N:o 3. upptagit den 
efter LInnés anvisning, och Franske Ornithologer 
draga aldeles i tvifvelsmål, att någon sådan fögel 


gifves, som den, hvilken Linné uudet detta namn 


upptagit. 

Den nåmnes och beskrifves aldrdförkt p. 26. 
uti Museo ADOLPHI FRIDERICI, hvilket ef- 
teråt bifogas Museum Lu DoviceE UL rise Res 
gine in octavo, under titel af Tomi secundi pro- 
dromus, år 1764. Uti det stora prågtiga Verket 
in folio, kalladt Museum ADoLPHI FRIDE- 
RICI, som utkom 1754, omtalas den aldeles icke. 


Mennea ER 


195 
Sannolikt hade denne fogel, efter sidstnåmde år, 
och före 1764, ankommit till H.K. Höghets Prin- 


sens Samling ifrån Surinam. Hvart den sedan ta- 


git vågen, år mig alldeles obekant; emedan den 
icke finnes ibland de Naturalier af Mammalia, Fo- 
glar, Amphibia och Fiskar, som, ifrån Drottning- 
holm ankommo til Kongl. Vet. Academiens Mu- 
seum i Stockholm. 


Efter den utförliga beskrifning, som p. 26 af 
ofvan abförde Musei ADoOL PHI FRIDERCI Re- 
gis, och Tomi secundi prodromus gifves på denna 
Fogel, hvilken förekom LINNé ganska besynner- 
lig, innom sitt slågte, tillågger denne store Natur- 
kånnare desse mårkvårdiga ord: mirum, parvam 
edeo ÅÄvem, qve minima omnium nobis notarum Gral- 
larum est, dari in Genere, ubi altera species (som då 
var bekant, nemligen den stora Leucorodia) maxima ; 
fimile exemplum non novi. 


Så mycket hittils blifvit bekant, finnes den 
endast uti Amerikas varmare klimat. De få spe- 
cimina, som blifvit förde till Europa, hafva kom- 
mit, antingen ifrån Surinam eller Gviana. 


Den Fogel, som af mig blifvit skånkt till Kongl. 
Academiens Museum i Upsala, erhöll jag af Herr 
Professor ZIERVOGEL, efter dess Broders, Hof- 
Apothekaren ZIERVOGELS död. = Näågre små fla- 
skor fylde med Spiritus Vini, till de inneslutne 
djurens förvarande, funnos ibland dess qvarläten- 
skap, och som Kongl. Societas Litteraria 1 Upsala, 
ät hvilken denne hedervårde Naturforskare frikostigt 
och ådelmodigt uppofirat sine öfrige dyrbara Sam- 
lingar, icke ägde någon Samling af Djur, förvara- 
de i spiritus, så blefvo dessa flaskor till. mig öf- 


.verlåmnade och förårade. = Ibland desse befann sig 


en endaste fogel, som war denna lilla sållsynta ' 


190 


PLATALAEA, hvilken jag skyndade att uttaga 
och uppstoppa. 

" Jag kan icke förmoda, att detta specimen kan 
vara den samma fogel, som uti Museo: Regio blif- 
vit af Linné beskrifven, ehuru jag vet med såker- 
het, att Hof Apothekaren ZIERVOGEL, å någon på 
Drottningholm eller i Stockholm anståld auction, 
hade inköpt åtskillige Naturalier och i synnerhet 
Snåckor, som voro dupletter af Hennes Majeståts 
Drottningens upplagde Samlingar,  Sannolikast fö= 
'rekommer det mig, att Herr Hof-Apothekaren 
fått den ifrån Surinam, bvarifrån Han genom 
Köpmån och Sjökaptener hade erhållit många an- 
dra Naturalhiers ) 

Uti det af GMELIN utgifna Systema Nature, 
Tom, IL p. 615. upptages denne fogel och beskrif. 
ves korteligen, med anförande af Synonyma utur 
Museo Reg, ADOLPHI EFERIDERICI, P. 2. g:0. 
p. 26. utur LATHAMS Synopsis III: 1. p. 17 N:o 
3 och tillika BANCR. Gujan. p. 171. utan att 
någon figur dervid citeras, eller derpå kunnat 
anvisat, 

Den beskrifning LINNé gifvit på denne sål- 
synte fogel, är -vål tåmeligen fullståndig. Likvål, 
för att ån vidare upplysa någre omståndigheter, som 
blifvit förbigångne, och för att Öfvertyga dem, som 
tvifla på denne ösa tillvarelse, samt för att bi- 
foga en figur derpå, så god, som den möjeligen 
kunnat göras efter et€ dådt och uti spiritu Ivini 
flere år förvaradt specimen; har jag trott mig böra 
understålla denna min ytterligare beskrifning, med 
bifogad tekning på denne ovanligt sållsynta och 
besynnerliga fogel, Kongl. Vet. Academiens benåg- 
na granskning. 

Beskrifningen år gjord efter specimen , sådant 
det nu befinnes; och således bör hårvid anmårkas, 


197 


att fårgen på nåbb och fötter, som hos Linné så- 
ges nigrum, hår förekommer endåst mörk-grå. Det 
hånder gemenligen alltid, att fårgerne på djur, som 
ligga någon tid i spiritus, arrak eller Rumm, för- 
ora mer eller mindre sin lifligare fårg och blifva 
'blekare. 

> Fogeln år af en Tättings ” vanliga storlek, 
ifrån nåbbens basis till åndan ål stjerten 4 tum; 
kroppens diameter endast 13 tum. Som vingarne 
åro långre framskjutande, ån stjerten, så innehålles 
emellan basis af nåbben och vingspitsarne 43 tum. 
Stjerten, som på Gralle alltid år kort, kan hår icke 
anses vara längre, ån högst 3 tum. Nåbbet år icke 
fullt 1 tum långt, och der det år bredast 3 tum, 
Låren åro knapt i tum långa, till två tredje delar 
af långden betåkte med fjädrar, så att endast 
deraf år naken. = Ifrån knået till tåerne Blönnes 
2 tum. | 

Näbben år hel och hållen, åfven som den 
nakna delen af fötterne och tåerne, mörk -grå till 
fårgen. "Vid basis, der den fåstas vid hufvudet, 
är den något tjockare, af mindre, ån en linias dia- 
meter, och smalnar sedan emot spitsen, 'som år 
mycket bredare. = På ryggen synes den åga en 
upphöjd costa, och på sidorne om den en fåra längs 
efter nares till dess bredare del. - Emot åndan år 
den nedtrykt och i bredden utvidgad, samt, som 
det tyckes, den undra mandibula litet kortare, Den 
bredare delen år kantig och rhomboidalisk. 

Ofvan på år hela fogeln hvitaktig, eller ask- 
grå, med ljusare nacke. teknad öfver alt, med mör- 
kare eller svartare, smårre eller större flåckar och 
i synnerhet linier långs efter, hvaraf fogeln sy- 
nes randig. — Under år hela fogeln, åfven som 
pannan och låren, aldeles hyit, utan någon en- 


da flåck, 


." 


198 . SA EN 


Stjerten år vål rundad, dock icke trubbig; och” 


då fogeln hvilar, nåstan 3 tum kortare utstående, 
ån vingarne. ; | 


Fötterne åro mörk-grå. - Tåerne, som stå fram- 


åt, åro endast trenne, + tum långe, den medlersta 


något långre, och försedde med klor. Baktån år 
ganska kort och liten, att den föga bemårkes. 

Vingfjådrarne åro allmånt mera mörka, med 
en hvit, yitre kant och vingstjelken (rachis) alde- 
les hvit. 

Ehuru det år otvifvelaktigt , att denne lilla 
: fogel, i likhet med andre dess Slågtingar af Gral- 
larum Ordo, håller sig vid vatn; samt lefver af 
maskar och insekter; så år likvål aldeles intet hit= 
tils bekant om dess lefnadssått och hushålning. 

Utaf hela detta Slågte åro endast trenne spe- 
cies bekanta, nemligen. Leucorodia, aldeles hvit och 
stor nåstan, som en Gås; denna andra år den lila, 
kallad pygmed, gråaktig, liten som enSparf; den 
tredje, jaja sist upptåkt, år råd och af en Ans 
kas storlek, | 

Både på Leucorodia och Afjaja år rostrum fram: 
till rundadt, då det på pygmea år kantigt. Denna 
omståndighet synes dock icke vara tillråckelig, för 
att deraf formera ett sårskildt Genus, så långe 
Platale&e species åro så få till antalet, och inga 
arter bekante, som med denna pygmea komma öf- 
verens uti skapnaden af Nåbben. 


22 


t 
om —— —— RTR 
Reermra D ör > 


FÖRSÖK 
till Systematisk Uppstållning af Sveri- 
ges Fjårillar; 
af 


J. W. DALMAN. 
Med, Lig. 


(Fortsåttning ”). 


Ffamin IL. HESPERIDES. 


RR basi late distantes, versus apicem cras< 

siores, capitate vel clavate; apice sepe un- 
cinato, 1. hamato, vel tantum arcuato. 

Tibia postice preter apicis calcaria spina gemina. 
infera instructe, 

Caput magnum crassums Ale divaricate, I. antica 
tantum erecte. 

Volatus diurnus. 

ZTarva CTortriciförmis,) nuda, intra folia contor- 
ta degens. 

Puppa mutica, folliculata, 


Genus I HesPERIA, 
AAntenne breves, basi distantes, capitate 1, clava- 
te, uncinate, (ut antea indicatum.) 


fre OA RA Lv 


"a Se föregående Häft, s, 48 följ. samt Tab. IV. 


200 
Palpi breves hirsuti, triarticulati, articulo secundo 
; magno crasso, dilatato, rigide piloso; tertio 


brevi cylindrico, vel cylindrico- - CONiCO, 
Ale longius fimbriatae, areola aperta. 


Corpus Cratione alarum ) magnum 'crassum , abdo- 
mine sepius longitudine 'alarum posticarum. 
Caput maximum, crassum, cum oculis thorace 
sepe latius.  Oculi magni subglobosi promis 
nuli, 'margine palpebrali haud distincto. 

Ad antennarum basin utrinque, ES 
deflexus, distinctus , e' pilis longis rigidis, te- 
nacius inherentibus, 

Pedes 6 completi. 

Larva et Puppa ut antea in charactere familie 
indicatum. (EAS 

> Hesperie generis Typus: H. Comm 

"Hesperia Tatr. Gen. Cr. et Ins.n, DELXXNIX, — 

Pap. Fam. XVE Ochs. I. 2. pag. 194. — 

Thymele, Pampbila- Fabr. Syst. Gloss, n. 39: 

41. — Hesperia Urbicole Fabr. Ent, Syst, = 

Pap. urbicole Lin. Auct. 


GEN. IL HESPERIA,. SER 
1. H. Linea: alis divaricatis luteis, feminze imma- 
 Culatis, maris lineola nigra crassiore; posticis 
" Subtus favo-griseis. 
Fabr. Ent. S. IIL 1.:326. 236. = Ochs. S. Vs 
E. I. 2. p. 228. n. 18. = Höbn. Pap. Tab. 
96. f. 485. 486. 3. 487. 3. ; 
Hab. in Svecia australi rarissime; in Blekin- 
gia Be; | ; 


201 

2. H. Comma: alis divaricatis luteis, margine ob- 
scurioribus, punctis maculisque quadratis sub- 
tus albis; anticis maris lineola nigra, argen- 

+ — teo inscripta. 

Pap. Comma Lin, Fn. Sv. p. 285. n. 1080. — 
Fabr. E, S. IL 1. 323. 233, (Hesperia). 

Ochs. S. v, E. I. 2. pag. 224.n. 16. — Häbn. 
Pam ab. 05. f 470. d. 480. 481. I 

Hab. ubique freqvens in Ericetis, Scabiosis &c, 
versus finem eestatis. ; 

3. H. Sylvanus: alis divaricatis fuscis, maculis qua- 
dratis supra flavis subtus flavo albidis anticis 
maris lineola nigra, opaca. 

FaR SL 1. 320. 237. — Ochs: Pap, 
226. n.+17. = Hiäbnp, Pap. Tab. 95. fig: 
482. 8. 483. 484. 3: 

Hab. in Svecia meridionali et australi rarissi- 
me. — In Westrogothia D. Gyllenhal. fn 
Ostrogothia D. E. Goes. 

Valde affinis precedenti sed vere distincta. S&- 
pius paulo major maculis quadratis subtus 
majoribus; deest quoque striola argentea in 
lineola nigra anticarum maris. ; 


4. H. Paniscus: alis fuscis fulvo maculatis: posti- 
cis subtus fulvis maculis flavescentibus: 
Fabr, E. S. IIL I. 582. 242. — Ochs, Schmett. 
voE L 2. påg. 219... n. 14. Pap. Brontes 
Häbn, Pap. Tab, 94. f. 475. 476. 
Hab. in Finlandia rarius: téste: Dom. Sahlberg. 


$. H. Sylvius: alis anticis flavis nigro maculatis, 
> Posticis fuscis favo maculatis. 

Knock, Beytr. I. St, Tab. Vf. 1. 2. — Ochs. 

S. v. E. I. 32. p. 2210. 4. — Fabr, E.S. 

Fl 304. 328. 242. Panisti var. B. — Pap. 

Sylvins FHöäbn. Pap. Tab. 94. fi 477, 478: 


202 


In Finlandia habitare fertur: ex, gr. in Tavar 
stia, testante Dom. Pfeiff. ; 
6. H. Malve: alis nigris punctis maculisque qua- , 
dratis albis, numerosis; posticis subtus griseo- 
olivaceis, albo punctatis maculatisque, macu- 
laque marginis anterioris majore. (minor.) 

Pap. Malv&e Lin. Faun, Sv, p. 285. 1081. 

Hesp. Fritillam minor Fabr. E. S. IIL I. p. n? 

Ochs. S. v. E. IL 2, p. 208. n. 7. Alveolus. — 

Höbn. Pap, Tab. 92. f. 466. 467. Alveolus. 

Fab. ubique vulgaris primo yere in aridis et 
sylvaticis. 

Hec certissime Pap. Malve Lin. verus, cum a& 
speciebus affinibus nulla alia occurrit cui con- 
fundatur. 

Obs. In Museo Cel. Gyllenhal vidi specimen; 
uti fertur in Finlandia captum, proxime accedens 
ad fig. Häbn. Tab. 116. fig. 597. sed fascia ad- 
huc distinctiori, et maculis apicalibus majoribus 
oblongis,  Mihi species distincta videtur, sed e 
specimine unico minus bene asservato, cujus locus 
dubius, dubia vincere nequeo. 

. H. Fritilm:  alis fustis punctis albis, anticis. 
fascia sinuata e maculis quadratis albis;' sub- 
tus griseo olivaceis albo variegatis,fascia me- 
dia irregulari alba distinctiori, (major). 

Cap.  Fritillum :  alis integris divaricatis fuscis, 
anticis maculis quadratis: posticis. supra albi- 
do maculatis svbtus virescenti-alboque variis.. 
Ochs. S. v. E. I, 2. p. 207. n. 6. — Pap. 
Fritillum. Höbn. Pap. Tab. 92. f. 464. (vix 
vero fig. 465-—7?) Par. Alveits kAubid 403 Tab, 
92. f. 461: 462. 463. forte. 

Hab. in Lapponia. 

Valde similis et affinis H. Malvze, sed multo 
major, H. Comma sepius magnitudine superans; 

ala 


| - | 
| 


ale antice maculis quadratis distinctioribus fasciam 
sinuatam magis determinatam Cohstituentibus, po- 
sticg supra minus et obsoletius albo maculate ,. sub- 
tus vero fascia media alba in&equali, sed vix in- 
terrupta, notate, 
| Antenn&e supra albo nigroque annullate, cla- 
va antice obscure ferruginea, subtus albide. Pal- 
pi hirsuti, albidi, pilis fuscis intermixtis, articulo 
apicali obscuriori. Corpus nigrum pilis fuscis 1. 
griseis obsitum; pedes fusci, tarsis lutescentibus. 
Ale fusce ; fimbrie albe, maculis fuscis interru- 
pte.  Antice paulo ante marginem notat& fascia 
sinuata e maculis quadratis albis plerumque no- 
vem, quarum tertia a margine interiore ale et ul- 
time tres e serie reliquorum versus basin al» dis 
locate, unde fascia sinuata irregularis evadit; in 
medio ale fascia macularis recta minus distincta; 
Sepius interrupta, et intra illam et sinum fascizae 
exterioris striola obsoletissima albida. Alze postice 
fusce ante marginem fascia maculari albida obso- 
leta, maculaque majori ad marginem anteriorem 
versus medium ale evanescenti. — Subtus ale an- 
Zic2e pallidius fusce, fascia sinuata, maculisque in. 
medio ut in pag. superiori, sed minus distinctis 3 
postice griseo-olivacee, paulo pone basin fascia in- 
terrupta e maculis' tribus albidis exteriori majori; in 
medio ale fascia albida irregularis continua, medio 
et sepius quoque versus marginem anticum dila- 
tata; pone illam macule nonnulle albide irregu- 
lares versus angulum ani punctis fuscis notatz. 
Cum nulla Fig. Häbneri exacte convenit, 
etsi pluribus affinis. — Scilicet pagina superiore maxi- 
i ad Tab. 92. Fig. 454, accedit, et ale postica 
Subtus cum fig. 463 conveniunt, in qua figura vero 
ke antice quam in nostro multo obscuriores et 


K. V. 4. Handl. 186. St. UL. 14, 


203 


6) 
k 


204 


magis variegate representantur. — Pap: Carthami 
Hibn. Tab. 143. fig. 726, 723. etiam primo in- 
tvitu- affinis comparatione Vero distinctus videtur. 
Hujus specielt specimina pluria e Lapponia 
examinavi, inter se magnitudinhe pungquam,;, colori= 
bus parum variantla. | 
8, HD. Malvarwnm: alis dentatis divaricatis fuscis cCi- 
nereo-undatis; anticis punctis fenestratis; po= 
sticis subtus punctis albis. 
Öchs Sv ES 1200 P5 EO ee Hesp. 
Malve Fabr. EH. 5. IL 1. 350: 253. Höbp. 
Pap. Tab. 990. f.- 450. 451. Rs. TOR: 
Tab. X. f. 1-6. | | 
In Svecia australi rarissime habitare fertur: an. 
 recte 2? ; 
"0. H. Tages: alis integerrimis divaricatis fuscis ob- 
solete albo punctatis. | 
Fabr. E. S. III I. 354: 346. Lin. Faun. Sv. 
p. 286. n. 1082. Pap... Tages. Ochs. S. v: E. 
IL 2. p 214. DN. II. Häbn. Pap. "Fab. 91. 
fig. 450. 457- 
Hab. in sylvis et locis aridis vere frequens. 


LÅ 


FAMILIA 17. SPHINGIDES. (Latr.) 
Character artificialis : ÅÄle angustate, frenate, de 


flexe. 
Abdomen maximum, Conicums 


Antenme sublineares prismatice,. apic 


tenuiore -piloso; maris subtus scob 
ne-tormes , ciliate. 

Palpi lati,' obtusi, sepius clypeo pilos 
arcte applicati. 


——UETRERAAR 9 


Se ONA UNNA rn 


205 


Antenne sublineares prismatice, apice tenuiore pi- 
loso, maris subtus scobineformes pilose, 1; 
ciliate femine simpliciores. - 

Palpi lati, vel antice longitudinaliter depressi, see- 
pius clypeo arcte applicati, contigui, squa- 
mis brevissimis et confertissimis obsiti, ar- 
 ticulo tertio- 1..apicali obsoleto vix discernendo. 

Clypeus. prominulus densissime pilosus. 

Ale angustatae frenate, inferiores retinaculo muni- 
te, anteriores PO EG multo longiores. 

Abdomen maximum, sepius conicum. 

Larva subdialis nuda, antice attenuata, posterius 
subincrassata et sepius cornu anali instructa, 
eximie colorata. 


-Puppa levis, mutica, in terra vel sub foliis quis- 


quiliisve sepulta; sepissime nuda, rarius sub 
folliculata. 

Obs. Genus Castnia Fabr. Latr. vix ad hanc fas 
miliam pertinet. 


Genus I. DILINA. 

Caput parvum retractum, palpis brevissimis 
obtusis oculos clypeumve ultra non 
assurgentibus. 

Lingva brevissima, spuria, aut vix ulla. 

Antenne sublineares flexuose; maris prisma. 
tice subtus scobineformes, ciliate; 


Å feminze simplices subfiliformes. 


Ale margine angulate, 1. dentate, 1. emar- 
ginate. 


Lingva spuria, bifida, brevissima, aut vix ulla. 


Palpi brevissimi öbiust, oculorum medium vix at- 
tingentes, dense sqvamati, 


>= 


206 


Anteme sublineares, basi apiceque parum gracili. 
ores, flexuose ( haud rigide,); maris subtus 
scobine formen; -.costis undulatis ciliatis; femi- 
n&e simplices, subtus sublzaves. 

Caput retractum pilosum. Oculi qvam, in SE ven 
tibus minores et minus promiculi. 

Ale (presertim primores ) margine angulate, vel 
dentate, I. emarginate;' colore vario. 

Abdomen crassum, minus conicum qvam in seqven- 
tibus , imberbe et unicolor. 

Volatus gravis, nocturnus, — Ob lingvam' brevis- 
simam mel,florum volatu haurire non possunet, 
uti seqventes. | 

Larva scabrosa capite triangulari supra acuminato; 
cornu anali. 

Puppa nuda, terra sepulta. ; 
Laothoé Fabr, Syst. Gloss. sec. Illigeri Ma- 

gazin, VI. — Smerinthus Latr. Gen. Cr. 
et Ins. — Sphinzx Fam. V. Ochs, S. v. 
Boll pa 245. 

Generis Typus : D. ocellata. 


GEN. II. SPHINX, 
Caput prominulum palpis magnis "prominu- 
Jis obtusis, densissime et breviter sqva- 
matis, marginem superiorem oculorum. 
attingentibus. | 
Lingva Cd NOlata distincta, seplus longissima, 
Antenne rigide ,- valide, lingares: ( maris sub- 
RA subtus scobinee flats cilia» 
» femine obsoletius sqvamate ). 
Ale ack integre. 
Lingva distincta, ad minimum capite multo Ion-. 
glor, sepius vero longitudine. corporis, vel 
illo” duplo iongier. 


207 


 Palpi magni crassi densissime et breviter sqvama- 
ti, marginem superiorem oculorum attingen- 
tes, et. antice ultra clypeum nonnihil pro- 

> minuli, oblique obtusati. å 

Clypeus intra palpos prominulus, pilosus. 

Antenne ut in precedentibus, sed magis rigide et 
validiores. 

Oculi magni subprominuli. 

Ålzg magne elongat2, antice sepius sublanceolatze, 
margine integre. 

Abdomen conicum, ano sepius acuto, 1. acutissimo, 

Volatus vespertinus vel matutinus, citissimus. Lin- 
gva longissima mel florum hauriunt volitando. 

Larva levis, glabra, (non scabrosa,) capite r0- 
tundato; ( sepius cornu anal, ) 

Puppa nuda, humo vel quisquiliis sepulta. 

Sphinx Fabr. Syst. Gloss. — Latr. Gen. Cr. 
et ins. — Sphinx Fam. II HI; et IV. 
Ochs. S. v. E. — (Sphinx' Lin, et Auct, pro- 
—prie sic dictum ). Spectrum Scopoli, 
Generis Typus: Sphiox Ligustri. 
Not. Sphinx Atropos differt nonnibil a reliquis: 
Lingva pectore breviore, palpis brevibus ob- 
tusissimis, abdomine crassissimo minus Conico, 
et capite majore. MNullo modo tamen Dili- 
nis affinior' ut etiam Larva illustratur. : 

Gen. III. HeEMARIS. 

Caput prominulum palpis magnis densissime 
sqvamatis 1, pilosis, obtusis, marginem 
superiorem = oculorum = attingentibus ; 
prominulis. ; 

ILingva distincta, longitudine corporis, 

Antenmne rigide distinctius clavate apice 
acuminato; (maris cylindrico-prisma- 
tice subtus scobinzeformes ciliata , fes 
mine mutice). 


208 


Ale breves "minus angustate, sepe fenestratae, 
Abdomen crassum, lateribus fasciculosum, ano bar- 
bato. 


' 


Lingva distincta, elongata, longitudine corporis. 

Palpi magni crassi, antice oblique obtusati densis- 
sime sqvamati 1, pilosi, ultra clypeum et oCu- 
los assurgentes, fronte anpressi. 

Chypeus intra palpos prominulus, pilosus. 
Antenae ut in precedentibus, sed magis clavate, 
magisque cylindrice, 1. cylindrico-prismaticee; 
basi tenues versus apicem sensim incrassate , 
apice tenuiore piloso; subtus pro sexu diver- 
se, ut in precedentibus. — Ratione magni- 
tudinis' corperis qvam in precedentibus ma- 
jores quoque sunt, alarum anticarum dimidio. 
scilicet longiores. 

Caput prominulum pilosum, oculis magnis promi- 
nulis. 

Ale breves minus angustate, stigmate anastomosan- 
te anticarum ante medium sito; sepe fenestra« 
te 1. hyaline. ; | 

Abdomen crassum, depressum lateribus piloso- fa= 
sciculosum , ano obtuso barbato, 

Volatus ciussimus, diurnus, meridianus, Lingva 

&z longa mel Forum  VOltanies hauriuvnt. 


- 


Larva elongata levis, cornu anali; capite globoso. 
Puppa intra folia LI, qvisquilia s subfolliculata. 
Obs. Genus precedenti valde affine qvidem, 
sed differre vwvidetur: volatu ”diurno3 statura 
4 tota Crassa, alisque parvis; abdomine faccicu- 
loso barbato; antennis magis clavatis &c. qvis 
bus notis facile. Cisting Vag 
Sesia Fabr. Syst, Gloss, — Macroglossum Scop. 
Laspeyres. "Spmox Fam. I... Ochs. Sv. El 


209 


Sesia, Fabr. E: SS: species prime, — Sphinx 
Kin. et. Auct. 
Typus Generis: Hemaris Fuciformis. 


- 


FaAMiutaA IV, ZYGAZENIDES. (Latr.) 

Palpi teretiusculi 1. cylindrico conici, graciles diss 
site sepius clypeum ultra assurgentes; sqvamis 
elongatis aut pilis porrectis hirti, articulo ter= 

«+ tio elongato precedenti paulo tantum bre- 
viore. 

Antenne basi graciliores , pone medium crassiores, 
apice acuminato 3 sublineares, vel flexuoso cla- 
vate, vel bipectinate. 

Frons (vel Clypeus) rotundata , sqvamatal. pilosa. , 
Ozcelli  ( Stemmata Fabr.) duo distincti; abdo- 
men cylindricum, sublineare..  Åzlarum forma 
varia. 


4 


GENUS I. SEsIA. 

Antenne fusiformes 1. sublineares, apice di« 
stincte floccido. 

Palpt elongati distincte triarticulati, sqvas 
mali I. pilosi. 

Ale angustissime, hyaline 1. fenestrate, 
stigmate ultra medium alze locato, 

Pedes elongati, tibiis posticis valide bicale 
Caralis. 


Antenne sublineares, 1. teretes utringque attenuatae, 
apice semper distincte floccido. Maris inter« 
dum subtus ciliate 1. bipectinate femine sim- 
plices, 

« Palpi clypeum ultra insigniter assurgentes, sqvas 
mati, 1: pilosi, fronte haud appressi, et sxpe 
distahter, distincte triarticulati. 


210 4 N 


£ 


Lingva sepius elongata. — ÖOrcelli "duo distincti su- 
pra oculas. : ÖR 

Ale angustissime, hyaline 1. fenestratee , stigmate 
( fascia 1. fasciola, ) — pone medium dT dock. 


Abdomen elongatum cylindricum, sublineare, 1. po- 
stice attenuatum, ano s&epius barbato; fa- 
scialum. Å 

Pedes elongati, tibiis posticis ssepius magnis villosis 
bis-bic calcaratis, calcaribus validis elongatis. 

Folatussdiuraus: meridianus I. vespertinus. | 

"Larva subnuda decolorata, pedibus 163 in medul- 

= da vel cortice 'interiore fruticum et radicunm 

occulte senere -— FPuppa postice spinu- 
losa. 
Sesia Fabr. E. S. (exclusis Hemaridibus no- 
stris ) Sesia Laspeyres Monogr. Sesiee Europeze 
— Sesia. Ochs. Latr. —  Aegeria Fabr. Syst. 
C(!) — Sphiax Lin. et Auct: 


Genus Il. ZYGENA. 

Aatenne fexuoso-clavate, apice plus minus- 
ve attenuato imberbi (non pectinate). 

Palpi breves cylindrico-coniei pilosi. 

Sig antice elongate, angustate; colorate, 
(maculate ). 

Pedes mediocres submutici, 


Antenne dimidio corporis longiores flexuoso- clava- 
te; basi apiceque graciliores, apice imberbi, 
in utroque sexu simplices, nec ciliate nec pe=, 
ctinatee. | 

Pealpi longitudine clypei, triarticulati, cylindrico- 
conici, pilosi. 

Clypens subprominulus pilosus, — Lingva distincta 
pectote vix longior, 


211 


Oculi mediocres subprominuli. Ocelli duo supra. 


oculos, 

Ale antice angustiores, maculate non vero fene- 
stratze. 

Pedes mediocres , subgraciles, tibiis obsolete ”calca- 
ratis. 


Volatus diurnus: 

Larva subdialis, subcylindrica, parum villosa, 
Zygena Fabr. Latr. Ochs. et Auct. — Sphinx 
adscira Lin. ligg Häbn. Esp. &c. 

Generis Typus: Zyg. Filipendule. 


Genus III, AGLAOPE. Å 
Antemme sublineares, apice imberbi; subtus' 
( maris distinctius, femina obsoletius) — 
.  bipectinate. 
Palpi breves, clypeo breviores, graciles, 
sqvamati. 
Ale latiores, antice vix angustatee. 


Antenne sublineares, åpice aut incrassato, aut cCu- 
spidato; subtus in mare distincte bipectinatze, 
vel tote, vel ex parte, in femina obsoletius 
dentate, vel subleves; apice imberbi. 

Palpi breves, clypeo breviores, graciles. Cly- 
peus rotundatus sqvamatus. 

Oculi mediocres; ocelli parvi, 

"Ale latiores qvam in Zygenis, antice non välde 
angustate. 

Pedes mediocres; subgraciles et vix calcarate. 

Volatus diurnus, 

Larva subdialis, tenuissime villosa, subdepres:a 
capite parvo, dorso sqvamulato. 


Procris Fabr. Syst. Gloss. — Procris et Agla- 
ope Latr. — Atychia Ochs. Zygena 
Fabr. E. S. — Sphinx adscita Lin. et 
Auct. 
Fam. I. SPHINGIDES. 


Genus I. DILINA. 


1. D. Ocellata: alis subangulatis, anticis rubicundo- 

> brunneo-fascoque variegatis, . posticis roseis” 
ocello ceruleo ; thorace macula dorsali nigra, 
Lin. ED; Sv. p.:280..D.. 1083: " Fabr. 8 
TLRIT25 5. NIT: I 
Ochs. SS. vi IP 240: 0 2 ar BLuba 
Sphing. 15. fig. 73.  Sphimx  Salicis : 
Ikeesel i. CIN ab of] 190 I ge 


PFrovenit apud nos mense Junio. 


2. D. Tilig: alis anticis emarginato maculatis rufo= 
virescenti nebulosis , fascia medii saturatiori 
sepius interrupta, posticis luteis fascia obli- 
terata fusca. 

Lin. En. Sv. 287. n. 1085. Fabr S. HT, 

i. 358. 10: Ochs. Sv. EE. TT pag RR 

SHöbo, Fab: 15. fö 72: Rores LL Cr: 

Tab. SNR Re SE 

Hab. in Qvercubus, Tiliis apud nos minus fre- 

q vens. ; 

Colote maxime wvariat, aut virescente, fulve- 
ecente, subroseo &c.; aut alis posticis infuscatis; an- 
ticarum fascia aut integra aut in medio interrupta &c. 
3. D. Populi: alis dentatis griseis fasciis obscurio- 

ribus , anticis puncto medio albo, posticis ba- 

Si (CTTRGTROTE 

Lin. Fn. Sv. 286. 1084. Fabr. E. Syst. III 1. 

parse. Big. Ochs SÅ va Ip. 25e-0. 

Höbn. Tab 15. fig.:74: Res. UL Tabi 30. 


AA 


213 


Mas obscurior magisque variegatus; femina se. 
pius major. pallidior. 
'Hab. in Populetis; nec freqvens nec rara. 


ER RN 


"GEN. IL SPHINX. 
") Lingva pectore breviore; abdomine crasso obtuso. 


1. Spå. Airopos: alis anticis fuscis. nigro luteoque 
variis, puncto centrali albido: posticis luteis 
fasciis duabus nigris; abdomine luteo cingu- 
lis nigris. 

Fan Syst Nat. 2. 799. 9. "Fabr. ES! IL a. 
Bör Ochs VS. valp... 2315 0.1. 
FOR Tab, 13 fo. 68. Res NL. Fab. 12. 
Thunb. Ing. Sv. Diss.” Pars IV: Pa SE 

Hab. apud nos rarissime, nonnullis locis tamen 
lecta. Specimen vidi in Westrogothia captum 
intra Solanos mense Octobri, magnitudine exo- 
ticis haud cedens. 

&y Lingva pectore Il, toto corpore longiore; abdo- 
mine conico, ano acuto vel acutissimo, 

2, Sph. Convolvuli: alis cinereis anticis fusco ni- 
groque nebulosis; posticis fasciis tribus nigris 
media gemina, abdomine cingulis atris rubris- 
gue albo marginatis. i 
NE SING 200790. Oct Rd0r. Ka ds ERE I 
374. 54. | o 
Webs. Siv. E. IL pc. 236. 0. 2. Hlöba. Spix 
DS Ag TS, Fö, vuR0eS: IN Tab Nev ANG: 

Hab. in Scania; a Dom. Prof, Falién pluries 
lecta et mihi benevole communicata. Lingva 
longissima, corpore duplo longior et ultra, 

3. Sph. Ligusiri: alis anticis grisescentibus plaga 
media longitudinali nigra, strigisque intramar- 
ginalibus; posticis roseis fasciis tribus nigris; 
abdomine rubro nigro cingulåto. 


214 ; 

Fan: FaunisSvip: 287-00: mega Fabiiö 
S. IIL 2. 374. 55. Ochs. SI vw esp. 240 
n; 5. "Höbn. /Sph. "Fab. rä: Ber 69. Res. 
[UN TaD Vin :0. : 

Imago nocte in floribus occurrit, praesertim in 

> Lonicera, Hemerocallide &c.; sepius tamen 
e larva educitur uti congeneres. 


4. Soh. Pinastri: alts: cinereis, anticis in medio 
| lineolis tribus confertis nigris, abdomine Cin= 
gulis atris albisque alternantibus, ; 
kän. Faun. Sv. p,.288. n..1o88..5 Habp Fc 
a LT SÖTA OCh SE Vol IS AR 
| Dyk vblöbna Spöa IabsIS: da Oder ER 
CI. EOTaba VI ofigl t:5 
Hab. imago in hortis in fa Larva in Pino 
sylvestri. 


5. Sph. Galii: alis anticis obscure olivaceis vitta 
albida : posticis nigris fascia pallida rubro ma- 
culata; antennis fuscis apice albis. 

Fabr. EE. Si II I. 3608. 38. Ochs, Sv. Ba 
Il: Pp. 217..0. 12... Höbn. Spb. Tab me fast 
10e5.. Ins, LIL Tab. VIL hf 1. 2: 4. Läatva. 

Sphinx Euphorbie Lin. Faun. Sv. p. 287. 


n. 1096. certe ad hanc speciem 'spectat, in scri- . - 


pus Cel. Linnei com Sphinge Euphorbiz con- 
junctam. Uddman Diss. pag. 28. n. 57. De 
Geer Tom, I. Tab. &. fig. 6 - 11. 

Hab. apud nos minus frequens: Larva prseser- 
tim in Galio vero dum: floret mense Septembri. 
Obs. "Sphinx Euphorbie Fabr, Ochs. (Lin. )Y 

Åuct, verus nunqvam in patria obvia qgvantum 
mihi innotuit, et vix Svecie incola, cum Larva 
fere unice Euphorbia Cyparissiade vescitur, qve 
herba vix vel ratis sime tantum in Svecia lecta. 


215 


6. Sph. Elpenor: alis abiticis olivaceis fasciis obliquis 
purpureo-rosels; posticis basi atris apice cor- 
poreque subtus rubris. 

Tin. Faun. Sv: 288. 1089. Fabr. E: SOMMIY. 
Be oda. KÖChsa SVE. IK pti200: fnii3g 
Flubi. spe lab. 10. fi 6107 Ness LG 
SPabt IMSE T.= 7 

Hab. Larva in Galiis, Epilobio angustifolio &c. 
mense Augusti et Septembri; imago in Epilo- 
bio aliisque floribus vespere. 


7. Sph. Porcellus : alis anticis flavescenti-rubrogue 
variis, posticis basi fuscis fascia flavescente, 

, margineque purpureo. 
Lin; En... Sv. 288. 1090. Fabr! E. S. IIL 1. 
Br. 5a.tvElibor Tab. zo0xif. 60. Ochs. Si 
NOLL Rp: t,0 4, RER BIC LiTab Vi 


 Hab. Larva in Galiis, imago in floribus vespere. 


Genus III. Hemaris. (Macroglossum Scop. Sesia 
Fabr. Syst. Gloss ). 


3. H. Stellatarum: alis anticis fusco - cinereis, fa- 
sciis duabus nigris, posticis ferrugineis ; abdo. 
mine barbato lateribus albo nigroque vwariis. 
Lin. Fn. Sv. 288. 1091. Fabr. E. S. II. 1. 
B80r15. MOChs/S: v. CE IL p. gg: bh. 4. 

" Häöäbn. Sph. Tab. 9. f. 57. Res. I. Papilio 
Noctumms ,GLOT: TS 


Hab. passim rarius. 


2 H. Fuciformis: alis fenestratis macula media 
margineque lato atropurpureis, abdomine bar- 
bato 'flavo vwvirescente tascia nigro brunnea. 
(Pedibus anticis albis). 

Sesia Fuciformis Fabr. E. S. III 1. 381. Ir. 
Sphinx  Fuciformis  Höäbn. Tab, 9: fr) 


21010) 


Sphinx Fuciformis' Lin. Syst. Nat. Ed. XU, 
803. 28. abdomine barbato nigro fascia fla- 
vescente, alis fenestratis margine nigro atro- 
purpurascente. 

Rees; TIN OT) KXXCVIN LE 205ffimaso:) 
IV. Tab) XXXIV fig. lr. or! CERINA et 
Puppa). 

( Sphinz Fuciformis Esp. Borkh. Pantz. Schrank. 
Lang, Rossi. Fuessli, Wien. Verz, Sulz, — et 
fere omnium Auctorum, ) 

Sphiax Bombyliformis Ochs. S. Va E. II. påg. 
"I89..n, 2. —LI! 

Hab. apud nos. passim; prope Upsaliam vulga- 

risinitio mensis Junii, in floribus Orobi verni &c. 
Bio Bombyli ormis: abdomine barbato fulvo fa. 
scia nigra; alis fenestratis margine fusco, po=. 
sticarum tenuissimo, ( Pedibus anticis nigris). 
Sesia Bombyliformis Fabr. E. So I. 382.712. 
Sph. Bombyliformis Häöbn. Tab. 9. f. 56. 
(Spå. Bombyliformis Esp. Borkh. Panz. Schrank.. 
Lang. Brahm. Naturforsch, Vieweg. &c.) 
Sph: fuciformis Ochs. S. v. E. IL p. 185. 0. I. 
( Sph. fuciformis "Laspeyres Illig; Scop. Möl- 
ler). -Sphi fuciformis Lin, S. N. E. X. 
Sph. fuciformis Lin. Faun. Sv. p. 289. n. 1092. ? 
(abdomine barbato nigro: fascia flavescente, 
alis hyalinis margine nigro). Ambe species, ' 
hec et precedens , commixte forte. 

Hab, passim in pratis vere etinitio &tatis, pre- 
sertim in floribus Orobi, Lathyri, aliarumque 
Papilionacearum; nonnungvam EG 
Larva Rces. II Tab. XXXVIIL SILSECN 
Ochs) "). 


+): Post omma qve de precedenti ibus duabus speciebus ah 
Auctoribus sunt scripta et disputata, ut in posteriorem 


217 


Fam. IV. ZYGZENIDES. 

Genus I, SEsI1aA;. 

1. S, Apiformis: alis hyalinis, venis marginibus- 
que fuscis , abdomine favo segmentorum mar- 
'ginibus nigris; capite favo, 

. Laspeyres Sesie Europe& p. 7. n. I. Ochs. 
Svt BAG. dear. fon FabbriEn. 5. EK 
ser Fläbn; Spb. F.s8. fö. $1. Spit 
Apiformis. Lin. Fn. Sv. p. 289. np. 1093. 

Hab. in Populetis haud infrequens. 

2. S. melanocephala: nigra, maculis thoracis mar- 
ginibusque abdominis flavis; femoribus. capi- 
teque nigtis, + | 
Sesia crabroniformis Schneid. Magaz. p. 429. 11, 

Hab. in Svecia meridionali rarissime.  Specimen 
unicum asservatur in Museo CI. Dom. de Pay- 
kull. Affinis S. apiformi, sed minor et ca- 
pite nigro; palpi et orbita postica oculorum 
flava. 


Linnei Synonyma cadere evinciatur, tamen neqveo non 
talem Habere opinionem, Linneum sine dubio ambas spes 
cies sub una commixtas pro oculis habuisse; unde ortum, 
ut diagnoses-et descriptiones ejus breves nunt uni nunc al- 
teri melius conveniant. WVerba: ”margine atro purpurascen- 
te” qve sunt in Syst. Nat. Ed. XII, sine dubio ad fuciformem 
nostram spectare videntur, crm tale de Bomhbyliformi vix 
dici potuerit, Deficientibus aliis criteriis, Reselii figura cita- 
ta magni esse debebat momenti pro ea specie qv&e ibi ma- 
nifeste est dilineata. 

In rebus tam dubiis Laspeyresii sententia (qvam seqvitur 
Ochsenheimer 1. c, ) ut invicem mutentur denominationes:' 
huc usque accepte, placere haud potest, cum ejusmodi mu- 
«> ftationes scienkiam nostram: multo pejus trucident qvam no- 

vorum omnino nominum introductio, Sed felicb'er ! omnis 
controversia tolli potest hac persvasione, ambas species 
apud Linnéum esse commixtas, qvare posteriorum diagno- 
ses et denominationes AN esse videantur. Attamen he 
species, cum Pap. Niobe et Adippe et aliis possunt evincere, 
qvam sit arduum, etiamsi in accuratissimam Scrutationem 
et subtilissimam disceptarionem omnem impendas operam, 
deficiente ipsa natura, qvam interrogare possis, non abduci 
a veritate, 


318 


Obs, 'Cum plures species nomine S. crabroni= 


formis. jam salutate sunt, hane denominationem 
revocare non justum judicavi. 


Sesiis demum in proprio genere-a Sphingibus 


separatis nunc Äexio nominis in ”formist non opus 


est, 


que preterea nomina sepius nimis longe pe- 


tita reddidit. 


3. S. Scolieformis : alis hyalinis anticarum margi- 


H 


nibus maculaque majori nigris; antennis apice 
fiavescentibus abdomine nigro cingulis duobus. 
flavis, barba crocea, =: 3 
Ochs... S; Vv. EE. IR. pror37niigev. Laspa Ses 
Eur. p.-13. Dn. 6, fig. 1.:2. Höbn, SphiyTab. 
28. f. Lil. 


ab. apud nos rarissime,  Specimen nuper ex. 
clusum in Betule albe trunco putrescente 
invenit Cel. Dom. Gyllenhal in predio, 
Höberg Westrogothie In Blekingia Dom. 
Billberg. In Ostrogothia. D. Zetterstedt. 

kl 


4. S. Spheciformis: alis byalinis anticarum margi- 


nibus fasciaque nigro violaceis; abdomine bar«= 
bato nigro, cingulo flavo; antennis ante apicem 
flavescentibus. 

Lasp. Ses. Eur. p. 12. n. 5. Ochs. S. v. E. 
II. p. 134. n. 6. Fabr, E. S. Il 1. 383. 15. 
(Ses. Sphegiformis.) Häöbn. Sph. T. 16. f. 
77. 78: 


Hab, apud nos rariös; in Wermé&landia, We- 


SS 


strogothia mihi obvia. 


Hyleiformis: alis anticis subhyalinis, mars 
ginibus fasciaque transversa fuscis; abdomine 
barbato nigro, segmentorum marginibus flavis, 


Lasp. 


219 . 


Lasp. Ses. Eur, p. Sd n, 7 Oehe: Hp. 138. 
nus Hub: Tir2 2. fi 108. 8? T. 8. f. 48. 
9. ? Sph. ÄplÖrset. 

Sph. Vespiformis Lin. Fn. Sv. p. 289. n. 1095. 
forte. 

Hab, passim rarius. Semper in Rubo Id&eo mihi 
obvia. Cum nomen Lin. ambiguum, recen-' 
tiorum in dubium retinendum. 

6. S. Ichneumoniformis: alis hyalinis, anticarum mar- 
ginibus fasciaque extus crocea fuscis; abdo- 
mine barbato nigro, segmentis margine flavis. 
asp. Ses: Bury pig. nr6.m. IX: Tab. fi3. 4, 
Ochs. S. v. E. IE p. 148: n. 12; (Diagno- 

sis eadem). Fabr. E. S. II. i. 385. 22. 

"Häbn. Sph. Tab. 6. f. 39: 40. S. yvespi- 
formis. 

ÅA.) antenhis supra medio lutescentibus. 

Hab. in Ostrogothia rarissime. Dom, Zetter- 

stedt. 

Var. B? antennis supra immaculatis. 

Hujus varietatis specimina duo in Westrogos= 
thia a Cl. Dom. Gyllenkal capta, Coloribus 
nonnihil differre videtur. 

1 S. palpina: nigra, alis hyalinis macula apiceque 
fuscis fulvo notatis, abdomine flavo-fasciatw; 
palpis hiriis subdilatatis. 

Hab. in Svecia meridionali rarius, 

Species mihi dubia, non nisi mares vidi. Af- 
finis videtur S. tenthrediniformi Ochs. sed nec 
descriptionibus, nec cum speciminibus germa- 
nicis qu&e vidi, exacte conveniens. Sesia Ti- 
puliformi major, presertim crassior, quoad for- 
mam et alas S. ichweumoniformi affinior, Ca- 
put nigrum fronie squamis subargenteis ve- 
stita; orbita postica oculorum flayvescenti pilosas. 


K. V. 4: Handl; 1816: St. IL. « 15: 


220 


Palpi prominuli, majores et magis hirti quam 
in reliquis nostris, pilis rigidis divergenti. 
bus ; /articuli basales latere exteriore et infe- 
riore nigri, interiore et superiore Mavi; arti- 
culus apicalis gracilis pallidus.  Antenn&e subs 
tus ultra medium ferruginez, apice et Super- 
ne nigre. Thorax niger,; parum cyaneo mi- 
cans, linecla humerali obsoleta, macula an« 
tealari, margineque postico flavis. Abdomen 
nigrum, segmentorum marginibus, alternis la. 
tius, flavis; barba analis nigra, pilis paucis 
flåvescentibus immixtis. Ale hyaling, margi- 
ne ciliisque fuscis, anteriores macula ordina. 
ria extus fulvo notata, et apex intra mnervos 
lutescens; subtus nervi omnes lutescentes, Pe- 
des fusci flavo-variegati, tibiis posticorum 
subtus, annuloque ante RE spinis tarsis- 
que, flavis. l 


8. Culiciformis : alis hyalinis, anticarum marginibus 
-fasciaque nigris; abdomine barbato nigro cin=- 
gulo fulvo; palpis subtus fulvis. 
Lasps Ses. Eur Pp. 22.50. AGT OcKO Ochs. 
II. p. 159. n. 17. Lin. Fn. Sv. p. 289. n. 1094. 
Clerk. kcon. I Tv 9: E. 35 

Heb. passim rarius. 


AE Dipuliformis : alis hyalinis, anticis apice. fla« 
vis, marginibus fasciaque nigris; abdomine 
barbato nigro, segmentis alternis margine flavis. 
Tasp. Ses Hur: p.s28:on, SGI: Ochs. S. vi 
EB. dl oop. svrson. ses. Häbr OSCE 
385. 21. oSph. Tipuliformis Lin. "Boy Sv: 
p.- 289: Du10906, 

Clerk. Icon. I. T. 9. f. 1. ? (figura mala et 
nimis magna ). | | 

Hab, in hortis, lucis, haud infrequens. 


/ ; 22t 


Genus II ZYGANA: ; s 

Obs, Zygenarum species plurime difficillime 
notis certis et constantibus distingvende; affinitate 
et varietatibus Entomologos- peritos excruciantes. 
Optime forsan e larvarum et metamorphoseos dis 
versitatibus extricari possunt, qv&e ideo indefesso 
studio investigande. Species non nisi paucas in 


Svecia huc usque detectas, pro viribus determinare . 
conavi. 


1. Z. Filipendule: atra alis anticis viride-cyaneis 


fusco ciliatis, maculis sex rubris; posticis rus ' 


bris margine tenui nigro; abdomine immacue 
lato. 
fen. Suv. Be IL-.pi 54. no o243 Fabr: Es 
"S. II 1. 386. 1. Höbn. Sphing. T. s$. fi 31, 
'Sphinx Filipendule Lin, Fn. Sv. p., 2go, 
Dn. 1097. 

Hab, in pratis floriferis frequens, 


— Var. B. maculis apicalibus connatis, macus 
lam magnam dilatatam constituentibus, 
Specimen unicum ad Sparresåter Westtogothize ; 
a C. Dom. Schönherr lectum. Magnitudo et 
statura omnino Z. Filipendule «.; modo mas 
cule ambe. apicales connate et macula basalis 
exterior paulo longior videturs. s 


2 Z. Lomcere: alis anticis nigto-cyaneis maculis 
quingue rubris , subtus concoloribus posticis 
rubris; limbo lato sinuato nigro-cyaneo; ans 
tennis omnino nigris. Ochs, S. v. E. ILL 


| P: 49. Dn. $3. 
Häbn: Sphing. Tab. 2. f. 7. 


oc Z. Loti Fabr. E. S. III 1. 387? forte cum 


Z. Achillexe Esp. Ochs, confusa. Ochs. 
Hab, in pratis frequens, 


222 


3. Z. Trifolii: alis anticis cyaneis, maculis quin= 
que rubris,' ( duabus. mediis coadunatis) sub- 
tus concoloribus; posticis rubris, margine la. 
tior Cyanto, 

Ochs Sa sva IL DA 

Non nisi upicum vidi specimen in. Mus! C. 

D.- Schönherri , olim a Dom. Fallander Upsa- 

lie e puppa educatum. 

4. Z. Meliloti: als anticis nigro virescentibus aut. 
virescenti cyaneis, subdiaphanis maculis quin- 
que rubris; posticis rubris margine tenur: ni- 

ro ViresScenuUu, : 

Ochs. SVE: IR: påo PG! KÖTT | 

Sphinx ZLoti Häbn, Tab, 17. f. 82. '(colore 

tarmen qvam in nostris saturatiore). | 

In .monte Olleberg Westroguthize semel plura 

inveni /specimina. Z. Lonicere dimidio minor 

et ultra, alis teneris, subdiaphanis, anticis 
angustatis apice rotundatis, 
— War; (3. maculis duabus margine interiori pro- 
> pioribus . lineola . confluentibus. Ochs. 1 c. 

Pp. 45: 

Cum var, &e mihi obvia, 

5. Z. exnlans: alis anticis fusco- virescentibus, subdia- 
phanis , subtus concoloribus, maculis quinque 
rubris inequalibus, ( venis albidis); posticis 
rubris margine fusco virescenti; antennis vVix 
clavatis; pedibus luteis. ? 
Ochs. Siv IEC pas. 48 mn. "gj Efäbn.. 
"Fabio fig OMRabv 200 f ror. 

Specimen: meum,e Margo Dom. Heffner 

debeo. 

Antenne qvam in precedentibus breviores, 
minusque incrassate. Pedes distincte lutei; collare 
tutescens.i> Ale "latiores. et magis rotundate qvam 
in Z. Lonicere, cui etiam semper minor. 


223 


6. Z. Vanadis: alis anticis 'fusco-:viresoentibus sub- 
diaphanis, maculis :quinque "rubris, basali ex- 
teriori elongata, posticis rubris margine fusco- 
diaphano latiore; corpore pedibusque nigris 
pilosis; antennis brevibus clava crassa, = 

Hab. in Lapponia. 

Species ut mihi videtur distincta, apud Au- 
ctores vix invenienda, magnitudine et statura Z. ex- 
aulantis, sed collare pedibusque nigris, nec vVenas 
alarum ungvam albido-sqvamatas in hac specie ina 
Veni, nec macularum forma omnino eadem. An- 
tenne nigre subtus atre, minime cerulescentes , 
' clava crassa; multo breviores qvam in Z. Lonice- 
re, ”apice obtusiuscule. Thorax niger hirsutus, 
haud virescens. "Abdomen et pedes thorace conco- 
loria, valde pilosa. Ale anticg latiusculx sqvamu- 
lis parum nitidulis fusco-cyaneis tenere et parcius 
adsperse, unde ale sub-hyaline apparent. Macu- 
Je quingue rubre, colore et ordine ut in Z. Loni- 
cere 3; basalis interior brevis ovata , exterior elon- 
gata, usque ad maculam anteriorem medii paris 
parvam ovatam producta; discoidea media, et api- 
calis singula, subqvadrato-rotundate. Posteriores 
, 1ubre, margine lato hyalino-fusco. 

Var. B. alis anticis fusco-cyaneis maculis 5 

sangvineis, apicali majori extus indeterminatas. 
Differt non nisi colore saturatiore, et macula 
apicali majori subrotundata extus indeterminate 
evanescenti. 

Corpus "et pedes immaculata, et "de cetero 

omnia cum Var. &«. conyenlunt.. . Specimen 

hujus varietatis' unicum, bene conservatum', e 

Lapponia, vidi in Mus. Dom. Schönherri. 


7. Z. Scabiose: alis anticis obsolete-nigrovirescenti- 
bus, maculis tribus elongatis angustioribus 


(—, SR JRR | 


Gen. UL AGLAore: (CAglaope et Procris Latr.; 


224 


rubris: posticis rubris margine nigrescente; an=« 

tennis subfiliformibus, minus clavatis, 

Och. II. p. 28. n, 5. Höbn, Tab. 18. f. 86. 
Hab. Upsalie, et in Westrogothia, 


£ 


Protcris et Glewopis Fabr, Atychia Ochsen- 
heimer ). | : 


1, 4. Statices: alis anticis viride-ceeruleis subtus 


fuscis ; posticis fuscis; antennis pectinatis, api- 

ce subclavatis, i | 

Atychia Siatices Ochs, S. v, E. IL p. ir. nn. 

Sphinx Statices Lin. Pp, 290, 1098. Huäbn, : 
Sphing, Tab, I. fi I. ; 

Zygena Statices Fabr. E. S. III. 1, 406, 68; 

De Geer Tom. II, Pl 3. f. 8. 9, 10. (an- 


tennis magn, auct, ) 


Hab, in pratis ubique vulgaris, 
Mas : antennis subtus distincte pectinatis , apis 
ce incrassato subius sqvamato. 
Femina : minor, abdomine crassiore , antennis 
subtus obsoletius dentatis, apice crassioribus, 


+) I Tyskland finnas ånnu tvånnve Arter at detta slågte, till 
fårg och skapnad i det närmaste lika A. Statices, men verk- 
ligen skiljde, För att lätta deras upptåskande i fall de äf- 
ven skulle fisnas i Sverige, bifogas hår deras kånnemårken: 
(1) Aglsope Globular:& : alis åuticis coeruleo-viridibus po- 
sticiS fascis; antennis Omnino pectinatis, 2pice cuspidatis, 
Ochs. 5. v. E, II. 15. n. 2. Hiäöbn, Tab, L fi 2. 3: 
C2,) 4. Prani: alis anticis viridefuseis: posticis nigrescens 
” fibus; antennis pectinstis, Ochs, S. v. E, II po 15. fm 3. 
Häbn, Sphing. Tab. I, f. 4. Zyg. Pruyni Fabr, E.S, II Is 
458. 693: ; | 
Antenna ohscurs, pectinate, Abdomen nigrescense 


— 


Fam. I. PAPILIONES. 
Sectio I. Tetrapodes. 


Gen. I. Limonitis. 
1. Populi, 
II. Aglais. 
1. Jo. 
2. Antiopa. 
3. Polychloros. 
4. Urtice. 
5. C. album, 
6. Atalanta. 
7. Cardui. 


IL Årgynnis. 
+) Moajores. 
. Paphia. 


5. Latonia. 
++) Minores. 
6. Aphirape. 
7. Selene. 
—— ( Aberrationes.) 
8. Euphrosyne. 
9. Amathusia. 
.« Freja. 
« Pales.j 
. Dia, 
« Carichlea. 


16, Thore. 
IV. Militaea. 


Manturna, 
Iduna. 

Artemis. 

Delia. 

5. Dictynna. 

6. Athalia. 

— Aberrat. Hertha. 
—— Fulla, 

7. Parthenie, 

8? Lucina. 


vbn H 


a 


Conspectus 


+) Oculis hirtis. 
1. Egeria. 
2. Mera. 

3. Megera. 


++) Oculis nudis.” 
4. Semele. 
5. Hippolyte. 
6. Norna. 
7.- Bore. 
8. Hyperanthus. 
9. Medusa. 
Ligea. 
ARE ANNA B. y. 
11. Manto. 
12. Embla. 
13. Janira. 
14. Davus. 
30 
10. 
80 
| 1.8. 


Pamphilus, 
Hero. 

Arcania. 

Iphis. 
Sect. II. Hexapodes. 
VI. Amaryssus. 

1. Machaon. 

VII. Doritis. 
1. Apollo. 
2. Mnemosyne. 
VILL Ganoris. 

+") Pontia Fabr. 

1. Crategi. 

2. Brassice. 

3. Rape. 

4. Napi.! 
SNR Gb 

5. Daplidice. 

6. Cardamines, 

7? Sinapis. 
+Y Colias. Fabr. 

8. Hyale. 


9. Paleno, 
10, Rhamni, 


I 


V. Erebia. 


| 
| 


—  — oo 


Tf Quercus. 
2. Betule, 
3. Pruni. 
4: W. albu 
5. Ilicis. 


IL Heod 
6. Hippoth 
7. Chryseis. 
8. Virgaure 
9. Phleas. 
10. Helle, 
1. Garbas. 
132. Rubi.' 


TI. Cyan 
+) alis posticis . 
que fascia få 
13. Arion. 
14. Alcon.| 
15. Cyllarus, 
16. Argianu 
17; Argiolus 
18. Alsus. 
kx) alis post 
fascia fulva 
19. Icarius. 
-— Va 
20. Adonis. 
21. Alexis. 
22. Agestis. 
23. Eumedo 
24. Optilete 
25. Battus. 
26. Argus. 


FAM. II. HE 
I. Hesp 


1. Linea. 


Tillhör p. 225. 


6. Malve, 
7. Fritillum. 
8. Malvarum. 
9. Tages.i 


Fam. III. SPHINGIDES. 


I. Dilina. 
+ ocellata.. - 
. Tilize. 
. Populi. 

IL. Sphinx. 
I. Atropos. 
2. Ligustri, 
3. Convolvuli. 
4. Pinastri, 
ö 
6 
7 


2  H 


« Galii.) 
« Elpenor. 
« Porcellus. 


III Hemaria. 
1. Stellatarum. 
2. Fuciformis. 
3. Bombyliformis. 


FAM. IV: ZYGAENIDES. 
I. Sesia. 
1. Apiformis. 
2. Scolieformis. 
3. Spheciformis. 
4. Hyleiformis. 
5. Ichneumoniformis. 
6. Culiciformis. 
7: Tipulilormis. 
II. Zygena. 
1. Filipendulze. 
Var, 4, 
2. Lonicere, 
3. Trifolii. 
4. Melilothi. 
—. Var. B. 
5. exulans. 
6. Vanadis. 
7. Scabiose. 
III. Aglaope; 
I, Statices, 


225 


Obs. Zygsenidum nomina! generica jam non 
nihil turbata: Genera Procris et Aglaope Latreil- 
lii a CI. Ochsenheimer in unum conjunguntur sub 
nomine Atycma, Atychia vero fam audit apud 
CI. Latreillium" genus a D. Ochsenheimer Chimera 
nominatum, cui deinde Stygiam TLatr. adjunxit C. 
Ochsenheimer. 'Insuper vero nomine Procris jam 
Herbarum genus designatur +) et Piscium genus 
jam a Linnxo Chimera dictum, ideoque ambo 
omnino rejicienda, Ad confusionem extricandam et 
ulterius evitandam, tentamen seqvens proponere 
ausus sum: 

«+ Aglaope” nomen tribuatur generi antea a Dom; 
Latreille Procris, a D. Ochsenheimer vero 
Åtychia dictum; scil, Agl. Statices, Scabio- 
se, Pruni; et infausta qve genere differre 
non videor. 

Atychie nomen iterum recipiatur loco Chiihz- 
re Ochs.; forte potius tamen Stygie nomen 
si omnes vere congeneres, 

Syntomsis Ill, Latr. Ochsenh, — loco. .Amate 
Fabr. Syst, Glossat. 

et Charidea 1oco Glaucopis Fabr. Latr. cum 
hac voce piscium genus designandum, 


Conspecius — — — följer till slut vid Tabellerne. 


FRUN RR nr remsa amesmst eter 


+) Willdenow Spec. Plant. Tom, IV. pars I, pag, 344. np, 1661. 
( Monecia Tetrandria,) 


225 


nn An Enn nn SEAN 


| BESKRIFNING 
Öfver de i Sverige funna PFluge Arter, 
som kunna föras till Slågtet Musca, 
Första Åjfdelmingen, ; 
af 
CARL FREDRIC FALLEN. 


3 


D: den på olika Lifsformer så rika Naturen, 
som vi beundre, gifvas några, som mer ån andra 
synas hafva inskrånkt sig innom en viss grund- 
form, hvilken blott genom några mindre afvikel- 
ser har utbildat sig till en den största mångfalld 
af Arter. Sådane åro bland Insecterna de varelser, 
som åga form af Tipula och Musca LInNn. — Om 
den förra utmårker sig genom en alldeles o6éfver- 
tånkelig mångd af individer, svåfvande såsom skyar 
Öfver vatten och kärr, så bar den sednare utan all 
tvifvel en betydelig Öfvervigt i arternas mycken- 
het.  Håraf inser man nödvändigheten, att, hvad - 
Musca Linn, angår, efter konstens reglor underlåt- 
ta dessa många arters igenfinnande, d. å. att behö- 
rigen fördela dem i Familjer och Slågter, Vid 
detta arbete skall man fåfångt bemöda sig, att en- 
dast och allenast följa munndelarne på spåren, till 


säkra skiljemårkens erhållande, hålst olikheten af 
dessa delar hos Fluge-arterna år vida mindre ån 
den hos några andra slags Insecter förekommer; i 
ianseende hvartill dessa arter , Jemte en stor mångd 
andra Diptrer af nåstan enahanda sammansättning, 
icke skulle komma att utgåra stort mer ån ett en. 
da Genus — en sak, hvarmed den systematiska 
eftersökningen alldeles icke vore belåten. 

Ibland de många hundratals arter med. vanlig 
Fluge-form , som uppsöåkas innom Sveriges grånser, 
skall man visserligen finna flera slags olikheter, 
hvilka kunna och böra, jemte munndelarna, be- 
gagnas till skiljemårken mellan de för Systemet så 
oumgångeliga Genera, ”Sådane tråffas uti munnsköl- 
dens, Ögonens, pannsprötens, vingfjållets och föt- 
ternas skapnad, belklådning och bevåpning; åfven- 
som uti vingnervernas direction. Att döma efter 
hittills vunnen. erfarenhet, kan man vid så många 
delars betraktande på en gäng, icke råka i förlå- 
genhet af verkliga skiljemwårken, ej heller nödgas 
att åtnöja sig med blott en enda skiljaktighet, hvil- 
ken antingen med flyktiga ögon lått kunde öfver- 
ses, dltdr) ock blifva ansedd för mindre v: åsentlig. 
t— Sistnåmnde håndelser tyckas dock intråffla med 
de Arter, som nu mera råknas till familjen  Mu- 
scides, hvaråst jag i de artrika Slågterna  Fachina 
och Musca har begagnat antenn-setan såsom naken 
eller fjådrad till skiljemårke. "Detta synes i sig 
sjelf, jag medgifver det, vara mindre vigtigt, ja 
kanske oriktigt, hålst senare observationer med 
starkt förstoringsglas stundom ej otydligen till. 
kännagifva en slags hårighet å några Tachin-arters 
antenn-seta, som annars med vanlig lupp sy- 
nes naken, Möjligtvis torde de flåsta, om ej alla, 
'Tachiner åga en hårig seta, fastån hårigheten 
såsom = nedtryckt eller: kulliggande  döljes. — 


AK 


228 


Men det år jämvål-oriktigt, att skillja Tachina och 
Musea på någons Palpernas föregifaa olikhet. Som 
bekant år, har FABRiCIUS med LATREILLE från 
Musca atsöndrat nåmnde Genus, samt uppgifvit 
våsentliga skillanden sålunda: att Palpi hos Ta- 
china åro filformes & nudi; hos Musca extrorsum 
crassiores & ciliati, hos bågge obturi, Denna sista 
benämningen tycks vara den enda råtta, enår der- 
med åsyftas, att palpi åro utåt tjockare än inåt; 
ty sådant år råtta förhållandet 1 naturen 3; och vill 
man jämtöra den största FABRiCII Tachinsart I, 
grossa, och den stora MM, carnaria, med hvarandra, 
hvaruti naturligtvis palpi kunna båst Synas, så skall 
man hos dessa finna att de utåt åro något tjockare, 
och på enahanda sått håriga, samt att ingen vå- 
sentlig skiljaktighet dem imellan kan uppgifvas. 
I anledning håraf och då ingen annan del, hvar- 
ken i munnen, ej eller annorstådes, kan uppsökas, 
för. ätt våsentligen skillja Tachine och Musce från 
hvarandra, så böra de sammanstållas uti ett och 
samma Genus. Men då Tachin-arterna imedlertid: 
och till lättnad för den systematiska uppstållnins. 
gen, skulle kunna utgöra en egen del af den första 
Sectionen i slågtet Musca , så skadar det vål icke, 
om de, såsom talrika, varande mer ån 60 svenska 
Arter, redan upptåckta, och tillförene betitlade med 
egit Slågtnamn, vid det samma bibehållas. 
Dipter-familjen Muscides år lått igenkånd på 
följande sammanlagda kånnemårken: ”en hornak- 
tig, intryckt eller liksom urhålkad munnsköld , 
med flera munnborst å ömse sidor af munnöåppnin- 
gen (som innesluter; en: haustellum med proboscis, 
och 2:ne palpi ); stora, hela vingfjåll, och aflånga 
Ögon", — Dessförutan finnes, den afiänga kroppen 
öfverallt, (i synnerhet i vertex och på fötterna) 
starkt bevåpaad med styfva borst; antennerna lån- 


[Å 


229 


ga, yttre leden hoptryckt, ofiast smal och aflång, 
skif.formig, i åndan nåstan afbusgen, med dorsal- 
'seta , som består minst af 2:ne delar, hvaraf den 
nedersta alltid år korrt. — Sådane 10 de gemen- 
sama kånnemårken, som tillhöra Slioterna The- 
$eva., Öcyptera, Tachina, Musta och Lispa, — De 
två förstnåmndes Arter finnas beskrifna uti K- V. 
A. Handlingar år 1815, och Tachinsarterna uti 
samma Handlingar år 1810. Nu följer således 
Musca, hvars Svenska Arters uppställning och be. 
skrifning jag vågar underkasta Kongl. Vetenskaps 
Academiens högtgållande granskning. 


— — — 


Slågtet Musca år , oaktadt de betydliga afdra- 
gen, troligen ånnu det artrikaste af alla Diptera, — 
Ifrån sin familjs Samslågter skiljer man detsamma 
sålunda: ifrån Thereva och Öeryptera genom olika 
ving-nerv-oång; ifrån Tachina genom den för na- 
ken ansedda antenn-setan, i samband med olika 
pPerv-gång; från Lispa genom olika munnspröt. — 
Kroppsformer år, liksom hos andra Muscides, ån 
cylindrisk, ån trubbigt oval. Hufvudet, med ett 
smalt band förent med thorax, nästan halfklotfor- 
migt, ofta hoptryckt, innehåller en afiäång munn- 
Öppning, som framuill betåckes af clypeus, hvilken 
börjar under antennernas insertion, år afläng, ih- 
tryckt, hornaktig, merendels hvitskinlig, inneslu- 
ten innom 2:ne upphöjda sido-linier, på hvilka 
vibrissee , eller korrta borrst, stundom sitta, hvilka 
slutas med några långa borrst ( Mystaces) å' ömse 
sidor af munnen. . Innom munnåppningen finnes 
haustellum , medelst ett knå, insatt uti en rundtoin- 
kring munn-caviteten fåstad hinna eller blåsa, och 
kan indragas tillika med de vid haustelli infattning 
i sjelfya blåsan eller på blåshalsen sittande 2 pal. 


230 


pi; dock så, att den i åndan af haustellum svar 
pigt utvidgade, klufna proboscis, som alltid år hä- 
rig, tillika med. de småhåriga palpi, taga sin plats 
uti sjelfva munnöppningen. På bufvudets sidor 
under Ögonen sitta de hornaktiga gene , med korrta 
hår beklådda. Pannan, i hvilken antennerna sit- 
ta, år mer eller mindre utstående framom Ögonen, 
går upp mellan de samma till bufvudets öfra del 
(vertex') hvarest alltid några borrst åro nårvaran- 
de, merendels radvis stående. Ögonen, mer eller 
funder stora, än nakna, ån håriga, alltid afiånga, 
upptaga stundom hela Halvidat sidor 3 hos hon-in- 
divider alltid åtskillda genom en bredare wertex, 
eller interstitwuwm vertficale , hos ban-individer mins 
dre bredt åtskillda, stundom så rått ihopsittande, 
att intet verticalt-mellanrum gifves. Hos dessa sit 
ta likvål de vanliga borrsten i trakten ofvanför an- 
tennerna, eller ock i kanten af occiput. Panonsprå- 
ten bestå af 3 leder, hvaraf de 2 inre åro korrta, 
håriga; den yttre afiång, skif-formig, naken, en«' 
dast försedd med en a dorsalis, hvilken år ån 
enkel, ån Jäng fjådrad , än ee fjådrad eller like 
som hårig. Thorax convex, bredlagd, knapt de= 
lad i lober, annars trind, har jemte bår några ole- 
sa sido: bartst, likasom don halfrunda ihåliga scus«-: 
tellen.. Abdomen af lika långd med hufvud och 
thorax , består af 4 tydeliga segmenter, hvaraf de 
medlersta åro de största. Dessa segmenter omgif- 
va abdomens sidor långt under buken, som år 
ganska smal, och endast hos honor utsvållande. 
Abdomens rygg år försedd med hår, och ej sållan 
med långa borrst, vanligen radvis. Fötterna, lån- 
oa, starka, bestå såsom vanligen af höftleder,. 
(hvaraf de fråmsta åro de långsta) af tjocka femo- 
ra, smala tibier och 5-ledade tarser, alla försedda 
med hår och borrst, stundom taggar. Ytterst” åga 


g 231 


fötterna klor, med mellanbalk (-pulvilli). — Al 
Ja dessa delars förhållande år snart sagdt lika hos 
alla Muscides, med undantag af hvad som i Slågt- 
charactererna anföres. 

Respirations-Öppningarna (stigmata) sitta så- 
som små runda puncter, i kanten af de under bu- 
ken nedvikna dorsal-segmenterna, och kunna ej 
utan god lupp upptåckas. Hvardera af de fyra 
segmenterna åger å hvardera sidan en sådan liten 
andedrågtsvöppning. Troligen finnes en 'eller an- 
nan dylik öppning åfven på sidorna af thorax? 
liksom hos Hymenoptera. Uti Syrphici sitta sti= 
gmata, (fyra på hvardera sidan) under buken uti 
en tunn sido-hinna, -som troligen hörer till ventral- 
segmenterna. 

Vingarnas nerv-gång förtjenar en särskild be- 
skrifning. Den år hos Muscides mera enkel ån hos 
några andra Dipter- familjer. Om derföre uti rang- 
ordningen af djuren något skål till företråde skul- 
le sökas, och man mårker, att detta icke kan ta- 
gas af den större åfvervigten af. de olikartade, 
utan af de likartade organerna, så synes man, 
hvad Diptera angår, hafva funnit ett sådant skål 
uti den mera sammansatta nerv-gången, sådan som 
Tabanii, Anthracides , Bombylarii m. fl. företes I 
anledning håraf komma Muscidés att hafva sin plats 
långre ned i Dipter- ordningen, — Hos Arterna utt 
Slågtet Musca år denna Nervgång enformig, undan- 
tagande fjerde långdnervens böjning ellet råthet, 
tillika” med Costalnervens slut antingen framom, 
uti, eller bakom vingspetsen. Den tjocka costal- 
nerven, på yttre sidan, alltid taggig, understödjes 
ånda ned till medlet, "af auxiliar-perven (förutan af 
en kortare secundar-nerv ) och upphörer antingen 
framför vingspitsen, eller just i densamma, 1: för- 
ening med fjerde långdnerver (såsom uti första 


Pigla K 


sectionen : eller ock går costalnerven ånda bakom 
vingspitsen, hvadan fjerde långdnerven kan stråcka 
sig mera rakt ned, för att i samma slut-punkt intråfta, 
(såsom uti andra Sectionen). Den andra och tredje 
långdnrerven utlöpa ej långt från vingens basis från en 
gemensam stam. De öfriga uppkomma i samma 
frakt. hvarest de genom små tvår-nerver förenas. 
Utan dessa tvårnerver gifvas icke flera ån tvenne 
andra, nemligen 2e öden transv. medius , hvilken midt 
på discus ale sammanbinder tredje och ferde långd- 
nerven; samt mnervulus transv. ordinarius, "hvilken 
ligger långre ned, mellan fjerde och femte: långd- 
nervén, och åstadkommer den enda reguliera die 
scoidal-area hos dessa slags Diptrer. ( Fjerde långd- 


nervens krökning till en tvårnerv mot vingkanten ' 


bör ej annorlunda anses, ån såsom en förlängning 
af samma låingdenerv.) VWingen saknar nerv i in- 
re kanten, åfvensom area omgaularis , i hvars ställe 
ett par korrta nervi spurii skönjas. — Den ving- 
nerys-gången, som tillhör alla arter i andra sectio- 
nen af Slågtet Musca, fortsåttes sedermera mnåstan 


oafbrutit genom de följande familjer, ånda ned till 


de minsta arter af Flugform, och kan således an- 


ses för den allmånnäste i hela Dipter. ordningen. 


Skiljaktigheten mellan Könen år lått igenkånd. 
Hannens genitale består nemligen af en glatt kropp 


med tvenne krokar, jemte några andra små delar,: 


som tillsammans åro inböjda under abdomens spits 


och gifva den ett trubbigt utseende. Honans der- 


emot består af en tubformig vagina, hvilkens korta 
leder kunna indragas i bvarandra , men gifva lik- 
vål åt abdomen ett spitsigare utseende. — För- 
utan denna våsentliga skillnad åga några Arters 


hannar ofvanpå hufvudet tått ihopsittande Ögon,” 


som i så fall åro större ån deras bonors. Men det 
gifves många arter, hvars bågge kön åga åtskillda 


FS 


233 


och likstora ögon.” Vanligen hafva dock hannar- 
na ett sikalre interstitium verticale ån honorna, — 
Fårgen och tekningen år vål stundom , åfvensom 
. kroppsformen (i synnerhet hos några af andra se- 
ctionens arter) något olika hos bågge könen af 
samma art; en ' sak, som då dessa icke fångas i 
parning, gör artens: råtta determination omöjelig el: 
ler åtminstone ofuliståndig. En del arters hannar 
hafva helt mörka vingar, honorna deremot allde- 
les klara; sållan tvårtorg. -— Af alla dessa olikhe- 
ter, som böra kånnas , då Species skola characteri-. 
seras, inser man nådvåndigheten, att sjelf lågga 
hand vid insamlandet, och att inhåmta påliteliga 
underråttelser. Så sal. för uraktlätenheten håraf, 
som för det obeståmda och gissningslika uti eha- 
racteres Generum, kan synonymien utut FABRICII 
system icke annat ån blifva ganska osåker, så 

mycket mer, som arternas diagnoser merendels &n- 
samt åro lånta af fårg, Hvilken förefaller ganska 
lika hos ett stort antal, annars egna och beståmdt 
sårskillda arter. — Ibländ de i LINnét Fauna upp- 
tagna svenska arter af Musca , finnas knapt tyugu, 
som bådanefter kunna bånföteds under begge Slåg- 
terna Tachina och Musca. 

Hvad angår Larv-tillståndet, år vål det sam- 
ma hds många arter ånnu okåndt. Men att döma 
efter vissa arter, hvilkas förvandling nog lått kan 
följas på spåren, gifves derguinbdn»en ”Berfalldig 
olikhet, hvartill likvist en ringa eHer ingen anled- 
ning synes vara uti de fullkomligen ”utbilldade 
Flogornas skapnad. Hos andra Dipter-slågter, fin- 
ner man mellan deras Larver och Imagines en nog 
märkbar analogi, så till structur som Jbfnädsråte 
Hos de egentliga Flugorna synes förhållandet va- 
1å helt angorlunda. Några lefva ihop med fera 
andra slag uti sumpig jord, dy och orenlighet, i 


234 


ålar och i rånnstenar; andra förtåra troligtvis saft- 
fulla vextrötter eller ruttna quisquilier; ett betyd- 
ligt antal lefver uti djurspillningar, en del uti dö= 
da djurkroppar och i matvaror; ja, man här 
till ock: med icke osåkra uppgifter om en eller an- 
nav arts tillvext innom den varma menniskokroppen, 
hvarest den likvål år blott uilifållig , emedan sam- 
ma slags. larver åro- gängse äfven uti skåmda ani- 
maliska ämnen, samt uti surt vatten, deri sådana 
åmnen med vegetabiliska upplösas. — Naturligt= 
vis måste ett säckar soba dörhallelideld lefnadssått. 
röjas uti larvernas olika structur. Men hvadan 
kommer , att en motsvarande olikhet icke röjes til- 
lika uti sjelfva Flugornas skapnad genom ett stör. 
re afvikande, ån som de ringa specifika skilj- 
aktigheterna innehålla ? — Många arter lågga. 
sina ågg, (såsom spyflugan) på sådane åmnen , 
som under sin egen upplösning. hastigt påskynda 
larvens framkomst. Andra framföda lefvande små- 
larver, d. å. utklåcka åggen innom moderlifvet 
straxt före framfödandet. Dessas larver synas åm- 
nade till att föda sig af sådane organiska åmnen, 
som ånnu åga full lifsverksamhet ( såsom vextröt- 
ter), eller som icke kunna befordra några åggs 
utklåckning. Den nyss framkomna larven bårar sig 
hår genast ned i sitt födoåmne, och; efter fullbor- 
dad tillvext innesluter sig, liksom alla Diptrer,. 
innom en oval hudlik puppa, hvarutur den ut-. 
billdade flugan med sammanlagda vingar, genom, 
ett öppnadt lock , framkryper. Såsom nyklåckt år 
den oformlig och nåstan hvit, men mörknar snart 
1 fria luften, utvicklar sina vingar och flyger. 
Slågtnamnet Tachina ger anledning att lemna 
dess arter ett försvenskadt namn af Snuabbflugor. 
Deras flygt eller gång år ock ganska hastig och 
liflig. 


235 


lifig: De arter, som ufi slåätet Musca nårmast 
likna. Tachinze, kunna kallas Vildfiugor; eller, Ci 
håndelse Tachine skulle utgöra en del af första 
Sectionen i slågtet Musca,) fjädrade snabbflugor, 
då "de egentliga Tachin-arterna kallades ofjådrade 
sakbbflugor. De följande arterna uti första Sectio- 
nen, ( med costalnerv, som ej går bakom vingspit- 
sen, och åga fjerde långdnerven krokig ) förtjena 
namn af hemflugor , bålst de flåsta vistas gårna vid 
hös och gårdar, uppsökande visthus, ladugårdar, 
och afskråden till sin egen och sina larvers föda, 
Hela den sista afdelningen , hvars arter vistas måst 
i skogarna och uppsuga dels vextsaftery dels dy- 
vatten till föda, kan kallas Skogsflugor. 

För denna gången torde mig tillåtas, att frard- 
lemna beskrifningen öfver den första Sectionen, 
samt anmärka, att jag genom förkorrtandet af de- 
striptionerna icke förbigått några andra kånnemår- 
ken, ån sådane , som beståndigt tillhöra Familjen, 
Slågtet, eller afdelningarne, hvilka förut åro ans 
gifna, och följaktligen icke böra genom stådse nya 
repetitioner, till en; bögst onödig vidlyfughet, öka 
deras långd. 

; Eoår Tachin-arterna skilljas från Musca, 
aterstår följande hufvudskiljemårke för de egent- 
Ng Flugorna: 


MUsCA Palpi simplices. Alarum netvus costalis vel 
ante apicem s& in apice ale cum nervo 
quarto longitudinali conjunctus antennarums 
que seta plumara ; vel pone apicem cum ner- 

AN nVvof juarto "connexus. 
| sb Alla Öfriga kånnemårken , varande mer : eller 


mindre gemensamma för hela Familjen. Muscides, åre 
FIKEnIOPE uti inledningen beskrifna. 


. VIA. Handl. 1816: St, IL 16: 


236 | 
Sectio i i 
Nervus alarum costalis aut ante apicem aut in 
apice ale cum nervo quarto longitudinali connexus, 
C(Seta antennarum semper plumäta s. pubescens ). 


Divisio 1. Nervus guartus in disco ale. angulatim 
flexus. | dr 


ÅA. Musce Tachineformes. 


Corpore subcylindrico, oculis nudis in utro- 
que sexu distantibus. 


+ Nervus gvartus intra angulum et costam sur- 
sum flexus. 


1. M. carnaria nigra, thoracis lineis abdominisque 
tessellis quadrifariam dispositis, cinereo-albo-mi- 
cantibus; ano nigro. FA 
Fabr. Antl. 284. 4. Ent. Syst. 4. 413. 3, Linn. En, 
1832. De Geer Ins, 0. 63. 8. t. 8. f. 5. ; > 

3 2 Pannan hvit eller gul-skinlig, liksom munn- 

skölden , som saknar vibrisse. Pannspråten medel. 

måttiga, svarta: yttre leden jåmbred, dubbelt lång 
re ån de inre; setan måst fjådrad midtpå. Ögonen 
hos lefvande åro råda och korrta, bvadan munnsköl- 
den stråcker sig långt nedanföre de samma. VWer- 
tex med svart mellanstrek år bredare hos honan. 

Thorax åger fyra hvitaktiga långdlinier, och | 

abdomen alternerande rötformiga. svarta och hvit- 

skimriga flåckar. De svarta fötterna liksom: krop- 
pen starkt bevåpnade med borst. Vingarne ofår- 
gade; vingfjället hvitt. 

Arten hörer till de största i slågtet, men varierar 
till mångfalldigt mindre storlek , och år allmän öfver- 
allt. Dess larv lårer i synnerhet vistas uti djurspillning. 

Anm. 1. Då de flåsta Flugarter så betydligen vas. 
riera till storlek, år nådigt, att angifva den samma uti 
Bescriptionep sådan, som den vanligast förekommer. 


| å ART 
2, Den hvitskimrande tekningen, som utmårker fle- 
ra arter af denna afdelning, synes bäst, när man mot 
dagsljuset vånder flugan med hufvudet framåt. En så- 


dan skimrande tekning försvinner bos några individer 
genom utslitning. 


3. Kånnemårket för denna: subdivisions arter I --9 
kunde tagas af fjerde långdenervens nedlöpande under 
vinkelböjningen; hvarest den visar sig liksom fortsatt, 
men hvilket ofta ej år annat ån en synvilla. Imedler- 
tid finnes intet spår till ett sådant nedlöpande uti arter- 
na Io- 12, ej heller uti de följande 13 - 17. Musce fa- 
miliares sakna också helt och hållit detsamma. 
2. M. hemorrkoidalis nigra, thoracis lineis abdos 
minisque tessellis quadrifariam dispositis albo-ci- 
. Dereis; ano rufo, | 
3 9 Fårg, tekning och varierande storlek; såsom 
uti M. carnaria, från hvilken den endast skiljes 
genom röda genitalia, som i synnerhet hos han- 
nen åro mårkbara.  Bågge arterna tråffas på sam. 
ma tid, och hvardera i särskild parning. 


3. M, ruralis nigro-cinerascens, thoracis lineis ab- 
dominisque »punctis triplici serie dispositis nigri- 
"oribus; äntennarum aruiculo secundo testaceo. 
3 2 En i Skåne allmån art, som vankas i Julii 
och Aug. månad, till storlek varierande såsom de 
förra. Dess bhufvudsakliga skillnad från dessa år 
nämnd i diagnosen, och ligger uti andra antenn- 
ledens rådletta färg, som synes ofvanför den fjåd- 
rade setan såsom en glänsande flåck, samt uti 
äbdomens olika punctering 1 3 rader; hvaraf den 
medlersta stundom billdar en linie. 


4. M. ofinis nigro-cinerascens, thoracis lineis abdo- 
minisque linea media et maculis lateralibus ni- 
s;grioribus; antennis immaculatis, 

8 2 Vistas mindre allmånt ihop med den förra , 

med hvilken den i allt kommer öfverens, undan- 


tagandes, att pannspröten åro. helt och hållit svarta, 
hannens Ögor något mer nårmade samt abdomens 


Öfverdrag mera hvitt; hvarförutan den medlersta li- 
nien år mer sammanhångande och sidoflåckarna större. 


s. M. lineata  nigricans, cinereo-micans; thoracis 
abdominisque lineis triplici-serie nigrioribus ; ans 
tennis anoque nigris. 


3 Ganska lik den föregående, fastån dubbelt min- 
dre. Men abdomens tekning utgöres af 3 ordent- 
Jiga svartare linier. Pannan år hvitskinlig och fjer- 
de långdenerven har ett mera tydligt utseende af 
att gå ner om vinkelböjningen. 

Några få individer åro tagna i Beckaskogs trågård 
2 Skåne i Julii månad; men honan ånnu okänd. 


6. M. obsoleta grisea, thoracis lineis abdominisque 
punctis fuscis obsoletissimis; fronte luteo-grise- 
scente. 


3? År liten, knapt hålften så stor som M. dome- 
stica. Pannan föga framstående, mera gul. ån 
hvit-skinlig, måst i grått stötande. Setan luden. 
Mellan ögonen, som hos hannen åro nog nårsit- 
tande, går ett svart strek. Kroppsfårgen år egent- 
ligen svart, såsom vanligt hos alla föregående ar- 
ter; men åger ett grått Öfverdrag, som delar sig i 
orediga linier på thorax och i 3 rader puncter på 
abdomenr, stundom knappt mårkbara. Fötterna 
"svarta och vingnervgången såsom 1 förra arten. 


2. M. latifrons cinerascens, thoracis striis abdomi= 
nisque punctis triplici serie distinctis nigris ; ocu- 
lis in mare late distantibus. 

3 Hörer tvifvelsutan till de minsta arter i slågtet, 

åger med den förra mycken likhet, äfven i anse- 

ende till tekningen, ehuru med tydligare puncter. 


239 


Pannan år dock mera utstående, och hvitskinlig. 
Men af alla hittils anförda arter åger den de måst 
åtskillda ögon, och kan således ej höra till någon 
af dessa. Kroppen år ock mera cylindrisk med 
orediga strimor eller puncter på thorax, men med 
så mycket tydligare nåstan trekantiga puncter, ut- 
görande nio i tre rader på abdomen. Antenner 
med luden seta, och fötter svarta. Vingarne såsom 
i förra arten. | 

Är sållsynt, fångad på Esperåd i Skåne', och he- 
nan okånd. Tekningen å abdomen kan väl ej betyd- 
ligen skilja denna arten från M. ruralis, och i visst af. 
' seende icke heller från M, obsoleta, Men det ovanliga 
breda afståndet mellan ögonen i vertex gör den såkert 
till egen art. — Fibrisse felas så vål denna, som alla 
föregående arter. 


8. M. rufiventris cylindrica nigra, maculatim albis 
cans ; antennis basi, femoribus abdominisque 
lateribus rufis. 


8 2 Nåstan långre ån M. domestica, men smalare 
och cylindrisk. Pannan år knappt framstående, gan- 
ska hvitskimrande, med svart strek mellan ögonen, 
Munskölden hvitskinlig, åger några vibrissa. Pann- 
sprötens yttre led smal, och dubbelt långre, ån de 
inre råda tjockare lederna. De stora ögonen gå ej 
ihop hos hannen. Kroppsfårgen glånsande svart 
med hvita skimmer. flåckar på thorax, och i syn- 
nerhet vid segmenternas basis. Stundom skönjas 
å thorax 2 svartglånsande linier, Abdomens sidor 
äro röda, genomskinliga, men anal-segmentet helt 
och hållet svart. Fjerde långdnerven kröker sig 
båglikt till yttre vingkantens costal-nerv, och slu- 
tar dår med tredje långdnerven i samma punct, 
Fångad af Hr Demonstr. ZETTERSTEDT i Calmar. 


Lån. Ager mer ån den förra utseende af en Tachina. Med 
ygliga ögon skulle man ock kunna taga antennsetan 


240 


för naken; men med förstoringsglaset upptåckas de 
hår , åtminstone på ofra sidan. ; 


o, M. canina flavo-grisescens, abdomine cinerascente: 
segmentis apice nigris; alarum nerva quarto in- 


fra angulum distincte continuato; antennis pedi- 


busgque flavis, 
Fabr. Antl. 296. 60. Ent. systs 4..321. 38. 
3 2 Hörer till de större arter, af långd som M. 
carnaria , men mera cylindrisk. Hufvudet korrt, 
smutsigt bvilt, hornaktigt, med långt framstående 
panna och små ögon, hos hannen nårmade, dock 
så att: ett rödsvart mellanstrek hos bågge könen 
mellanligger. Munnskölden saknar vibrisse. Pann- 
spröten gula, med en korrt men starkt fjådrad se- 
ta.  Kroppsfårgen år gulgrå med två fina rygglinier 


och fyra svarta puncter på thorax. Abdomen stö-. 


ter i askgrått, med långsgående svart ryggrand och 
svart ring 1 segmenternas kant. Fötterna gula med 
svarta tarser, VWVingarne i svart föga stötande, vid 
basin gula, Fjerde långdnerven år verkligen forts 
satt inunder nervkrökningen, hvilket genast skiljer 
denna art från den följande. 


Vistas i sanka skogslundar, och framkommer ej 
allmånt på Umbellater. Med den följande åger den en 


från andra flugor något olika skapnad i hufvudet och 


munnskölden, 


10. M. vacua favo-grisescens, abdomine maris fla- 
vo aiaphano: linea media segmentorumque apice 
nigris; alarum pervo quarto infra angulum non 
eontinuato; antennis pedibusque flavis. 


gon Merendels mindre ån förra. Munnskölden smut- 
sigt hvit. De små ögonen ha svart mellianstrek. 
Anne, thorax och fötter lika som i föregående 
art; men abdomen hos hannen”gul och genom- 
skinlig, på ryggen hvits kimrig med svart lång- 


'241 


»destrek och mörk spits å segmenterna3 hos ho: 
nan svartaktig med breda ljusgrå ringar uti seg- 
menternas -basis. Wingarne stöta något 1 svart, 
måst hos honan. Fjerde långdnerven böjer sig utan 
spår till fortsåttring under den spitsiga vinklen. 

Denna arten uppehåller sig med den fårra, med 
hvilken den år ganska nårslågtad. Förutan flera redan 
nåmnde skiljaktigheter , finnas jämvål ögonen hos han- 
nen närmare sittande, ån hos M. canina. Den bör icke 
förblandas med Stomoxys siberita, hvilken den till får- 
gen mycket liknar; 


Ci. MM. lateralis nigricans, clypeo albissimo; abdo- 
minis lateribus testaceo=diaphanis; pedibug nigris. 
Musca nigripes Fabr. Ent. syst, 4. 319. 30? 


8 2 Nästan så lång som M.  canina, men mera 
'bredlagd. Hufvudet framtill convext, ganska hvit- 
skinligt, med ögon som uppfylla sidorna. Mun- 
spröåten gula. Vertex korrt, åger svart strek som 
går ned midt i pannan. De svarta pannspråtens 
yttre led lång, smal, med tydligt fjådrad seta. 
Kroppen glånsande svart, med hvitt skimmer, samt 
scutellens spits och abdomens sidor röda, genom- 
skinliga. Vingfjållet i gult stösande. Fjerde långd- 
nerven går i en båge ut åt costan. 


Vankas i Augusti månad på umbellater , ej särdeles 
allmån i Skåne. 


12. M. nigrina nigra, lateribus maculatim albicans ; 
alarum nervo quarto versus costam arcuatim 
flexo3 squama alba. 


39 År föga mindre ån den förra, med hvilken 
den vistas, och snarlik den samma, med undantag 
af färgen. Dessutom år fjerde långdnervens åt 
eostan utböjda del korrtare , samt antenn-setan långre 


och finare, men starkt fjådrad, Ögonen långa, : 


" påfinan convex, -abdomens: andra och tredje seg-. 
ment på sidorna hvitskimrigt. 


2 Neyvus gvartus intra anguluwm et costam sub 
VECLUS, 


13. HM, cylindrica elongata nigra, lateribus macula- 
tim albicans; nervo quarto per lineam fere re- 
ctam ad apicem ale inflexo. 

Musca halterata Panz. Fn. 54 t, 137 
3 2 Nägot mindre ån ”Tachina erinaceus, annars 
snarlik densamma till vext och fårg. Pannan 
hvitskinlig, ofvantill långt framstående. Ögonen 
medelmåttiga. Pannsprötens yttre led mycket läng, 
smal och tvårs afhuggen, Setan lång, och småfjåd- 
tad. Kroppens hvita skimmer såsom i M. nigrina. 

Vinpgarne nåsian klara, med gulaktigt fjäll.  Fjerde 

långdnerven löper uti, eller helt nåra vingspitsen 

med sin tvårnerv, som år påstan rak , hvilken om- 
ståndighet båst skiljer denna art från föregående, 

Uppehåller sig på buskar och umbellater flereståds 
1 Riket, | 


14. M, ferina nigricans, fronte carinata; antennis 
basi palpisque apice flavis; thorace lineato, seg- 
mentis basi albo-micantibus, : 


3 $ Munskölden hvitskinlig utan vibrisse, intryckt, 
men är försedd med en liten kölformig upphöjning 
mellan de nedfållda pannspråten. De medelmåruga 
Ögonen, som hos hannen åro tåmligen nårsittande 
i vertex, hafva svart mellanstrek. a or 
sista led jåmbred och lång, med ej lång men tydligt 
fjädrad s seta; de inre lederna stöta i gult, men svarts 
pa stundom. Thorax hvitskimrig med 3 svarta 
linier3 hvaraf de yttre i visst dagsljus ofvantill synas 
fiäcklika 3 den medlersta besiår af tre fina strek, som 
stundom flyta ihop, Abdomens vanligaste hvit- 


243 

skimmer består uti breda ringar ofvantill i'seginen- 
terna. Fötterna svarta, Vingarna klara nied fjer- 
de långdnervens utlåpande i nåstan rak direction 
nåra iniili vingspitsen, men ej nåra ihop med 
tredje "långdnerven. 
) Denna hörer till de största flugarter, af störlek som 
M. earnaria, men något smalare. :Vankas i Westergöth. 
land. — Den åger liksom den följande en upphöjd balk 
i pannan , och utom de anförda mindre betydande kån- 
nemårken derifrån föga skilld, 


15. M. carinifrons nigro-grisescens, fronte carinata3 
antennis, palpis pedibusque nigris; thorace sub- 
lineato, abdomine maculatim micante. . 

3 2 Ganska lik den nyss beskrifna art, men van- 

ligen mindre. Pannan något mer utståerde, ej 

alldeles så hvitskinlig? Palpi svarta åtminstone 4 

spitsen och antennerna helsvarta, De öfriga:huf. 

-vudets delar likasom i föregående art. Kroppsfårgen 

tycks stöta i askgrått med mer eller mindre tyds 

liga svartalinier å thorax, samt orediga skimmerflåc- 

'kar å abdomen , 'hvilka, sedda på sidan, förmera an: 

| tingen runda flåckar eller mörka tesseller i fyra rader; 

men sedda framifrån, billda hvita tvårbaänd öfver 
segmenterna.  Vingnervgången lika som i förra, 
utan så vida man ej skulle vilja anse fjerde långd- 
nervens utböjning åt vingspitsen något råtare, 

Arten år högst allmån från Julii ända in i Septem- 
ber , i Skånes trågärdar, på umbellater och buskar. Den 
föder lefvande larv-ungar, och år föga skilld ifrån före- 
gående. Men den költormiga upphöjningen mellan de 
nedböjda pannspråten, skiljer dem begge från alla andra 
arter i denna underafdelning. 

16... M. grisescens grisea, immaculata; palpis tibiiss 
que ferrugineis, 

8 Föga mindre ån M. cylindrica, hvars kroppsform 

den ock åger, Pannan framstående, Pannspröten 

svarta, korrta; kanske vid basis hos lefvande indis 


244 


wider, rödgula? med nog tydligt fjädrad:seta! Pal- 

pi gula. Inga vibrisse, Svartbrunt strek mellan 

Ögonen, som icke sitta ihop. Kroppen jämngrå, 

med matta spår till linier å thoracis fråmre del, 

"Vingarna klara. Fjerde långdnerven utstråcker sig 

nåstan rakt ifrån vinklen,> nåra vingkanten, i tåt ; 

förening med den tredje långdnerven. VWVingfjället 
hyvitt. Fötterna svarta med mörkröda tibier. 

Hörer såkert till egen, sårskilld art; men honan 
okånd. Benågit mig meddelad från Herr Majoren och 
Ridd, CYLLENHAL. 

17. M. Tachinoides nigra, cinereo-micans; antenna- 
rum basi scutelloque subrestaceis; abdominis la- 
teribus in mare testacee- diapbanie. 

3 $ Något större ån M. domestica, Pannan föga 

utstående, convex, silfverskinlig. Munnskölden in- 

" tryekt under pannspröten , sedan convex, något ut- 

stående med spitsen; och försedd med wibrissee. 

Palpi ljusa. Pannspröten korrta, yttre leden svart, 

ej längre ån de inre, som störa gult, - Ögonen 

medelmåttiga, bos hannen nog nårsittande; hos 
honan bredt åtskillda genom mörkbrunt mellanstrek, 

Kroppsformen trubbigt oval, bredlagd. Thorax 

ljusgrå med spår till linier. Soueliu gulgrå, hos 

hannen nåstan pellucid. Hannens abdomen år ge- 
nomskinlig, gulaktig, med en svart rygg- och buk- 
linia, samt svarta incisorer; honans opak, grå med 
svartskimrande orediga flåckar. Fötter svarta, en- 
dast spitsen af femora mörkröd. VWVingarna klara. 

Fjerde långdnerven utstråcker sig rakt framför ving- 

spitsen i tåt förening med den tredje. 

Arten fångad i Östergåthland af Herr Demonstrs. 
ZETTERSTEDT, 1 Westergöthland af Herr J. Ww: DAL: 
MAN. Den åger en stor likhet med Tachina, så mycket 
mer, som den annars nog långa antenn-setan ej utan. 
förstorings - glas kan synas småharig, Kroppsvexten är 


eck lika med Stomoxis siberita, med hvilken den ej NW 
förblandås. 


245 
B. Musce familiares. 


> Corpore obtuse oväato : nervo costali pone api- 
cem ale non extenso. Seta antennarum dis 
stincte plumata. 


18. M. mortuorum atra, fronte porrecta aurea; abs 

domine &neo-cerulescente. 

Fabr. Antl, 290. 37. Ent, syst. 4. 318. 23. Linm 
Fn. 1830. 
3 2 Hufvudet framtill guldglånsande, pannan långt 
framstående framom de medelmåttiga 5 Ögonen, hvil« 
ka sednare hos hannen icke gå tått ihop. Munn= 
skölden helt och "hållit urgröpt, åger ganska korrta 
vibrisse, Så vål antenner som palper åro. gula, de 
förras yttre led ganska lång, ytterst svart, spitsig. 
Setan långfjådrad. Thorax blåsvart, framtill föga 
linierad och hvitskimrig. Abdomen 'skönt blå, me- 
talliskt glånsande. Fötterna svarta. . 

Hörer till de största arter i slågtet, och besåker dör 


da kroppar för ågglåggning skull. Den åger nåstan stör- 
re hårighet, ån de flåsta andra flugor. 


Anm. Vingnervgången så väl hos Musca mortuo- 
rum, som hos de följande till ock med arten 26, år li- 
ka som i förra afdelningen, Fjerde långdnerven böjer 
sig nemligen vinkelformigt, och löper ut mer eller min- 
dre uppåt böjd till vingkanten, utan att visa något spår 
till ett apparent nedlåpande inunder vinkeln. Alla des- 
sa arters ögon åro nakna, och uti flera arter hos hanns 
könet i vertex ganska tått ihopsittande. Antenn-setan år 
jemvål hos alla dessa arter långfjädrad. 


19. M. azurea obscure cerulea nitida immaculata; 


fronte pedibusque nigris. 


3 9 Ager likhet både med förra arten och med M. 
vomitoria. Men hufvudet år svart med omärkligt 
skimmer i pannan. Ögonen medelmåttiga, hos 
hannen nårmade hyarandra mera ån hos honan 


NN 


246 


med svart mellanstrek. Kroppen hårig med glesa 
borrst. Pannspråt och fötter svarta. Vingarne klara. 
Denna egna arten år mig beni git tillsånd af Hr 

Majoren och Ridd. GYLLENHAL från Westergöthl and. 

20, MH. cesar eneo-viridis, fronte albo-micante; cly- 
. pei apice Ralpjigus pallidis. 

Fabr. Antl. ,239. 26. FEnt. syst. 4. 310. 17. Linn. 
EN: IL28: De Geer Ins. 6, OI1. 6. I 

3 2 Hufvudet framtill convext, hvitskinande: Munn- 

sköldens spits stöter i gult, ånru mer munnspröten. 

Hannens Ögon stora, tått förente, utan mellanrum, 

men honans långt åtskillda med svart mellanstrek. 

Pannspröten svarta, yttre leden mycket lång. Kropps- 

fårgen år koppargrön, ån blåaktig, ån båggedera. 

Hos lefvande individer år buken ljus med en rad 

svarta punkter. Fötterna metalliskt mörkgröna, 

med svarta tibier och tarser. Vingarne klara. 

Om sommaren högst allmån, hålst vid döda krop- 
par » och bör ej förblandas med M. cadaverina, ej hel- 
ler med följande art. 

21. MM. cornicina &eneo-viridis, fronte albo-micante 
unicolore; palpis nigris, 

Fabr, Antl. 289. 29. Ent: syst. 4. 317. 20. 

3 2 Munnskölden hvitskimrig, palpi och antenner 

svarta... Kroppsfårgen ' koppargrön eller ' blåaktig. 

Fötterna kanske helt svarta och vingarne klara. 

Är merendels mindre ån M. cesar; annars ganska 
lik med undantag , att munnsköldens spits röjer ingalun- 
da någon blekare förg, och att palpi åro svarta. Dess- 
utom årov hannens Ögon ej alldeles så tått ihopsittande, 
utan lemna rum till ett smalt mellanstrek. Fjerde ving- 
nervens utgång åt vingkanten torde cek vara fäkare. 

» Den vankas vårtiden, och varierar till fårg och storlek, 

som förra. 

22. JM. vomitoria antennis basi et ore subferrugi- 
neis; thorace atro sublineato; abdomine ceru- 
leo maculatim albo-micante; squama obscura. 

Fabr. Antl. 200: 34. Ent. syst. kh 318. 25. Linn, 

Fn, 1831. De Geer Ins. 6. 60. 5. 


247 

3 2 Méra bredlagd ån M. mortuorum, dock mers 

endels korrtare och af ganska förånderlig storlek, så 

att individer råkas hålften mindre än M. domestica, 

Hufvudet framtill nåstan, convext, på sidorna hvit- 

eller gulskinligt. Munnsköld, palpi, gene, och 

antenn-basis stöta i rödt. De små hoptryckta Ögo- 
nen sitta tått ihop hos hannen, men åtskillda med 
svart, bredt mellanstrek hos honan. Yttre antenn- 
leden lång, svart, upptill rådakug. Thorax svart, 
med spår till skimrande linier, Abdomen blå, flåck- 
vis hvitskimrig. Scutell och fötter svarta. Vins 
garne klara, med svartaktigt vingfjäll. 

Är den allmånnaste spyflugan, som lågger hvita ågg 

i slagtadt kött och i stinkande djur-kroppar. 

23. M. Vespillo atra, antennis nigris; fronte porre- 
cta et squama albicantibus, abdomine obscure 
2ene0:virescente. 

Fabr. Antl. 292. 39, Ent. syåt. 4. 318. 26. Conf. 
M. lanio Fabr. Antl. 218. 15. Panz. Fn. 54. t. 11? 

38 Pannan hvitskimrig , utstående, Palpi gula. 

Munnsköldens spits stundom röådlett.  Pannspröten 

helsvarta, yttre leden dubbelt långre ån de inre. 

Ögonen hos bannen med ett smalt mellanstrek åt- 

skillda. Thorax svartaktig, framtill med hvita, 

matta skimmerlinier. Scutellen kopparsvart. Abdo- 
omen matt koppargrön , mörk; stundom blåaktig, 
äckvis hvitskimrig. Fötter svarta, Hannens vin- 
år stöta framtill stundom i svart. Fjerde långd- 
erven böjer sig nåstan rak utåt vingkanten, Fjål- 
et hvitt, hos hannen mera svartaktigt. 

Vanligen mindre ån förra art, och derifrån tydli- 
en skilld, åfven genom fjerde långdnmervens råtare di- 

ection åt vingkanten. Vankas allmänt på torra fålt i 
kåne, men sålian vid hus. Troligen lefver larven 
els i dåda djurkroppar, dels i boskapsspillning. Stun- 
om finnas hannar, med nåstan convex panna, och all- 


ir hvitt -vingfjäll; Kroppen mera blåaktig. Monne 
rande till egen art? 


248 . 


24. M. rudis nigricans, fronte grisea, antennis basi 
ferrugineis; thorace scutelloque fulvo-tomentosis 3 
. abdomine tessellatim micante. 7 

Fabr, Antl, 287. 16. Ent. syst. 4. 314. 9. ; 
32 Pannan framstående ; Muzuiköller hornaktigt 
grå, stundom rödlått. Ögonen små, hos. hannen 
tått ihopsatte, med svart mellahstrek: hos honan. | 
Yttre antennleden smal, svart; de inre mörkröda. 
Thorax hos hannen tåckt med mörka hår, hvari 
glest åro inströdda några guldgula; men hos honan 
försedd med tåta guldgula hår. Dessa falla lått 
borrt, i synnerhet hos hannen. Abdomen år teknad 
med grå tesseller. Fötter svarta. Vingar klara, 
Vingfjållet hvitt med gulaktig kant. 

Oftast större ån Musca dom estica, allmån ifrån vå- 
ren till hösten , vid hus och på buskar; öfvervintrar åf- 
ven innom hus, men har då vanligen mistat både gull- 
hår och tesseller, så att abdomen synes alldeles glatt och 
kopparsvart. | 
25. M. corvina fronte albicante, thorace nigro-line- 

ato, abdomine, quadrifariam tessellato: lateribus 
in mare flavo-diaphanis, 

Fabr. Antl. 294. 49. Ent. syst. 4..320. 3f. .& M. 

autumnalis De Geer Ins. p- 83. I2 8. 

&2 Hufvudet framtill conFext, utan framstående 
panna. Ögonen ganska stora, hos hannen tåt ihop- 
sittande, hos honan, bredt skillda med svart mel- 
lanstrek. Munnskölden hvitskinlig, Pannspröåt och 
fötter svarta. Hannens thorax år mörkare ån hos. 
nans; men hos den förra otydligt, hos dåen sednare 
tydligt hvitskimrigt linierad.  Hannens abdomen 
år gulaktigt geno omskinlig med svart ryggstrek : ho- 
nans har svarta' och grå tesseller skiftevis i rad. 
"Buken hvit, 

Liknar M. domestica. I anseende till olika fårg 
kunde hvardera könet lått tagas för särskild art, Man tråf- 
far dem ofta 1 parning , redan om våren, tills sena 
hösten på RO och väggars 


| 249 
26. M. dorvkestica fronte pallide aurea, thorace nigros 
lineato, abdomine trifariam lineato: ventre et 
Jateribus basi in mare pallidis. ) 
Fabr. Antl: 287: 18.: Ent: syste 4. 315. 11. Linns, 

Fn. £833. De Geer Ins. 6, 71. 10. 4. fig. 5-6. 1 I 
3 2 Hufvudet främtill convext, blektguldgult. "Ögo-' 
nen ganska stora, hos bågge kön åtskilda i vertex,' 
dock med smalare mellanstrek hos hannen. Pann- 
språten svarta, jämbreda. Thorax har både svar= 
ta och grå linier, och den gråflåckige abdomen vid 
visst dagsljus trenne svartare afbrutna linier. -Bu= 
ken år hvit och sidorna af hannens abdomen fram-' 
till genomskinliga. Fötterna svarta; vingnervgån« 
gen lika som i föregående art, ; 

Denna flugart år allmånnast innom hus i Augusti 
måndd, Larven lefver uti rånnstens orenlighet, dy aoch 
i gådsel, m., m. — Från M. corvina skiljes den samma 
genom pannans gulare fårg, hannens mera åtskillda 
ögon m. m, — Artens omständliga historia finnes i Ba- 
ron DE GeEzrRrs anförda verk. 


Divisio 2. Nervus quartus curvatim flexus cumnerso 
costali in apice ale conjunctus. 


(Séta antennarum semper distincte plumata.) 
> Oculi hirti. 


217. M. maculata thorace maculatim nigro-lineato; 
abdomine quinquefariam nigro- maculato, maris. 
utrinque flavo-diaphano. | 
Fabr. Antl. 287. 14. Ent. syst. 4. 314. 8. 28. Linn. 
Syst. Nät. 2. 990, 70. Panz, Fi. 44. t. 22. De” 
ficer Ins. 6..84, 13. t 3. fs 22 3. 
2 Hufyudet framtill convext af mörk fårg, mot 
isst dagsljus hvitskinligt. Ögonen stora, ludna, 
os hannen nog nåra hopsittande, hos honan ät- 
kilda gemom svart mellanstrek, De svarta pann- 


språtens yttré. led ganska lång; sétan mycket fjåd- 
rad. Thorax hos begge kön lika teknad, men mör- 
kare hos hannen, hvars abdomen år ljusgul, hvit- 
skimrig 3 hos Hoppa askgrå med svarta. flåckar, som 
hos "begge könen sitta I 5 rader, förutan 2:ne anal- 
flåckar och en trekantig flåck på scutellen; (med 
en ljus kant hos hannen) Fötter svarta.  Vins« 
garne' klara, men hos hannen brunaktiga. 

Arten år allmän vid bebodda stållen, och enligt 


Baron DE GEERS inty gande, älskare af ruttna kroppars 
Den år fylligare till vexten ån M. domestica. 


28. JM. meditabunda oculis subhirtis grisescens; tho- 
race lineato, abdomine non tessellato : maculis 


2 & 2 dorsalibus. nigris. 
Panz. Fn. 44. £ 23. vera. 


32 Pannan hvitskinlig. Ögonen tåmligen stora, 
hos begge kön åtskilda , likvål nårmade hos hane: 


nen , med svart mc Hanstck Pannspröten svarta, 


färfea tydligen fjådrade. Hannens thorax svarta-' 


re ån honans, med fyra nog mårkbara linier. Abdo- 


men grå med 4 runda mörka puncter, 2 och 2" 


på ryggen. Stundom saknas det grå öfverdraget, 
så att abdomen ser svart ut, åfvensom fötterna. 
Vingarne något mörka, hos honan klara. VWVing- 
fjället ljusbrunt. 

Man skiljer denna arten , som har storlek af M. 
domestica, och blifvit fångad vid Esperöds qvarn- -dam i 
Skåne , från sina lika colorerade samarter 1 nåsta Section, 
bhålst genom .fjerde långdnervens slutning med costalen i 
sjelfva vingspitsen, och ej bakom den samma. 


2 Oculi nudi. 


20: MM. mystaeea nigra hirsuta: hirsutie thoracis et 


ani alisque basi flavescentibus; squama nigra. 
Linns 


ja 


2517 


Linn: Fn. 1793, var & De Géer Ins. 6; 133. 1. t. & 

of, 2. 2. C( Eristalis apiarius Fabr. anth 231 I. Syrphs 

'Ent. syst. 280. 9?) 
3 2 År den största arten, som dög Ey darcstides i 
Sverige, fast ej ymnigt. . Den liknar en Syrphus; 
men så vål munnskölden som vingarne höra Mu- 
scides till. Hufvudet framtill åt sidorna stöter i 
blekgult, mén munnskölden i svart med stora my- 
staces och korrta Vibrisse. Panns ;pröten mörkröda , 
långa, smala, låögfjådrade. Vertex år snarare bås 
rig ån borrstig. Ögonen medelmåttiga , hoptryCkta , 
nog nårmade hos hannen. Thorax tåckt med gult 
ludd, scutellen med svart. Abdomen framtill glån- 
sände svart; tredje och fjerde segmentet gulluddigt. 
Fötter svarta. 'Vingaraa upptill gulaktiga, neds 
till stötande i svart, åfvensom vingfjället. Nerve 
gången precist lika som i M. maculata, diväs a. fjerde 
långdnerven krokigt nedlöpande i sjelfva ving- 
spitsen, 


Var. B. 3 2 hirsutie thoracis anique sordide alba. 


30. M. meridiana obscute atra immaculata ; frontis 
Jlateribus aureis3 alis bast et squama flavis. 
Fabr. Antl, 284. 3. Ent, syst, 4. 312. 2. Linn; Fn. 
827. DE Geer Ens: 0; 55: 2, 
3 9 År den föregående nårmast i storlek bland 
Sveriges fAlugarter ; helt och hållit svart, mörk och 
svartluden 3 endast hufvudet framtill gulldglånsan- 
«de med korrta vibrisse och tjocka mystaces. Pann- 
språten svarta, medelmåttiga; med gul, långfjädrad 
seta. Ögonen medelmåttiga, hos begge kön åtskill- 
da med ludet svart mellanstrek, dock nårmade hos 


hannen. . Vingarne vid basis och fjället gula. Föts 
ter svarta. | 


Vistas i Trågårdar , mindre ofta, i Skånes 
<> K VV. AA. Handl. 1816: St. II. 17. 


252 
31. M. pabulorum nigra, lineatim & tessellatim ob- 
solete micans; fronte albicante; scutelli apice 
ferrugineo ; pedibus nigris. 
3 2 Pannan , convex.  Munnskölden hvitskimrig. 
Yttre antenn-ledens basis och munnen rödlett. Ögo- 
nen stora, hos hannen tått förente i vertex. Krop- 
pen svagt hvitskimrande, med linier å thorax och 
flera orediga flåckar å abdomen, Scutellens spits 
gulaktig. Fötter svarta. Vingar klara. Fjållet 
hvitt. 
Denna råkas ymnigt på Ladugårds hus efter midsom- 


maren, och lårer uppfödas i gödsel. Storleken som M-. 
rudis, 


32. M. stabulans nigra, lineatim et tessellatim mi- 
cans; fronte albicante ; scutelli apice pedibusque 
testaceis. i ; 


3 2 Liknar den förra, men genast skilld genom 
fotfårgen.  Scutellens spits år ock bredare rostfär. 
sad. Hannens Ögon tått hopsittande i vertex. Föte 
erna ofvantill, Jemte tarser, svarta, i synnerhet de 
främre ; annars rödgula. 

Finnes allmånt ihop med förra arten; och begge: 
ofta tagna i parning, Begge inflyga stundom i bonings- 
rum , så vål tidigt om våren, som sent på hösten; och 
i Ladugårdshus åro de högst allmånna, dock utan att 
ofreda boskapen. Nervgångens anmärkning år hår vig- 
tig för att skilja "dessa arter, från flera likteknade i 
följande Section, : 


33. M. hortorum atra thoracis linea utringue late- 
rali et media dorsali distinctiori albis; abdomine 
tessellato, pedibus nigris. 

M. albifrons Linn. Fn. 1834? 

> Högst allmån på trågårdsbuskar hela somma- 

ren, stor som M,. domestica. Hufvudet framtill 

convext, pannans sigor hyitskinliga, munaskölden 


253 


annars svart. Ögonen stora, ätskillda med svart 
mellanstrek, men mycket närmade hos hannen, 
Pannspröåten svarta, yttre leden hålften. långte ån 
de inre, Thorax eglanssvart med 3 hvita linier, 
hvaraf den medlersta år tydligast.  Enår scutellen 
ses på sidan, upptåckes en skimmerflåck midt på 
"densamma. Abdomen år gråhvitskimrig med svars 
ta alternerande tesseller. Fötter mörksvarta. Vin- 
garna klara med hvit fjäll. 


34. M. melanoptera nigra immaculata, alis nigricans- 
tibus. 


3 2 Pannan framstående; munnsköålden i viss ståll- 
ning hvitskimrig. Pannspröten svarta och korrtas 

gonen stora med smalt mellanstrek hos hannen 
och bredt hos honan. Hela kroppen för öfrigt svart, 
luden och borrstig. Vingarne åro hos båda könen 
svarta, måst 1 yttre kanten och omkring nerverna, 
Fjerde långdnerven böjer sig mera krokigt ån hos 
föregående arter, dock icke i vinkelform; och slus 
tas i vingspitsen på afstånd från den tredje. 

Arten mig meddelad från Westergöthbland och Östers 
göthland, troligen ej allmän. Den åger likbet med näs 
gra skogsflugor, från hvilka den skiljes genom olika 
nervgång , och med en eller annan snabb5uga, från 
hvilken den skiljes-genom tydligt fjädrad seta.” 


35- M. cadaverina eneo-viridis; nervo quarto cum 
nervo costali in apice ale conjuncto. 
Fabr. Anfl. 289. 30. Ent. syst. 4. 317. 21. Linn, 
En. 1829. De Geer Ins, 6. 62. 7. 

2 Liknar M. cesar och cornicina, och skilld ge- 
om fjerde Jångdnervens olika böjning, Pannan 
vitskinlig. Ögonen stora, hos hannen ganska tätt 
ammanslutna i vertex; hos honan ätskillda genom 
t kopparsvart eller grönt mellanrum. Pannsprå« 
en svarta. Kroppen amtingen koppargrön, blå, 


254 | 
; ; 3 
eller beggedera. Buken af samma fårg ; likaså föt- 
terna, men med svarta tibier. Vingarne klara, 
fjället hvitt. | a ; 

Vistas högst ymnigt på döda kroppar, och på ny 
håstspillning om sommaren; och åfven tidigt om våren 
på Caltha palustris, fast mångdubbelt mindre. — För- 
utan 3 koppargråna flug-arter, som kunna lått förblan. 
das, om afseende göres endast på färgen, gifvas 2 svens 
ska Tachin-arter, som åfven åga sådan kroppsfårg. | 


36. M. tempestiva nigra thorace lineato, abdomine 
geneo-cinerascente antice nigro; nervo quarto cum 
nervo costali in apice ale conjuncto, 


3 2 Den minsta arten i denna Sectionen, knapt 
hålften så lång som M. domestica. Hufvudet fram- 
till convext, pannan hvitskinlig. Hannens ögon 
utan mellanrum 1 vertex, honan har deremot svart 
mellanstrek. Pannspröåten svarta, Thorax föga li- 
nierad. Abdomen framtill svartglånsande, baktill 
oråflåckig. Fötter svarta. Vingar klara, med nerv- 
gång som i förra Arten, Vanligen år hannen mör- 
kare till fårgen ån honan. 

Vistas ymnigt efter midsommarn i klart våder, på 


en backe nara Kivik i Skåne, och infinner sig på den 
hvilande vandraren, under tråden. | 


Anm. Hela denna Divisionen råknar jag billigtvis 
afven till Musce familiares, dels för de flåsta Arter- 
nas uppehållsstålle , dels ock för nerv-gången skull, 

— M, eylindrica med lång cylindrisk kropp och nerv 
gång som M. melanoptera, år under N:o 13 ofvanför 
beskrifven, 


255 


0 SERA FISEN 
NTE 


BESKRIFNING 
af tvenne Svenska Arter Tubuläria; 


af 
C.A. AGARDH. 


- 
a 


X 


EL Botanicus som sysselsåtter sig med gransk- 
ningen af Algerne, finner snart, att han står på 
gränsen af de två Naturens organiska riken. Han 
finner hos en delaf dem icke få djuriska attributer, 
t, e. en slags parning, som nåstan liknar djurens +), 
och en slags rörelse, som förmått flera Naturfor- 
skare att föra dem till djurens rike ++Y. Deremot 
finner han djur — Zoophyter — lefvande i samma 
element, som Algerne, och till en del af sin bygg- 
nad dem så lika, att man ofta år frestad att föra 
dem till Algernes Ordning. Den som således stude: 
rar en af dessa grånsordningar, år nödsakad att 
åfven studera de nåstintill uti det ändra riket vas 
rande, på det han må kunna, om ej dem emellan 
draga en 'skarp gråns, — hvilket Naturen sållan 
tillåter Naturforskarn , som dock oupphörligt söker 
en sådan, — åtminstone få ett begrepp om sjelfva 
Öfvergången. 

> Undersökningen af Algerne föranleder derföre 
alltid åfven undersökningen af. några derintill grån- 


+) Zygnema (Conjugata Vauch,) 
”) Oscillatoria Vauch, 


256 

sande Zoophyter; Således har jag under mitt stu- 
dium af de förra, gerna och ofta kastat en sido- 
blick i ett rike, der jag annars år en fråmling, 
för att betrakta de med dem så öfverensståmman- 
de, de förundransvårde Zoophyterne, I synnerhet 
är det genus, som LINnNné och PALLAS benåmnt 
Tubularia med dem så nårslågtadt, att Algologen 
understundom måste tveka, om han ej bör tilleg- 
na sig dem som sin tillhörighet; och då jag nu 
framlemnar beskrifning af tvånne arter deraf, 
sker detta, — utan anspråk att lemna något vig- 
tigt bidrag till Zoologiens utvidgande, — endast 
för att oifva en vink för yngre Algologer, att då. 
de förekomma , låttare skilja dem från de egent- 
liga Algerne, 


r, TUBULARIA MUSCOIDES L. 


TUBULARIA MUSCOIDES fronde capillari dichotoma 
tota ammuloso-ruposa. 


Tubularia muscoides, Linn, Faun, Svec, H. p. 559. 

Tubularia muscoides, Linn. Syst, Nat. C exclus,' 
> synom. Pallasii, Ellisii et Solandri, ) 
Habitat in mari Bahusiam alluente, 


EG: cin a 

Frondes primariue capillares , tubulose, sesquiunci= 
ales vel parum ultra, capillum porcinum crass 
sitie duplo superantes, eandemque crassitiem 
per totam longitudinem servantes, a basi ad 
apicem tot annuloso-rugosae, obtusae, dichotomee, 

Rami fropdi veluti appositi, basi parumper bulbosi, 
ceterum frondi primarie similes, ejusdemque 

>> €rassitiei, 

Substantia fexilis fere eonfervoidea, exsiecate satis 

lenax, Nee, ut in ceteris, fragilis. 


259 


Color" corneo = viridescens, subpellucidus. 
Siccata charte parum et laxe adhberet. 


I oDenna Art finnes i Götheborgs och Marstrands 
Skårgärd, och år i LInnés Fauna upptagen under 
ofvanantörda namn. Han utmårker den tydligen 
genom den egenskapen att vara öfver hela stam- 
men försedd med ringar. ELLis beskref och aftecknade 
ett annat species under namn af Corallina Tubula- 
ria Laryngi similis Essay p. 30. t. 16. f. b, som 
skiljer sig lått ifrån det LiInNéanska species, att 
det har nåstan enkla trådar, och blott der och hvar 
några ringar. Detta oaktadt har både PALLAS och 
Tyska Utgifvarne af hans verk öfver Zoophyterne, 
äfvensom LINNÉ sjelf, uti sednare upplagan af Syst. 
Nat. sammanslagit desse tvenne species x'). Det år 
svårt att inse anledningen dertill, om den icke 
varit den, att ELLis såger sitt species vara Laryngi 
similis,. en character, som likvål båttre Öfverens- 
ståmmer med det Linnéanska ån ELrisiska Species. 
Jag anser derföre nådvåndigt, att dessa båda Sy-: 
nonymer åter hånföras till tvenne sårskilda arter. 
Om ieke den reglen vore 1. Naturalhistorien hel- 
gad, att man bör bibehålla det åldsta namnet, 
skulle jag ansett mera passande att ELLIS's och PAL- 
LASS species fick behålla namnet Tubularia Muscoides 
och LINNnés deremot Tubularia Larynx. — Det se- 
nare synes icke vara kändt af utlåndske Författare. 


+) Det är märkvärdigt, att Linné, då han öfverallt uti sin 
Fauna eiterar Er1is, icke vid sin T. Muscoides anför H0- 
nom, men att han sedan i Syst. Nat., förlitande sig på PAL- 
LAS's anctoritet, dermed förenar Erris's Species. Hans de- 
scription: ”Stirpes filifermes brevissime , ramosissime, 
fere dichotome, cornei coloris , tubulose undique rugis 
annularibus tecte” motsåger rakt 5å väl Erus's igar som 
beskrilning, 


258 
If. TUBULARIA CORNEA: 


TUBULARIA CORNEA fronde capillari, vamis altervnis 
bast obsolete annuiatis. 

Habitat ad Jigna submersa in sinubus maris Baltici, 
Radix fibrillosa , fibrillis repentibus, implicatis. 
Frondes aggregate, 13 — 2 unciales, capillares, 

tubulosee, crassitie capillum porcinum parum 
superantes, eandem crassiliem per-totam lon- 
gitudinem servantes, flexuose, ramos2, 

Fam alterni , basi angustati, et obsolete ( vix cons 
spicue ) annulato-rugosi, obtusi ceterum ON 
primartie similes, 

Substantia rigida, cartilaginea, ad apicem ramorum 
mol tenuior, gxsiccate fragilis, : 

Color .cereo-corneus, opacus. ; 

Siccata charte nisi apice ramorum non adherit, 


Denna art har Jag år 18909 om sommaren fun- 
nit ymnigt vexande på Lidingö-bron vid Stockholm, 
i sällskap med flera interessanta vattenvexter. Sedan 
denna bro blifvit förstörd, kan jag ej) försåkra att den 
icke saknas på den nya, Jag ror dock att den finnes 
på andra timmerstållningar under vattnet i Stock= 
holms Skärgård, Djuret, som i trådarne inneslutes 
år, som hos de Öfrige arterne gelatinöst. I spetsen 
at trädarne, har jag under microscopet sett dess 
klotrunda, en vattudroppa liknande hufvud, dock 
utan att blifva. varse de strålar, som: arterne af 
detta slågte kunna efter behag ut- och indraga, 
Trådarnes fårg år vaxgul; och substansen i syn- 
a på torkade exemplar spröd och något litet 
hornaktig. — Det enda species, bvarmed det kan 
 förblandas, år Tubularia trichodes PALLAS, hvilken 
dock lått skiljes, ej blott genom sin "mångdubbelt 
stora långd, utan åfven i synnerhet derigenom, att 
vingarne vid basen af grenarne åro på detta vida 


( 259 


mér utstående och tydliga, så att de med blotta 
ögonen kunna urskiljas, då deremot ringarne på 
Tubularia cornea icke utan synglas observeras, och 
åfven då icke åro tydligt utmårkta. 


TABELLEN VII. föreståller: 
I. Tubularia Muscoides. | 
a i naturlig storlek | 
b ett fragment af tråden förstoradt. 
IH. Tubularia cornea. 
a i naturlig storlek. 
b ett fragment af tråden förstoradt. 


AFHANDLING 


Om de cryptogamiske vexter, som kom- 
ma under namn af Caliciodea; 


af | 
ERIK ACHARIUS. 


Andra Stycket. Fortsättning +). 


TF Äpotheciis discoloribus: 
+Y nigris, pulvere albo vel cimereo hinc inde 
prwnosis. 


10. brscn parietinuwm. (Tab. VILL Fig. 1.a. b.) 
C. crusta tenvissima cinereo-glauca subnulla; apo- : 
theciis subturbinatis; excipulo infundibulifor- 
mi glauco-pruinoso margine nigro discum pla- 
num aterrimum 2quante, stipitellis breviuscu- 

lis gracilibus nigris glabris, superne tantillum 
- incrassatis glaucoque irroratis. 
Habitat in Svecia ad parietes & sxpimenta li- 
gnea abietina. | 
Species parva. Crusta vix ulla nisi superficies 
ligni cinereo-glauca nitidula. Apothecia sub- 
turbinata truncata. Excipulum rore albo:cine- 
rascente plerumque obductum, margine vix 


”Y Se detta Års Handl, p, 166. EE 


261 


conspicuo nigro. Discus raro per statem con. 
vexiusculus evadit. Stipitelli tenues subfilifor- 
mes ati nitiduli, versus excipulum aliquantum 
incrassati & non raro ibidem cinereo-pruinosi, 
Similitas multa cum Calic. subtili, nam exci= 
pulum subtus fere nudum subinde occurrit, 
etiam fuscescens observatur, sed forma & ma- 
gnitudine excipuli, disco plano, stipitellis bres 
vioribus atque etiam cruste natura alia per- 
vam ab eo distinctum. 

B. C. leucothallum: (Fig. 1. c.) crusta tenui le- 
vigata albissima; apotheciis subturbinatis, ex- 
cipulo poculiformi glauco-pruinoso, disco con- 
vexo prominente atro marginem subobtegente, 
stipitellis brevibus tenuibus nudis nigris. gla- 
briusculis. 

Habitat in Svecia ad truncos denudatos abieti- 
nos. Fries. 

Anm, Skiljagtig ifrån Calic, parietinum med Laf- 
bålens hvita fårg, en mera uppstående kull- 
rig disk och kortare Lafhus-skaft. ; 

sy. C. albo-atrum: (Fig. 1. d.) crusta tenuilepro- 
so subpulveruleata albissima ; apotheciis demum 
lentiformibus, discoque dilatato convexiusculo 
scabro atro marginem obtegenté, excipulo sub- 
tus stipitellisque brevibus crassiusculis ut plu- 
rimum glauco-pruinosis, 

Calicium albo-atrum. Flörke Coll, Lich. Germ. 
nn 26. 

Habitat ad corticem Quercus vetustam in Be- 
russia, 

Crusta ad oculum armatum subpulverulenta ap- 
paret. Apothecia juniora subturbinata, disco 
plano atro marginem tenuem cinereo-pruinosum 
squante; vetustiora lentiformia disco convexi- 
useulo j dilatato marginem obliterante. Occur- 


2028 


rit etiam (secundum Flörke)y stipitellis nudis 
nigris. 

Anmmn. Enligt de "Exemplar håraf, som Herr 
D:r WAHLENBERG bekommit af Hr FLÖRKE, 
och. hvaraf den förre lemnat mig del, har 
jag blifvit upplyst om denna artföråndring, 
och funnit att den ej allenast tillhörer nårva- 
rande Species och 'således ej kan utgöra en, 
egen art, utan endast till vextstållet och nå- 
gra andra omståndigheter år något skilld ifrån 
de öfrige artföråndringarne af samma species. 


d. C. glaucellwm: (Fig. 1. e.) crusta tenuissima 
albo - glaucescente subnulla; apotheciis cylin- 
draceo-turbinatis demum dilatatis, excipulo po- 
culiformi nigro, margine cinerascente , disco 
planiusculo atro, stipitellis brevibus crassiuscu- 
lis nigris subopacis. 

Calicium glaucellum. Ach. Meth. Lich, p. o7. 
(pro parte, nam ibidem cum Calic, trichiali 
etiam confusum. ) 

Calicium claviculare ee. glaucellum. Ach. Li- 
chenogr. Univ. p. 236. 

Calicium spherocephalum 64. glaucellum. JE. 
Synops. Lich. p. 58. I 

Habitat in Svecia ad parietes ligneos. 

Anmn. Har tjockare och korrtare Lafhusskaft ån 
Calic. parietinum och leucothallum , samt år i det 
hela större. Endast Lafhusbågarens kant finnes 
grå. Utgör liksom medlet imellan Calic, parie- 
Zimumn och de mindre Förändeme a af Calic, 
lenticulare och clavulare. 


I. CALICIUM lenticulare. ( Tab; VIL Fig..4.25.) 
C. crusta tenuissima cinerascente; apotheciis len«.. 
tiformibus, excipulo cratereförmi nigro, mar- 
gine subinde cinerascente, disco convexo ci- 


RR 


i 263 


nereofuscoque nigricante , stipitellis longiuscu- 
lis cylindricis crassis atris opacis. 

Habitat ad ligna & truncos arborum vetustos, 

Species inter majores hujus Generis. A Calic. pas 
rietino differt magnitudine , nam omnibus par« 
tibus robustius & quadruplo majus. vel ultra, 
atque forma excipuli & apotheciis constanter 
lentiformibus, aliisque notis. Discus aliquan- 
do subsumbrinoscinerascens, | 


Anm. Då man ånnu år ganska oviss om vy. 
LINNÉ med sin Mucor spherocephalhis menat 
denna, eller någon annan, så år det så myc- 
ket otjenligare att bibehålla namnet spheroce- 
phalum, som andra Calicii arter med mera 
skål borde så kallas; men för denna passar 
sig alldeles icke detta epithét, emedan Laf- 
husen blott finnas lints-formiga, Det år ock 
både nyttigt och nödigt, att ett rått och tyd- 
ligt begrepp om hvarje art meddelas med nam- 
net derå, så vidt möjligt år, på det allt miss- 
förstånd derigenom må upphöra; ty troligen 
hafva också de öfrige hår nedanföre citerade 
Auctorer haft afseende åfven på andra icke 
förut nog tydligt beståmda arter, som således 
fått gå under samma namn och såsom jag ver- 
keligen funnit någon gång orått blifvit råk- 

"nade till nårvarande art. 


B. C. clavulare: (Fig. 4. c.) crusta tenui levi- 
'gata ”cinerascente subinde granulis concolori- 
bus adspersa ; apotheciis turbinato-lentiformibus, 
excipulo cyathiformi albo-pruinoso, disco atro, 

"> stipitellis breviusculis cylindricis validis ni- 
gris opacis, ; 

Habitat ad asseres, parietes ligneos truncosque 
dsmortuos, 


& 


264. 


Cum  Calic. lenticulari satis -convenit, sed recedit 
stipitellis brevioribus crassioribus, e ccipuli for- 
ma parum diversa & hoc plerumque toto, in- 
primis autem versus marginem, cCinereo, nec . 
non disco fere semper aterrimo. Magnitudine, 
forma apotheciorum & colore excipuli inpri- 
mis a Calic. pavrietino ejusque varietatibus di- 
versum, VWariat stipitello brevissimo & mar. 
gine excipuli tantum albicante, 

"Anm. De till Calicium leuticulare eller dess va- 
rietet C. clavulare Corått kallad claviculare i 
mina förra skrifter ) hörande Synonymer, hvil- 
ka troligen dertill böra råknas, och i en eller 
annam omståndighet utmårka tillfålliga förån- 
åringar deraf, åro följande: 

Oslieium spherccephalum, Achar. Meth. Lich. p. 
91. Ej. Synops. Lich. p. 57. 

Calicium salicinum. Pers. ap. Uster. in Annal. 
dd: Boron. ISE. 1. pil 2Onr. DING MAR: 
Ko. Saml. nm. 170. . 

Caiicium lichenoides. Schwm. Enuwm. Plant. Sale 
land. 2. Pp. 180. ( excluso synon. Pers.) 

Calicium claviculare, Ach. Meth. Lich. p. 90. 

 Clem. Ensay. p. 298. B. spharocephalum Ach. 
Lichenogr. Univ. p. 235. 

Lichen spherocephalus b. lichenoides. Swartz ino 
Nov. Act. Ups. V. 4. Ach. Lich. Sv. Prodr, 


Pp. 84. 
Lichen clavellus. Ach. Lich, Sv. Prodr. p. 83. 
Mucor lichenoides. Linn. Fl, Svec, 2. p. 461, 
 Frichia lenticularis. Hofm. Veg. Cr. 2. Tab. 4. f. 3. 
Trichia spherocephala. Hofm- I. ct. f. 2. ; 
-"Embolus sepulchralis. Batsch. El. Fung. Togfa 113. 
Stemonitis lichenoides, Gumel, Syst. Lian. 
Clathrus spherocephalus A. lichenoides, Liljebi 

Fl, Svec. 2. p. 461, 


265 
Jag bör ej hit föra efterföljande Synonymer, 


neml: 

» Calicium fäskoulske. Ach. Synops. Lich. p. 574 

> som bör utgå, emedan caractérn år sammans 

satt af flera arters förändringar. 

 Calicium claviculare. Wahlenb. Fl, Lapp. p. 485. 
som snarare år en artföråndring af Calicium 
roscidum. 

Clathrus spherocephalus. Liljebl, FI. Svec. p. 461, 
hvarmed förmodeligen någon annan art för- 
stås. Åfven så förhåller det sig med 

Mucor spherocephalus. Linn. FI. Svec. 2. p. 461. och 

Stemonitis spherocephala. Gmel, Syst. Linn, 


. CALICIUM cinereum. 

fc crusta grumoso-granulata albo-virescente; apo- 
theciis subturbinatis, excipulo cinereo - pulve- 
rulento, disco convexiusculo nigriscenti-oliva- 
ceo, stipitellis longiusculis foketibus fuscescen« 
tibus. 

Calicium cinereum. Pers. Icon, & Descript. 
Fung, Lips. p. 38. Tab. 14. ÅAchar. Sy= 
nops. Lich, p. 57. 

Habitat in Germania ad corticem arborum. 

'Cruste subiculum tenue album fere tectum gra= 
nulis subglobosis pulverulentis pallidis s. vi- 
rescentibus, 

Amn. I afseende på Laftatek öd Lafhusskaf- 
tens fårg, torde denna böra få anses såsom 
sårskild art, kanske åfven i afseende på Laf- 
husen; men om dessa delar har jag ej haft 
tillfålle skaffa mig fullkomlig underråttelse; 
emedan det exemplar D:r PERsSOON deraf såndt 
mig under transporten blifvit fördårfvadt. Jag 
har således hårvid blott antårt kvad han der- 


266 


om uppgifvit , alldenstund j jag ej kunnat und: 
gå att åfven anmårka denna- art, 


3. CALicium proboscidale. (Tab. VILL Fig. 10.) 
C. crusta floccoso-leprosa pallida ; apothedis tur«= 
binato-dilatatis, excipulo cyathiformi scabriuscu- 
lo nigro opaco, margine crassiusculg nudo di- 
"scum planum albo-pallido-pruinosum superan= 
te, stipitellis longis tenuibus basi apiceque 
crassioribus excipulé concoloribus. 
Calicium proboscidale, Achar. Synops. Lich, p. 58. 
Habitat ad corticem arborum in Helvetia. 
Specics inter majores & longissimas. Crusta ef- 
fusa inequabilis e granis difformibus s. floc- 
culis subcartilagineis sordide albicantibus vel 
pallidis absque ordine quasi conglutinatis com- 
posita,  Apothecia juniora turbinato-subtrun- 
cata, dein cylindracea, turbinata & cyathifor-. 
mia. Excipulum utplurimum nudum nigrum, 
ad oculum armatur quasi scabriusculum opa« 
cius, aliquando pulVere raro pallescente ad- 
spersum , margine demum dilatato crassiusculo 
nudo nigro supra discum planum furfure sordi- 
de aibo s. pallido obductum parum prominente, 
Stipitelli admodum longi (fere ut in Calic, ba- 
liolo) potius tenues quam crassi stricti, Versus 
basin & sub excipulo parum incrassati in me- 
dio cylindracei colore & superficie excipuli. 
Anm. Så vål i afseende på Lafbålens egna sam- 
mansåttning och fårg , som de Öfrige delarnes 
särskilda utseende och skapnad, år denna art 
vål och lått skild ifrån alla andra. 


14. CALICIUM discoidale. (Tab. VIIL Fig. 3.) 
C. crusta tenuissima levigata alba demum floc= 
culoso-rudiuscbla cinerascente ; apotheciis cya« 

: s thi- 


267 


thiformibus, excipulo margineque discum pla« 
niusculum albo-farinosum 2equante nigris, sti- 
pitellis breviusculis cylindricis subscabridis atris 
subopacis, 

Habitat in Svecia ad truncos Quercus decorticato 
Fries. | i 

Species inter minores. Crusta primeva tenuissi- 
ma alba levigata in qua postea effloreccunt 
ranula floccosa cinerascentia unde rudis & inze-= 
quabilis evadit. Apothecia subtus convexa su- 
pra plana. Excipulum infundibuliforme vel 
fere cratereforme, uti ejus margo tenuior, 
atrum nudum,. Discus planus vel parum con- 
vexiusculus marginem vix superans pulvere 
albo denso suftusus. Stipitelli breviusculi cy- 
lindrici crassiustuli atri, uti excipulum ad ocu- 
lum armatum quasi scabridi potiusque parum 

 nitidi quam opaci. 

Variat aliquantum: crusta scilicet magis cinerea 
& apotheciis totis nigris. 

Anm, Kan med afseende på delarnas olika form 
och hela utseendet icke anses som artförån- 
dring af någon hår förut anförd eller mig be- 
kant art. 


+ pulvere flavicante, ferruginoso I, subumbri- 
no adspersis. 


5. CALICIUM chlorellum. 

C. crusta tenuissima levigata albo-cinerascente; 
apotheciis clavato-turbinatis, disco plano-con- 
vexiusculo umbrino, excipulo pyriformi stipi- 
tellisque brevibus superne incrassatis flavo-vi- 
ridi-pulverulentis. 

Calicium chlorellum. Achar. Meth, Lich. p. 95. 
Tab, 2. f. 5. CStipitellis justo fere brevio- 


K. V. A. Handl. i8i6. St. IL. sf 


a 


268 : 


ribus, ) Ej. Lichenogr. Umv. p. 239. Hj. Sy- 
nops. Lich. p. 60. Wahlenb. Fl. Lapp. p. 487. 


Habitat in Svecia supra parietes Heneos & ad 
corticem Quercus, 


Species parva locis citatis descripta ac delineata. 
Variat stipitellis longiusculis filiformibus in- 
ferne nudis, nigris 1. cinerascentibus; apothe- 
ciis ob discum prominentem marginemque sub- 
obliteratum subglobosis, atque crusta cinerea 
& per zetatem granulis adspersa. 


16. CALICIUM hispidulum. (Tab. VIII Fig, 9.) 
C. crusta tenui submembranacea levi albicante; 
apotheciis subcylindricis, excipulo poculiformi 
nigro-fuscescente nudiusculo, disco valde pro- 
minente flocculis flavo-ferrugineis hispido, sti- 
pitellis brevissimis colore excipuli, 


s Calicium trachelinum + hispidulum. Ach. LIi- 
chenogr. Univ. p. 237. Ej. Synops. Lich. p. 59. 
Habitat in Anglia ad corticem arborum. 
Magnitudo fere precedentis sed stipitelli brevi- 
ores. Crusta submembranacea lzevigata albe- 
scens.  Apothecia juniora poculiformia. Ex 
cipulum nigrum vel fuscescens nudiusculum 
Discus convexus demum ita elevatur ut apo 
thecium totum subcylindraceum appareat 
margo excipuli obtegatur, adspersus flocculi 
acutiusculis divergentibus ferrugineis unde fa 
cies -hispida. Stipitelli teretes vix apotheci 
longiores colore excipuli & plerumque fusci. 


Excipuli & totius apothecii structura Calie.tcervi 
culatum assimilat. A Calic. chlorello stipitelli 
multo brevioribus, forma excipuli & disci, ne 
non omnium partium colore alio valde di 
stinctum. 


269 

7. CALICIUM chrysocephalum. 

C. crusta glebulosa granulato-conglomeéerata sub 
citrina; apotheciis subturbinatis, excipulo cya- 
thiformi inprimis margine flavo- pulverulento, 
disco subumbrino demum convexiusculo, sti. 
piteflis longiusculis cylindricis nigris subnudis. 

Calicium chrysocephalum. Ach. Meth, Lich. Suppl. 

l p- 15. Ej. Lichenogr. Univ. p. 239.., Cin- 
clusa var B. filari,) Ej. Synops. Lich. p. 60. 
Wahlenb. Fl. Lapp. p. 487. Flörke Collectio 
Eic. Germ. 0. 6. 

Calicium citrinum. = Pers. in Attis Wetteraw. 

ärla (SM NOGA SN JR ör 

Calicium chlorellum £B. elatinum. Ach. Meth. 
Täck. p. O5- | 

Lichen chrysocephalus. Turner in Act. Soc. 
Tian London TexP: 88: (LA, BasfN Es 


Lichen muceriformis? Scopol. FI. Carniol. 

Habitat in Svecia, Anglia, Germania, Gallia 
ad ligna vetusta, muros & corticem arborum 
in primis Pini abietis. 
Species inter minores sed non minimas. Descri- 
ptio & Icon locis citatis. Crusta primordialis 
subiculum tenuissimum levigatum album, se- 
curgdaria crassiuscula,. 


"Variat hec species crusta lete ac viride ve! ob- 
Ir öscure ac sordide citrino-Vvirescenti; Apotheciis 
demum sublentiformibus , disco NA & ni- 
gricante, favo-pulverulento et subnudo, plano 
convexo & magis prominente; excipulo plus 
minus pulverolento; stipitellis pulvere ferru- 
ginoso adspersis '& subnudis, brevioribus & 
longioribus, A Calic. chlorello in primis cru- 
» sta atque etiam forma excipuli STUpIERld ue 
longioribus dignoscitur. 


270 
18. CALICIUM trabinellum. (Tab. VII. Fig. a 


C. crusta tenuissima cinerascente; apotheciis len- 
tiformibus, excipulo cratereformi, nigro, mar- 
gine flavo-viridi, disco convexiusculo atro cine- 
reo subpruinoso, stipitellis brevibus cylindricis 
crassiusculis nigris subnitidulis. 

Calicium trabinellum. Achar. Meih. Lich. 
Suppl. p. 14. 
Calicium orochroum. alilinb ap. Ach, in 
Meth. Lich. Suppl. p. 15. 
Calicium xylonellum £. trabinellum. Ach. I 
tip. 03 
Calicium chlorellum 63. orochroum. Wahlenb 
Fl. Lapp. p. 487. B. trabinellum. Achar 
Synops. Lich. p. 60. 
Calicium claviculare 3. trabinellum. Ach. Li 
chenogr. Univ. p. 235. | 
Lichen trabinellus. Engl. Bot. V-. 22. Tab. 1540 

Habitat in Svecia, Anglia, Helvetia ad lign 
& trabes domesticas. 

Variat excipuli margine per &etatem nudo & un 
cum disco nigro. ÅA Calic. chlorello statura ro 
bustiori, & forma apothecii satis superque di 
stinctum & notis non minus validis a Cali 
xylonello €& Calic. lenticulari differt. 

Anm. Att denna blifvit förd såsom artföråndrin 
till flera andra nog olika arter och stundo 
ansedd såsom egen art, åfven af första uppfin 
naren Herr Doctor WAHLENBERG, syne 
både bevisa, att den ej låmpeligen kan till 
höra någon annan, och att föråndringar i des 
egna utseende dettill gifvit anledning. :Ma 
handlar derföre säkrast. och 7 troligen råttast 

- då man låter densamma stå för sig sjelf, hels 
utseendet och förhållandet i det hela sådan 
”piåtageligen och tillråckeligen yrkar, 


271 


9. CALICIUM sepiculare. (Tab. VIII Fig. 13.) 

C. crusta cartilaginea subquamulosa plicato-rugu- 
dosa sublobataque olivacea , tandem fuscescente, 
apotheciis lentiformibus, excipulo cratereformi 
fuscescente, margine flavicante, disco demum 
convexo nigro-subumbrino, stipitellis longiu- 
sculis cylindricis brunneis levibus subnitidis, 
Calicium sepiculare. Åchar. Lichenogr. Univ. 

p. 280. Ej. Synops. Lich. p. 61. 

Habitat in Svecia ad sepimenta lignea vetustiora, 

Species mediae magnitudinis” in hoc Genere. De- 
scripta in Lichenogr. Univ. 1. c. 

B. C. phoeocephalum: cartilaginea squamulosa fu- 
scescente, lobulis inciso-crenatis3 apotheciis tur- 
binato-lentiformibus nigro fuscis«margine luteos 
albicante, stipitellis brevibus nigris subopacis. 
Lichen pheocephalus. Turner in Act. Soc. Linn. 
RESA Pp. 200. Tal Ol fot. 

Habitat in Anglia ad asseres & parietes ligneos. 
A. Calic. sepiculari differre videtur cruste lo- 

bis magis inciso-crenatis & imbricatis, sti- 
pitellisque brevioribus, nigris. 


Anm, Troligen år denna blott en artföråndring 
af Calic, sepiculare , åfven , om jag ej mycket 
bedrager mig,-kos oss funnen — åtminstone öf- 
verenskomma i många afseenden de specimi- 
na jag sett med Turners beskrifning. På 
gamla individer af Calic. sepiculare har Jag 
äfven funnit Lafhusskaften käde: korttaresotk 
svarta, men Lafbålens lober ej så krusade, 
som TURNER afritat dem. Tiden och flera 
observationer skola afgåra om dessa afvikelser 
åro endast tillhörige Calic. pheocephalum, i 
hvilket fall den torde böra anses såsom ett 
sårskildt species; Den Figur TURNER gifvit 
demnar åtminstone anledning härtill. 


272 


20. CALICIUM trachelimuim, CPab. VIIL Fig. 7.2. b.) 
C.: crusta tenuissima levigata albicante; apothe- 
cis subturbinatis, excipulo poculiformi ferru- 
gineo-rufo, disco plano nigro demum promi. 
,  nulo, stipitellis longiusculis subvalidis inferne 
crassioribus atris nudis subnitidulis. 
Calicium  trachelinum «& Åchar. Lichenogr. 
Univ. p. 237. Ej. Symops. Lich gp. 58: 
Calicium claviculare &y trachelinåm. Ej. Meth. 
Lich. p. 91. 
Habitat in Svecia & Helvetia ad lignum subputri- 
dum truncorum Quercus aliarumque. arborum. 
Species inter majores, Descriptio 1. c. Colore brun- 
neo excipuli, versus marginem plerumque dilu- 
tiori, mox a reliquis distinguitur. Stipitelli sub 
excipulo etiam aliquando hujus colore tincti 
& basi subcompressi observantur. Per etaten 
discus a: margine solviuur & hic dilatatus pa 
tulus evadit atque nigrescit,  Apothecia infan 
tilia fere omnino nigra, ita que cavendum ne 
in hoc statu visa, cum alis hec confundatu 
Species, | 
B. C. guercinum: ( Fig. 7. c.) crusta tenvi sub 
leprosa cinerascente; apotheciis turbinato-lenti 
formibus, excipulis subtus convexis nigris su 
perne & margine flavo-ferrugineis, disco pla 
no convexo atro, stipitellis breviusculis firmi 
cylindricis nigtis subopacis. =. 
Calicium quercinum. Pers. Temt. Disp. Fung 
Suppl. p. 59. 
Calicium trachelinum 68. quercinum. Åchar, Li 
chenogr. Univ. p. 237. Ej. Syn. Lich. p. 59 
Calicium spheerocephalum 3. quercinum. Ach 
Meth, Lich. p. 92. 
Habitat in Svecia & Germania ad corticem ve 
tastam Quercuum. 


| 2173 
Calic, trachelino minus. Excipulum subtus per 
etatem åliquando cinerascens & apothecium 
totum lentiforme. Stipitelli fere wvalidiores 
quam in Calic. trachelino & ad basin vix 


crassiores, minus glabri haud nitidi. 


Anm. Att detta år PERsSOOns Calic. quercinum, 
derom år jag så mycket såkrare, som han sjelf 
såndt mig Specimina deraf, således orått af 
SCHUMACHER anförd såsom Synonym till dess 
Calic. Lichenoides. ; 


y. C. epiphleum: ( Fig. 7. d.) crusta subleprosa 
pulverulenta albicante vel pallescente; apothe- 
ciis lentiformibus, disco convexo atro excipu- 
lum demum dilatatum nigrum subnudum mar- 
ginemque occultante, stipitellis longiusculis su- 
perné ferrugineo - pruinosis inferne atris nudis 
nitidiusculis. 

Habitat in Svecia ad corticem Quercus. Fries. 
Calic. trachelino & C. quercino fere majus. Cru- 

sta pulveracea forte non hujus sed Lepre 
rie? Excipulum nigrum, vix ullo I, saltem 
rarissimo pulvere ferrugineo tinctum , tandem 
—fere explanatur & una cum margine a disco 
intumescente omnino obtegitur. Stipitelli su- 
prema pars eodem modo ac excipulum in 
Calic. trachelino ferrugineo-pruinosa, inferior 
«  nuda nigra glabra vix crassior. 


21. CALICIUM hyperellum. (Tab. VIII. Fig. 5.a,b.) 
C. crusta subcartilaginea rugulosa granulata areo- 
lataque flavo - virescente 3; apotheciis sublenti. 
formibus, excipulo subcratereformi nigro fusce- 
scenteque, disco atro-demum ferrugineo-pruinoso, 
stipitellis-breviusculis crassis subcylindricis sca- 
Briusculis excipulo concoloribus subopacis, 


274 
Calicium byperellum. Achar. Meth. Lich. p. 93. 
Ej. Lichenogr. Univ. p. 237. Tab. 3. f. 2. 
Ej. Synops. Lich. pi 59.  Wahlenb. Fl 
Lopp. p- 485. | 
Lichen hyperellus. Ach, Lich. Sv. Prodr. p. 85. 


"Habitat in Svecia, Germania, Helvetia ad cor- 
ticem & truncos denudatos arborum Pini, 
Quercus, Tilie. 

Statura & magnitudo Calic. lenticularis. Species 
valde polymorpha, sed cruste natura & colore 
in primis dignoscitur. 

Variat enim crusta plus minus la ac glabra, 
rugulosa, plicata, granuiata diffracto-rimosa s. 
areolata, flavo-viridi, lutescente, obscuriori, 
sordide pallido-viridi; apotheciorum excipulis 
regularibus 1. plicato rugosis difformibus, atris & 
nigro-piceis, subfuscis, nudis I. subinde licet raro 
pulvere cinerascente I, subumbrino subtus in-' 
quinaris ; marging” (utplurimum patulo) exci- 
pulo concolori 1. eadem modo pruinoso 3; disco 
atro 1. pulvere ferrugineo -umbrino, interdum 
cinerascente obducto; stipitellis subnullis, bre- 
vibus & longiusculis , Cylindricis & basi cras- 
sioribus, atris 1. subpiceis, sed plerumque Subs 
scabridis alque opacis, 

B. C. lygodes: (Fig. 5: c.) crusta leprosa gra- 
nulato subpulverulenta lete viridi; apotheciis 
turbinato-: sublentiformibus, excipulis nigris 1. 
nigro- piceis, disco atro subinde cinerascente; 
stipitellis longiusculis filiformi-cylindricis ni- 
gris subopacis, 8 
Calicium lygodes, Åchar. Meth. Lich. p 
Calicium viride, Pers. ap. Uster, in ön d. 

Ppoba OT Pe AD 


275 


Calicium hyperellum 8. lygodes. Ach. Liche- 
nogr. Univ. p. 238. Ej. Synops. Lich, p.60. 
Lichen lygodes. Ach, Lich. Sv. Prodr. p. 86. 
Habitat in Svecia & Germania ad corticem li- 
gnumque Pini, 

Crusta magis pulveracea & stipitellis longi- 
oribus gracilioribus a Calic. hyperello preci- 
pue differt.  Variat apotheciis totis atris: 
lentiformibus. 


Anm, Jag har upptagit denna enligt det exem- 
plar jag ifrån D:r PERSOON långesedan be- 
kommit, ehuru ej alldeles fullkomligt: För 
den åtskilnad som  caractérn utvisar har Jag 
ock trodt mig böra anse den såsom en»> mår- 
keligare och sårskild artföråndring af Calic. hy- 
perellwm, till hvilken den onekeligen hörer, 
efter de dermed sammanliknade specimina, 
som Hr Magist, Fries behagat mig meddela, 


22. CALICIUM roscidum, (Tab. VIII Fig. 6. a. b.) 
C. crusta subcartilaginea granulato-rugulosa ci- 
nerea; apotheciis turbinatis demum lentiformi- 
bus irregularibusque, disco margineque ferru- 
ginoso -pulverulentis, subinde totis atris vel 
subtus cinerascentibus, stipitellis breviusculis 
crassis cylindricis atris opacis. 
Calicium roscidum, Flörke Collect. Lich. Germ. 
Mm 42. 
Calicium hyperellum 3. roscidum,. Achar. Li- 
chenogr. Univ. p. 238. Ej. Synops. Lich. p. 
59. (pro parte Calic. hyperellwm includens. ) 
Calicium claviculare B4- roscidum. Ach. Metk, 
Lich, p. 90. (exclus. synon.) 


» Habitat in Syecia & Germania ad corticem Quercus, 


279 
Åltnsa & habitus Calic. hyperelli, a quo vix dif- 


fert nisi cruste colore. 

Aman. Det år förnåmligast i- anledning, af FLÖR- 
KEsS uppgift, grundad, som Jag förmodar, på 
såkra observationer, jag hår sårskildt uppta- 
git denna art, Dertill har jag likvål ytter- 
ligare blifvit föranlåten af. sådane exemplar 
fundne i Sverige, hvilka Jag anser höra till 
samma art; ty jag har ej ånnu fått se den, som 
efter rår tillkånnagifvande skall finnas 
uti dess Samling af Tyska Lichener. 

fB. C. pinastri: (Fig. 6. c.) crusta leprosa gra. 
nulato-subpulveracea sordide cinerascente; apo- 
theciis poculiformibus nigris, disco planiuscu-: 
lo umbrino. marginem 2equante, stipitellis bre- 
vibus excipulo concoloribus, | 
Calicium claviculare a«. Wahlenb. Fl. En 

p. 485. secundum specimina, exclusis syno= 

nymis, ”) 

Habitat in Svecia ad corticem Pini sylvestris, 

” rarius Abietis, 

Crusta effusa minus solida qvam in Cal, roscido , 

a quo preterea aliquantum differt forma ex- 

cipuli & stipitellis brevioribus; vix tamen 

propria species est. 

23. CALICIUM melanophewm. (Tab, VILL Fig. 8.) 
C. crusta tenuvissima alba subpruinosa; apotheciis 

subgloboso - turbinatis, excipulo subpyriformi - 

nigro glabro, margine inflexo -coarctato, disco 

parvo plano ferrugineo, demum convexiusculo , 

stipitellis brevibus cylindraceis crassis nigru- 

piceis subnitentibus, 

Calicium spherocephalum oc MWahlenb. Hl. 
Lapp. p. 485. secundum specimina, exclusis 
synonymis. 

. Habitat in Svecia supra truncos denudatos Quer- 

cinos, 


A 


277. 


Species inter Calic, trachelinum>8& C. roscidum 
quasi intermedia 8& Calic. hyperello minor. 
Crusta vix uHNa nisi stratum tenvissimum sub. 
pruinosum album.  Apothecia primo subglobo. 
sa 1. pyriformia, vetusta sublentiformia. Ex- 
cipulum, una cum margine primo inflexo & 
subruguloso dein magis subpatulo, nigrum 
glaåbrum. Discus initio planus parvus margi- 
nem vix &equans, postremo parum dilatatus 
& subconvexus semper ferrugineo- umbrinus. 
Stipitelli breviusculi crassi cylindrici atri 1. 
fuscescentes subnitidi. 

Anm, Så vål i anseende till Lafbålens olikhet, 
som Lafhusens skiljaktiga form m. m., har 
jag ej kunnatråkna denna såsom artföråndring, 
hvarken till Calic, trachelinum, C. hyperellum, 
eller C. roscidum, utan trodt mig böra sna- 
rare anse den såsom en egen art. Den år 
stadigare: och korrtare ån C. trachelinum , hvar- 
ifrån den för öfrigt tydeligen skiljer sig med 
en svart Lafhusbågare och dess alltid inbögda 
eller liksom hopsnörpta kant, dess lilla och 
alltid bruna disk, Genom denna Lafhusbå- 
garens form och Lafbålens synnerliga olikhet, 
år den ock på det tydligaste utmårkt och skild 
både ifrån -Calic, hyperellum och C. roscidum. 


24. CALICIUM trichiale. (Tab. VIII Fig. 14.) 
C. crusta subcartilaginea granulato-squamulosa 
subimbricata luteolo- pallida, lobulis crenula- 
, > tis; apotheciis turbinato-cyathiformibus, exci- 
pulis cinerascentibus, disco ferrugineo-umbrino 
demum hemispherico, stipitellis longis tenui- 
bus filiformibus flexis atris subnitidulis, 
-Calicium  trichiale, Achar. Lichenogr. Univ. 
Pp. 243. Ej. Synops. Lich. p. 62. 


278 


' Habitat in Helvetia ad truncos & corticem Pini 
Picex. 

Longius & gracilius quam precedentia.  Crusta 
jam perfecte imbricata squamulis crenulatis, 
jam in subiculo albo magis dispersa passim 
coacervata squamis crenato-granulatis.  Exci- 
pulum cyathiforme pulvere cinereo utplurimum 
. pruinosum rarius nudum atrum. Discus pri- 
mo planiusculus tandem valde elevatur & mar- 
ginem : fere occultat, aliquando ab hoc quasi 
solutus reperitur, semper ferrugineo-umbrinus. 
Stipitelli elongati graciles filiformes 1. basin 
versus paullo crassiores huc illuc flexi nigri 

" nitidiusculi, 


25. CALICIUM stemoneum. (Tab. VIL Fig. 15.a.b.) 

C. crusta tenui leproso -furfuracea griseo-incana; 
apotheciis demum subglobosis, excipulo parvo 
subturbinato incano-pulverulento, margine pa- 
tente a disco tandem subgloboso cinerascenti- 
umbrino occultato, stipitellis longis filiformi- 
bus nigris subpruinosis opacis. 

Calicium +trichiale 3. stemoneum. Achar. Li- 
chenogr. Univ. p. 243. Ej. Synops. Lich. p. 62. 

Habitat in Svecia & Helvetia ad corticem Pini. 

Statura & magnitudo antecedentis, Crusta e stra- 
to furfuraceo griseo haud crasso componitur. 
Apothecia «ne quidem initio  turbinata sed 
mox fere globosa, subtus incanescentia supra 
umbrina, - Discus fere globosus omnino obte- 
git excipulum in hace specie valde parvum ejus- 
que marginem. Stipitelli  graciles filiformes 
basi vix crassiores nigricantes plerumque prui« 
-na rara cinerascente adspersi. 


Anm. Den stora olikhet Lafbålen företer både 
till sammansåttning och fårg ifrån Calie. tri. 


279 


chiale , att jag ej må förbigå att nåmna den 
betydliga skiljaktighet, som vid uppmårksam 
granskning lått finnes imellan dessa båda are 
ters Lafhus, har förmått mig att, som jag tror, 
på goda skål, anse dem för fullkomligt sår. 
allda arter. 


B. C. epidryon: (Fig. 15. C. ) crusta tenuissima 


nuda albo-cinerascente 1, subnulla; apotheciis 
subglobosis, disco hemisphaerico umbrino-pul- 
verulento, occultante excipulum minutum ni- 
grum 1. cinerascentem, stipitellis tenuibus lon- 
giusculis nigris nudis subnitentibus. 

Calicium trichiale y. epidryon. Ach. Lichenogr. 
Univ. p. 243. Ej. Synops. Lich. p. 63. 
Calicium glaucellum 8. epidryon. Meth. Lich. 

Pp- 97: 


Habitat in Svecia, Germania, Helvetia ad li- 


gnum subputridum Quercus, 


Variat cruste vix conspicu&e colore albicante; 


cinerascente , pallido, nec non apotheciis sub- 
tus 1, nigris J; cinereo-pruinosis. Stipitelli sa- 


"tis breviores quam in Calic. stemoneo. 


26. CALICIUM brunneolum. (Tab. VIII Fig, 12.Y 
C. crusta tenuissima levigata albicante flocculis 


Fr? 
NYA 


pallidis adspersa 3 apotheciis turbinato-obovatis, 
excipulo poculiformi discoque prominente he- 
mispherico umbrinis, stipitellis breviusculis 
gracilibus inclinatis superne colore apothecii, in- 
ferne crassioribus nudiusculis nigris nitidiusculis. 


Habitat in Svecia ad truncos abietinos subputri- 


dos, Fries. 


Species parva. Crusta vix ulla, nec nisi colore 


sordide albicante quo lignum obducitur distin- 
guenda, sed plerumque flocculi luteolo -palle- 
scentes adsunt inspersi. Apothecia demum 
turbinato-clayata, ob discum conice prominu= 


280 


är lum, sed marginem excipuli vix öbtegentem 
id nec eo latiorem, interdum tota subglobosa - 
Sr obovata, semper vero una cum parte sSuperi- 
ER ori stipitelli brunnea s. umbrina. Excipulum 

& ejus margo tenuissimus vix distingui pos- 
sunt ob pruinam umbrinam totum apothecium 
obtegentem. Stipitelii  breviusculi filiformes 
tenues vix umquam erecti, sed flexi & deor- 
sum inclinati, superne constanter colore um- 
brino apothecii inquinati, interdum hoc pul- 
vere toti suffusi, sepius tamen ad basin nudi 
nigri subnitidi ividemque plerumque incrassati. 
Magnitudine, forma apothecii ac stipiiellorum 
nec non colore alio & toto habitu bene di- 
stinctum', non Ppotest non ut species propria, 
nec ut varietas cujusdam ex jam allatis, con- 
siderari. ; 


27. CALICIUM physarellwm. (Tab, VIII Fig. 11.) 
C. crusta pulveraceo-leprosa lete viridi; apothe- 
ciis Ilentiformibus , excipulo subcratereeformi 
nigro-fusco, disco convexo vwiridi-fusco margi- 
nem obvallante , stipitellis brevibus  crassiu- 
sculis ad basin tenuioribus colore excipuli fu-' 

, Scoque pruinos 15. 


Habitat in Svecia ad ligna putrida Pini. Fries. 


Species inter minores non tamen minimas. Cru- 
sta crassiuscula mollis pulveracea late effusa 
(Leprari&e?) saturate viridis per e&tatem 
pallidior & incanescens. Apothecia fere mox 
lentiformi-hemispherica fusca. Excipulum tur- 
binato-subceratereforme I. subtus convexum ni- 
gro: fuscum nudiusculum 1. pruina brunnea 
adspersum. - Discus valde convexus pulvere 
viridi-fusao suffusus, marginem excipuli de- 


281 


mum obtegens, Stipitelli breviusculi crassiu- 
sculi subcylindrici nigro-fusci, uti excipulum 
plerumque fusco-pruinosi. 

Tam cruste indole ac colore, quam habitu re- 
liquarum partium omnino proprio facile digno- 
scitur. 


Species dubiz, ") 


28. CALICIUM albidum: crusta - - « » excipulo 
cupuliformi, subtus hemispherico cinereo-al- 
bido , disco subconvexiusculo juniore cinereo 
adultiore nigro-olivaceo; stipitellis cylindricis 
filiformibus subsulcatis apice subdilatatis exci- 
pulo concoloribus. + 
Calicium albidum, Schuwm. Enum; Plant. Sal- 

land. 2. p. 181. 2. 1362. 
Habitat ad caudices annosas Qvercus. 
Anm. Men skilld ifrån Calic. cinereum? 


29. CALICIUM adspersum: Crusta » - - - excipulo 
primo cupuliformi dein dilatato subhaemisphe- 
rico atro, disco subelevato demum plano nigro- 
olivaceo, stipitellis brevibus crassis glabris 
apice subdilatatis, excipulo concoloribus, »& 
Calicium adspersum. Schum. l. c. p. 181.7n. 1363. 

Habitat in cortice Qvercuum annosarum. 

Anm. SCHUMACHER anför såsom Synonym hårtill 
PERSOONS Calicium adspersum (uti Icon, & Desecr. 


+) Att man ej i denna Förteckning måtte sakna de arter, hvil- 

ka SCHUMACHER såsom nya angifvit uti Enum, Plantar. 

Saelland , har jag trodt mig böra uppräkna dem, Af mig ej 

ännu sedde , har jag icke eller kunnat hänföra någon af dem 

till de af mig beskrifne, emedan de, efter min tanka äro 

» -ofullkomligt caracteriserade, då dervid i synnerhet saknas all 

slags underråttelse om Lafbälen , hvarföre jag icke eller kan 
anse dem som ordenteligen bestämde eller säkert nya arter, 


282 


Fung. 2. Pp. 59. Tab, 14. f. 6.) och om 
detta förhållande år rigtigt, måste i anseende 
till ett befintligt korrt Lafhusskaft derpå ( hvil- 
ket jag likvål ej sett vid Lafhusen å det brist- 
fålliga exemplar PERSOON såndt mig af sitt fö- 
renåmde Species under samma namn) den af 
mig med namn af Cypheliwm adspersum upptagna 
art uti nårvarande Afhandlings Första Stycke, 
flyttas till Calicii Slågte. Men man har åf- 
ven anledning misstro att SCHUMACHER, som 
ej upplyst beskaffenheten af Lafbålen med. 
denna sin Calicuwm adsperum kunnat mena nå- 
gon förändring af Calic, hyperellum, eller Ca- 
lic. roscidum. 


30. CALICIUM arcyrigforme: crusta - - + - excipu- 
lo cupuliformi state subexplanato, margine so- 
Juto cinereo.fusco, disco elevato convexo de- 
mum globuliformi cinereo, stipitellis gracilibus: 
filiformibus colore excipuli. + ; 
Calicium arcyrigforme, Schum.l, ce. p.181.n.1364. 

Habitat ad corticem Quercuum annosarum. i 


Anmn. Synes komma nåra Cali. trichiale, 


81. CALICIUM abietinium: crusta = = - - excipulo 
subcupuliformi demum explanato albido-fari. 
naceo,” disco initio conico valde prominente 
etate hemispherico depressiusculo atro, stipi- 
tellis gracilibus longis subflexuosis , superne 
colore excipuli inferne nigris utringue subdi- 
latatis. + 
Calicium abietinum. Schum. I. ec. p. 181. 7. 1365, 

Habitat in ligno arido Pini abietis. | 

Anm. Efter all anledning skild både ifrån Cali. 

parietinum och C. lenticulare. 


32. 


Ba. 


283 


CALICIUM fagineum: Crusta = = = > excipulo 
minutissimo purpureo-atiro, disco globiformi 
Viridi- cinereo, stipitellis elongatis tenuibus, 
sursum sensim attenuatis apice dilatatis colore 
excipuli. + 

Calicium fagineum, Schum, I. c. p. 181. n. 1366. 


Habitat in ligno subarido Fagi sylvatice. 
Anm. Om ej tillhörande Calic, stemoneum eller 


dess artföråndring C. epidryon, så år denna 
troligen ny. 


33. CALICIUM corylinum: Ccrusta = - - > excipulo 


H 


cupuliformi ore subconnivente, subtus hemi- 
spherico cinereo-ferrugineo, disco subelevato 
convexiusculo ferrugineo-virescente subnigro, 
stipitellis subcylindricis superne dilatatis exci- 
pulo concoloribus. > 

Calicium corylinum. Schum. I. c. p. 182.n. £367. 
abitat in ligno arido Coryli Avellane. 


Anm. År förmodeligen beslågtad med Calic. tra- 


chelinum eller C. melanophewm. 


Genus 4 
CONIOCYBE. 


Ehuru vid första påseendet en viss formal 


likhet visar sig imellan detta och nyss förut be- 
skrifna Slågtes arter, så upptåckas dock snart vid 
en nogare uppmårksamhet den våsenudtliga skill- 
nad, som år dem imellan och som  tillråckligen 
dfvertygar om skålet och rigtigheten deraf, att de 
anordnas under tvenne sårskillda Slågten, samt att 


de s 
der, 


ålunda ej vidare böra, enligt vetenskapens grun- 
råknas till ett och samma. Ty, utom det att 


Tafbålen hos Slågtet Coniocybe år af en an- 
K. V. AA. Handl. 186. St. II. 19. 


284 

nan: beskaffenhet ån som allmånnast tråffas hos 

Calicia, nemligen endast bestående af ett strödt 

föga sammanhångande pulver, hvilket åfven ibland 

alldeles saknas, och dymedelst gifver anledning att 

anse dessa arter såsom mera beslågtade med Svamp- 

vexterna ån Lichenerne, mårker man ock en bety- 

delig olikhet uti Lafhusets och dess delars daning, 

samt det helas deraf uppkommande skiljaktighet. 

De få arter vi ånnu kånna af Slågtet Coniocy- 

be hafva väl ett skaftadt Lafhus, men detta skaft 
>» år hos dem merendels långre, klenare, jJemntjockt 
och' liknar en smal tråd, samt år böjligare ån hos 
Calicia och merendels alltid Ofverdragit med ett 
fårgat pulverlikt åmne; det år ej svart som hos 
Calicia, och ej så skört eller bråckligt. Ändan 
af detta skaft utvidgas något, och får der skapnad 
af ett ganska litet plattadt eller uppå kullrigt och 
midtpå något intryckt utskott, eller knapp, i stål- 
let för att ”öfvergå till ett bågarlikt Lafhus såsom 
hos Calicia. Uppå detta, lilla utskott formerar 
sig sjelfva Lafhuset nåstan klotrundt och betåcker 
förmedelst sin större vidd denna knapp, så att han 
ej synes om icke Lafhusets kropp derifrån skiljes 
eller lodrätt i tu klyfves, Det klotrunda Lafhu= 
set, som således saknar både disk och brådd eller 
ringkant, hvilka så tydligt åro utmårkte på Ca- 
licia, år af en mjukare nåstan korklik: samman-. 
sättning, ån den tillhårdnade pulvermassa, som 
utgör LCafhusbågarens fyllning hos dessa, och ehus 
ru fårgad, Hkyål icke "svart som hos dem , invån- 
digt någon gång teknad med ifrån medelpunkten 
divergerande strimmor, hvilket likvål ej utan sam- 
mansalte förstoringsglas kan mårkas. Lafhusglo- 
bens hela lediga yta år alltid betåckt med ett fint 
doft , olika till fårgen hos sårskillda arter, åfven 
som dess inre substance oftast både uwtll- våsende 


285 


och fårg år af olika beskaffenhet med Lafhusskaf- 
tet och dettas för blotta Ögat nåstan omårkbara 
utvidgning eller knapp på ändan, som lemnar /få- 
ste åt nåmde glob, Om det hela af denna sam- 
mansåttning och skapnad, samt. hvarje dess del, 
har jag sökt gifva tydligare upplysning genom de 
förstorade figurer jag derpå lemnat uti Lichenogra- 
phia universalis Tabs fi 6, 7> 8: och år Lafhu- 
set med sitt skaft ej olikt ett på sin fruktstjelk få- 
stat kårsbår, storleken undantagen. Man finner 
ock, då ett sådant bår mognat och  aflossas ifrån 
fruktstjelken till och med en dylik utvidgning på 
dess ånda, som å Lafhusskaftet på arterna af Slåg- 
tet Coniocybe. Då jag medgifver att detta Slåg- 
te, kanske mer ån något annat ibland dem, som 
råknas till Lichenerna, nårmar sig till vissa Slåg- 
ten af Svampvexterna, lårer det vål icke kunna 
bestridas att dess arter, i afseende på Lafhusets de- 
lar och sammansåttnings som vid jemförelse med 
det som om Calicia i detta hånseende anfört år, 
felbärt måste finnas, ej) med bestånd af antagna 
rinciper, böra hånföras till samma Slågte med de 
istnåmda; och hvad som kunnat föranleda ScHu- 
ACHER att till samma Slågte med Bxomyces 
åkna arter af Coniocybe, kan jag icke till följe 
eraf förklara; men då så vål LiInK som SCHU- 
ACHER syns vilja råkna arterna af Slågtet Co- 
iocybe till Lichenerne, så förefaller det vål så 
se besynnerligare att de villja skilja de egen- 
iga Calicia derifrån,, som dessa med afseende 
å Lafbålen mera nårma sig till Lichenerna ån de 
Örra.  Slågtets arter tråffas vexande, dels på jor- 
en å mörka, fugtiga och dålda stållen vid bergs- 
efvor, dels på förtorkade eller förruttnade våds 
ch andra vexters bark, grenar och ved, på mos= 
or och någon gång också på sten, likvål mera 


/ 


280 


sparsamt spridde ån Calicia, Slågtnamnet år 
sammansatt af grekiska orden xovis pulver och 
xvBy hufvud. Slågtcaractéren får jag med anled- 
ning af hvad nu förut nåmndt år således uppgifva: 


RECEPTACULUM universale pulveraceum tenue spar- 
sim effusum. Partiale subglobosum molle su- 
berosum , pulvere (prolificante?) colorato undique 
obductum , supra apophysin minutam, dilatatam 
planiusculam , quam obtegit, in stipitello gracili 
filiformi terminatum atque una cum hoc e subs 
stantia propria solidiori subcartilaginea ( discolori) 
formatam , affixum. 


Species 
. COnioCYBE stilbea. 


”c crusta tenuissima albicante subpruinosa; apo- 
theciis lentiformibus albo-farinosis demum sub- 
globosis pallidis, stipitellis longiusculis filifor- 
mibus subhyalinis demum pallidis fuscisque 
nudis. 

Calicium pallidum. Pers. ap. Uster. in Annal. 
d. Bot. sbqup. 20. Mab. og, för. 
stipiteilus justo brevior & apothecium male 
uti marginatum exprimitur.) 

Calicium cantherellum. Achar. Meth, Lich. p. 
96. Ej. Synops. Lich, p. 61. & 8. pero- 
nellum. Ej. Lichenogr. Univ. p. 240. 

Calicium peronellum. Meth. Lich. p. 96. 

Lichen cantherellus. ' Ach. Lich. Sv. Prodr. p. 85. 

Lichen peronellus, Lich. Svec. Prodr, p.84. 

Trichia nivea. Hoffm. Veg. Crypt. Tab. 4. f. 1. 

Stemonitis nivea. Gmel. Syst. Linn. 

Habitat ad ligna subputrida a arborum trun 
cis cavis. 

Variat crusta omnino nuda kövigara alba I. ci 
nerascente ac pruinosa2, interdum deficiente 


as 287 


Stipitelli juniores hyalini, albi, demum palli. 
di, fusci ac nigricantes, atque in hoc statu, 
apotheciis jam globosis & fuscescentibus, ös 
assimilat Calie. stemonei var (3. epidryon. 

Anm. Som ingen verklig Lafhusbågare hos den- 
na art romer. utan endast ett på ganska 
gamla individer mera utvidgadt utskott , lik= 
nande hufvudet på en spik, på Lathusskaftets 
ända, ån på de öfriga arter af slågtet Conio- 
cybe, och så vål Lafhusskaftets fårg, som den- 
na artens utseende i det hela nårmar sig till dem, 
hvilka utgöra detta Slågtets sanskylldiga arter, 
så har jag ej kunnat draga i betånkande att skilja 
den ifran Calicii Slågte, ehuru man kanske 
må medgifva att denna art står liksom på grån- 
sen imellan båda dessa Slågten. 

2. CONIOCYBE brachypoda. ( Tab. VIII Fig. 16.) 

C. crusta areolato-subleprosa incana; apotheciis 
globosis favo-farinosis demum pallido-subfu- 
scescentibus, stipitellis brevibus crassiusculis 
cylindricis flavissimis pulvere concolori ad- 
spersis, 

Trichia flava? Wither. Arrang. 

Habitat in Svecia ad ligna truncorum Pini syl- 
vestris. Fries. 

Species minuta. Crusta ad oculum armatum areo- 
lato-granulata pruinosaque incana s. albo-cine- 
rascens. Apothecia pro ratione stipitelli ma- 
gna omnino globosa, Juniora farina flavissima 
tecta, hac vero demum derasa uti tota eorum 
substantia cinerascenti-fusca.  Stipitelli vix ca- 
pitulo longiores crassiusculi flavissimi pruinosi. 

Non est Junior status Calicii chlorelli, Vicet boc 
aliquando in e€odem ligno ac crusta promiscve 
cum hac crescens inventum est. Capitulum 
majus quam in Coniocybe furfuraceo.  Tota 


( 


288 


substantia interna stipitelli flavissima, apothe- 
ciorum pallido= I, cineraceo-fuscescens. 


3, CONIOCYBE furfuracea.- 


C, crusta effusa pulveracea viridi-flava; apothe- 


ciis globosis stipitellisque longissimis- capilla- 

ribus flavo-viridi-pulverulentis. 

Calicium furfuoraceume Pers. Tent. Disp. Fung. 
Suppl. p. 60. 

Calicium capitellatum. Achar. Meth. Läck. Pe 
98. Ej. SR Univ. p. 241. Tab. 3. 
for Ej. Synops. Lich: p, 61. Wahlenb. 
FI. Lapp..p. 481-. 


Lichen furfaraceus. Swartz in Nov. Act, Ups. 


P4. ps 245. 
Lichen capitatus, Schreb. Spicil. Fl. Ty. Engl. 
Bot. V. 22. Tab. 1539. Gmel. Syst. Linn. 
Lichen globularis. Reiz. FI, Scandin. Prodr, 2 


fl TA 


Mucor furfaraceus. Linn. FL Svec. 2. p. 462. 


Embolus furfuoracea. Baisch. Elench. Fung. 
CENT. TO. fe LTG- de Då 

Beomyces capitatus. Schum. En. Pl, Sell, 2 
p. 136. 

Trichia furfaracea. Wither. Arr. 

Stemonitis furfuracea. Gmel. Syst. Linn. 


Habitat ad terram, supra radices berbarum & 
 muscos putrescentes; rarius IN SaxiSs. | 
Stipitelli ob tenutiatem & insignem longitudinem 


huc illuc flexi nec fere umquam erecti ejus- 
dem undigue crassitiet et longiores quam no 
var. Hae per etatem UU bas sculi nigrican- 
tes,  Apothecium gquavis directione disseciiami 
formam rotundam plerumque offert. | 


B. C. aticularis : crusta leprosa pulverulenta pal. 
lide flavo-virescentes apotheciis haemispherico- 


289 


globosis  stipitellisque gracilibus "longiusculis 

subattenuatis fulvo-pulverulentis. 

Calicium aciculare. Ach. Meth, Lich. p. 97. 
Ej: Lichenogr. Univ. p. 242. Tab. 3. f. 8. 
Ej. Synops. Lich. p: 62. 

" Mucor fulvus. Linn. Fl. Svec. p. 462. 
Stemonitis -fulva. Gel. Syst. Linn. 

Trichia fulva. Wither. Ärrang. 

Lichen acicularis, Ach. Lich. Sv. Prodr. p. 85: 
Wahlenb. in Nov. Åct. Stockh. Vol. XXVM, 
RAL BD. sofa rg 

Lichen fulvus. Swartz in Nov. Act. Ups. V-. 4. 

Habitat ad corticem radicum exsiccatarum & ra- 
mulorum demortuorum, 

Plerumque minor quam Coniocybe furfuracea. Sti= - 
pitelli erecti per 2tatem versus basin fusce- 
scentes. Apothecium vetustum ad perpendi« 
culum dissectum reniforme apparet &, intus. 
excentrice substriatum. 


Anm. Genom sårskilda former hos sårskilda in- 
divider af Coniocybe fur furacea och C.' acicula« 
ris, hvarigenom de småningom nårma sig till 
hvarandra , har jag blifvit föranlåten anse den= 
na sednare endast såsom en artföråndring af 
den förra, hvaruti åfven Herr Doctor WAH- 
LENBERG instämmer, som varit i tillfälle att 
nårmare erfara och -bestyrka detta förhållande. 


«. CONIOCYBE gvacilenta, 

C, crusta tenui pulverulenta cinereas; apotheciis 
suboblongo-globosis carneo-cinerascentibus pul- 
verulentis , stipitellis longissimis  capillaribus 
flexuosis nigris subnudis. - 
Calicium gracilentum. Achar. Lichenogr. Univ, 

p. 243. Tab. 3. f. 6. Ej. Synops. Lich, p. 62. 


290 


Habitat 
dices 


in Helvetia ad corticem vetustam & ra- 
arborum prope terram, 


Magnitudo Conioc. furfuracee. Stipitelli quasi 
pruina cinerascente irrorati, opaci. Descriptio. 
& Figura loco citato. 


FiIGURERNAS FÖRKLARING. Tab. VIII. 


Fig. 1:a: 
b. 


C. 
d. 


€. 


C. 


d, 


8. 2. 
b. 


'Calicium parietimwn i naturlig storlek. 


förstorade individer deraf i olika åldrar. 
artföråndringen B. C. leucothallum , med 
förstorade individer. 

artföråndringen -+y. C. albo-atrum, med 
förstorade individer. 

artföråndringen d. C. glaucellum, med 
förstorade individer. > 
Calicium trabinellum 1 naturlig storlek. 
förstorade individer. 

Calicium discoidale i naturlig storlek. 
förstorade individer, 
Calicium lenticulare i naturlig storlek. 
förstorad. 

artföråndringen 3. C. clavulare förstorad. 


- Calicium hyperellum 1 naturlig storlek. 


förstorade individer, 

artföråndringen 4. lygodes, först. individ. 
Caliciwin 7oscidum i naturlig storlek. 
förstorade individer. 

artföråndringen 8. pinastri, först. indiv. 
Calicium svackelinuin i naturlig storlek. 


förstorade individer. 


artföråndringen B. quercinum , först. indiv. 
— — — — $&ÖÉ. epiphleum, —— — 
Calicium melanopheum i naturlig storlek. 
förstorade individer. 


9. a. Calicium hispidulwn i naturlig storlek. 


b. 


förstorade individer. 


291 


a. Caliciwn proboscidale i naturlig storlek. 
b. förstorade individer. 

a. Calicium physarellum i naturlig storlek. 
b. förstorade individer. 

a. Calicium brunneolum i naturlig storlek. 
b. förstorade individer. 

a. Calicwm sepiculare i naturlig storlek. 
b. förstorade individer. 

a. Calicium trichiale i naturlig storlek. 

b. förstorade individer. = 

a. Calicium stemoneum i naturlig storlek: 
b. förstorade individer. 

c. artföråndringen B.C. epidryon, först, ind. 
a. Coniacybe brachypoda i naturlig storlek. 


'b. förstorade individer, 


Br DNR SENSE NR SATA RAN IMRAN TEE SANNA övsaniktörkinbeslnssoreSe 
; 


FÖDSLODELARNES och BÄCKENETS 


Missbildning hos en fars som varit 
hållen för Tvåkönad; 


af 
D. WESTRE, LL. 


Chir, Mag.» EA 5 EE -Låkare vid Kronobergs Regemente, 


mena 


e 


Å. 1807, 1 Maji månad, dog på Wexiö Hospi- 
tal, der inlöste arbetskatten JONAs NILSSON från 
Ödetofta, 40 år gammal. Redan från ungdomen, . 
hade han af den mindre kunniga allmänheten va- 
rit ansedd för Hermaphrodit, och var i. orten kånd 
under ett binamn, syftande på hans oförmögenhet 
att hålla urinen; hvarföre han ock, i stållet för 
byxor, bar en egen klådsel i form af en kjortel. 
Den ovanliga skapnaden af detta subjects Könde- 
lar hade för flera år tillbaka våckt Låkares upp- 
mårksamhet, och år af framl. Provincial - Medicus 
D:r COLLIANDER beskrifven och afbildad i K. Ve- 
tenskaps-Academiens Handlingar för år 1787, an- 
dra Qvartalet pag. 141, Pl. V; hvartill jag för 
jemföreisens skull, får hänvisa, 

Af dessa anledningar blef kroppen, i nårvaro 
at Herr KR. r:ste Lif-Medicus och Ridd. HEDIN, 
öppnad och besigtigad af framl. Professor IL. S. 
PETERSSON, bitrådd af mig och dervarande Pros 
vincial- Medisus Herr :Dir EREES E, 


- 


293 
Vid yttre ' besigtningen, funnos följande af. 


vikelser från naturliga tillständét: 


I. 


3: 


Underlifvet. var utan alla spår till Nafle. Lf. 
ter Hr D:r COLLIANDERS uppgift, skall naf- 
velstrången vid födelsen. varit fåstad strax of. 
vanför sympbysis ossium pubis, hvarefter ett 
åre synts; hvilket sednare nu. var utplånadt 
och ej: mera synbart. 

Något öfver regio Pubis, fanns en rundad, blå- 
«röd, svampaktig utvext CTabi IX. lit. ad; 
ads något ojemna yta var utan epidermås el. 
ler hud, och öfverallt fuktig af utsipprande 
urin: Några sårskillta ductus excretorii kunde 
ej upptåckas, utan syntes urinen såsom ur en 
svamp, hafva transsuderat genom vexten. 
Den var af ungefår 4 tums diameter, med 
något smalare basis invid abdomen, der de 
vanliga integumenta vidtogo. 

Strax nedom nåmnde spongiösa utvext, sägs, 
1 sammanhang med densamma, en mindre 
med fin epidermis beklådd kropp ( Tab. lit. b.), 
som ligenkåndes vara en imperforerad glans! 
penis.! Ingen corpus penis var synbar, utan 
var denna glans fåstad tått under vextens ne- 
dra margo, , Ett slags Preputium eller veck 
af huden omgaf glans på undra sidan. 
Nedom nu besktifne delar, började ett slappt > 
och litet. Sctotum af vanlig, bildning /QCLit. 
c.) hvarifrån; på hvardera sidan, sträckte sig 
en bågformig linea af hår ( pubes) uppåt uns 
derlifvet, 

Tått under Scrotum, bildades ett djupt veck af 
integumenterne (Låt. e.). Det stråckte sig, 
j rigtningen af Raphe nedåt och bakåt, ån- 
da till det stålle der anus vanligen öppnar sig 
liknande en vulva med mindre upphöjda la. 


204 | | 

bia. Då fingret i midteln af dess långd (Lit. 
d.) infördes, intrångde ' det likasom i en 
vagina, hvilken likvål fanns vara intestinum; 
rectum, försedt med vanlig sphincter. I re- 
gio ani, der nåmnde rima vulviformis slu- 
tade, syntes blott dess nedre -commissur, utan 
någon Öppning inåt kroppen. 

Dessa utvertes anomalier, gåfvo anledning att 
förmoda lika betydeliga vid obductionen, hvilket 
ock besannades. Följande blef dervid iakttagit: 
a) Ingen egentlig urinblåsa var till finnande. Nju« 

rarne, 1 normalt tillstånd . sånde sina ureteres 

till sidodelarne af den under N:o 1. beskrifna 
vexten, hvilken företrådde blåsans stålle, el- 
ler troligen utgjordes af en omvånd, spon- 
giöst förtjockad WVesica, hvars parenchyma, 
snarlikt moderkakans, hade emottagit urinen 

och frampressat den genom den obetåckta, li- 

kasom såra ytan. Ingen cavitét och inga 

större utförande gångar voro vid vextens ge- 
nomskårande synbara. 

b) Glans befanns alltigenom imperforerad, åfven- 
som en dermed sammanhångande ligamentös 
cellulosa, hvilken i rigtning inåt förestållde 
ett slags corpus penis. Urethra saknades så- 
ledes helt och hållit. | 

c) Scrotum, på vanligt sått formeradt, innehöll” 
tvänne plattade och ofullkomliga testiclar, lik- 
nande mindre körtlar, med otydliga vasa. 

d) Vid öppnandet af den under N:o 4. beskrifna 
plica vulviformis, fanns den öfverallt bestå af 
vanlig med epidermis beklådd hud, hvars fethin- 
na var fast och åmnig samt billdade de upp-: . 
höjda margines. Endast vid midteln gick denna 
hudens insånkning på djupet. och orifictum re- 
cti sägs der med dess ringmuskel af,vanlig 


' 295 


form; men ani sållsynta låge, så långt fram 
på det, genom nåmnde veck, missbilldade pe- 
ringum , föranledde en detcmdi svarande be- 
tydlig krökning framåt af intestinum rectum. 
e) Om ej partes genitales, för noggrannare un- 

dersökning skull, blifvit exentererade, hade 
en af detta subjects ovanligaste afvikelser från 
naturtillståndet lemnats oupptåckt,  Dervid 
fanns nemligen, att ossa pubis voro upptill 
tvenne goda tum från - hvarannan åtskillda. 
I stållet för den vanliga benaktiga föreningen, 
sammanhöllos de allenast genom ett Ligament 
af fast och brosklik textur, gående i transver- 
sell rigtning från den ena 'angulus ossis pubis 
till den andra, och tjenande till fåste för de 
musklar, som på denna del af blygdbenen 
plåga inserera sig. JoH. GOTTL. WALTER 
beskrifver , i dess Abhandl. von der Spaltung 
der Schaambeine in schweren Geburten, pag. 
22-23, en dylik båckenets bildning, häulken 
han förmodar vara ensam i verlden i sitt slag, 
Hans vackra planche föreståller nåmnde diffor- 
mitet så lika den hos Jonas NILSSON obser- 
verade, att man lått skulle tro, det åfven båc- 
kenets dimensioner hos honom varit enahan- 
da; hvilket likvål icke genom någon målning 
blef utrönt. 

Möårkligt år, att denne vanskapling, oaktadt 
häns båcken framtill sammanhölls endast af ett li, 
gament, ågde nog styrka i dessa delar för att kun- 
na uppklåttra och fasthålla sig på de högsta tak 
och stållningar, der han som rödfårgare vanligen 
förrättade sitt arbete. Den enda olågenhet som der- 
af hos honom förorsakades, var en bredbent och 
vaggande gång. 


Rn 


[EEREESYRIAA SEACDOAARENRtSTESRTNVAESNEA jYNSESOTNANNERES Sn 
er 


Sn 


Öfver-Directeuren 
BENGT REINH. GEYERS 
Biographie. 


Ha föddes på Boforss Bruk i Wermeland den 
11 Nov. 1758, åldste Sonen af Bruks-Patron 
SALOMON GOTTSCHALK GEYEK och dess Maka 
MAGDALENA LöÖFmMAN. Efter någon i förstone 
erhållen undervisning hemma, och sedan trenne 
års vistande vid Carlstads Gymnasium afreste han 
1775 — 17 år gatnmal till Upsala Universitet. 


I förening med ett lyckligt minne var hans håg ovan- 


lig för Språken. hvilket gynnade hans första före- 
sats vid Läårosåtet, att i synnerhet förkofra sig i 
de studier, hvilka kunde fordras för dem som ir- 
nade sig att ingå i då varande Canzli- Collegium, 


"Håndelsevis kom han dock en gång 1776, Möstter- 


minen, att bevista Profess. ToRBERN BERGMANS 


förelåsningar, hvilka gjorde sådant intryck hos 
den unge åhöraren, att han genast stadgade det be- ' 


slut , att såsom hufvudyrke omfatta Chemien , Phy- 
siken och Mineralogien; Genom visad fit sd myc- 
ken lust för desse vetenskaper, ådrog han sig snart 
så den vidtberömde Lårdes uppmårksamhet, att den- 


ne åfven gaf honom anledningar att framgent gå 


den Academiska vågen, Detta skedde likvål icke, 
Fian undergick emedlertid 1777 den Juridiska 
examen, och försvarade 1779, under samma sin 
vårdade Lärares inseende, den Chemiske Afhand- 
lingen om Zinksalmer (de Mineris Zinci.) Soms- 


ST 


martiden besökte han sedermera de Svenske Bergs- 
lagerne så vål till inhåmtande af kunskaper om 
dem, som att i mineralogiskt afseende göra sig be- 
kant med deras producter , Nys Vid alven dos orund- 
lades den utmärkt vackra och sedan allt mer ökas 
de Samling ar Mineralier som han efter sig lem=-, 
nat. Åfven detta år inskrefs han i Kongl. Bergs- 
Collegium, der honom snart anförtroddes inseen- 
det öfver de Metallurgiske arbeten som vid Dahls 
Silfververk förekommo. >+:1781 Cconstituerades han 
att vara Geschworner i Wermland, och förordna- 
des följande året till Proberare vid Kongl. Bergs- 
Collegium ; samt blef 1786 hedrad med. Bergmå- 
stare Fullmagt, hvarjemte det uppdrogs honom att 
uti Mineralogien undervisa Eleverne, 1788. con-, 
stituerades han vwvidare, att såsom Öfver - Dire- 
ctewr förestå Kongl. Controll- Verket, på hvil- 
ken syssla han ock året derefter benådades med 
Konungens Fuollmagt. — Huru han nu allaredan 
yckligen bemödat sig att ådagalågga sine insig- 
er till allmän nytta, derom vittna redan Kongl. 
cademiens Handlingar åren 1784 och 8ö.: Kal 
cademien ågde således skål att 1790  kalla-ho- 
om till Ledamot, åfven som Hon valde ho- 
om att under förra hålften af 1795 vara Hen- 
es Ordförande, vid hvilket Embetes 'åter nedlåg- 
ande han talade ”om Guld, Silfver och Tenn-ar= 
etens tillverkning och hallt i äldre och nyare tider” +). 

Men redan förut eller år 1787, tilldelade Aca- 
emien honom en belöning för upptåckten af flere 
Idfasta Lerarter, dem han under ihårdiga resor i 
ödra delen af Riket funnit, och hvilka snart åf- 
en under hans egen tillsyn blefvo begagnade vid 7 
en Fabrik som för tillverkning af diglar, salt- 


”) Detca "Tal är icke tryckt, 


298 


glaserande kårl och sockerformar, nåra Hufvudsta= 
den var anlagd. =. ; ; 

fver - Directeuren GEYERS utmårkta fallen- 
het för Slögder och Nåringar gåfvo ock omsider 
honom anledning till ett ånnu större företag, det 
att genom köp göra sig ågare af Rörstrands Por- 
cellains-Verk , hvilket i behof af stora förbättringar 
också i hans hand vunno dem till en grad, att 
nårma denna nåringsgren till mycken likhet med 
de Engelska. Att nara kostnad, förent med kun- 
skaper, flit och omtanka blifvit sparad för detta 
Patriotiska yrke, år öfverflödigt att bevisa. Det 
hade ock, visserligen varit en lycka för det all- 

månna, oim ödet långre sparat GEYERS dagar. 

| År 1805 utnåmdes Öfver-Directeuren GEYER 
till Riddare af Kongl, Wasa Orden. 

Af Kongl. Patriotiska Sållskapet var han Med- 
lem sedan 1786; af Krigsmanna Sållskapet (nu 
mera K. Krigs Vet. Academien) sedan 1796, och 
1813 kallades han af Konungen i Nåder till arbe- 
tande Ledamcet i Kongl. Landtbruks-Academien. 

Att Bruks-Societeten också redan 1796 hade 
kallat honom till Fullmågtig i Jern-Contoiret , och 
att detta blef under 19 år 6 gånger förnyat, vittnar, 
äfven som delaktigheten i Styrelsen af Porphyr- 
verket och Södertelje Canal- Direction samt Brand- 
försåkrings- och Fattigförsörgnings  anstalterne i 
Hufvudstaden, om det Medborgerliga förtroende Öf- 
ver Directeuren GEYER råttvisligen ågde. 

Den 11 Nov. 1815, eller på sin 58 födelse- 
dag afsomnade han på Rörstrand af en bröstfeber 
som blott få dagar gjorde honom sångliggande. 

Med sin Maka, Urrica CaAstTORIN, ogift 
med honom 1788, har han haft r1 barn, af hvil- 
ka 5 med deras Moder öfverlefvat honom. 


Hans 


| 299 
Hans genom tryck utgifne Afhandlingar -åro föål- 
jande i Kongl. Vet. Academiens Handlingar: 
"1784. qv. 2. Småltnings-försök med eldsluft på 

; ådla -stenar och. andra jordarter, 
— — 3. Om såttet att nyttja Eldsluft till Blås- 
rörs försök, 
— — 4. Os Metallers förhållande i småltning 
med tillbjelp af Eldsluft. 
2786. — I. Rön och Anmärkningar om Fluss- 


pats och Blyglans anledningar vid 
Cimbritshamn i Skåne. 


K.V.: AA. Handl, 1816. SE Il. 20: 


300. 


————— > 2 — 0 vm 


Assessoren och Medicine Doctorn 


HENRIC GAHNS 
Biographie. 


Ha var född i Fahlun den 1 Jan, 1747. Son 
af Landt-Råntmåstaren derstådes, HAns JAcoB GAHN 
och af ANNA MARIA SCHULZEN. Vid åtta års 
ålder eller 1754 samt då handledd af Informator, 
blef han under ett besök i Upsala, der inskrifven 
såsom Student, ehuru han sedermera fullkomnade 
sina första studier vid Westerås Gymnasium, till 
dess han 1763 åter reste till Upsala. Hår blef 
Låkare-Vetenskapen genast hans föremål, och von 
LINNné råknade ock honom snart bland sine Lår- 
jungar. Det var åfven under denne store Måsta- 
res inseende, som Herr GAHN utgaf 1767 sitt för- 
sta Academiska Låroprof: Fundamenta Agrostogra- 
phie "). 1769 tillbragte han vid Seraphimer ka 
dens Lazarettet i Stockholm och blef samma år ans 
tagen såsom Andre Låkaren vid Allmånna Kopp- 
ympningshuset, samt undergick året derpå i Up- 
sala de Medicinske examina, och utgaf under Prof. 
SIDRÉNS Presidium Gradual-Disputationen de Par- 
tu serotino. Om hösten 1770 antrådde han, såsom 
Licentiat en utlåndsk Resa, besökte Göttingen och 
Sirasburg och sedermera London och Edinburg under 


”Y Hans åtgärd vid detta berömda Arbete har äfven varit mer än 
vanlig ; hvarföre ock Hr Forster genom Örtslågtert GAHNIA 
från Nya Zeland velat föreviga den, 


301 


loppet af de följande tvenne åren. Vid Promotionen 
1772 i Upsala erhöll han frånvarande Doctorshat- 
ten, och korrt derpå Konungens Fullmagt till Stads- 
Physici- -Sysslan i Gefle. Befordrades likvål efter- 
åt, medelst tjenstbyte till Förste Amiralitets-Medi- 
cus vid Armeens Flottas Escader, i Hufvudstaden, 
der han efter hemkomsten från utrikes orter 1772 
vistades. År 1777 blef han Assessor i Kongl. Col- 
legio Medico, en bestållning som han i 13 år (till 
1790) jönebade och då lemnade, åfven som det 
nåstföregående året Låkaresysslan vid Armeens 
Flotta, från hvilken han på begåran fick Nådigt 
afsked. 
Icke mindre stor Ålskare af Vetenskaperne 
n vidt berömd för kunskap och erfarenhet som 
åkare, kellades Assessoren GABN af K. Acade- 
ien 1793 till Ledamot, med liksom större anspråk 
ertill, sedan han varit Academiens Ämnesvån te- 
an i 15 år. 1794 valdes han till Hennes Ord- 
örande, hvilket gaf honom anledning att, når ti- 
en för detta Embete var förfluten, hålla ett Tal 
'Om de nyaste upptåkter uti Practiska Medicinen "),; 
tt ämne, hvars vårde ånnu mer ökades genom de 
nmårkningar han af egen erfarenhet dervid .bifo- 
ade. Sitt minne har ock Assessoren GAHN gjort 
förgåtligt genom ett ifrigt bemådande att år 1802 
nföra Skyddskoppympningen i i Hufvudstaden, der- 
från dess åmne till nyttjande allestådes kringsprid- 
es, dit det icke redan hunnit ankomma efter dess 
Örsta införande i Riket genom en lika förtjenstfull 
såkares omsorg, Till rådplågningar rörande Me- 
icinal- anstalter mot Veneriska Smittans utbredan- 
e m. m, förordnades Asséssoren GAHN i Näåder 
Konungen , att deruti deltaga år 1804, åfven- 


+) Otryckt, 


3028 


- 


"som sedermera 1811 vid pröfningen af en i sam- 
ma afseende föreslagen, bekant Curmethod. 1808 
mottog han, såsom Öfver-Låkare, Sjukvården vid 
K. Krigs-Academien på Carlberg. 1811 blef han 
Heders Ledamot af f. d. K. Collegium Medicum, 
och Svenska Låkare-Sållskapet erkånner :honom så-. 
som en af sine Stiftare flere år tillförene. 
Att - förbigå andre betydande WVårf hvaruti 
Assessoren GAHN med redlighet och klokhet. dela=' 
de omsorgen för allmånt båsta , må endast nåm- 
nas, att han, mycket saknad af denna K. Acade= 
mien och det Allmånna, icke mindre ån af sine 
Närskylde och Vänner, afled den 6 Febr. 1816, 
sedan han ett halft års tid lidit af en svår And- 
tåppa, åstadkommen af en ovanligt stor fettsamling 
särdeles i underlifvet och bröstet. s 
Genom gifte med framledne Ryttmåstaren Nirs 
SVEDENSTJERNAS Dotter, CATHARINA SVEDEN= 
STJERNA, har ban med henne haft 3 Söner och 2! 
Döttrar. 


Af de Skrifter han och som genom 
tryck utkommit , finnas 

> Uti RK. Vet. Academiens Höndling öl för 

1779. qv. 1. En Afhandling -om Vattenbråck ; cu-| 

reradt' med caustika medel, 

1 Liåkaren och Naturforskaren. 

Tom. 4, 3. 20. En Recension af James Prices Af. 

handling om Metallers förvandling. 

I Vetenskaps- Fournalen för Låkare och Fåltskårer. 
= B:d I Håfte. Om en -bulnad i Lungan. 

I Svenska. Låkare- Sällskapets Handlingar. 

2 Bid. 2 HH, Sjukdoms - båndelse med patholgiistg 
Anatomi, 


ISA sar 


Medicinal-Rådet 
Doctor JOH. LOR. ODHELII 
Biographie. 


Han föddes d. 2 Mars 1737 i Strengnås, hvarest” 
hans Fader Sam. ODHELIuUsS var Handlande och 
Rådman och gift med Maria ELis. HELIN från 
Wezxiö. - Efter alldraförst njuten privat informa- 
ion, inkom han 1746 på Strengnås Gymnasium 
er han i tu år qvarblef, tills ban efter förlusten 
f bågge föråldrarne mottogs af Farbrodren och 
örmyndaren, Assessoren LARs ODHELIUS. Kom 
erpå 1749 till Stockholm och intrådde i högste 
lassen af Storskolan, der hans andre HFarbroder 
HORE ODHELIUsS var Conrector. Efter 4 år el- 
er 1759, reste han till Upsala och blef såsom Stu- 
ent inskrifven. I anledning af långe förut fattadt 
ycke för Låkare- Vetenskapen, vinlade han sig 
år om kunskapers vinnaude i detta yrke, ge- 
om deltagande af VON LINNéS Botaniska excur- 
ioner, J. G. !WALLERII chemiska förelåsningar 
ven som de af d. v. Medicine Adjuncten, D:r 
IDRÉN enskildt gifne, År 1754 utgaf han, under 
ON LINNÉs inseende sitt första Academiska Låro- 
rof, eller Disputationen om Chinensia Lagerströmia- 
a, Under den tiden han ånnu vistades i Upsala, bes 
agnade han Arch, RoséN VON ROSENSTEINS ef- 
ertrådares; Prof; SAM. AURIVILLIU undervisning, 


304 


ech :afhörde Mellanterminerna i Stockholm de Ana- 
-tomtske förelåsningar som der voro af Prof. MAR- 
"TIN började. Till slutet af 1757 hade han ab- 
solverat de examina som till vinnande af Medi- 
cinska graden fordrades. 

År 1758 intrådde han egentligen på tjenst- 
barian, då han till Pommern afgången som Föålt. 
Hospitals-Låkare , fölgde Högqvarteret bågge de för- 
ste åren, Men hade likvål det ödet i början, att 
nyligen uppkommen efter en svår sjukdom , blifva 
så vål som de medförde sjuke af fienden Öf- 
verrumplad , tillfångatagen och plundrad, eburu 
korrt derefter af Svenskarne åter befriad. Som 
Garnizons - Medicus 1 Anclam blef han dock vin- 
tren derefter å nyo fången, men efter skedd capi- 
tulation kom han till Rögen, der han i Boldewitz 
förråttade Fålt-Hospitals Medici sysslan och återgick 
sedan, vid fålttogets å nyo öppnande, med Armeens 
Högqvarter. Efter krigets slut, hade han vården 
af ett Sjukhus i Greifswald, blef korrt derpå anta- 
gen till Sjö-Expeditions-Medicus, samt utgick med 
Escadren, vid kryssningen under sommaren till 
hösten 1760, då han återkom till Stockholm. Dos 
ctors Promotionen hade emedlertid infallit i Upsala, 
hvarvid honom som frånvarande, och i anseende 
till Fålttjensten befriad från den återstående Gra= 
duval-disputationen, tillegnades Doctors-hatten. 

1761 blef Doctor ODBELIUS af Kongl. Col- 
legium - Medicum afsånd till Södermanland, till håm- 
mande af en der uppkommen farsot. - Sedermera 
var han tjenstgörande Hof- Medicus, och 1 6 år In: 
tendent vid K. Djurgårds Hålsobrunn. Park Ses 
raphimer - Lazarettet begynte han tjensten 1762, och 
antogs ålfven det följande året till Ordinarie Låkare 
derstrtes 1772 blef han: Assessor i K. Collegium 
Medicum , hvarefter han såsom Dess deputerad te- 


305 
ste 1775 till Carlskrona, att anordna nöådige för. 
båttringar vid Medicinal-Anstalterne å samma stäls 
le. Åfven detta år valdes Assessor QDHELIUS till 
Medlem af K. Vet. Academien, och intog sitt rum 
efrer hållit Inirådes=- Tal, som innefattade Änmärk« 
ningar vid Starroper ationer och den Sjukes skötsel ef- 
teråt. Året derpå valdes han också till Academiens 
Ordförande, åfven som andra gången 10 år sed- 
nare (1785), och bågge gångerne lemnade han 
klubban med sårskildte Tal; den förra gången 
”Om Kongl. Lazarettet i Stockholm”, och den sed- 
nare ”Om dödligheten i denna Hufvudstad. I 35 år 
hade K. Academien, genom hans nitiska deltagande 
i Hennes oeconomiska angelågenheter, njutit frukten 
af hans Omsorger för Hennes bestånd och anseende. 

Bland öfrige förråttningar af Assessoren ODuz- 

LiUs i samhållet, må åfven anföras att han 

1790 valdes till en af de hundrade styrelse ågande 
vid Brandförsåkrings-Contoiret och 2 gånger 
till Revisor äå samma stålle. 

1796 afgick han såsom Deputerad att föranstalta 
om Curhuset i Wadstena, 

1797 invåldes till Ledamot uti Inqvarterings-Com- 
missionen och 

1805 uti Committén för Fattigvårdens reglerande. 

1806 utnåmndes' han såsom en af Deputerade till för- 
fattande af alla Medicinal-Verket rörande påbud 
och förordnaden, och som innom året verkståldes. 

1810 kallades han till Ledamot i Committén för 
Allmånna DLåkare-vården, i Hufvudstadens. 
Inqvarterings- Commission och Brandvakts- 
Cassans administration. 

1811 valdes till Directeur i Stockholms Brand- 
försåkrings - Contoir på 2 år, åfven som å nyo 
år 18133 samt till Deputerad för reglerandet 
af den nya Fattigvården, 1812: 


3 06 


Från den syssla han såsom Öfver-Låkare vid 
KK: Seraphimer Lazarettet i mer ån 50 år innehaft, 
och allt :sedan 1802 der hållit Cliniské Förelås- 
ningar, och förråttat många Starroperationer, be« 
gårde han afsked t813 och YerHöll det. straxt, bvar- 
efter han blef utnåmnd att vara Medicinal Kal Uti 
Kongl. Sundhets- TN samt i följe af Kongl. 
Maj: ts Förordnande ingick 1816 i Directionen Öf- 
ver Allmänna B StELOrdes och Koppympnings-In« > 
rättningen 1 Stockholm, . 

Vid den är 1810 1 Upsala hållne ,. Med. Do- 
ctors Promotionen, tilldeltes Medicinal-Rådet ODHE- 
LIUS ett förnyadt Doctors Diplom såsom” Jubel- 
Doctor: åfven 1805 hedrades han med Kallelsebref 
till Tiedamot af La Societé Medicale i Montpenler, 
att förbiga de flere inlåndske Sållskaper och Sam-= 
hållen, i hvilkas yrken han deltagit. 

Samhållet ågde således i Med.-Rådet ODHE-= 
rius en driftig, alfvarsam och redlig Embetsman; 
food KosCell Meda, fock un: Vik. Sundhets-Colle- 
gium den verksammaste' Medarbetare, och K. Ve: 
tenskaps Academien en Ledamot, som i nit och 
tillgifvenhet för dess inråttning och stadgar, efter- 
givit ingen, 
| Efter en lefnad af nåra 80 år dog Med,-Rå- 
det ODHELIUS den 23 sistförflutne Augusti, af-en. 
Apoplexia serosa; Tförmodel. ordsäkad. af en nyss 
förut ådragen förkylning, 0 liköppningen syn. 
tes besanna. 

Tvenne gånger har han varit gift men Öfver- 
Tefde” bågge sine Makar, och lörmua de ingen bröst- . 
arvinge efter sig. 


Gr ae RA 


Om den aflednes kärlek för Vetenskaperne och 
1 synnerhet för dem som voro hans hufvudföremål, 


307 


"vittnar den mångd af Skrifter och Rön som tid 
efter annan åro af honom utgifne och meddela. 
der ee, Wat RY I 


1 Kongl. Vet. Academiens. Handlingar; 


1762.qv. t. Om Spartii scoparii medicinska nytta, 

— — 2. Om en lordart som botar skabb och sår. 

1764. — 3. Beskrifning på en besynnerlig Ögon= 
skada. 


1765. — 4. — — — annan sållsynt Ögonskada 
1766. — 13. Botemedel mot Anasarca, 

— — 4. Försök med Extractam Dature. 
1767.—2. Rön om en ganska sållsynt Ogonskada; 
1770. — »4. Försök med Mercurius gummosus. 
1772. — 2. Blindhet. uppkommen efter lyckligen 

opererad starr, genom ny operation 
botad. 
1774. — 2. Om naturligt crystalliseradt Socker. 
1775. — 2. Om Boskapssjukan i Finland. | 
1770. — I. Rön om Extractum Aconiti. 

= — 2. Rön om Ascaris Lumbricoides. 

1777. 3. Om en Hydrophobie som dödade ins 


om 48 timmar. 
1778. — 1. Tillågg till Prof. MARTINS RÖn om 
- Sledor under os frontis. 

— — 4, Om en Starroberation på bågge ögo- 
nen hvarvid starren var stenhård och 
fastvuxen. 

1779:— I. Om en Starr-operation. 
— — 3. Om Ledi palustris verkan mot Utslag; 


1781. — I. Ytterligare Rön om Ascaris Lumbri- 
NN. coides, 

1782, — 1. Om Ledi palustris nytta mot Rödsot. 

178317 3 —  - — mot Lepra. i 

1784.—=4 84 Om Venerisk. Starr och dess operation, 

1785. — 3. Om Sedum ace, 


308 


1789: qv. 3. Om. ett sällsynt slags Larver utdrifne 


1790. — 


1791. 
1792. 


1793. 


1794. 
1790. 


1803. 
1804» 


1807. 


1808. 
I8IO. 


1812. 


forening 


från ett fruntimmer under en Brunscur. 


3. Opistothonos curerad genom stark de- 


4. 


coct af Valeriana sylvestris. 

Sått att fortare ån hittills möjligt va- 
rit, bota och förbättra Staphyloma 
cornea, 


4. Rön om beskaffenheten af Caribaa 


36 


2. 
2. 


2, 


3. 


4. 


rf. 


ett slags Cinchina och om Angustu- 
ra barken. 
Förmån att vid Starroperation noga 
och ofta rensa Ögat. 
Kråfta i nåsan lyckligen botad. 
Kraften och verkan af det så kallade 


 Luftsyre - vattnet i nerveuse sjuk- 


domar. 
Farligt botemedel emot Proline uteri. 
2. Bukvattensot , som till ovanlig myc- 
kenhet under flere år aftappades. 
Om verkan af Koppor och Vaccinen, 
som på en och samma tid hos sam- ” 
ma personer funnos. 

Practiska JUR under en Starr- 
operation, 


Tetamus lyckligen botad; 


3. Beskrifning på en obotelig asthma 


spasmodicum , och dess orsak. 


I. Antimonielle kråkmedels stora nytta i 


lamheters botande. 


1813. — 2, Om Guldets Låkedoms kraft. 


Utom. de förut anförde Talen hållne i KR. V. Å. 


Ett Tal: vid Presidii-Ombytet är 1812, Om Ve- 
neriske Sjukdomars botande med upplåst guld. 


309 


Åminnelse=Tal hållne i K. V. ÅA. 
Ofver Professor S. KALM, 1781. 
Öfver Arch. o. R. ABER. BÅcK, 1795. 
Öfver Arch. o, R. RÖNNOW, 1790. 
Öfver Prov. Med. D:r WAHLIN, 1798. 
Öfver K. Lif-Medicus D:r A. J.:HEDENBERG, 1799, 
Öfver Assessoten D:r P. ZETZELL, 1803. 
Öfver Prof. EBERH. ROSENBLAD, 1808. 
Öfver Assess. o. Prov. Med. D:r C. M. BLOM, 1815. 


Svar på K. Academiens fråga, om orsakerne till 
Gikt, och Förvarings - medlen deremot, 1762. 


I Låkaren och Naturforskaren, 
döm, 2. p. 266, Anmårkningar vid WVattusot obs 
serverad på K. Lazarettet. 
— poa1932 — — vid Protessor To- 
DES Medic, Chir. Bibliothek. 
p 349... — —="" vid drunknade /per- 
soners upplifvande, 

Dessutom som Redacteur infördt 57 st. tillågg 
och anmårkn, från 3:dje till och med 12 
tomen af samma Skrift, 

Ströskrifter; 

Försvar för Svenske Låkare, om Kinkinans nyt- 
tjande, ståldt mot Franske Amb. Ckir. Bo- 
SQVET, 1706, 

Påminnelse vid det brukliga såttet att bota Ögon- 
sjukdomar, 1778, 

Underråttelse huru man i brist af Låkare kan bo= 
ta sig sjelf förden farliga Vener. sjukdom. 1775. 

Alderdomens sållhet, 1800. 

Afhandling om Ögonsjukdomar 1807- 

Låkare Råd, att med minsta kostnad kunna bota 
de nu gångse Fåltsjuk domar , 1808. 


310 


Öfvessitehinngar : 
ROUSTANS ( Past, i Geneve). svar på. Vetensk. 
"> Sållsk, i Bern: fråga: hvilka! medel kunna för- 
bättra ett förderfvadt folk, &c. 1768. 
Porzes Försök om Menniskan, 1774. 
GENDRONS: Afhandling om ER Sö 12 TAR 


Betånkande ötver qvacksalfvare , 1775. 


Cooxrs Bref om såttet att bibehålla Sjöfolkets hål- 
sa, 1 en pharmac. navalis af D. PRINGLE, 
177 

Pores ör of the Lock, 1797. 

BJANCA CAPELLAS Lefverne, 1798. 


.CONSTANS Offrands aux Autels & a la Patrie. 


Ändteligen, utom allt detta många recensio- 
ner, underråttelser, anmärkningar 'm. m, uti All: 
månna Tidningar och Periodiska Skrifter. 


9 


NR 


211 


UTDRAG 
af Kongl. Vet. Acad. Dag- Bok. 


FÖRTECKNING 


På de Böcker vm. m. som under detta årets förlopp 
blifvit skänkte till Kongl. Vet: Academien. 


H MoNnTtTEGRE, de, Experiences sur la digestion yes 
Phomme. 

— — -— Observations sur les. Lombrics. 
— — Journal d Education N:o 1. 

Hr Bope J. E. Astronomisches Jahrbuch för 1816 -17- 
18: Berlin. 8:0. 

Hr WiBgorG E. Oversigt over det Danske Videnskabs. 
Selskabs forhandlinger i de tvende sidste aar, 
Kjöbenh, 1815. 4:0: 

Hr TrRAFVENFELT, C. Svenska Likare- Sällskäpets 
Handlingar för 1815: Stockh. 1816: 8:0. 

Hr PONnTtIn, M. M. Anvisning till valet af Låkemedel 
för Allmånna Sjukvården till inråttande af Socken- 
Apothek. Stockh. 1815. 8:0. 

Hr ViviANL, D, Flore Italice Fragmenta fasc. 1. c. 
Tab: en. AVIIIL Genute.: 18084 4i0. er 

— — — '— Memoria sopra una nuova specie: di Mi.” 


nerali. 4':0. 
— — — — Memoire sur une nouvelle sespece de 
Mineral , decouyerte en Ligurie. Genes. 1813. 8:0+ 
— 2 — — Voyage dans les NA de la cide- 


vant Ligurie, Genes. 1207. 

— — — — Phosphorescentia Maris, XIX lucescent. 
Anim. nov. spec. illustr. Genuzx. 1815. 4:0 

flr FABRONI, Gio. — del Trasceglieri dalle Sostance 
eterogenee Ile Molecole drargento, & - POro, 
mediante. amalgamazione. Verona 1815: 4:0. 


312 


Hr CAsstTRöM, N. TENORE, M. Appendix r:ma Catalog 
Plantarum Hort. R. Neapolitani. 1815. Neapel 
1815. 8:0. ; 

Hr AcHARrRiIus,, E. CLEMENTE y RuBIO Ensayo so- 
bre les Variedades de la Vid Comun qve vegetan 
en Andaluzia. Madrid. 1807. 8:0. 

K. Vetensk. Academienr i Berlim — Abhandlungen 

"der K. Academie d. Wissensch. in Berlin; aus 
d. Jahren 1804 — 11. Berlin 1816. 4:0, 

Kejs, Vet. Acad, i S:t Petersburg. Memoires de PA- 
cademie Imperiale Vol. 5. 1815. 4:0. i 

Hr HaussMAn, F. L, Göttingische Anzeigen från N:o 173. 

. 1815. till N:o 52. 1816. 8:0. | 

Hr TrEvirAnNus, GoTTFR. BR. & L. C. Vermischte 
schriften Anatomischen und Physiologischen Inhalts. 

'Erster Bid. Gåttingen 1816. 4:0. 
— — G.R, Ueber den innern Bau der Arachs« 

niden. Erstes heft. Närnberg 1822: 4:0. 

Hr ArBErRs, J. A. Commentatio de Tracheitide Infan- 
tum vulgo Croup vocata, cui premium ab Im- 
perat. NAPOLEONE propositum ex dimidia par- 
te delatum est — Lipsie 1816. 4:0, | 

—- — — — JURINES Abhandiung äöber den Croup, , 

äbersetzt von D. P. HEIN2KEN mit Vorrede und 
Anmerkn. von J. A. ArsErs. Leipzig. 1816. 4:0. 
(dedications exemplar till Kgl. Vetensk. Academ.) 

Hr FALLEN, C. F. Empidig Svecie. Lund 1815. 4:0. 

— — — — Syrphici Svecie. 1816: 4:0, 

Hr BIrLBERG, G. Oeconomisk Botanik. 

N:o I. 1815. N:o 2. 1816. 8:c, 

-— — — — Svensk Botanik 7:de Tomen. 

— =: — -— Insecta ex Ordine Coleoptrorum Ups. 4:0. 

Hr GrÅBERG, J. Su la falsita dell Origine Scandinava 
data ai popoli barbari che distrussero I'Impero di 
Roma. Pisa. 1815. 8:0. 


Naturalier m. m. 
Till Kongl, Vet. ÅAcademtiens Museuwmn 1816. 
Skånkte af . 
Hr HAUVSSMAN , Prof. i Göttingen, En Geologisk Sam- 
ling af Harziska Bergarter. 


Hr GYLLENGRANAT, Capit. vid Arm. Flotta, Ett styc- 
"ke Lava af en ny Volcanisk Ö nåra Azorerne, 


” 


313 


FÖRTECKNING 


å de Afhandlingar och Rön, som 


införde uti detta Andra Hälte: 


ÅA aiys af Ichihyophthalim of C.G. 
GMELIN - ENIRSvT 


Det vid Kopparverket Rothenburg 
an der Saale brukliga sått att tillverka 
blå Koppar-Vitriol, hvilken i Handeln 
vanligen förekommer under namn CA Tr 
prisk Vitriol, RER af J; 

HAUSSMAN = . - 


Anmårkningar om ka Alucos af L. 
IK RRSRg oo. - . 


Platalea pygmea, vidare beskrifven , 


med figur; af C. P. THUNBERG - 


Försök till Systematisk Uppställning af 
Sveriges Fjärillar ( Bortiatkuing) ; af J 
W. DALMAN = 


Beskrifning öfver de i Sverige funne 
Fluge- Arter som kunna föras till Slåg= 
tet Musca. Första afdelningen af C 
F. FALLEN - . - =. SNS 


Beskrifning på tvenne Svenska Arter 
Tubularia ; gf C. A. AGARDH a =» 


äro 


171. 


199. 


226. 


255. 


+ 


214 


28 sÅfhomdling om>de Cr ks vexter- 
som komma under namn af Calicioidea; 
( Ändra Stycket , Re z Jo 
ACHARIUS = Er 2606: 


9. Födslodelarnes” och Båckenets Missbild- 
ming hos en Man som varit hållen FR 
« Svåkonad; af D: WESTRELL =170 5. 1292, 


; Biographkier öfver: 4 
Öfver - Direct. m, m. B. R. GEYER = 298. 
" Assessoren D:r H. GAHN - FS SOON 


Medicinal: Råd. D:r:J. L..ODHELIUS > 303. 


| 


Utdrag of K..V. ÅA. Dag « Bok = "3114 


315 


FIGURER 
Till 28:16 Års Handlingar. 


: Första Stycket: 
TAB. I, Hörer till Hr Frigelii Afhandling. 


— I. — till Hrr Thunbergs och Dalmans Af- 
handlingar. 


— III IV. — till Hr Dalmans Afhandling. 
— V. — till Hr Acharii Afhandling. 


Andra Stycket: 

TAB. VI. hörer till Hr Zhunbergs Afhandling. 
— VII, — till Hr ZgardAs Afhandling. 
— VIII. — till Hr Ackarii Afhandling. 
— IX. — till Hr Westrells Beråttelse. 


K. V. 4. Handl, i816. St. II. 21. 


FÖRTECKNING 


på Auctorerne till de Rön m. m., som 
finnas införde i 12:16 års Hand 
lingar. 


RO E., Afhandling om de Cryptoga- 
miske vexter, som komma under namn 
af Calicioidea; Andra Stycket. = = I. . 105, 


Fortsättning : = = 3 IRER Soho, 
AGARDH , C. A , Beskrifning på tvenne Sven- 

"ska Arter Tubularia '- 3 - 11. 255. 
Borr, G., Månförmörkelsen d, 26 Dec. 1814 ob- 

serverad - 3 = Ö SSE 19. 


DALMAN, |. W., Chionea ÅAraneoides, ett 
nytt inlåndskt Insect af Tvåvingarnas 


Ordning, beskrifvit - É FR ENE SA 
Försök till Systematisk Uppstållning af 

Sveriges Fjärillar - - E TA ANA 
Fortsättning je - - = MR I99: 


FALLÉN, C. F., Beskrifning öfver de i Sverige 
funna Fluge-Arter som kunna föras till 


slågtet Musea. Första Afdelningen II. 226, 
Fries, E., Uppstållning af de i Sverige funne 

Värtsvampar (Scleromyci), - [YCEr0G: 
FRIGELIUS; A., Exempel af Maxima och Minima 


uti ett Mathematiskt Problem = IL To 
GMELIN >,C. G.> ADalys af Pargasit RES. 

Analys af Ic htlyophthalm AH ENN) 
HAUSMÅNN, J. F. L. Det vid Koppparverket Ro- 
thenburg an der Saale brukliga sått att 
tillverka blå Koppar-Vitriol, hvilken i 
Handeln vanligen förekommer under - 
namn af Cyprisk Vitriol, beskrifvit IL 175. 


317 


HeEURLIN, E., SRS förteckning öfver de 
Meteorologiske Observationerne hållne i 
Wexio under hela året 1815, samt Ob- 
servationer på Vexter, Foglar och Fiskar 


de samma år - - - I 
NILSSON, S., Critiska Anmärkningar öfver Rud- 
Hce: Fogelbok - = — a 


ERYTS SEG Jes Anmärkningar om Scrix Åluco IM. 
THUNBERG, EES, Eyra nya Arter af. Bruchus 
lärsislärte . bellas - - & fs 
Platalxza pygmea vidare beskrifven IL 
WALBECK, H. J., Stjernan Gi Oxen bortskym- 
ning af Må anen , d. 5 Nov. 1751, obser- 
verad 1 Stockholm, Upsala ck Hernö- 

sand, beråknad '-- = - - 
WESTRELL, D.; Om Födslodelarnes och Båtke- 
nets missbil Idning hos en Man som varit 
hållen för Tvåkönad - É Rd 


164 


24: 


183. 


43. 
194: 


12. 


292, 


——— 


REGISTER 


Till 1810 Ars Handlingar, öfver de ämnen 
som deri förekomma, 


Atop: Statices, Pag. 224. 

Anthracides 231. 

ÅAstrvonomie : Stjernan C 1 Oxen bortkymning af Månen, observe- 
rad 12. 

Burgs Tabeller 16. — Mäntaflor 18. 
, Zachs Soliaflor 13: 

Atychia 225. 

Biographier öfver H, GAHN 298. 

SSA B. R. GEYER 296. 

J. L. CDHELIUS 3CI,. 

Beomyces capitatus 208. 

Bombylarii 231. 

Bruchas Insectslågte — 4 :arter deraf beskrifne — brasiliensis 45,» 
Convolvuli — chinensis 46., longicornis 47. 

Bålstöd hos Lichenerne, hvad 108. 

Calicioidea — Afhandling om — 106. 260.) 

Calicium slågtet med dess arter beskrifvit ITI. subtile 117. mi- 
nutellum 118. cerviculatum 119. xylonellum 120. pul- 
latulum 121. haustellare 122, baliolum 123. microcepha- 
lum — corynellum 124. parietinum 260. lenticulare 262. 
cinereum 265. proboscidale, discoidale 266, chlorellum 267. 
hispidulum 268. chrysocephalum 269.  trabinellum , oro- 
chroum , claviculare, 270, sepiculare 271. phoeocephalum 
271. trachelinum 272. quercinum 273: epiphleum — , hy- 
perellum 273. roscidum 275, pinastri, melanophleum 276. 
trichiale 277. stemoneum 278. epidryon 279. brunneolum 279. 
physarelläm 280, albidum, adspersum 281, Arcyrieforme, 


abietinum 282. fagineum — corylinum 283. 
Charidea 225. 
Chionea Ar2neoides — beskrifven 102. 


Coriocybe slägter och arter beskrifne 283. stilbea 286. brachy- 
poda , furfuracea, acicularis , gracilenta 287- 

Dunrnstein 176. i 

Embolus furfuracea 2230: 

Falco umbrinus, hvad 22, 

Fjärilar , Sveriges , Systematisk uppstållning af dem 48. — 101, 

Foglar i Sverige 22 = 25, NG 
Anmårkninzar (om 39. Sylvia Curruca 27, Fringilla fia- 
Virostris 27. Sylyia, cinerea — hortensis 28. Alaudar cam- 


Register. 


pestris. — pratensis 30, 31. Crusicostra pinetorum 30, Tur- 
dus musicus 34. Picus Lenuconotus 35. — caniceps 35, Strix 
passerina 38. nudipes 39, flammea 39& <Stridula 40. = Ulu- 
la 41. 


Gahrlut , Gakrlauge 179, 
Haruglan beskrifven 190. — hennes ågg 191. 
Hesperides, en familj af fjårilarne, caracteren 199, 
Hesperia , dess slågte och arter 199 — 204-. : 
Ichthyopthalm , analys af 17:— 174 — sårskildte från Utön, Ti> 
rol och Grönland 174. 
Jettoner i guld och silfver , gifne 166. 
Klarsump 176: 
opparskiffer 176. 
Lafhusskaft 109. 
Latitud att beståmma för foglar 22, 
Leches beskrifningar öfver Foglar 23. 
Ledamöter , utlåndske, invalde 167, d 
afledne — 168. ÖRA 
Lichen chrysocephalus , mucoriformis 269. trabinellus 270. phoeo- 
cephalus 271. hyperellus 274. lygodes 275. cantherellus — 
peronellus 286. furfuraceus , capitatus , globularis 287. aci- 
cularis , fulvus 2883. 
Longitud för Hernösand från Stockholm 17. 
Maxima och Minima , exempel af. I - II. 
[Meteorologiska observationers hållande i Lappmarken — understöd 
gifvit dertill 167. 
— — hållne i Vexiö, 1815., Summarisk förtekning af — 164. 
issbildning af födslodelarne , beskrifven 292. ; 
oderlut , Mutterlauge, gute, schlechte , schwarze 180, I8I1. 
ucor furfuraceus — 2838. — fulvus 2839. ; 
spherocephalus 263. 
usea slågtet — beskrifning Öfver 226. åtskilnad från frånderne 229, 
Caracter 235. nerfgång 231. skiljaktighet i könet 232. Larv- 
tillståndet 233. arter deraf 2356 — 244, 
ånförmörkelse observerad. 19. 
ora Samolad 25. 
bservationer på Vexter, Foglar och Fiskar hållne i Wexiö 1815.—165- 
scillatoria 255, 
anorpa hyemalis 103, 5 ud 5 
apilio , benåmningen deraf 51, — Genera och species af Limonis 
tis 55, 64. Aplais 56, 64« Argynnis 57, 66. Melitea 57» 
74. Erebia 58, 79. Amaryssus 60,.85, Doritis 60» $5: 
Ganoris 61 >» 86, Zephyrus 62, 90. 
argasit Analys af 158. beståndsdelar 162. ad 
latalea pygmea beskrifven 194. Ajaja, — Leucorodia” 198, 
roblem mathematiskt 1. 
yrenothalami Lichenes 127. 
esa vetenskaplig för Nordens Ornithologie 166. 
för Botaniken ibid. 
ohstein, Rästén 176. 
othenburg an der Saale Kopparvetk 175, 


Register. 


Rudbecks illuminerade fig, af Foglar 24. 
eritiska anmärkningar deröfver 24,4 


Rå koppar 176, 


Rå lut 1776 

Scleromysi 126. 

Skogsflugor 235» 

Skäårsten 75» i 

Snabbflugor 234. | | 

Sol- och Måntaflor 12. i 

Spheria — dess slågtearter 120. SPN 
Afdelningar och arter — Cordylia 129: peripherice 134. com- 
posite 140. monostiche 150. | 

Splieronema 110. 

Sphingidis familj 204. genera och arter — Dilina 205- 212. Sphing 
206,-213. Hemaris 207-215: ; | 

Spurstein 176. 5 

Stemonitis furfuracea — fulva: 288, nivea 286. 

Stjerncataloger 12. | = ; 

Stilbit ( Hauys.) 173: i 

Strix Aluco , anmärkning om 183. beskrifning af 186. 5: stridu= 
12 skilnad 186. ; 

Syntomis 225. 

Syrphici 231. 

Tabanu 231... NT | 

Tabule synoptice Papilionum & Lepidopterorum 54. 

Tachina 234. 

Tachineformes musce 236- ; 

Trichia nivea 286. flava 287: furfuracea 288. fulva 289. 2 

Tvåkönad 202. 

Tubularias 2 "Svensk 

| nea , trichodes 258- 

Vildflugor 233. i; ; j 

WVitriols ( blå koppar eller cyprisk) tillverkning 175, schwar- 
zer. 181: : i ; 

Färtsvampar > Svenska, beskrifne 126. 

Zygenides , familj af Fjärillar 209, slägter — Sesia 207. 217: 
-Zygena 210, 221. Aglaope 211» 214. 

Zygnema 255: 


Åminnelse-Tal hällne och tryckte 167. 


a arter deraf beskrifne 255. muscoides, cor=' 


EO TNE 


Rättelser och 


Sid, 53: rad, 28. 


står: Pl, I, 


Tilligg: 


lås: Tab, III 


Sä (FO, | 
AON P1 IL Tab AV 
SAN : I 
ab. II, div. 1-2, — Novorum — Nervorum 
Sid. SALVA KAS ir varius — rarius 
| NR f. Semele  — E'.; Semele 
St NGts — ofnnibus ex — omnibus ; ex 
63, — 2. — pPuvillati — pulvillati « 
69, — 22, o— mas f,25 (Text. Tom, X. pag. 98, fem, läs: 
(mas) fig. 25. (fem) 
— "— 25,- — PiTomgris,f. 6,7.? lås :/P.Tomyris f. 6-72 
Text Tom. X p, 98: 
— — 209, — Tomgride — Tomyride 
Z0r Ein gas oo Tab, CCEXXT CCLXX fis: 9. 8.etP. Ri- 
nald T. 1,4. lås: Tab. CCLXX, f. ,8:.9. 
&, Rinald, T. CCLXXI f£. 1-4, | 
Ae Fd NE =! fasciq = — fasciam 
CY NEN Adel SA IPS — ipse 
SNR Eke Didynam — Didymam 
— — 24. o— Mmarginique -— margineque 
78. — I4, — affinis precedenti läs: affinis M, Athalie 
FN SS-HRGISA DE To, & 2. 9 = Za 
Bille” ENS At Md IS TÄNCEUS — distincta 
BOLT 050 — 648, 
ÖRE 1204 vi, SULVIS — "”albis 
ST, PEEPTaba VIL Tab. VI 
Påsar fa ungvan — nunqvam . 
97, — "30,  — femina seqventis /ås; femina hujus afem. Z, 
j Alexis 
098 — 200, —- sScilicet in V—scilicet ut in 
Io0O. — 34,. — AÅAegus — Argus 
102, — 21.  — verkligen, då — verkligen då, 
104, — "13.0. = myckenhet — myckenhet, 8 
re TR 29, — anomaris — aN0 maris 
— o— 30. — gressoribus — gressoriis 
Not, — niveus, rättare : nivalis 
20. = 1264 SURT — 328 
ANT dere Pe MD — P. 351 n 3662 
BOO es graciles dissile— graciles , dissite, 
AR INNEÅR = MacUlatis — angulatis 
2146, — 31. — verus — vera 
215, — I. ff, — åbiticis — anticis 
218. — 31. — fasciaquae - — fasciaque 
220. — 20: — in dubium = —indubium . 
SA ga 0  Conavi — Conabimur 
Iker rask 3OV UT Nås TRRLA 


Rättelser till K, Vet. Acad. Handl. 1815, sedn. hålft. 
Sid. i51 Rad, 4 - 


152 — 
156 — 
156 — 


161 
167 
167 
173 
175 
179 
ISO 
180 
181 
279 


EEEERBELEES 


280 — 


21 


stär: 


29: 
(2) 
(14 Vi 0 


u—=fydt 


I 
Vv 


0,255624 


"3 

tillåta 

3m! 
+0"265 &c 
1!;409 

al 4",20 
12,98 
Enuphali 
phenomen 
upphöjda 
Pathalogisk 


fås : 


Ill 


( Xx Je 

a + Ib Xx. 

z=—=ydt, och således hela 
framskridningen, 


tillåter. 

316 — Ie 

— O!265 &c. i 
I "3408. 
3',4",20 
12,94. 
Encephali 
phenomen 
upphörda 
pathologisk 


Tab. VIL. 


TAB. VIL 


beelaria Ao 2 


&J 
([FALA 


É 
2 


fEOd 


PRPLCAA 


BPESAreee 


AZ 


vå - få 


| << Tab. VII 


( nr = SER 
Hal Handlingar, 
| | 


SA 


Al 


vv. 


| 


100170591